Och så blev man britt också

Hej på er! Har fullbokade dagar den här veckan också, men jag tänkte jag skulle skriva några rader om helgen och veckan hittills.

I dag var det dags för min brittiska medborgarskapsceremoni. Vi var 24 stycken nya brittiska medborgare från hela världen som samlades i "kommunhuset" kl 11.30. 

När alla registrerat sig och satt sig på sina platser gick en man igenom programmet och förklarade hur edsvärandet gick till. Man kunde välja mellan en ed där Gud nämns och en utan. Jag valde det förstnämnda. Nästa punkt på programmet var Wandsworths kvinnliga borgmästare som höll ett tal och bland annat berättade om Wandsworths historia. Hon var klädd i ett lila mantel och hade ett stort guldhalsband över axlarna.

Sedan var det dags för edsvärandet. Vi började med att alla sade "I, och sitt namn" en efter en. När alla sagt sitt namn fortsatte vi med att upprepa resten av texten, rad för rad. När det var gjort förklarades vi brittiska medborgare och de avslutade med att spela den brittiska nationalsången på CD-spelare.

Efteråt kunde vi ta foton av varandra bredvid brittiska flaggan och drottningen. Av 10 foton blev ett ok, jag blir faktiskt bättre på passfoton nuförtiden😀. När jag kom hem igen bytte jag kläder och gick till en fotoaffär för att ta passfoton. Tänkte försöka skicka in ansökan redan i morgon. Man måste tyvärr skicka in sitt andra pass också (och certifikatet som jag fick i dag), men förhoppningsvis får jag allt tillbaka innan "resesäsongen" börjar.

När jag fyllde i min medborgarskapsansökan var jag noga med att ge mitt för- och efternamn utan cirklar och prickar, men likt förbannat har de använt hur namnen skrivs fonetiskt, Aasa Baeck, vilket är hur det kommer att se ut i mitt brittiska pass. Man kan be om att få det ändrat men det är en annan process som jag inte orkar påbörja.

När jag kom hem svidade jag om för tredje gången, den här gången i träningskläder för att gå en runda i det sköna vädret, vi har 14 grader i dag. Det behöver inte vara varmt många dagar innan träden börjar blomma, härligt.

Och så har jag kommit fram till helgen som var fullt av "kompismys"😊.

På söndag träffades Angela, Anna-Kaarin och jag i stadsdelen Brixton för att besöka Brixton Market. Det var inte lika full fart som på vardagar, men några butiker var öppna samt restauranger. Vi gick omkring en stund och kollade shoppingen innan vi bytte fokus till en restaurangerna. Efter lite sökande stötte vi på en brasiliansk restaurang (tror jag det var) som verkade vara populär bland lokalbefolkningen, alltid ett gott tecken. 

Portionerna var massiva men väldigt förmånliga, och riktigt gott. Här skulle jag lätt kunna äta igen.

Efter måltiden så gick vi till en bar i närheten för ytterligare ett par drinkar innan vi glada och nöjda åkte hem igen. Ett så skönt sätt att tillbringa en söndag; ingen stress, god mat och gott sällskap. 

På lördagens träff med Cecilia och Björn fick också Steve komma med, även om jag nästan gav honom rött kort😊. Vi skulle träffas på en pub nära Warren Street kl. 19. Inga problem i vanliga fall, men när Steve och jag kom till tågstationen i Wandsworth upptäckte vi att nästa tåg bara skulle gå ett stopp och att vi skulle tvingas vänta i 30 minuter för ett tåg till stationen vi behövde åka till (dessa eviga banarbeten).

Vi fick tänka om och ta ett extra tåg för att komma till vår tunnelbana. Det innebar dock att vi skulle bli försenade, något som jag absolut hatar. Jag är hellre 30 minuter tidig än 2 minuter sen.😏. Nå, vi kom till Vauxhall station där vi skulle byta till tunnelbana. Jag går genom tågstationens biljettspärr och vänder mig om för att titta efter Steve. Han är som uppslukad av jorden. Det är mycket folk som går genom spärrarna och jag väntar några minuter tills de försvunnit, men fortfarande ingen Steve. Jag försöker ringa honom men det går direkt till röstbrevlådan. Jag beslutar då mig för att gå ner till tunnelbanespärrarna, kanske han står där och väntar. Ingen Steve. Eftersom man inte har någon uppkoppling på tunnelbanan i London så går jag upp igen för att ringa honom. Inget svar. Då slänger jag iväg ett sista textmeddelande och tar tunnelbanan till Warren Street, fanskapet får klara sig själv.

När jag kommer upp ur tunnelbanan har jag fått ett text från honom där han skriver att det verkar som om vi missat varandra och låt oss träffas på puben. Det hade han skickat först när han kom fram till WS. 20 minuter försenad och superstressad kommer jag äntligen till puben och där sitter han i godan ro med en till hälften urdrucken pint. Jag såg nästan rött, man lämnar inte sin "wing man". Han ursäktar sig med att han minsann också väntat, ja i 30 sekunder kanske och sedan hade han stövlat ner i tunnelbanestationen och kanske väntat 30 sekunder till! Medan jag stått och väntat på honom vid spärrarna satt han på tunnelbanan, män😡.

Nå, när jag lugnat nerverna med ett glas bubbel, som Björn så snällt hämtade åt mig (han vet hur man ska lugna ilskna fruntimmer😁), så blev det en väldigt trevlig kväll med mycket god mat och gott vin😊

Några av tapasrätterna som vi åt

Puben var nyrenoverad och väldigt mysig.

Crazy golf och crazy portioner

Så var påsken över för den här gången, och i år hann jag inte ens ta fram de få påskpynt jag har😊.

Idag har jag mest jobbat, med avbrott för mitt vanliga gymbesök före lunch. Nu sitter jag på soffan med datorn i famnen och skriver. Steve är ute på drinkar/middag med tre av sina kompisar. De har inlett en ny tisdagstradition som börjar med att två av dem kommer hit vid halv 6-tiden. Steve bjuder på kaffe och kex i köket och så sitter de där och pratar om främst cyklar medan de väntar på att den tredje ska dyka upp vid 8-tiden varefter de går till puben. Jag tycker att det är lite kul att de kommer hit och så får Busen lite sällskap, fast han tappar snabbt intresset efter de första välkomstmjauen.😊

Igår var Mia och jag och gjorde något kul som ingen av oss gjort på åratal, spelade minigolf. Det finns två inomhusminigolfbanor med vardera 2 stycken 9-hålsbanor i London; en i West End och en i Monument, där vi var. Klubben heter Swingers.

Det fanns både bar och små matstånd så man behövde varken gå törstig eller hungrig när man spelade.
Vi var lite rostiga i början men sen började det flyta på.

Efter en jämn kamp avgick faktiskt jag med segern, med 1 poäng, men det var nog snarare tur än skicklighet😁

Efter matchen kände vi att det var dags för sen lunch/tidig middag och vi tog tunnelbanan till Warren Street station med förhoppningen att restaurangen Archipelago, med sitt minst sagt intressanta köttutbud, skulle vara öppen, men icke. Det var trots allt röd dag. Vi svängde då in på en brasiliansk restaurang som vi sett på vägen och som visade sig riktigt bra; liten och mysig, god mat och jättestora portioner. Vi tog 3 tapas var som visade vara nästan lika stora som en vanlig huvudrätt, och vi gjorde något vi aldrig gjort tidigare, bad att få matresterna med oss hem😊. Restaurangen hette förresten Brazilian Gourmet Restaurant.

Jag valde stekt chorizo-korv, fritterade bläckfiskringar och kycklingbitar. Jag brukar inte beställa friterad mat, tycker inte om frityrgegget, men chansade och det visade sig att ringarna faktiskt innehöll bläckfisk och frityren var tunn.

Steve tycker inte om tapas (för små portioner) men de här skulle han nog gilla😊

Film, Amarone och ostöverflöde

Glad söndag på er alla! Jag har precis ätit frukost efter morgonens danspass och Busen har fått en stor näve räkor så nu ligger han på sin utsiktspost och jäser:-)

Igår slog jag på stort och köpte en flaska Amarone-vin som inte percis hör till de billigaste vinerna. Tvärtemot vad man skulle kunna tro när man smakar Amarone-vin så innehåller det mycket lite socker, enligt de flaskor jag såg på Alko i Finland, 5-6 g socker/liter. Orsaken är att dessa viner innehåller mer alkohol än normalt, runt 15 %, så sockret har förvandlats till alkohol. Riktiga hälsodrycken med andra ord:-)

När Steve kom tillbaka från sina föräldrar i måndags hade han med sig tre jättestora mögelostar till mig. Han vet att jag tycker om dessertostar, men kanske 3 var lite överkurs för det finns en gräns för hur mycket mögelost man kan äta på en vecka:-). Tänkte jag skulle dela upp dem i mindre delar och frysa in så kan man åtminstone använda dem i matlagningen och inget går till spillo.

I torsdags var det dags för SWEAs månadsbio som min kompis Cecilia och jag ansvarar för. Den här gången såg vi den engelska indiefilmen Lady Macbeth. Den baserar sig inte på Shakespeares Lady Macbeth utan den ryska författaren Nikolaj Leskovs bok "Lady Macbeth från Mtsensk-distriktet". Jag visste inte mycket om filmen på förhand men den blev en positiv upplevelse. Filmen visade sig vara ganska brutal eftersom huvudpersonen, Katherine, inte stoppade för något för att få ett liv med sin älskare. Vi var nog alla ganska omskakade efteråt:-)

Hela gänget uppställda på rad:-)

Efter filmen hör det till att vi går och äter på en restaurang i närheten och diskuterar filmen. Den här gången hade jag bokat bord på en Brasiliansk bbq och street food-restaurang som heter Cabana. Maten var helt och inredningen bool.

Jag beställde grillad halloumi till förrätt ...

och grillade kyckling- och baconspett med kokoscoleslaw till. Jag måste göra den där coleslawen själv någon gång för kokosen passade verkligen bra till. Jag tror att allt de gjort var att tillsätta kokoschips. Vi delade också på en flaska brasilianskt rödvin som var riktigt gott. Tror inte jag druckit vin från Brasilien tidigare.

Det var en riktigt trevlig kväll som gick helt enligt planerna. Jag skötte om kvällens filmkväll själv då Cecilia var borta, men istället fick hon ta hand om förra månadens filmkväll när jag var på resa.

Regn och rusk i London

Hej igen. Jisses vad dagarna rusar fram och då har det mest varit helgdagar. Efter nyår så har jag inte överansträngt mig precis utan mest slappat och jobbat lätt. Det går fasligt trögt att komma igång med jobbet när man haft några dagar ledigt, man får leta både djupt och länge för att hitta motivationen.

Vädret här i London har varit skit mest hela tiden sedan jag anlände den 30:e, regn och nära stormstyrka mest varje dag. Idag trotsade emellertid Steve och jag vädergudarna och promenerade in till Putney när vi började se ett skymt av blå himmel på eftermiddagen. Vi hade inte något speciellt ärende utan ville bara komma ut och sträcka på benen. Vi åt iallafall lunch på ett brasilianskt steakhouse som heter Rodizio Preto. De har ett buffebord med sallader samt ris och olika såser och så går en kille runt borden med olika typer av grillat kött som kan skär åt en. Det blev både grillad kyckling, grillad ribeye-stek, vitlöksstek och korv i ett par omgångar. På kvällarna har de större utbud men deras mindre lunchmeny för 10 pund är också helt ok och mätt blir man.

Innan vi gick hem igen så passade vi på att ta en titt i TK Maxx och vad hittade vi inte där om finska lejonens spelartröja. Steve hade sett flera av dem redan före jul och nu fanns det bara en kvar. Skulle den inte ha varit så fasligt stor (L) så skulle jag ha köpt den för det var bra kvalitet (Nike) och nedsatt från 50 pund till 15 om jag minns rätt.

Här kommer lite bilder från i lördags som jag tillbringade i gott sällskap med Mia och James. De bor i Gravesend vilket är en ordentlig bit från Wandsworth så därför sov jag över.

Jag blev bjuden på en riktig festmiddag med olika spanska uppskärningar till förrätt och ...

ugnsstekt gås med olika tillbehör till huvudrätt. Jag har aldrig ätit gås tidigare vad jag minns men den var otroligt god, väldigt saftig och mör.

Rödkål och ugnsrostade grönsaker passade perfekt till.

När vi ätit så vi nästan rullade plockade Mia fram ett spel som hette Toru och där det gäller att vara snabb. Snabbhet är inte min starka sida och jag förlorade inte helt överraskande varenda omgång:-) Jag hatar att förlora och därför spelar jag väldigt sällan, typ bara Euromillion på fredagarna eftersom allt som krävs är tur och ingen skicklighet:-).

Jag och Mia satt uppe och pratade ända till två på morgonen. Tiden går så otroligt snabbt när man träffar goda vänner.

Följande morgon kände jag nog att jag hade druckit några glas vin och en irish coffee, men började återvända till livet igen efter ett par muggar kaffe och en bastant English Breakfast. Ägg, korv och bacon är perfekt efter en "glad" kväll.

Mera foton

Kom ihåg att jag också tog några bilder när vi var och åt till den brazilianska grillrestaurangen Rodizio Brazil.

Kvällens outfit, en maxi-klänning som jag köpte på rea ifjol från Monsoon. Deras kläder är ganska dyra till fullpris så jag väntar tills de har en av sina många reor. De har ett fantastiskt utbud av vackra klänningar för alla tillfällen.

Servicen på restaurangen var ganska långsam i början när vi bara var några få kunder men ju fler kunder som satte sig desto oftare kom de med köttspetten i högsta hugg. Vi hade turen att sitta vid köket så vi fick alltid köttet först, dvs. de bästa bitarna:-).

Sålänge man inte var mätt så skulle man visa den gröna sidan på kortet, när man fått nog vände man fram den röda sidan. Jag försökte trycka i mig så mycket som möjligt av köttet och tog bara lite sallad men man blev ohjälpligt fort mätt. Restaurangen var helt ok men inte lika bra som en motsvarande i Angel som har större salladsbord och bättre inredning.

Efter middagen promenerade vi mot Clapham Junction för ännu en drink och tog vägen genom Clapham Common. Det såg så mysigt ut med massor av människor som varvade ner i parken efter en lång arbetsvecka.

Och här är kvällens middag som Steve svängde ihop, sallad, minisaltgurkor, stekt halloumi, äggsallad, coleslaw, grillad kyckling och leverkorv. Perfekt LCHF-mat en varm dag

Nej, snart ska jag hoppa på bussen till Hammersmith. Ska träffa en kompis på en pub nära Ravensourt Park. Det går ingen buss eller tåg direkt dit så det blir att promenera en bit när jag kommer till Hammersmith.