Bostadsaffären rör på sig

Efter ett antal veckor, när vi inte hört varken bu eller bä från vare sig vår jurist eller någon annan, fick jag i morse ett samtal från vår bostadsförmedlare som frågade hur besiktningen av vår bostad hade gått. När jag sa att vi inte fått resultatet ännu så sa han att "no news are good news, isnt it?!" Jag svarade att jag hoppas det:-). Han frågade också när vi skulle ha lust att flytta in och jag sa att när som helst efter påsken går bra. Han lovade ringa säljarna så fort som möjligt med informationen och återkomma.

Så, nu är det inte länge kvar nu innan vi äntligen kan flytta in. Jag kommer att sakna vår lägenhet...lite, för man hade bra utsikt från 3:e våningen och det var nära till allt, nu blir det lite längre avstånd till affärerna och färre bussar. Men, får vi två sovrum, en tämligen nyrenoverad bostad och den efterlängtade trädgården. Jag hoppas också att grannen ovanför är vettig. Om man bara hyr så är det lätt att flytta om man får problem, när man äger så blir det onekligen lite mer komplicerat.

Jag hittade ett par foton av vårt kommande hus på en bostadsförmedlingssida, vissa i modell mini av någon orsak, men något ser man.

Köket med dörr som leder ut till trädgården
Huvudsängkammaren med trägolv. Möblerna är naturligtvis inte våra. De är väldigt stora och bastanta så när de är borta kommer rummet att se stort ut

Trädgården sett från huset. Tyvärr inget gräs men Steve, som är anti-gräs, och jag, pro-gräs, har kommit överens om att "dela" på trädgården så hans del förblir "stenad" och jag kan anlägga gräsmatta på min del. Jag kommer dock att vänta med ingräsningen till nästa år när jag sparat ihop mer pengar.

Bild mot gästrummet med sina dubbla dörrar.

Vardagsrummet
Framsidan

Senaste nytt om vår lägenhet

Igår fick Steve en offert på sin lägenhet, yippee. Tjejen som hade kollat på den ett par gånger lade ett bud som var 3 000 pund under utgångspriset. Steve sa ja med en gång när bostadsförmedlaren ringde. Han hade typ förväntat sig att den potentiella köparen skulle ge ett bud som låg 10 000 under utgångspriset och han hade planerat att kunna sträcka sig till 5 000 under. Bostadsförmedlaren sade dock att han inte skulle säga ja genast utan föreslog att han skulle komma med ett motbud som låg 2 000 pund under utgångspriset. Skulle den potentiella köparen få godkänt på sitt första bud så skulle denna känna det som om att denne gav ett för högt bud, dvs. bostaden är egentligen värd mindre. Man vill ju gärna att det ska kännas som om man gör ett kap. Hoppas att köparen godkänner motbudet.

Naturligtvis är ingenting lätt i det här landet. I England finns det två typer av bostäder som man kan köpa, leasehold och freehold. När man köper en bostad som har freehold så innebär det att man också äger marken. Vid leasehold så äger man bra huset eller lägenheten och när leasen (hyran) går ut så kan jordägaren om denne så vill riva hela huset. Som princip gäller att man inte ska köpa något hus/lägenhet med ett leasehold som ligger under 75 år. Steve har 80 års leasehold kvar på sin lägenhet och det är redan på gränsen, idealet är 100 år. Nu finns dock möjligheten att man kan köpa till år så nu får vi hoppas att det inte blir något problem för den kommande köparen. Bostaden som vi hoppas köpa har ett leasehold på 65 år men när vi nämnde detta för bostadsförmedlaren så sa hon att säljaren tänkte köpa extra år så att det skulle bli 100 år sammanlagt så det verkar inte vara alltför invecklat. Man kan ofta också köpa marken som huset ligger på, om jordägaren går med på det. Det är verkligen komplicerat.

Äntligen fredag...

...det var inte en dag för tidigt kan jag säga, otroligt stressig vecka. Steve hade också stressat hela dagen med vårt bostadsköpprojekt. När vi ska både sälja och köpa på samma gång så är det dubbelstress eftersom vi måste ha en köpare till Steves lägenhet innan vi kan få loss några pengar från banken.

Lägenheten har nu varit på nätet en vecka men ännu är det ingen som velat komma och se den. Läget är perfekt, i bra skick och i det rådande ekonomiska klimatet borde "shared ownership"-lägenheter vara guld värda eftersom man bara betalar för halva lägenheten och betalar en symbolisk hyra för andra halvan. Problemet är väl främst att den först måste marknadsföras av organisationen som äger andra halvan i 8 veckor och de är inga försäljare precis. Alla bostadsförmedlare som vi talat med säger att de skulle sälja lägenheten på en vecka om de fick tillgång till den. Nå, vi har bara haft bostaden till försäljning en vecka ännu och idag ringde Steve till företaget som har hand om marknadsföringen och nästan bad och bönade att de skulle göra sitt bästa:-) Killen på företaget sa att de skulle skicka ut ett 500 nyhetsbrev till personer som står på en lista om att de vill köpa en "shared ownership"-lägenhet. Han skulle även skicka ut informationen till de som sagt att de är intresserade av att köpa i Wandsworth.

I morgon tänkte vi besöka bostadsförmedlaren som säljer "vår" lägenhet. Säljaren hade sagt att hon skulle vilja få försäljningen avklarad i december men det lär nog inte lyckas för oss. Hon hyr ju ut lägenheten för tillfället så hoppas det skulle funka att hon skulle fortsätta med det några månader till. Om vi skulle förlora huset, vilket verkligen skulle vara skit, så vet vi att det finns bostäder att köpa och nu före jul så blir det "rea" på dem för säljare vill börja med ett rent bord i början av året.

Ikväll gick vi och hyrde en sånt här vrålåk:

I morgon ska våra heltäckande mattor bli som nya:-) Jag tvivlar starkt dock.

Väntan

Spänningen är ooooliiiiidlig:-) Steve ska ringa bostadsförmedlaren idag, så få se hur det går. Vår första anbud kommer nog ganska säkert att förkastas men det skulle vara kul att komma till något slags samförstånd före lördag när lägenheten skulle vara öppen för visning igen.

Det är ganska skönt att man inte är i direkt kontakt med säljaren utan "förhandlingarna" sker via bostadsförmedlaren och de kan sedan ge lite råd på vägen. Den här bostadsförmedlaren hjälpte oss att spara 100 pund när vi beställde vårt HIP-paket (Home Information Pack)

Steve har inte berättat för sin morsa att vi ska lämna in ett anbud redan utan har bara sagt att vi ska gå på en andra visning på lördag:-) Han vill inte att hon ska lägga sig i alltför mycket och försöka få oss att komma till "sans" och satsa på något av hennes förslag på hus som oftast är fula som stryk med två eller tre sovrum och byggda på typ 70- eller 80-talet. Typ ett sånt här:

Hon är ju snäll som vill hjälpa till, men lyckas hitta alla andra typer av hus förutom de som vi vill ha: Victorian, första våningen med trädgård och INTE Tooting eller Stretham (lite "vildare" statsdelar i Wandsworth) :-). Det spelar ingen roll om huset har 3 sovrum, trädgård stor som en fotbollplan och halva priset om man inte vill bo där.

Husjakt

Nu är vi tillbaka från vår "husvisningstour". Det är jätteskönt väder så vi gick till båda husen. Det första var huset med tre sovrum och en stor trädgård som jag visade bild på i förra inlägget. Det var helt ok men det var ändå något som fattades. För det första låg det vid en ganska stor väg med mycket trafik, i stadsdelen Merton, dvs inte i Wandsworth (där vi bor nu). Det här skulle innebära en myyyyycket högre månatlig council tax (skatt som man måste betala varje månad för kommunal service, den skiljer sig från stadsdel till stadsdel). Wandsworth har lägsta "council taxen" i Storbritannien, Merton har den högsta och det skiljer säkert £100 pund i månaden. Orsaken är att de konservativa har röstmajoriteten i Wandsworth och för att behålla sina väljare så håller de skatten låg. Wosks for me:-)



Det andra huset låg i Southfields, 10 min promenad från där vi bor nu. Hyresgästerna satt och åt frukost under tiden vi gick och "snokade":-) Den här bostaden gällde bara första våningen men det var smart inrett med kombinerat kök (stort) och matsal. Vardagsrummet var av acceptabel storlek, men om vi slog ut ena väggen så skulle vi få ännu en meter. Sovrummet var även stort. Det fanns öppen spis (engelsk stil) i både vardagsrummet och sovrummet. Till min glädje får man elda i dem...sålänge det inte är kol eller ved så inget grillkorvsgrillande:-) Det fanns även trägolv i hela lägenheten. Trädgården var också av helt ok storlek. Vi var de enda som såg den idag och vi kommer nog att gå och se den igen nästa lördag (de kan bara visa den på lördagar).

Steves kompis...Steve (jag skämtar inte) är byggmästare så vi kommer att anställa honom för alla eventuella byggjobb som vi behöver. Han är pålitlig och sådana är guld värda i det här landet.

Ikväll ska vi och äta gratis trerätters middag på en gastropub i Holborn i centrala London, The Bountiful Cow. Det finns en webbsida som heter Toptable där man kan hitta de flesta restauranger i London, men även i andra städer och länder. Varje gång man bokar bord genom dem och sedan recenserar upplevelsen får man poäng. När man samlat tillräckligt många poäng får man äta gratis på ett antal restauranger. Vi går alltid till Bountiful Cow. Puben/restaurangen ligger väl gömd bland kontorsbygganderna och ser inte mycket ut för världen, men maten är superb och portionerna är stora och det gillar vi:-)

HIP HIP HURRAA!!:-)

Nå, sån stor sak är det väl inte men nu har vi äntligen bokat en person som ska komma hit och utvärdera lägenhetens energiförbrukning, vattenförbrukning, information om ägaren, ja allt mellan himmel och jord som man kan hitta om bostaden och ägandeförhållandet. Ett HIP-paket (Home Information Pack) är ett nytt påfund och ett sätt för staten att få in mer pengar för det kostar naturligtvis. Alla som säljer hus måste nuförtiden göra ett sådant pakte. Hittade ett exempel på webben och det var 60 sidor långt!!! Vilken köpare orkar gå igenom ett sådant massivt dokument. Man tycker ju att ett sådant paket skulle göra användningen av jurist onödig men icke, en sådan måste vi ha sen när vi lägger in ett bud.

De verkar vara väldigt effektiva på det där "utvärderingsföretaget", 30 min efter att Steve talat med dem och betalat för tjänsten över telefon blev han uppringd av en kille som fråga om det är ok att han kommer och "utvärderar" imorgon. Alla som har bott i England en längre tid vet att sådant effektivitet inte är norm här:-).

På lördag kan vi äntligen gå och se lägenheten som vi är väldigt sugna på (om bilderna inte ljuger). Vi har väntat i 2 veckor på att hyresgästerna ska komma hem från semestern och bemöda sig att lyfta luren när bostadsförmedlaren ringer.