Gdansk - dag 1

Så är jag tillbaka på brittisk mark igen, eller jag kom hem redan i söndags men det tar ju några dagar att komma tilllbaka till vardagen. Nu har jag både hunnit jobba några dagar och gjort mitt årliga besök hos optikern. Undersökningen tog hela 45 minuter då optikern var så otroligt noggrann. Jag testar mig också för glaukoma varje år eftersom vi har det i familjen. Allt såg dock bra ut, förutom att jag behövde lite starkare läsglasögon, så nu är jag 220 pund fattigare.😒

Polenresan var riktigt trevlig. Gdansk är en vacker stad, svinkall och blåsig just nu, men vacker😏. Det blev dock så att jag reste ensam då Steve beslöt sig för att stanna hemma av personliga skäl. Eftersom flygbiljetterna inte gick att annullera och det inte skulle ha gjort minsta skillnad om jag också stannat hemma så beslöt jag mig för att åka själv. Jag är van att resa och inte så sällskapssjuk så jag hade inga problem att underhålla mig själv😊. 

Jag åkte lågprisflyget Ryanair som jag börjat gilla igen. Nackdelen är att det tar ca 1,5 timme att ta sig till Stansted (två tåg och en tunnelbana) från Wandsworth, men allt flöt på som det skulle. 

När jag kom fram till Stansted fick alla resenärer hålla sig i väntehallen ett tag eftersom brandlarmet hade gått. Som tur var så var det falskt alarm och jag tog mig igenom väskkontrollen på max. 10 minuter. Flyget avgick dock 30 minuter försenat på grund av att man hade sett kablar som stack upp ur startbanan (!?) och som måste åtgärds.

Jag hamnar alltid vid motorn eller vingen.

Och så var vi iväg.

Gdansk med gamla stan med sina Hansahus längst ner.

Mitt hotell, Fama Residence Gdansk, i det gula, röda och gröna (till höger) huset. Största delen av Gdansk (90 %) bombades sönder och samman under andra världskriget och när de byggde upp stan igen valde de att bygga husen som de såg ut på Hansatiden istället för den ryska tiden. Bra val.

Som vanligt fanns det inga engelska kanaler på TV:n i rummet. Eller, det stod att man skulle kunna få fram engelska program med diverse knapptryckningar, men jag lyckades bara hitta en arabisktalande kanal som sedan inte gick att få bort. Som tur var hade jag Netflix på min telefon som jag tittade på om kvällarna.

När jag checkat in och packat upp tog jag en runda på stan. Jag visste att vädret skulle bli ganska omväxlande så det gällde att fotografera omgivningen medan solen sken😎

Huvudgatan, där mitt hotell också låg.

En liten glimt av St Mary's Church, den största medeltida tegelkyrkan i Europa.

Fasaderna på husen vid huvudgatan var otroligt vackra.

Bärnstensgatan

Demonliknande stuprör som leder vattnet från taket ut på gatan när de regnar. Lokalbefolkningen kallar dem också "kräkare", eftersom det ser ut som om de kaskadspyr när det regnar.😁

Nybyggen på andra sidan floden Motlawa men ändå i "gammal" stil.

När jag gått runt ett tag beslöt jag mig för en kombinerad lunch och middag på restaurangen Gdanski Bowke som serverar traditionell polsk mat och egenbryggd öl.

Menyn var stor som en dagstidning.

Jag gillar att testa olika öl.

Polackerna gillar råbiff, jag med, och det här var min första råbiffsförrätt av tre under resan😊

Till huvudrätt blev det Bigos, som jag ätit tidigare i London men också gjort själv. Det är en mustig och värmande gryta med kött, korv och surkål, perfekt när vädret är kallt.

Vid floden Motlawa ligger även en stor kran. Den byggdes på 1300-talet men brann ner 1945 och återuppbyggdes igen efter kriget.

 

Ett litet avtryck

Hej på er, hoppas ni mår bra. Det har gått ett par veckor sedan mitt senate inlägg ser jag, men det beror främst på att det inte hänt något intressant att prata om. Dessutom går motivationen att skriva något lite upp och ner. 

Det mest spännande i dag var att jag precis välte halva kaffekoppen över mitt arbetsbord och på golvet. Har man inte arbete så gör man åt sig😏. 

I morse såg jag en kolsvart duva på väg till gymmet. Först tänkte jag att det säkert var någon annan fågelart som irrat in sig bland duvskocken, men det tror jag inte, den hade precis samma näbb som sina kompisar. Om vita duvor kallas fredsduvor, kallas svarta då krigsduvor?

I onsdags vid lunchtid mötte jag upp med Anna-Kaarin och Angela i Hampton Court. Anna-Kaarin jobbar på skola men hade tre veckor ledigt på grund av påsken. Ja i det här landet har man tre, upp till fyra, veckors påsklov och då är man inte särskilt religös😏. Jag undrar hur mycket eleverna hinner lära sig, för det är konstant "mid terms", som loven kallas, här.

Vi hade tänkte går runt i trädgården, på HC men skippade iden när man måste betala inträde dit. Alla tre har besökt slottet i HC tidigare och vi var inte intresserade att se det igen. Det slutade med att vi gick runt i de många antikvariataffärerna som finns i närheten innan vi åt lunch på en pub. 

Nej, nu ska jag faktiskt fortsätta och jobba vidare här. På onsdag åker jag på semester till Gdansk i Polen, så jag har tagit på mig lite extra jobb för att minimera inkomstbortfallet de dagarna.

 

Påsken 2024

Glad Påsk, som nu sjunger på sista versen. Steve och jag har mest hasat runt här hemma men det har också varit skönt. Jag har dock inte haft någon ursäkt att lata mig eftersom alla mina träningspass har gått på gymmet😏. 

I dag började dagen med ett tidigt pass Mindfull Yoga. När jag kom hem tog jag itu med den otacksamma uppgiften att avlägsna gammal och möglig gummimassa i fogarna längst ner i duschen. Det är tredje gången jag gör det nu och det är ett riktigt skit- och pillergöra. Jag gjorde lite mer än hälften och beslöt mig för att göra resten senare den här veckan när jag lugnat nerverna.😖 Nu är fogarna i alla fall vita istället för svarta och det känns genast mer hygieniskt.

I fredags lämnade vi faktiskt Wandsworth och tog bussen till stadsdelen Shepherd's Bush där det megastora shoppingcentret Westfield ligger eftersom Steve ville kolla på byxor. När vi åkt 2/3 delar av resan blev det tvärstopp i trafiken och vi rörde oss kanske 20 meter på en halv timme. Vi försökte hålla ut men till slut fick vi nog och steg av och gick den sista biten, vilket tog ungefär en halv timme.

Det var inte bara vi som tyckte att det var en god ide att besöka Westfield på långfredagen för jisses vad mycket folk. Resultatet av besöket blev; inga byxor för Steve men ett par sköna shorts till mig från M&S.😊

Kaos!

Steve och jag kommer att åka till Gdansk i Polen om ett par veckor och jag vill alltid ha en gammal hederlig tryckt guidebok med mig när jag reser. Det fanns ingen guide specifikt för endast Gdansk på min bokhandel så då beställde jag den här från Amazon istället.

Jag fick boken följande dag men vilken besvikelse när jag öppnade den; inte en enda bild, endast text i teckenstorlek 20, typ. Jag kan faktiskt läsa den utan glasögon😏. Bilderna är ju halva nöjet med en guidebok så den här kommer inte att få följa med på resan.😒

I lördags åt vi middag på restaurang Gazette i Wandsworth Common. Vi utnyttjade också sista dagen på deras erbjudande om 50 % rabatt på maten. Vilket sammanträffande😏. 

Maten var god som vanligt. Vi beställde båda grillad bläckfisk med grönsaksrulle och chilimajonnäs till förrätt ...

... och grillat kött till huvudrätt, men olika typer. Jag valde chateaubriand med bernaisesås. Jag ber alltid om att få köttet medium, men den här gången var det snarare medium-rått när det anlände. Jag tycker om råbiff, men när köttet är tillagat vill jag ha det medium så att det är varmt rätt igenom. Jag funderade på att be dom grilla köttet lite mera men orkade inte utan åt det i stora tuggor i stället innan det kallnat helt och sköljde ner det med vin.😏

Hit och dit och ditt och datt

Glad Påsk! Tänkte jag skulle sova lite längre i morse men tji fick jag, vaknade redan vid halv 8 när Steve åkte till jobbet och sedan hittade jag inte sömnen igen. Jag lyxade dock till det med frukost i sängen till de senaste avsnitten av Robinson på TV4.

Busen, som är van vid att jag äter frukost framför datorn i vardagsrummet, förstår inte vad som händer och har gjort flera vändor till sängkammaren och stirrat på mig😏. Tänker dock slappa i sängen tills datorns batterinivå blir så lågt att jag måste sätta den på laddning i vardagsrummet, dvs. om en timme.

En punkt på dagens agenda är dock att besöka gymmet.

I går höll jag en träningsfri dag, men besökte ändå gymmet eftersom jag hade tid hos gymkedjans fysioterapeut. Jag har under några år haft ont i överarmarna, ner till armbågen, när jag lyft armarna sidledes och googlat mig fram till att jag troligen har "impediment" eller inklämning, dvs. nerver eller muskler kläms mellan benen i axlarna och orsakar irritation. Jag har dock inte riktigt förstått varför, eftersom jag alltid varit noga med att variera min träning och tränar inte samma kroppsdel flera dagar efter varandra. Jag har försökt stretcha överkroppen efter tips på nätet, men när det inte gett önskat resultat så fick jag helt enkelt bita i det sura äpplet och söka hjälp av ett proffs😏.

Innan den fysiska undersökningen ställde fysioterapeuten en massa frågor och kom fram till att jag troligen hade självdiagnostiserat mig rätt. Hon trodde dock att problemen orsakades av svaga muskler mellan skulderbladen, vilket får axlarna att sjunka framåt och orsaka inklämningen. Det här är tämligen vanligt när man har ett sittande kontorsarbete OCH kommer i klimakteriet (finns det något elände som klimakteriet inte orsakar😒). Nu har jag i alla fall fått ett kort träningsprogram som jag ska utföra 3 gånger i veckan i en månad. Det viktigaste av allt är dock att jag kan fortsätta träna som normalt, men med lättare vikter när jag gör rörelser som kräver att jag lyfter upp armarna sidledes.😊

I tisdags släpade jag mig iväg i ruskvädret för ännu en inspelning av diskussionsprogrammet "Studio B Unscripted", som produceras av TV-kanalen Al Jazeera English i deras utrymmen i The Shard nära London Bridge. I programmet diskuterar två intressanta och kända personer med varandra utan inblanding av någon programledare. Den här gången träffades den Oscarsnominerade och Haitifödda filmskaparen Raoul Peck och Pulitzerprisvinnande författaren Viet Thanh Nguyen, vars föräldrar flydde från Vietnam, och diskuterade makt och de fula delarna av vår historia.

Jag kom tidigt till The Shard. Trots att man får biljett i lotteriet om en plats i publiken, så får man sin slutgiltiga plats genom att vara typ först i kö när de börjar dela ut dem, så det gäller att vara tidigt ute.

I väntan på att ta hissen upp till 16:e våningen.

En fördel med att gå ensam på det här evenemanget är att jag alltid har fått en bra plats, det finns alltid utfyllnadsplatser längst fram😏. Utsikten är fantastisk!

I måndags träffade jag Anette en sista gång på drinkar och mat innan hon skulle åka till Sverige över påsken. Det var också meningen att Angela skulle komma, men hon hade varit till tandläkaren på morgonen för att förbereda en tand inför att få en krona, och efter tre bedövningssprutor kände hon sig inte riktigt på G.

Vår plan var att vi skulle börja med ett par drinkar på en rooftop-bar på ett hotell i Battersea, men när vi kom dit visade det sig att de hade stängt på måndagar.😒 Vi gick då till typ den enda puben i området, Duchesse Belle. Vi beställde var sitt glas vin och lite mat, med betoning på lite när den väl kom. Portionerna serverades på papptallrikar och var inte större än en förrätt men kostade som en huvudrätt. Betjäningen var jättebra, men priset på maten ett skämt.

Utsikt mot Battersea Power Station från puben.

Efter middagen tog vi bussen till Clapham Junction (Anette och hennes man bodde hos deras dotter där under besöket) och gick till restaurangen/baren Hannah för ytterligare ett par drinkar istället för att stanna kvar på puben. Jag beställde också in en burrata med tillbehör eftersom min sallad med ett halvt kycklingbröst (för 16 pund!!!) som jag åt på puben inte mättade någonstans.

Det var så kul att hinna träffa Anette ännu en gång, för vi lär nog inte träffas mer förrän i september tidigast.

Bästa teaterpjäsen jag sett

Trevlig lördag på er! Hoppas ni har haft en fin vecka. Jag har precis kämpat mig igenom lördagens Body Pump-pass så nu kan jag slappa. 

Jisses vilken bra teaterpjäs jag såg i går, Stranger Things – The First Shadow! Om ni har Netflix så kanske ni har sett TV-serien som pjäsen grundar sig på, men utspelar sig tiden före TV-serien. När jag såg att serien skulle sättas upp på teaterscen tänkte jag att det kommer inte att bli bra utan snarare töntigt, eftersom den har övernaturliga element. Så fel jag hade, har aldrig sett en pjäs med så avancerad icensättning, ljud- och de visuella effekterna var på en helt ny nivå. Ibland visste man inte om det var på riktigt eller en illusion. Louis McCartney, som spelar huvudrollen, är helt enastående som den besatta skoleleven Henry Creel.

Om ni bara ska se en pjäs i London i år så rekommenderar jag absolut den här. Publiken var helt lyrisk redan efter första akten och tjoade och applåderade.

På onsdag var det också teaterdags, den här gången tillsammans med fyra kompisar😊. Vi såg ett morddrama som hette Murder in the dark på Richmond Theatre. Innan teatern åt vi middag på en pub i närheten som heter The Princess Head. Pjäsen var riktigt bra.

Nej, nu ska jag hoppa i duschen. I kväll blir det middag på vår pubfavorit The Mayflower i Rotherhithe. 

Besök i Kew Gardens

Och så är måndagen här igen. Hoppas ni hade en skön helg. Min var riktigt avslappnad, förutom de vanliga helgpassen på gymmet. Eftersom Steve var borta så var det jag som fick tidigda besök av en kurrande Busen som var pigg som en mört och sugen på frukost kl. 05.30. Om han kom när jag låg på sidan så försökte jag ignorera honom och han gav antingen upp eller så lade han sig på sidan om mig. Gulligt, ja, de gånger han kom efter kl. 8.

På lördag beslutade jag mig för att jag måste göra någonting speciellt av helgen och köpte biljett till Kew Gardens. Det pågår för tillfället två uställningar; Mat Collishaw: Petrichor som är närmast en digital utställning (väldigt inne överallt verkar det som) ...

och Young Botanical Artist competition, dvs. en tävling bland unga botaniska konstnärer i åldern 16-12 med temat träd. Alstren var fantastiska.

Det vinnande bidraget i åldersgruppen 16–18 skickades in av Marianna Zych från Polen. Hennes akvarellmålning var hennes första botaniska konstverk någonsin efter endast en månads målarkurs!

Efter utställningarna gick jag runt i parken en stund då vädret var perfekt.

Man behöver inte åka till Japan för att se körsbärsblommor.

Så här lidande ser Busen ut när jag sitter på hans plats i soffan😂