Och så blev man britt också

Hej på er! Har fullbokade dagar den här veckan också, men jag tänkte jag skulle skriva några rader om helgen och veckan hittills.

I dag var det dags för min brittiska medborgarskapsceremoni. Vi var 24 stycken nya brittiska medborgare från hela världen som samlades i "kommunhuset" kl 11.30. 

När alla registrerat sig och satt sig på sina platser gick en man igenom programmet och förklarade hur edsvärandet gick till. Man kunde välja mellan en ed där Gud nämns och en utan. Jag valde det förstnämnda. Nästa punkt på programmet var Wandsworths kvinnliga borgmästare som höll ett tal och bland annat berättade om Wandsworths historia. Hon var klädd i ett lila mantel och hade ett stort guldhalsband över axlarna.

Sedan var det dags för edsvärandet. Vi började med att alla sade "I, och sitt namn" en efter en. När alla sagt sitt namn fortsatte vi med att upprepa resten av texten, rad för rad. När det var gjort förklarades vi brittiska medborgare och de avslutade med att spela den brittiska nationalsången på CD-spelare.

Efteråt kunde vi ta foton av varandra bredvid brittiska flaggan och drottningen. Av 10 foton blev ett ok, jag blir faktiskt bättre på passfoton nuförtiden😀. När jag kom hem igen bytte jag kläder och gick till en fotoaffär för att ta passfoton. Tänkte försöka skicka in ansökan redan i morgon. Man måste tyvärr skicka in sitt andra pass också (och certifikatet som jag fick i dag), men förhoppningsvis får jag allt tillbaka innan "resesäsongen" börjar.

När jag fyllde i min medborgarskapsansökan var jag noga med att ge mitt för- och efternamn utan cirklar och prickar, men likt förbannat har de använt hur namnen skrivs fonetiskt, Aasa Baeck, vilket är hur det kommer att se ut i mitt brittiska pass. Man kan be om att få det ändrat men det är en annan process som jag inte orkar påbörja.

När jag kom hem svidade jag om för tredje gången, den här gången i träningskläder för att gå en runda i det sköna vädret, vi har 14 grader i dag. Det behöver inte vara varmt många dagar innan träden börjar blomma, härligt.

Och så har jag kommit fram till helgen som var fullt av "kompismys"😊.

På söndag träffades Angela, Anna-Kaarin och jag i stadsdelen Brixton för att besöka Brixton Market. Det var inte lika full fart som på vardagar, men några butiker var öppna samt restauranger. Vi gick omkring en stund och kollade shoppingen innan vi bytte fokus till en restaurangerna. Efter lite sökande stötte vi på en brasiliansk restaurang (tror jag det var) som verkade vara populär bland lokalbefolkningen, alltid ett gott tecken. 

Portionerna var massiva men väldigt förmånliga, och riktigt gott. Här skulle jag lätt kunna äta igen.

Efter måltiden så gick vi till en bar i närheten för ytterligare ett par drinkar innan vi glada och nöjda åkte hem igen. Ett så skönt sätt att tillbringa en söndag; ingen stress, god mat och gott sällskap. 

På lördagens träff med Cecilia och Björn fick också Steve komma med, även om jag nästan gav honom rött kort😊. Vi skulle träffas på en pub nära Warren Street kl. 19. Inga problem i vanliga fall, men när Steve och jag kom till tågstationen i Wandsworth upptäckte vi att nästa tåg bara skulle gå ett stopp och att vi skulle tvingas vänta i 30 minuter för ett tåg till stationen vi behövde åka till (dessa eviga banarbeten).

Vi fick tänka om och ta ett extra tåg för att komma till vår tunnelbana. Det innebar dock att vi skulle bli försenade, något som jag absolut hatar. Jag är hellre 30 minuter tidig än 2 minuter sen.😏. Nå, vi kom till Vauxhall station där vi skulle byta till tunnelbana. Jag går genom tågstationens biljettspärr och vänder mig om för att titta efter Steve. Han är som uppslukad av jorden. Det är mycket folk som går genom spärrarna och jag väntar några minuter tills de försvunnit, men fortfarande ingen Steve. Jag försöker ringa honom men det går direkt till röstbrevlådan. Jag beslutar då mig för att gå ner till tunnelbanespärrarna, kanske han står där och väntar. Ingen Steve. Eftersom man inte har någon uppkoppling på tunnelbanan i London så går jag upp igen för att ringa honom. Inget svar. Då slänger jag iväg ett sista textmeddelande och tar tunnelbanan till Warren Street, fanskapet får klara sig själv.

När jag kommer upp ur tunnelbanan har jag fått ett text från honom där han skriver att det verkar som om vi missat varandra och låt oss träffas på puben. Det hade han skickat först när han kom fram till WS. 20 minuter försenad och superstressad kommer jag äntligen till puben och där sitter han i godan ro med en till hälften urdrucken pint. Jag såg nästan rött, man lämnar inte sin "wing man". Han ursäktar sig med att han minsann också väntat, ja i 30 sekunder kanske och sedan hade han stövlat ner i tunnelbanestationen och kanske väntat 30 sekunder till! Medan jag stått och väntat på honom vid spärrarna satt han på tunnelbanan, män😡.

Nå, när jag lugnat nerverna med ett glas bubbel, som Björn så snällt hämtade åt mig (han vet hur man ska lugna ilskna fruntimmer😁), så blev det en väldigt trevlig kväll med mycket god mat och gott vin😊

Några av tapasrätterna som vi åt

Puben var nyrenoverad och väldigt mysig.