158 meter över marken

Hej på er, hoppas ni hade en skön helg. Min var intensiv men kul. 

Lördagen började med ett pass på gymmet innan jag duschade, böt om och tog tåget till Mortlake där min vän Angela bjöd mig, Anna-Kaarin och Sussie på en fantastisk lunch. Hon är tidigare kock och har ägt restauranger både i Stockholm och London så hon kan sina saker.

Vi fick en fantastisk bouillabaisse (fisk- och skaldjurssoppa) till huvudrätt.

Till efterrätt blev det hallonparfait med smälta djungelvrålgodisbitar i. Lakrits/salmiak passar bra till hallon.

Det blev en riktigt trevlig eftermiddag och vi spånade på lite roligheter till hösten. Man behöver ha något att se fram emot när det är grått, kallt och trist.

På söndag var det dags för mitt efterlängtade besök i det 158 meter höga BT Tower mitt i London. Härifrån har man milsvid utsikt över hela London under perfekta dagar som i söndags. Tornet är inte högst i London längre, The Shard är högre, men utsikten är helt obehindrad uppe från tornet, inga störande balkar. Besökarplattfornen roterar ett helt varv på 22 minuter.

En av guiderna berättade att det här var den allra sista chansen att besöka tornet. Det är vanligtvis stängt för allmänheten förutom två dagar under Open House Festival. Planerna är dock att bygga om tippen till ett hotell som ska stå färdigt 2032, om jag hörde rätt.

Canary Wharf till vänster, spetsiga the Shard i mitten, stadsdelen Bank med sina höga kontor omedelbart till höger.

Regent's Park och Primrose Hill

Det är långt ner😬.

Efter besöket försökte jag få två timmar att gå genom att gå i affärer. Jag var dock inte på något shoppinghumör, speciellt inte höstkläder, så det blev inget fynd. Kl. 19 skulle jag äta middag med Steve på den italienska restaurangen Salvo's i Wimbledon och jag orkade inte åka hem bara för att typ svänga i dörren.

Jag åt en jättemör lammlägg till huvudrätt och Steve pizza som vanligt. Efteråt var vi så mätta att vi lyxade till det med en Uber för att slippa gå en enda meter till🙂.

Intensiv vecka och den årliga kräftskivan

Och så var det lördag igen, härligt! Den här veckan har varit fylld av både jobb och fritidsaktiviteter och de fortsätter under helgen.

På torsdag åt jag lunch på Daquise tillsammans med Anette som var en snabbis till London tillsammans med sin man. De tillbringar somrarna på sitt sommarhus i Sverige och vintrarna i Portugal och däremellan reser de. Det samlas verkligen inget damm på dem😊.

I onsdags började keramikkursen igen. Det ska bli kul att få arbeta med händerna igen och skapa bättre och sämre kreationer😊. Oftast är det vid glasering och bränning som det blir fel, vilket är irriterande om man spenderat mycket tid på något alster.

Tisdag kväll hade kompisgruppen från gymmet sin månatliga träff. Det var trevligt som vanligt. Alla är dock väldigt pratsamma och det kan vara svårt att få en syl i vädret när alla pratar i mun på varandra. De är  alla britter och behöver inte fundera på att hitta rätt ord som jag ibland och då har chansen att kommentera oftast gått en förbi.

Förra lördagen var det dags för den årliga kräftskivan hos Cecilia och Björn, med engelska kräftor naturligtvis. Vi var 10 stycken och endast tre av oss var svenskspråkiga. Det stoppade dock inte de andra utan de deltog i snapssångerna med liv och lust😊. Jag tog med mig "min" ostpaj utan botten som vanligt. Som kronan på verket hade Björn dessutom gjort fyllda munkar till efterrätt som formligen smälte i munnen.

Vi åt, sjöng, skrattade och njöt. Det var en riktig toppenkväll!

Veckans hemlagade rött blev Asiatisk köttfärspanna med vitkål (och nudlar), om man vill. Receptet kommer från den här webbplatsen som vanligt. Jag gillar mat med ingefära, soja och sesamolja. 

Ingredienser
(6 portioner)

1,2 kg nötfärs

1 kg vitkål

3 morötter

2 gula lökar

3 vitlöksklyftor

1 msk finriven färsk ingefära

2 msk neutral olja

ev. 300 g äggnudlar alt shiratakinudlar

salladslök och gärna lite sesamfrön till servering

Sås

6 msk japansk soja

2 msk limejuice eller risvinäger

1 msk sesamolja

1 msk ostronsås

1–2 tsk sambal oelek

1 tsk honung eller valfri sötning, valfritt

1–1,5 dl vatten

svartpeppar

ev. lite salt

Instruktioner

Strimla vitkålen fint. Riv morötterna grovt och hacka löken. Finhacka eller riv vitlöken.

Om äggnudlar serveras: Koka nudlarna något kortare än anvisningen på förpackningen. Spara cirka 1 dl av nudelvattnet och häll sedan av nudlarna. Om Shirataki används, skölj dem noggrant.

Hetta upp oljan i en riktigt stor stekpanna, wok eller gryta. Bryn nötfärsen ordentligt, gärna i omgångar så att den får färg istället för att koka.

Lägg i lök, vitlök och ingefära och fräs ett par minuter.

Tillsätt vitkål och morötter. Stek på ganska hög värme i 5–8 minuter tills kålen mjuknat men fortfarande har lite spänst.

Blanda soja, limejuice eller risvinäger, sesamolja, ostronsås, sambal, honung och 1 dl vatten. Häll ner i pannan.

Låt allt fräsa/koka ihop i 2–3 minuter. Smaka av med svartpeppar och eventuellt lite mer soja eller sambal.

Vänd ner nudlarna. Tillsätt lite av det sparade nudelvattnet om äggnudlar används, några matskedar i taget, tills nudlarna blir glansiga och saftiga och såsen omsluter allt.

Toppa gärna med salladslök och lite sesamfrön.

Jobb, matklubb och lite konst

Trevlig lördag på er. Första gympasset är avklarat och jag har precis rört ihop och satt in en ostpaj i ugnen. I kväll är det den årliga kräftskivan hos våra kompisar Cecilia och Björn och jag brukar bidra med pajen. Den har inget pajskal och är i princip kolhydratfri men smakar, enligt min åsikt, mycket bättre än vanliga pajer. Det är ju trots allt fyllningen man vill åt, inte det torra pajskalet😊.

Den här veckan gick största delen av min vakna tid åt att jobba. Deadlinen för de sista stora projekten var dock kl 12 på torsdag, vilket var perfekt för det innebar att jag hann äta lunch med "Matklubben" på takbaren och restaurangen Kitty Hawk vid Trafalgar Square. Restaurangen ligger högst upp i byggnaden så man har ganska bra utsikt över området.

Maten är inspirerad av Sydeuropa och Mellanöstern och kommer som smårätter. Jag beställde friterad bläckfisk och råbiff som båda var jättegoda.

Efter ett par trevliga timmar med gänget var det dags att åka hem igen. Innan jag hoppade på bussen tog dock jag och en av gänget, Anne, en avstickare till National Portrait Museum som ligger alldeles bredvid. Anne hade sett att det hölls två små gratis specialutställningar där.

Vi började med den österrikiska målaren Ferdinand Georg Waldmüller som levde från slutet av 1700-talet till mitten av 1800-talet. Jag hade aldrig hört talas om honom tidigare men hans målningar var fantastiska, de var som fotografier.

Självporträtt. 

Vi avslutade med ett par tavlor av Renoir och Monet som hängts sida vid sida. De hade målat samma motiv under samma tid och det var intressant att se hur tydligt deras stilar skiljer sig åt.

Monet till vänster och Renoir till höger.

Det har blivit ett par iskaffe den här veckan också. Det är ännu över 20 grader här så det smakar bra😋.

I måndags åt Steve och jag middag på en afghansk restaurang. Steve hade ätit där tidigare med kompisar och tyckte att maten var god. Måndagen var sista dagen som de hade 50 % rabatt och han ville utnyttja det så vi åkte dit. Jag hade stora förhoppningar på maten eftersom Steve sagt hur god den var men nja, jag blev inte imponerad. Min huvudrätt skulle vara en skaldjurstallrik, men allt som kom var 4 välrgillade räkor och två torra friterade fiskbitar och lika torr fransk potatis.

Förrätten var dock bättre, fyra grillade lammkebabspett. Nej, dit kommer åtminstone inte jag att återvända, tur det var 50 % rabatt.

I början av veckan gjorde jag tacopaj enligt det här receptet. Det är också utan "traditionellt" pajskal men så gott.

The Tate Modern Highlights Tour

Trevlig lördag på er! Kom precis tillbaka från gymmet efter ett Body Pump-pass. Om några timmar är det dags att gå dit igen för Reformer Pilates. 

Jag är väldigt imponerad av tjejen som drar Body Pump-passet. Hon har de tyngsta vikterna av alla (även av männen) men orkar ändå prata non-stop. Jag skulle inte få ett vettigt ord ur mig😊. Hon är dock ett bevis på att träning har mycket lite inverkan på vikten, för hon är ganska smårund trots alla pass som hon leder varje vecka. Träna ska man göra för styrkan och hälsan, inte vikten, för i så fall får man nog hålla på många timmar om dagen. Sorgligt men sant.😏

I onsdags beslöt jag mig för att vara lite kulturell och anmälde mig till en guidad tur på Tate Modern. Museet är stort och det brukar mest bli att man går till samma avdelningar varje gång utan att fördjupa sig alltför mycket i konsten, precis som på British Museum, där jag också gått en guidad tur. Jag går oftast turer som arrangeras av London Walks. De arrangerar mängder av turer varje dag och jag rekommenderar verkligen en tur med dem im ni besöker London.

Vi började turen med att se verk av skulptören, Alberto Giacometti. Jag hade aldrig hört talas om honom tidigare men nu vet jag en hel del🙂. Den här manshöga skulpturen är värderad till 1 miljon USD, så har ni en skulptur av honom som skräpar på vinden så har ni tur😊.

Sedan fortsatte vi till en annan typ av "skulptur", en liggande urinoar. Här kan man börja fråga sig när något kan kallas konst. Är det konst när man tar en urinoar som någon annan "skapat" och lägger ner den på en piedestal?! Inte enligt mig i alla fall.

Det här objektet var lite coolt. Den bruna duken är inte en duk utan trä som utfomats av österrikiska träsnidare för att se ut som en duk. Konstnären (eller personen som kom på ideen) är tysken Martin Kippenberger och heter "Under the Eiffel Tower in Tokyo Lauwarm". Det var ett extremt långsökt namn måste jag säga, men så hade konstnären spritproblem och kom väl på det under ett av sina fyllerus. 

Den här konstnären känner väl de flesta till, Andy Warhol.

Den sista halvtimmen av den två timmar långa rundturen började min ländrygg protestera efter allt stillastående och det blev svårt att fokusera på vad guiden sa. Jag gick dock därifrån med mer kunskap  än när jag kom, och det var det viktiga.