Vi möttes på Mile End station och sedan guidade Carina mig runt i området. Jag blev förvånad över att det var så fint, inget nergånget alls, åtminstone inte de ställen där vi gick. Man har ju iiiinga förutfattade meningar alls:-D
Efter lite rundvandring tog vi en Aperol Sprits-stopp på en mysig pub. AS är verkligen min favoritdrink på sommaren och det skadar ju inte att den innehåller Prosecco:-)
Efter drinken vandrade vi längs en kanal ... tror det var Regents Canal
Om man håller ögonen öppna så kan man se både det ena och andra. Jag undrar vad personen som bor här tänkte när han/hon satte upp dockhuvuden på pålar riktade mot kanalen?!. Lite sjukt skulle jag säga.
När vi varit på benen i ett par timmar började vi leta efter en plats att äta på och kom till slut till en liten mysig pub som hette The Dove där slank vi in. Jag åt en mör fjäderstek (feather steak) med vitkål och spenat istället för den eviga potatisen.
Efter den goda lunchen vandrade vi vidare i jakt på ett lite annorlunda museum som skulle finnas i närheten och som Carinas dotter pratat om. Först gick vi åt fel håll men när vi hittat museet på google så kom vi äntligen rätt. Tyvärr var museidelen bokats för ett privat evenemang så vi kunde bara se bardelen och skyltfönstret men vi kommer att gå tillbaka, stället verkar vara hur knäppt som helst:-)
Det hängde uppstoppade djur från både taket och väggen i baren. Här hänger en uppstoppad ekorre i handbojor.
Ett konstigt skelett med peruk, krokodiler, hjortar, fåglar ...
Och en katt med vingar:-)
I skyltfönstret visades olika "konstverk" i lådor.
Den här tyckte jag var ganska kul, Dr Love med olika medikament som gäller kärlek, "Mother's love", "Blind love", "Passion", "Love at first sight"... Det saknades verkligen inte uppfinningsrikedom:-)
Bredvid baren såg vi ett par vackra konstverk på husväggar. En såg ut som Banksy men det var nog någon annan som försökte kopiera honom, helt ok.
Några sådana här vackra väggkonstverk finns inte hos oss tyvärr.
Titta så sött. En kille som friat genom bokstavskakel på en vanlig tegelvägg vid kanalen. "You are the best damn girl I have ever met. Will you marry me?" Jag skulle ha sagt ja direkt:-)
Innan jag gick till tunnelbanan tog vi ännu var sitt glas vin. När vi satt oss såg vi att det var en tapas bar och maten som bars förbi såg fick det att vattnas i minnen på oss, det blir nog ett besök ditt nästa gång tror jag ... på väg till det galna museet:-)
På väg till tunnelbanan såg vi den här restaurangen, callad Satan's Whiskers, Satans morrhår. När jag tittade in så såg det ut som en vanlig restaurang men namnet får iallafall folk att stanna till. I London måste man vara uppfinningrik i tävlingen om kunder.
När jag kom hem hade jag varit ute 7 timmar, tiden hade bara flugit iväg. Det är så kul att utforska nya stadsdelar i London, ingen är den andra lik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar