En annorlunda semester

Hej på er. Nu har det gått drygt 1,5 månad sedan jag hörde av mig senast och det börjar väl bli dags att börja skriva lite inlägg igen. Orsaken till den långa tystnaden är att semestern förbyttes till planering av begravning.

I början av juli åkte jag hem till mina föräldrar för min vanliga sommarsemester. Semesterlunken fick dock ett snabbt slut den 10.7 när min kära pappa plötsligt avled hemma💕. Det gick på några minuter och varken våra och senare ambulansmännens återupplivningsförsök kunde väcka honom till liv igen. 

Vi och pappas läkare är till 99 % säkra på att han fick en aneurysm i bukaortan eftersom han råkade ut för samma sak för 23 år sedan. Då sprack inte aortan genast utan det skedde gradvis och han hann till sjukhuset innan blodet började pumpa ut i kroppen med full kraft. Då sade kirurgen att det hade varit för sent om han kommit in två minuter senare. En man i byn hade dessutom avlidit på exakt samma sätt några veckor tidigare - plötslig smärta i sidan när han böjt sig ner, åtföljt av medvetslöshet och död - så vi beslöt oss för att det var onödigt att utföra en obduktion. Här vill jag ge ett råd till alla som har liknande besvär i släkten (och särskilt män), be att få en ultraljudsundersökning som är helt smärtfri!

När det hände var både jag, min bror Magnus som normalt bor i Norge, min andra bror Owe och mamma hemma så det var verkligen tur i oturen. 

 

Trots utfallet så är vi alla överens om att hela processen sköttes extremt professionellt. Ambulansen och en brandbil med totalt 6 hälsovårdare kom inom 20 minuter och började försöka uppliva pappa. När man efter cirka 20 minuter konstaterade att det inte skulle gå och han dödförklarades åkte brandbilen och fyra av hälsovårdarna i väg medan de två ambulansmännen stannade kvar och bad om mer information och bara allmänt höll oss sällskap. En av männen hämtade en filt i ambulansen och täckte över pappa upp till axlarna för att göra det mer värdigt. Det var en gest som vi uppskattade väldigt mycket. Efter cirka 30 minuter kom två polismän (polisen måste alltid tillkallas vid dödsfall i hemmet) som i princip tog över efter ambulansmännen som nu kunde åka iväg. Polisen ställde ytterligare några frågor och gav mer information om den kommande processen. Sedan blev det ytterligare väntan på en likbil som skulle hämta pappa och som polisen samarbetade med. Först när likbilen hämtat pappa så åkte även poliserna iväg. 

Man hör mycket om hur välfärdssystemet håller på att krascha i Finland och att myndigheterna gör nedskärning efter nedskärning men i det här fallet fungerade allt perfekt, vi behövde inte göra något utan ambulanspersonalen och polisen skötte allt. 

De två följande veckorna, i värsta värmeböljan, handlade allt om att arrangera begravningen. Vi använde oss av Nykarleby Begravningsbyrå som vi var mycket nöjda med. 

Vi valde att hålla jordfästningen öppen för alla med efterföljande minnesstund. Pappa var en extrovert person och mamma tyckte att det skulle ha känts lite "snöpligt" om alla åkte hem efter begravningsgudstjänsten (speciellt då han skulle bli kremerad), inte alls hans stil😊. 

Pappa skulle ha blivit väldigt rörd om han sett hur många som kom till begravningsgudstjänsten och minnesstunden för att hedra honom, inte minst då det var över 30 grader ute och inte mycket svalare i församlingshemmet ... det var ett under att ingen svimmade i hettan. En annan sak som skulle ha glatt honom något enormt var att två av mina kusiner (hans systers döttrar) sjöng två låtar, en i kyrkan och en i församlingshemmet.