Lata dagar

Här fortsätter sommaren med ca 30 grader i solen. Jag har börjat få en riktig semestersolbränna nu så slipper skämmas när jag åker till London igen.

Den här veckan har Jakobs Dagar hållits i Jakobstad. Det är en stadsfestival med olika evenemang varje dag. Igår gjorde morsan och jag ett kort besök på Gammaldagstorg där de säljer hantverk, second hand-grejer och lite till. Det var dock alldeles för varmt och efter en snabb runda på torget så köpte vi var sin glass innan vi åkte hem igen. Det får bli semesterns första och enda glass. Varma sommardagar ska man tillbringa på stranden, inte i en stad.

På kvällen satte jag mig i bilen och körde till Jakobstad igen för grillfest hos min kusin Pia. Hennes pojkvän hade utsetts till grillmästare. Säkert inte det ultimata jobbet när det är nästan 30 grader i solen men om han led så gjorde han det i det tysta:-)

Pias syster och min andra kusin Anna-Lena och hennes "karl" var också där och senare tittade också P:s och AL:s kusin med partner förbi. Som varje gång när man träffar det här gänget så blir det många skratt. Tack för en trevlig kväll!.

Idag spenderade jag några timmar på vår lokala beach Storsand med min bror och hans flickvän. Vattnet var jättevarmt så jag simmade inte en utan två gånger!

Inte dåligt med egen strand i byn. Fast 99 % var säkert "utbys" för allt man hörde var finska och några finskspråkiga finns det inte i min by eller grannbyarna. Kanske vi borde kräva inträde så att byn får ut något för att de nöter på vår sand:-) ... eller be att de tar med sig en stor vasstova när de åker eftersom stranden håller på att växa igen i snabb takt utan att byn får göra något. Naturvårdsministeriet har bestämt att stranden ska växa igen ... vi har uppenbarligen för lite vass i det här landet och den måste skyddas ... Hemskt när idioter får bestämma (har de köpt sin examen på ebay undrar jag?!) och fram för lite civil olydnad säger jag.

Till middag blev det en riktig festmåltid, Nisses biffar med kokt nypotatis (egen naturligtvis) och sallad.

Elvis sitter på balkongen och kollar läget. Vi ser inte mycket av honom på sommaren, han är bara in och äter i 5 minuter innan han beger sig ut igen.

Envisa som synden

Kontraktskrivandet närmar sig, med snigelfart. Idag fick vi äääääntligen reda på att säljarna av vår bostad kan flytta ut i slutet av månaden. Den informationen satt hårt åt kan jag säga. Förra veckan ringde Steve till killen som skött om försäljningen som lovade ta reda på informationen och återkomma. Det hördes inte ett pip. Steve ringde säkert 4 - 5 gånger, lämnade meddelanden både på mobiltelefon, via kollegor men nada.

Idag ringde Steve ringt upp managern för bostadsförmedlingen som sköter försäljningen och sa att nog är det fan (nej det ordet använde han inte) att det ska vara så svårt att få lite information. Managern lovade genast reda ut saken och återkomma om en eller två timmar men gjorde han det? Inte. Efter jobbet cyklade Steve till deras kontor och sa att nu skaffar ni fram informationen och EXAKT kl 17.15 ringer honom med informationen eller så kommer han dit imorgon igen! Managern var inte där men personalen på kontoret blev nervösa och sa att de ska absoluuuut se till att managern ringer. Exakt kl. 17.15 ringde telefonen hemma och managern var full av 100 och 1 ursäkter. Steve frågade honom om de inte vill få igenom försäljningen eftersom det verkar vara så svårt att göra de enklaste saker?!

Vår jurist har sin egen lilla strid med Housing associationen. 3 gånger har hon ringt deras jurister och bett om asbest- och brandcertifikat som är nödvändigt för att köpet ska kunna genomföras men ingenting. Inga ursäkter eller förklaringar, de bara inte skickar dokumenten. Idag skulle hon ringa dem för 4:e gången.

Fortsättning följer...