158 meter över marken

Hej på er, hoppas ni hade en skön helg. Min var intensiv men kul. 

Lördagen började med ett pass på gymmet innan jag duschade, böt om och tog tåget till Mortlake där min vän Angela bjöd mig, Anna-Kaarin och Sussie på en fantastisk lunch. Hon är tidigare kock och har ägt restauranger både i Stockholm och London så hon kan sina saker.

Vi fick en fantastisk bouillabaisse (fisk- och skaldjurssoppa) till huvudrätt.

Till efterrätt blev det hallonparfait med smälta djungelvrålgodisbitar i. Lakrits/salmiak passar bra till hallon.

Det blev en riktigt trevlig eftermiddag och vi spånade på lite roligheter till hösten. Man behöver ha något att se fram emot när det är grått, kallt och trist.

På söndag var det dags för mitt efterlängtade besök i det 158 meter höga BT Tower mitt i London. Härifrån har man milsvid utsikt över hela London under perfekta dagar som i söndags. Tornet är inte högst i London längre, The Shard är högre, men utsikten är helt obehindrad uppe från tornet, inga störande balkar. Besökarplattfornen roterar ett helt varv på 22 minuter.

En av guiderna berättade att det här var den allra sista chansen att besöka tornet. Det är vanligtvis stängt för allmänheten förutom två dagar under Open House Festival. Planerna är dock att bygga om tippen till ett hotell som ska stå färdigt 2032, om jag hörde rätt.

Canary Wharf till vänster, spetsiga the Shard i mitten, stadsdelen Bank med sina höga kontor omedelbart till höger.

Regent's Park och Primrose Hill

Det är långt ner😬.

Efter besöket försökte jag få två timmar att gå genom att gå i affärer. Jag var dock inte på något shoppinghumör, speciellt inte höstkläder, så det blev inget fynd. Kl. 19 skulle jag äta middag med Steve på den italienska restaurangen Salvo's i Wimbledon och jag orkade inte åka hem bara för att typ svänga i dörren.

Jag åt en jättemör lammlägg till huvudrätt och Steve pizza som vanligt. Efteråt var vi så mätta att vi lyxade till det med en Uber för att slippa gå en enda meter till🙂.

Intensiv vecka och den årliga kräftskivan

Och så var det lördag igen, härligt! Den här veckan har varit fylld av både jobb och fritidsaktiviteter och de fortsätter under helgen.

På torsdag åt jag lunch på Daquise tillsammans med Anette som var en snabbis till London tillsammans med sin man. De tillbringar somrarna på sitt sommarhus i Sverige och vintrarna i Portugal och däremellan reser de. Det samlas verkligen inget damm på dem😊.

I onsdags började keramikkursen igen. Det ska bli kul att få arbeta med händerna igen och skapa bättre och sämre kreationer😊. Oftast är det vid glasering och bränning som det blir fel, vilket är irriterande om man spenderat mycket tid på något alster.

Tisdag kväll hade kompisgruppen från gymmet sin månatliga träff. Det var trevligt som vanligt. Alla är dock väldigt pratsamma och det kan vara svårt att få en syl i vädret när alla pratar i mun på varandra. De är  alla britter och behöver inte fundera på att hitta rätt ord som jag ibland och då har chansen att kommentera oftast gått en förbi.

Förra lördagen var det dags för den årliga kräftskivan hos Cecilia och Björn, med engelska kräftor naturligtvis. Vi var 10 stycken och endast tre av oss var svenskspråkiga. Det stoppade dock inte de andra utan de deltog i snapssångerna med liv och lust😊. Jag tog med mig "min" ostpaj utan botten som vanligt. Som kronan på verket hade Björn dessutom gjort fyllda munkar till efterrätt som formligen smälte i munnen.

Vi åt, sjöng, skrattade och njöt. Det var en riktig toppenkväll!

Veckans hemlagade rött blev Asiatisk köttfärspanna med vitkål (och nudlar), om man vill. Receptet kommer från den här webbplatsen som vanligt. Jag gillar mat med ingefära, soja och sesamolja. 

Ingredienser
(6 portioner)

1,2 kg nötfärs

1 kg vitkål

3 morötter

2 gula lökar

3 vitlöksklyftor

1 msk finriven färsk ingefära

2 msk neutral olja

ev. 300 g äggnudlar alt shiratakinudlar

salladslök och gärna lite sesamfrön till servering

Sås

6 msk japansk soja

2 msk limejuice eller risvinäger

1 msk sesamolja

1 msk ostronsås

1–2 tsk sambal oelek

1 tsk honung eller valfri sötning, valfritt

1–1,5 dl vatten

svartpeppar

ev. lite salt

Instruktioner

Strimla vitkålen fint. Riv morötterna grovt och hacka löken. Finhacka eller riv vitlöken.

Om äggnudlar serveras: Koka nudlarna något kortare än anvisningen på förpackningen. Spara cirka 1 dl av nudelvattnet och häll sedan av nudlarna. Om Shirataki används, skölj dem noggrant.

Hetta upp oljan i en riktigt stor stekpanna, wok eller gryta. Bryn nötfärsen ordentligt, gärna i omgångar så att den får färg istället för att koka.

Lägg i lök, vitlök och ingefära och fräs ett par minuter.

Tillsätt vitkål och morötter. Stek på ganska hög värme i 5–8 minuter tills kålen mjuknat men fortfarande har lite spänst.

Blanda soja, limejuice eller risvinäger, sesamolja, ostronsås, sambal, honung och 1 dl vatten. Häll ner i pannan.

Låt allt fräsa/koka ihop i 2–3 minuter. Smaka av med svartpeppar och eventuellt lite mer soja eller sambal.

Vänd ner nudlarna. Tillsätt lite av det sparade nudelvattnet om äggnudlar används, några matskedar i taget, tills nudlarna blir glansiga och saftiga och såsen omsluter allt.

Toppa gärna med salladslök och lite sesamfrön.

Jobb, matklubb och lite konst

Trevlig lördag på er. Första gympasset är avklarat och jag har precis rört ihop och satt in en ostpaj i ugnen. I kväll är det den årliga kräftskivan hos våra kompisar Cecilia och Björn och jag brukar bidra med pajen. Den har inget pajskal och är i princip kolhydratfri men smakar, enligt min åsikt, mycket bättre än vanliga pajer. Det är ju trots allt fyllningen man vill åt, inte det torra pajskalet😊.

Den här veckan gick största delen av min vakna tid åt att jobba. Deadlinen för de sista stora projekten var dock kl 12 på torsdag, vilket var perfekt för det innebar att jag hann äta lunch med "Matklubben" på takbaren och restaurangen Kitty Hawk vid Trafalgar Square. Restaurangen ligger högst upp i byggnaden så man har ganska bra utsikt över området.

Maten är inspirerad av Sydeuropa och Mellanöstern och kommer som smårätter. Jag beställde friterad bläckfisk och råbiff som båda var jättegoda.

Efter ett par trevliga timmar med gänget var det dags att åka hem igen. Innan jag hoppade på bussen tog dock jag och en av gänget, Anne, en avstickare till National Portrait Museum som ligger alldeles bredvid. Anne hade sett att det hölls två små gratis specialutställningar där.

Vi började med den österrikiska målaren Ferdinand Georg Waldmüller som levde från slutet av 1700-talet till mitten av 1800-talet. Jag hade aldrig hört talas om honom tidigare men hans målningar var fantastiska, de var som fotografier.

Självporträtt. 

Vi avslutade med ett par tavlor av Renoir och Monet som hängts sida vid sida. De hade målat samma motiv under samma tid och det var intressant att se hur tydligt deras stilar skiljer sig åt.

Monet till vänster och Renoir till höger.

Det har blivit ett par iskaffe den här veckan också. Det är ännu över 20 grader här så det smakar bra😋.

I måndags åt Steve och jag middag på en afghansk restaurang. Steve hade ätit där tidigare med kompisar och tyckte att maten var god. Måndagen var sista dagen som de hade 50 % rabatt och han ville utnyttja det så vi åkte dit. Jag hade stora förhoppningar på maten eftersom Steve sagt hur god den var men nja, jag blev inte imponerad. Min huvudrätt skulle vara en skaldjurstallrik, men allt som kom var 4 välrgillade räkor och två torra friterade fiskbitar och lika torr fransk potatis.

Förrätten var dock bättre, fyra grillade lammkebabspett. Nej, dit kommer åtminstone inte jag att återvända, tur det var 50 % rabatt.

I början av veckan gjorde jag tacopaj enligt det här receptet. Det är också utan "traditionellt" pajskal men så gott.

The Tate Modern Highlights Tour

Trevlig lördag på er! Kom precis tillbaka från gymmet efter ett Body Pump-pass. Om några timmar är det dags att gå dit igen för Reformer Pilates. 

Jag är väldigt imponerad av tjejen som drar Body Pump-passet. Hon har de tyngsta vikterna av alla (även av männen) men orkar ändå prata non-stop. Jag skulle inte få ett vettigt ord ur mig😊. Hon är dock ett bevis på att träning har mycket lite inverkan på vikten, för hon är ganska smårund trots alla pass som hon leder varje vecka. Träna ska man göra för styrkan och hälsan, inte vikten, för i så fall får man nog hålla på många timmar om dagen. Sorgligt men sant.😏

I onsdags beslöt jag mig för att vara lite kulturell och anmälde mig till en guidad tur på Tate Modern. Museet är stort och det brukar mest bli att man går till samma avdelningar varje gång utan att fördjupa sig alltför mycket i konsten, precis som på British Museum, där jag också gått en guidad tur. Jag går oftast turer som arrangeras av London Walks. De arrangerar mängder av turer varje dag och jag rekommenderar verkligen en tur med dem im ni besöker London.

Vi började turen med att se verk av skulptören, Alberto Giacometti. Jag hade aldrig hört talas om honom tidigare men nu vet jag en hel del🙂. Den här manshöga skulpturen är värderad till 1 miljon USD, så har ni en skulptur av honom som skräpar på vinden så har ni tur😊.

Sedan fortsatte vi till en annan typ av "skulptur", en liggande urinoar. Här kan man börja fråga sig när något kan kallas konst. Är det konst när man tar en urinoar som någon annan "skapat" och lägger ner den på en piedestal?! Inte enligt mig i alla fall.

Det här objektet var lite coolt. Den bruna duken är inte en duk utan trä som utfomats av österrikiska träsnidare för att se ut som en duk. Konstnären (eller personen som kom på ideen) är tysken Martin Kippenberger och heter "Under the Eiffel Tower in Tokyo Lauwarm". Det var ett extremt långsökt namn måste jag säga, men så hade konstnären spritproblem och kom väl på det under ett av sina fyllerus. 

Den här konstnären känner väl de flesta till, Andy Warhol.

Den sista halvtimmen av den två timmar långa rundturen började min ländrygg protestera efter allt stillastående och det blev svårt att fokusera på vad guiden sa. Jag gick dock därifrån med mer kunskap  än när jag kom, och det var det viktiga.

Barnes

Trevlig söndag på er! Steve åkte precis iväg för att träna bowls och sen träffa en gammal kollega. Jag var på gymmet ett par timmar i morse, denna gång Reformer Pilates och sen Zumba. Det var dock en ersättare istället för den vanliga energiska Zumba-instruktören, så de 45 minutrarna var helt bortkastade, jag började inte ens svettas😒.

I går åkte Steve och jag till den vackra stadsdelen Barnes i sydvästra London. Den är väldigt populär bland svenskar och här finns både en liten butik som säljer svenska livsmedel och Svenska skolan i London (grundskola). Området är väldigt pittoreskt (inga höghus så långt ögat når) och med en vacker damm i mitten. Här skulle jag gärna bo, men då får jag nog vinna på lotto först.

Orsaken till att vi åkte till Barnes var för att äta middag på en restaurang som heter The Base. På dagarna är det bageri och cafe och på torsdag till lördag kväll omvandlas det till en restaurang. 

Jag gillade den lite enkla inredningen, det kändes som om man satt i en industrihall😏.

Maten är pan-asiatisk och var riktigt god. Vi började med att dela på fyra förrätter 

Sedan beställde jag teriyakilax till huvudrätt. Steve avslutade med efterrätt medan jag skippade den.

Servicen var väldigt snabb (plus att vi äter snabbt) så mindre än 1,5 timmar senare stod vi och väntade på bussen hem igen. Ibland skulle det vara kul att kunna dra ut på middagen lite längre när man äntligen kommit sig hemifrån😏.

Godsaker

Trevlig lördag och villavslutning om ni har en sådan!

Jag har gjort det jag alltid gör på en lördag, Body Pump kl 10 som kändes ordentligt jobbigt i dag, kanske för att jag gick på samma klass i går. Musklerna brände och protesterade högt. Sedan var det gympaus i några timmar innan det var dags för ett pass Reformer Pilates, dvs. Pilates på maskin. Men nu har kroppen fått sitt och jag ligger nyduschad och fräsch på soffan. Bästa känslan😊

Alltså, det här måste vara världens godaste gelato. Den säljs på ett ställe som jag passerar i slutet på min entimmes promenadrunda som jag går några gånger i veckan. Plötsligt blev det mycket roligare att promenera😋. Jag försöker dock hålla mig till en gång i veckan. Jag väljer alltid två smaker, men en är

Ö alltid vaniljglass med pistagepaste eller -pasta.

I onsdags träffar jag min kompis Mia på den polska restaurangen Daquise i South Kensington. Jag har varit dit några gånger men det var första besöket för Mia. Det är alltid många polacker som äter där och det är ett gott tecken😏. Några bord bredvid oss satt ett par polska män, som satsade mer på vätskeintaget än maten och hade tagit in en hel flaska vodka som de drack shottar från. Till slut blev det uppenbarligen för mycket för en av dem och när de ätit klart och betalat så fick kompisen leda ut sin överförfriskade vän. Lite överkurs kanske att dela på en flaska vodka redan kl tre en onsdag eftermiddag😏. Servitören bad flera gånger om ursäkt när de gått. Det var ok dock, de störde inte oss.

Maten var fantastisk som vanligt och vi tog båda kalvbullar med dillsås och potatismos till förrätt. Jag har ätit rätten tidigare och har drömt om den sedan dess, så god var den😊

Resten av veckan har det varit mest jobb och gym så inget spännande har att berätta om där.

I lördags var Steve och jag sugna på kött och vi åkte till en argentinsk köttrestaurang i stadsdelen Mortlake. Steve beställde en imponerande hamburgare med 500 g kött, bacon, ägg och ost. Han lyckades äta allt.

Jag "nöjde" mig med en rumpstek som är min favoritköttdel, inget fett men ändå mycket mör.

Förra fredagen, när Steve var ute med kompisar, gjorde jag egen sushi med blomkålsris istället för vanligt ris. Jag fyllde rullarna med rå lax, stekt ägg som jag strimlat, avocado, strimlad purjolök och paprika. De blev inte vackra men desto godare, och mycket soja, wasabi och picklad ingefära ska det vara. Det var några år sedan jag senast gjorde sushi ... såg jag när jag tog nori-arken ur förpackningarna som jag köpte till senaste gången. Arken hade gått från gröna till bruna och luktade damm. Det blev bara att gå till affären och köpa nya.

Yes!

Snart är det dags för Londons årliga Open House Festival. Festivalen är ett två veckor långt evenemang som hålls varje år och som ger allmänheten möjlighet att besöka några av stadens mest ikoniska, unika och historiskt betydelsefulla byggnader. Festivalen hålls varje september (12-20.9 i år) och erbjuder gratis besök, guidade visningar och promenader som ger inblick i privata bostäder, myndighetsbyggnader, skolor och underjordiska platser som vanligtvis inte är öppna för allmänheten.

Jag har besökt några byggnader varje år och i år hade jag siktet inställt på det 159 meter höga BT Tower. Tornet är bara öppet två dagar per år för allmänheten, så intresset är stort och man måste vara på hugget när de släpper biljetterna (som är gratis). I fjol glömde jag bort det, men i år hade jag satt larmet på telefonen och var inloggad på mitt konto på Open Houses webbplats när de släppte biljetterna kl 12 i onsdags. Kl. 11.58 kraschade bokningssidan (precis som ifjol). Jag gav dock inte upp och efter att ha uppdaterad bokningssidan för BT Tower under flera minuter lyckades jag välja besökstid och klickade Boka. Sidan laddade och laddade och tillslut fick jag ett felmeddelande att sidan är överbelastad. Jag försökte öppna sidan igen, använde en annan webbläsare, min telefon, men inget verkade fungera. Efter 10 minuter gav jag upp och öppnade min mejl för att skicka ett argt meddelande till arrangören. Döm om min förvåning och glädje när jag såg att jag fått en bokningsbekräftelse, bokningen hade gått fram trots allt😊.

Bild tagen från www.https://programme.openhouse.org.uk/

Tillbaka i London och vecka 4 i Finland

Halleluja, det verkar som om den sista värmeböljan är över i London för det här året (🤞). I torsdags var det hela 36 grader i skuggan, men sedan dess har temperaturen sjunkit stadigt, även om den fortfarande är över 25. 25 är ok dock.

För att se annat än insidan på gymmet och lägenheten så har jag gett mig ut på promenader på morgonen när det ännu inte varit alltför hett. Gräset är helt brunt och även om träden ännu är gröna så ser de lidande ut. De enda växterna som är någorlunda fräscha är ogräset, dem rår inga värmeböljor på😏.

Det här trädet med de allra vackraste röda blommorna verkade också må bra.

Fjärde och sista veckan i Finland handlade mycket om bärplockning, och främst då hallon, körsbär och svarta vinbär. Det verkar bli ett bra bärår i Finland i år. Jag har plockat vilda björnbär några gånger här i London och fryst i, men i år är de helt skrumpnade.

Det blev också två besök till Jakobstad, först med mamma och sen med min kompis Beatrice. Det finns tyvärr väldigt få intressanta affärer i Jakobstad så besöken tenderar bli korta. Annat var det när jag var barn, då fanns där både Stockman och Sokos. Det var tider det😁.

Jag tycker dom här robotarna är lite småroliga. De skulle aldrig fungera i Storbritannien dock för de skulle antingen bli bestulna på sitt innehåll eller så skulle hela roboten stjälas.

När jag åkte till Jeppis med Beatrice stannade vi till vid Kuddnäs i Nykarleby, Zacharias Topelius barndomshem, då Beatrice ville köpa Nykarlebystjärnan till sin son. Efteråt fortsatte vi till Jeppis för en god lunchbuffee på Hotell Epoque. Det kan vara något jag saknar här i England, bra buffeeställen. De enda som har buffeer är typ kinesiska restauranger och de intresserar mig inte. Är månne engelsmän sådana storätare att det inte lönar sig med buffeer?!

Rolig varningsskylt på dialekt för robotgräsklipparen vid Kuddnäs.

Det var dock ingen fara för liv och lem eftersom den hade fastnat och gick varken framåt eller bakåt😏.

På hemresan till London unnar jag mig alltid ett besök till Finnairs Lounge när jag har några extra timmar på flygplatsen. För lite över 30 euro får man både mat och dryck (obegränsat) vilket är väldigt förmånligt.

Jag bad om ett glas champagne och fick två, nå då slapp jag be om påfyllning.☺️