Kompisträffar, Al Pacino och förkylning

Hej på er, hoppas veckan har varit bra. Jag hade fullt program från lördag till tisdag och sedan blev jag  plötsligt förkyld på tisdag kväll, det kändes som om den kom från ingenstans. Jag är fortfarande inte helt hundra, men den börjar ge med sig. Jag tog ett covid-test som jag hade liggande hemma, men det visade negativt så det är uppenbarligen en extra besvärlig förkylning/influensa. 

I måndags träffade jag mina svenska kompisar på drinkar och middag. Svenska Cecilia var här en snabbis från Sverige och det var Anettes sista dagar innan hon flög tillbaka till Portugal. 

Vi drack först ett par drinkar på den mexikanska baren/restaurangen Mestizo innan vi fortsatte till restaurangen Beaufort House för middag. När jag kollade deras meny innan tyckte jag att den såg halvintressant ut, men maten var faktiskt väldigt god.

Lax- och avocadotartar är aldrig fel och Anette sa att det är den godaste laxtartaren hon någonsin ätit.

Till huvudrätt valde alla kycklingbröst, rödkål, rostade morötter, färskpotatis, krispig chorizo & bearnaisesås som också var väldigt gott. Det är lite ovanligt med bearnaisesås till kyckling, men den satt som en smäck😋

Cecilia, Anette och jag avslutade kvällen med en drink på ett annat mexikanskt ställe medan Angela var smart nog att åka hem efter restaurangen😁. Jag var lite seg på morgonen kan man säga men lyckades ändå ta mig till gymmet för en svettig kardioklass.

Förra söndagen var jag och lyssnade på när Al Pacino intervjuades live. Det var möjligt att köpa biljett där middag ingick (och bord närmare scenen), men eftersom jag åkte dit ensam så skippade jag den.😏Jag trodde jag skulle vara den enda som inte kom dit med någon, men det var jag inte, vi var ganska många faktiskt😊. Jag tycker inte att det ska hindra en från att göra saker bara för att man inte får någon med sig. 

Jag var inte ensam där om man säger så😀

Under middagen uppträdde ett jazzband och jag hann höra ett par låtar innan de packade ihop.

Innan Al Pacino steg upp på scen hölls en auktion där man kunde bjuda på olika originalfilmaffischer med Al Pacinos autograf, tavlor och andra filmgrejer.

1,5 timmar efter att jag kom till evenemanget var det äntligen dags för intervjun med Al Pacino. När han klev upp på scen kände jag knappt igen honom, vem är den där gubben tänkte jag?, men så är han 83 år också.😏

Han var väldigt bra på att berätta och verkar vara en väldigt sympatisk person. Det var väldigt intressant att lyssna till när han berättade både om sin karriär och uppväxt.

I informationspaketet jag fick skulle intervjun pågå i 70 minuter men han höll låda i 90, inte mig emot😊. Företaget som ordnade evenemanget, Experience with, verkar ha haft besök av många hollywoodkändisar (Sylvester Stallone, Robert De Niro, Schwarzenegger ...), så jag skulle inte tveka att gå på något av deras evenemang igen om de bjuder på någon intressant gäst.

På lördag träffade Steve och jag Cecilia och Björn för middag på den franska köttrestaurangen Bordelaise i Tooting Market.

Vi började dock med ett par obligatoriska fördrinkar på två olika barer på marknaden.

Jag älskar atmosfären på Tooting Market.

En variant av French 75

Maten på restaurangen var väldigt god, till och med Steve var nöjd. Han blev ännu nöjdare när han såg att de har 2 för 1 på kött tisdagar och onsdagar så det blir nog ett nytt besök snart.😉

Efter middagen stannade vi för ännu ett par drinkar i en av barerna (saknas inte utbud av barer på marknaden). Steve som måste upp 5.30 följande morgon för att jobba åkte dock hem lite tidigare än mig.😏

Nej, nu ska jag fortsätta titta på Netflix-serien The Diplomats (Diplomaterna) som jag började på i går. Är inte så jätteintresserad av politiska serier eller filmer men den här är faktiskt riktigt bra. 

Ha en trevlig kväll!

Småprat

Hej lördag. Morgonträning, frukost och dusch avklarad. Jag valde dock att hoppa över Body Pump-passet då jag troligen sträckte en muskel på ovansidan av vänster underarm i veckan. Vissa rörelser fungerar som vanligt och andra sämre. Jag tränade dock ett HIIT-pass hemma framför en träningsvideo på youtube istället, men använde en mycket lättare vikt för väster sida än höger. Det gick riktigt bra. Bara för att man har lite problem i en muskel betyder det inte att man ska använda det som ursäkt för att ligga orörlig på soffan i två månader.😏

Våren fortsätter här i London och nya träd och blommor slår ut. Dom här trädens blomklasar (kan det vara körsbärsträd?!) ser ut som bomullsbollar. Vädret ska bli fint i dag också så det får nog bli en promenad lite senare. Jag håller på att lyssna igenom den norska författaren Trine Angelsens böcker just nu. Det finns 24 böcker i serien och jag är på bok 6 nu så jag har lite att göra😊

I går åt jag lunch på restaurangen Konnigans som ligger alldeles i närheten. De har en sallad som jag tycker om med bland annat kyckling, broccoli, fetaost och rödbeta.

Efter lunchen gick jag till optikern och hämtade mina nya läsglasögon. Jag behövde lite starkare och passade då på att beställa nya skalmar också. Det är värsta pollensäsongen just nu och ögonen är svullna, rinner och kliar om vartannat och då är det bra att kunna dölja dem bakom glasögon eller solglasögon.

I kväll blir det middag på en restaurang i Tooting Market tillsammans med våra vänner Cecilia och Björn, så det ska verkligen bli kul. 

Fotoutställning x 2

I går hann jag med hela två fotoutställningar. Jag gillar fotokonst och blir alltid lite inspirerad att använda min riktiga kamera oftare än bara på resor.

Efter träning och lunch tog jag bussen in till stan för Sony World Photography Awards på Somerset House. Tävlingen består av fyra tävlingsområden, så även icke professionella fotografer kan delta.

Den här bilden har inget med fotoutställningen att göra, jag tyckte bara att rabatten var fin och kunde inte hålla mig från att ta ett foto😊

Det fanns många fina alster på utställningen.

Efter Somerset gick jag över Waterloo bridge för nästa utställning som låg i Southbank Centre. Jag hade fått tips om den här utställningen av min bror när han var här på besök. 

Utställningen heter "Aladdin Sane: 50 Years Exhibition" och fördjupar sig i fotografen Brian Duffys skapande av det ikoniska fotot med blixten till David Bowies album Aladdin Sane.

Angela var också intresserade av utställningen så vi möttes utanför centret.

En eller flera av de här bilderna skulle jag gärna ha på väggen.

Det var väldigt intressant att se alla bilderna och läsa historien bakom hur bilderna kom till och vad fotografen tänkte.

Jag avslutar med ett recept på en tacotårta som jag gjort ett par gånger nu och som är väldigt god. Jag hittade receptet på den här bloggen. Jag gjorde min tårta på lågkolhydrattortillas men ni kan naturligtvis använda vanliga om ni vill.

Tacotårta 

4-6 port

1 förp med 6 st tortilla (stora)

500 g nötfärs

1 påse tacokrydda

100 g philadelphia

1 dl grädde

150 g majs (kan uteslutas om man inte gillar)

1/2 burk chunky salsa

salt & peppar

ca 150 g riven ost

svarta oliver

Topping:

1 dl crême fraiche

2 msk majonnäs

1 dl riven ost

2 st pressade vitlöksklyftor

Blanda samman toppingen i en skål. Stek färsen och smaksätt med tacokryddan. Rör ner philadelphia, grädde, salsa och majs. Låt puttra samman och smaka av med salt och peppar.

Lägg ett tortillabröd på bakpappersklädd plåt eller i en lämplig ugnsform och bred på 1/3 av fyllningen och lite ost. Lägg på ett bröd till och upprepa osv. Avsluta med ett lager tortillabröd överst och bred toppingen på.

Gratinera i ugnen, 200 C, 20-25 min. Låt svalna något och skär dem i tårtbitar. Servera med valfria tacotillbehör och en sallad.

 

En by i Piccadilly och improvisationsteater

Hej på er, hoppas veckan har börjat bra! Här har det varit grått som i en säck i dag och det enda jag gjort är gymmat och jobbat. I går däremot sken solen och jag tog eftermiddagen ledig för lite kultur.

Det var ett tag sedan jag var på en London Walk-promenad nu och i går kände jag att det var dags igen. Eftersom jag skulle träffa Angela för middag i Soho följt av teater så passade det bra med en guidad tur runt Piccadilly.

Turen startade vid den välkända Eros-statyn vid Piccadilly Circus, och det första vi fick lära oss är att den inte föreställer Eros, den erotiska kärlekens gud, utan det är faktiskt en staty av hans bror Anteros – guden för osjälvisk kärlek.😏

Vårt andra stopp var utanför Theatre Royal Haymarket som härstammar från mitten av 1700-talet. Där fick vi bland annat lära oss varifrån talesättet "Break a leg", som vanligtvis används på teater för att önska skådespelare lycka till innan de går upp på scenen, kommer ifrån. Talesättet uppstod i mitten av 1700-talet när en man som hette Samuel Foote var chef för Royal Haymarket. Under en kunglig jaktfest tilldelades han som skämt en oinriden häst (humorn var lite annorlunda på den tiden😏). Han kastades av hästen och bröt benet så allvarligt ett det behövde amputeras. Kungen, som gett honom hästen, fick dåligt samvete och gav Foote tillåtelse att förstora och rusta upp teatern, något som han nekats innan. Det brutna och amputerade benet ledde med andra ord till något bra och därigenom "Break a leg".😊

Det finns många vackra arkader i statsdelarna Piccadilly och St James's, vissa är smått glömda och gömda ...

... medan andra är fulla av aktiviteter. Den kanske mest kända heter Burlington Archade och öppnades 1819. Den här arkaden har Storbritanniens äldsta och minsta "polisstyrka", kallad Beadles. De ansvarar för att upprätthålla de regler som fastställdes av de ursprungliga Beadles, och det är exempelvis förbjudet att vissla, springa, cykla eller "bete sig högljutt" i arkaden. Endast två personer har beviljats särskilt tillstånd att vissla, varav en av dem är Sir Paul McCartney. 😊

Vi besökte även parfymtillverkare Floris som härstammar från 1730 och som fortfarande är i samma familjs ägo. De är kunglig hovleverantör av parfymer men även Florence Nightingale, Winston Churchill, Ian Flemming och andra kändisar köpte och köper deras parfymer. Man kan få sin alldeles egen parfym också ... om man betalar 4 500 pund.😊

Vi passerade även chokladtillverkaren Charbonnel et Walker som även de är hovleverantörer till kungahuset. Drottning Elisabeth var väldigt förtjust i choklad och vi fick smakprov på två av hennes favoritchoklader ...

... med smak av lavendel och rosenvatten. Inte mina favoritsmaker, men smaken är som baken.😏

Efter den väldigt intressanta rundturen var jag lagom seg i benen, innan jag åkte till stan hade jag nämligen gått min vanliga entimmesrunda. Det är svårt att hålla sig inomhus när det äntligen är varmt och soligt utomhus.😎

Kl 18 träffade mötte jag upp med Angela för middag på restaurangen Blacklock i Soho. Deras kött, sidorätter och såser är fantastiska😋 De är oftast fullbokade, så man bör vara tidigt ute om man vill ha ett bord.

Älskar speciellt deras långbakade sötpotatis.

Efter middagen promenerade vi till Arts Theatre för att se den fantastiskt roliga improvisationskomedin Austentatious. Jag har sett den tre gånger nu, men det spelar ingen roll för det är en ny föreställning varje gång. Skådespelarna improviserar nämligen en ny (okänd) Jane Austen-roman varje kväll med inspiration av en titel från publiken som framförs i tidstypiska kostymer med levande musikaliskt ackompanjemang. Pjäsen är så jäkla kul och skådespelarna har lika kul dom eftersom dom inte vet vad de andra kommer att säga härnäst som de i sin tur måste reagera på. En man som satt bakom Angela och mig skrattade nästan non stop😂. Har ni chansen så gå och se den.

Det var måndagen det, i morgon har jag bokat in besök på två fotoutställningar. Det finns sååååå mycket att se och göra i London att det är synd att inte dra nytta av åtminstone några promille av utbudet.😁

Påskbesök

Hej på er, hoppas ni hade en fantastisk påsk. Min var jättebra, speciellt då jag fick besök av min yngsta bror Magnus mellan tisdag kväll och lördag morgon. Han bor vanligtvis i Bergen, men det är bara ett par timmar med flyg till London därifrån. Vi fick tre hela dagar och de utnyttjade vi till fullo. Magnus som är intresserad av utställningar och museer fick ge förslag på vad han var intresserad av att se och så stod jag för de andra programpunkterna, däribland restauranger.😊

Här får ni ett låååångt inlägg om vad vi gjorde under de tre dagarna. Jag tänkte först dela upp dagarna i två inlägg men orkade inte, så håll i er😏.

Hans kvällsflyg var 30 minuter i förtid så vi hann både prata och dricka var sin Blue Arrow innan det var dags att lägga oss. Steve bryr sig inte om drinkar utan åt choklad som Magnus hade med sig istället😊 

På onsdag var vår första programpunkt kl. 14 så vi kunde äta en sen frukost innan vi ...

tog buss och tunnelbana till stadsdelen Barbican i centrala London. Stadsdelen är känd för sin brutalistiska arkitektur där rå betong, funktionalitet och raka linjer står i fokus. Vi hade bokat in en 90 minuters arkitekturvandring som blev 2 timmar då guiden hade så mycket att säga😏. Han var dock extremt kunnig och intressant att lyssna på.

Vi började inne i en av byggnaderna där det fanns stora plattor med olika typer av betong och utföranden som användes när arkitekterna valde det slutliga utseendet på byggnaderna i kvarteret.

Den här utformningen såg man överallt, det är betong som man borrat mönster i för hand med elektriska borrar. Det kan inte ha varit bra för kroppen att utsättas för vibrationer dag ut och dag in.😐

Grått vart än man såg.

Det finns stränga regler för hur man får smycka ut sin lägenhet, men blomlådor får man ha.

Vattnet i dammarna är inte naturligt grönt utan färgat. Annars skulle det också se grått ut och det kanske fanns en gräns hur grått något kan vara, även för arkitekter.😏

Efter rundvandringen tog vi tunnelbanan till Kings Cross för konstnären David Hockneys installation Bigger & Closer (not smaller & further away) i utställningslokalen, eller vad man ska kalla det, Lightroom. Jag hade aldrig hört talas om David Hockney tidigare men han är uppenbarligen väldigt känd, speciellt för sina målningar av simbassänger i Kalifornien. Både Magnus och jag hade trott att man skulle få se hans tavlor "live" men istället visade man bildspel på väggarna och uppspelningar när  konstnären talade och förklarade. Helt ok, men det blev lite enformigt till slut.

Efteråt var vi vrålhungriga. Jag hade bokat bord på en restaurang i närheten som jag ätit på tidigare, Hicce, men först till klockan 19 och klockan var nu 18. Vi beslöt oss för att gå dit i alla fall och se om vi kunde få ett bord tidigare och det lyckades. Tur att engelsmän äter senare än oss nordbor😊

Maten var lika god som vanligt, speciellt cevichen av havsruda. Så fräsch.

Andra rätter som jag åt var grillat lamm ...

och chorizo. När vi ätit klart tog vi tunnelbana, tåg och buss hem igen. Det hade varit en intensiv eftermiddag och kväll, även om vi inte hade behövt rusa från ett ställe till ett annat. Vi hade hunnit med både kaffe- och ölpaus mellan programmen.😉

På torsdag steg vi upp vid 9 och åt en lång frukost tills det var dags att ta tåg och tunnelbana till Borough. Jag hade bokat lunch på restaurangen Aqua Shard som ligger på 31:a våningen i The Shard. Jag tänkte att Magnus skulle uppskatta utsikten😀.

Vi fick det perfekta bordet i ett hörn, vilket här innebar att vi hade utsikt i två riktningar.

Vi beställde från en färdig lunchmeny och valde båda carpaccio av hjortkött till förrätt.

Magnus åt fisk medan jag valde kycklingbröst till huvudrätt.

Jag brukar sällan äta efterrätt, men den här gången slog jag på stort och valde cheesecake med bland annat pepparkaksbotten och bärsås. God men vääääääldigt mättande, den nästan klistrade sig i gommen.

Efter lunchen, och efter att ha åkt hiss en extra tur då Magnus glömde sin väska i garderoben och vi fick åka upp och hämta den😏, promenerade vi till Borough Market som ligger alldeles i närheten. 

Vi hade tagit en snabb runda runt marknaden innan vår lunch och beslöt oss för att gå tillbaka dit efteråt för ostron- och sjöborrsavsmakning. Magnus hade aldrig ätit ostron tidigare och jag hade aldrig ätit sjöborre och det hade legat på våra att göra-listor länge.

Vi beställde två ostron och en sjöborre var. Därefter gick vi till ett stånd där man kunde köpa bubbel per glas för att få något att "skölja ner" maten med. 

Jag har velat prova sjöborre i flera år, och precis när jag kände att det var dags kom covid i vägen och alla stånd på Borough Market stängdes. Borrarna ser verkligen inte apptitliga ut och precis som med ostron så äts de råa. Vi började med ostronen. Magnus älskade dem så nu är han också en ostronfantast😊. Borrarna var också riktigt goda, de smakade inte så fiskiga som jag befarat.

Efter den lilla måltiden fortsatte vi mot Tate Modern, men först visade jag Magnus de små "tuggummikonstverken" som finns på Millenium Bridge som ligger framför museet. Man skulle aldrig se dom om man inte visste att dom fanns där.

Magnus ville främst se tillbyggnaden till Tate Modern. Tyvärr kunde man inte längre åka högst upp, så vi fick nöja oss med att besöka en utställning med den polska skulptören och fiberkonstnären Magdalena Abakanowicz istället.

Det är kanske ingen konst som jag skulle hänga på väggen (om jag bodde i ett slott med högt i tak), men utställningen var intressant att se.

Efter museet var det dags för lite "lättare" underhållning, nämligen baren The Bletchley där man knäcker koder a la andra världskriget för att få sina drinkar. Jag har besökt den här baren tidigare men då låg den i västra London, och upptäckte först när vi skulle åka dit att de flyttat den till Hackney i östra London. Det är lite komplicerat att ta sig dit, men efter lite planerande och efter att vi hoppat på fel tåg (jag insåg misstaget några minuter innan det skulle åka iväg) kom vi fram.

När vi kom till baren fick vi sätta på oss gamla armejackor och välja svårighetsgrad på uppdragen som vi skulle fullfölja. Vi tog den enklare rutten och den var verkligen tillräckligt svår för oss, två personer som vi var. Personalen var dock hjälpsam om de såg att man hade problem, vi hade trots allt mindre än två timmar på oss att knäcka alla koder för att få våra drinkar😏

Som vanligt var vi tidigt ute så, det var bara vi och en annan grupp största delen av tiden som vi var där. När vi gick därifrån var stället nästan fullt.

Den första drinken fick man utan att behöva lösa några gåtor.

Drinkarna blandades enligt hur vi knäckte koderna och besvarade frågeformulär, så Magnus och jag fick aldrig samma drinkar.

Här "kodar" en anställd våra svar.

Det är en väldigt trevlig affärside, jag gillar när man måste jobba lite för drinkarna än bara sitta rakt upp och ner och beställa från en färdig meny. 

Det blev en lång tågresa tillbaka till Wandsworth. Det fysiska avståndet mellan västra och östra London är inte så långt, men när man måste åka tåg eller buss som stannar på hundra ställen, och dessutom byta, så tar det sin lilla tid. Vi hann dock äta var sin portion Memma, som både Magnus och jag älskar, innan det var dags att gå och lägga sig. Tur att jag köpte en hel "riva" när jag var till finska kyrkans påskmarknad, för då visste jag ännu inte att Magnus skulle komma.

På fredag stod ett besök till Gods Own Junkyard i östra London på programmet, så det var bara att hoppa på tåget och tunnelbanan igen när vi ätit frukost😊

Jag vet inte hur många foton jag tagit av neonskyltarna på det här stället, men de är verkligen coola😍

Efter rundvandringen satte vi oss i solen utanför utställningen och tog var sin öl (min andra på 3 dagar!!!😮) som producerats på minibryggeriet mittemot "junkyarden". 

När vi druckit upp gick vi tillbaka till tunnelbanan och tog tåget till västra London och South West Kensington, där vi skulle gå på den kinesiska konstnären Ai Weiweis senaste utställning "Making Sense" på Design Museum. Honom kände jag faktiskt till sedan tidigare😉.

Hans konstverk är verkligen genomtänkta och speciellt när man läser beskrivningen av varje föremål så förstår man precis vad han försäker säga.

Glashjälm

Fragment av Ais porslinskulpturer som förstördes när hans studio i Peking revs av den kinesiska staten 2018.

Näckrosor av lego, en rekreation av Claud Monets målning

Den mörka dörren nedan föreställer dörren till det underjordiska skyddsrummet i Xinjiangprovinsen där Ai och hans far levde i tvingad exil på 1960-talet.

Avbrutna pipar på tekannor

Fältet består av över 250 000 handgjorda porslinpipar från tekannor och vinkannor från Songdynastin (960- och 1279-talet). De bröts av om kannan inte var perfekt tillverkad.

De här fotona är lite roliga, han visar långfingret mot olika kända byggnader. Med gesten avvisar han förväntningen att dessa institutioner ska respekteras eller vördas

Här en bild på hur det kan se ut när en liten skitunge inte respekterar repet som dragits runt konstverket, som är små kanonkulor från 960- och 1279-talet, utan kände att han måste sparka lite på dem. De unga vakterna svimmade nästan när de såg vad som hände och visste inte riktigt vad de skulle göra. Föräldrarna sa inte ens förlåt utan gled tyst iväg och fortsatte se på utställningen. De var helt klart inte engelsmän för de skulle ha sagt förlåt 1 000 gånger. Jag och Magnus kunde inte tro våra ögon, särskult hur föräldrarna betedde sig! Skulle det ha varit min unge hade han fått en ordentlig åthutning😡.

Efter utställningen hoppade vi på tunnelbanan ännu en gång för resans sista middag på The Ivy Asia i Chelsea. Inredningen är härligt smaklös och maten fantastisk. Den här gången fick jag lurat med mig Steve också😀

Vi åt tills vi nästan sprack och sedan tog vi bussen hem. Resten av kvällen satt vi bara och slappade och Magnus packade väskan då hans taxi skulle hämta honom redan kl. 6 följande morgon.

Det var tre väldigt trevliga dagar och jag också fick se och uppleva saker som jag garanterat inte skulle ha gjort om Magnus inte föreslagit dem.😊 Jag tycker om när gästerna har gjort lite hemläxa och kommer med förslag på vad de skulle vilja se.