Cinque Terre - Dag 3 och 4

Sådär, nu har jag kollat på både Svenska Hollywoodfruar (Gunilla Persson är lika hemsk som vanligt) och Ensam mamma söker på TV3 play så nu har jag inga fler ursäkter, dags att skriva om de sista dagarna av vår Italienresa:-)

På söndag vaknade vi vid 9 och det första jag gjorde var att ringa taxinumret som jag hittade igår. Jodå, det gick bra att de kom och hämtade oss kl 10.30. Det var lite svårt att få en syl i vädret men vi antog att taxin skulle hämta upp oss vid det lilla torget. Myyycket lättade packade vi våra väskor och checkade ut.

Utsikten från vårt sovrumsfönster i Corniglia

Eftersom vi hade tid innan taxin skulle komma så beställde vi resans första och sista frukost. Av någon orsak blir det sällan av att Steve och jag äter frukost på våra resor, jag som normalt tycker att frukosten är dagens bästa måltid. Jag kan väl inte säga att den här frukosten var någon höjdare, speciellt inte för mig, men jag kunde iallafall äta skinkomeletten och dricka kaffet. Den färskpressade juicen innehåller mer socker än en vanlig Cola och den icke smaksatta yoghurten var half fat vilket betyder att de tillsatt socker för att behålla den krämiga konsistensen.

I god tid före kl. 10.30 befann vi oss på torget och väntade...och väntade. Ingen taxi. Kl 10.45 ringde jag taxiföretaget igen och frågade var de var. De sade att de lämnade just Vernazza och skulle vara där om 10 min. Ingen taxi. Då befallde jag Steve att ringa och han informerades om att de skulle vara där om 5 minuter. 20 minuter senare, ingen taxi. Då gick jag in till en bar bredvid och bad en servitör där ringa numret, kanske det blivit fel i kommunikationen, speciellt när man aldrig fick tala till punkt. Det visade sig ha funnits avsaknad av information, taxin visade sig vara en båttaxi, och de hade visst varit på plats, men vid den lilla hamnen i Corniglia som låg 300 trappsteg ned från byn. Servitören frågade om jag ville boka taxin ännu en gång och jag sade ja. När allt var bekräftat tog vi trapporna ned och exakt vid avtalad tid såg vi en kille i utombordare som styrde båten mot oss. Vågorna gick ganska höga men han kom fram och efter lite parering av vågorna så fick vi både våra väskor och oss själva ombord och vi vände fören mot Monterosso. Det kändes som om vi räddats från en öde ö, vi skulle inte behöva spendera 12 timmar i en liten, om än mycket vacker, by!:-). Steve bad föraren om ursäkt att vi tvingat ut dem 3 gånger och förklarade att vi trott att det var en normal taxi. Föraren tog det hela med jämnmod och sade, inga problem.

30 minuter senare kom vi fram till Monterosso där vi skulle bo de två sista nätterna. Monterosso är den största byn och består av två delar, en gammal och en ny del.

Hotellet vi bodde på låg i den gamla delen av stan och hade världens snällaste och hjälpsammaste receptionist, Andrea (man). Förutom en karta med frukost- och middagsrestauranger som han rekommenderade, gav han oss en ficklampa att låna ifall vi skulle ha problem att gå i mörkret:-) Hur omtänksamt är inte det!

När vi packat upp gick vi till en av restaurangerna som Andra rekommenderat för lunch. Jag valde en fisk- och skaldjurstallrik som var helt underbar. Vi kom vid exakt rätt tidpunkt för 15 minuter senare invaderades restaurangen av amerikanare. De var troligen på kryssning och hade gjort en dagsutflykt till Monterosso, De hade alla klistermärken med siffror på kläderna eftersom de indelats i grupper för att guiderna skulle kunna hålla reda på dem. Jag kan säga att det blev väldigt lugnt på kvällarna när de åkt tillbaka till sitt fartyg.

Efter maten gick vi runt i Monterosso. Beachen i den nya delen.

Jag köpte också en portion glass, den andra och sista på resan.

När det blev kväll bytte vi om och gick ut för några drinkar innan det var dags för middag. Så här glad blev jag när jag äntligen fick mitt glas Prosecco

Det var så mysigt att gå runt i de svagt upplysta gränderna i mörkret.

Den här bilden av Steve påminner starkt om affischen till en mycket känd film insåg vi senare:-)

Den här vinbaren besökte vi båda kvällarna. De hade hur många viner och Grappa som helst.

Har druckit Grappa en gång och gör det inte igen, alldeles för starkt.

Det lokala vinet från Monterosso måste naturligtvis testas.

På kvällen åt vi middag på en annan av Andreas rekommenderade restauranger. Vi blev inte besvikna den här gången heller. Mozzarella-fan som jag är så blev det Mozzarella-sallad som förrätt.

Och musslor fyllda med en härlig örtblandning till huvudrätt. Mycket gott, skulle ha kunnat äta en portion till.

Jag drack espresso till efterrätt medan Steve beställde Creme Brulee. Det var första gången jag sett den serveras brinnande.

Så här glada var vi efter maten. Fotot togs av ett australiensiskt par, de enda "utlänningarna" förutom oss som inte var amerikanare:-)

I Italien får också gubbarna fungera som barnskötare:-)

Natten till måndagen vaknade vi av ett par ordentliga åsksmällar. Det lät som om en bomb exploderat bredvid hotellet. Monterosso är omgivet av berg och det förstärkte säkert ljudet. Sedan öste regnet ner hela natten. Det hade lyckligtvis lugnat ned sig en aning när vi vaknade och vi tog tåget söderut till La Spetzia, för lite shopping tänkte vi. Problemet var bara att majoriteten av butikerna inte öppnade förren sent på eftermiddagen på måndagar:-). Vi gick runt i stan några timmar innan vi åt lunch och tog tåget tillbaka.

Sista middagen åt vi på samma restaurang, Ely, där vi åt lunch dagen före. Jag kan ju säga att restaurangen var myyyycket lugnare än under dagen när den invaderades av amerikanare,

Vi delade på en charkbricka till förrätt.

Till huvudrätt gick jag all-in när det gäller kolhydrater och beställde ost- och spenatfylld ravioli i pestosås. Cinque Terre är pestons hem och det måste ju testas, stort pestofan som jag är. Raviolin var himmelskt god och jag njöt. Steve njöt lika mycket han av sin skaldjurspizza, den andra för dagen:-)

Eftersom det var sista kvällen så beställde jag också efterrätt, äppelpaj med chokladsås.

När vi betalade så berättade vi åt servitören att vi tyckte att maten hade varit mycket god. Servitören log från öra till öra, tackade och sade att han skulle berätta åt sin svärmor för det var hennes recept som restaurangen använder:-)

Vi var så mätta efter middagen att vi gick direkt tillbaka till hotellet och somnade som klubbade sälar.

Nästa dag tillbringade vi i olika färdmedel; tåg från Monterosso till Genova, buss från stationen till flygplatsen, flyg till Gatwick och sedan tåg hem.

Det var en riktigt rolig resa, förutom tågstrejken och de stängda vandringslederna så blev allt som jag planerat.

Cinque Terre - dag 2

Nu får ni se till att ha mycket tid över om ni ska orka läsa igenom hela det här inlägget för det innehåller många bilder:-) (jag använder min blogg som bildbank också). Vi hann med hela tre av byarna den här dagen eftersom vi ville passa på medan solen sken. Tyvärr var alla vandringsleder nära havet stängda så det blev till att ta den lite mer utmanande till byn Manarola som ligger närmast Corniglia söderut.

Promenaden inleddes med 30 minuters bergstigning, som tur var i skuggan. Här ser ni Corniglia i fågelperspektiv.

Nu har vi kommit ännu högre. Det fanns inga skyddsräcken så det gällde att vara försiktig var man satte fötterna. Jag tror inte att det skulle ha tillåtits i varken Finland eller Storbritannien:-)

Här odlar de uppenbarligen inte organiska vindruvor:-)

Det fanns gott om olivträd på sluttningarna

För att inte tala om vinrankor. Jag skulle få svindel av att plocka vindruvor här.

Vi stötte på massor av amerikanare under vår vandring som kom från motsatt riktning. Under vår vistelse i Cinque Terre stötte vi inte på en enda engelsman vilket är extreeeemt ovanligt. 95 % av alla turister var amerikanare, runt 50-60-årsåldern. Steve hörde till och med en amerikan som sa till sin kompis att han har aldrig sett så många amerikanare på en och samma plats:-). Cinque Terres turistorganisation måste ha haft en aggressiv marknadsföringskampanj i USA.

Nästan två timmar senare kom vi äntligen fram till Manarola.

Den första invånaren som vi stötte på var en kelen katt.

Snart nere

Vi var ordentligt möra i benen när vi kom ner men det var en intressant vandring. Jag gillar att gå, Steve inte lika mycket:-)

Vi hade inte brytt oss om att äta någon frukost innan vi gav oss av på vår lilla tur i bergen, så efter att ha promenerat runt i den vackra lilla byn så beslöt vi oss för att äta lunch på en av resaurangerna vid huvudgatan. Jag tog mozzarellasallad till huvudrätt och grillad dagens fångst som var havsruda (sea bream). Den måltiden satt bra.

Medan vi satt och åt hörde vi några andra turister som pratade om att det skulle bli 24-timmars tågstrejk, mellan kl 21 samma kväll till kl 21 följande kväll och det skulle bara gälla byarna i Cinque Terre. Tidpunkten kunde inte ha varit sämre eftersom vi skulle byta hotell följande dag och det går bara att ta sig till och från Corniglia med tåg, eller via vandringslederna...när de inte är stängda. Det såg ut som om vi skulle sitta fast i den pyttelilla byn i 12 timmar vilket inte var alltför lockande. Det kändes dock lite ljusare när vi gick runt i hamnen efter vår lunch och såg ett stort plakat där det stod Taxi på och ett telefonnummer. Jag skrev upp numret ifall det skulle bli vår väg ut.

Eftersom det skulle bli strejk så beslöt vi oss för att besöka tre av de fem byarna samma dag  och efter lunchen tog vi tåget, en resa på ca 5 minuter, till Riomaggiore.

 

När vi anlände till Riomaggiore kastade jag mig över dagens första kopp kaffe som genast botade min begynnande koffeinhuvudvärk.

Medan vi väntade på tåget till den tredje byn, Vernazza, som är den vackraste av alla, gick vi in på en bar där jag testade det lokala vita vinet som området är så känt för. Det var JÄTTEGOTT, så fräscht och krispigt. Något jag också gillade var att man alltid får snacks till sina drinkar, utan extra kostnad. 

Framme i Vernazza

Vernazza är byn med den bästa hamnen. För ganska exakt ett år sedan råkade byn ut för  en ordentlig  översväming när vatten forsade ned från de omgivande bergen. Det fanns många bilder överallt i byn från hur det såg ut efteråt och det var svårt att inte bli imponerad över hur snabbt de har hunnit åtgärda förödelsen. Man kunde knappt se några spår längre.

Steve och jag satt länge vid hamnen och underhöll oss med att se när turisterna balanserade på den smala landgången när de skulle på och av färjan som transporterar folk till de olika byarna. Det var ordentlig sjögång och landgången guppade upp och ned. 

En farfar som fiskar med sin sonson

Det fanns två klocktorn i Vernazza, och de visade båda rätt tid.

Steve sitter och latar sig på parkbänken som de andra gubbarna:-)

Här är man inte blyg utan hänger glatt ut sina trosor till allas beskådan.

Min engelsman:-)

Innan middagen satt vi och njöt av en flaska Chianti och tittade på solnedgången.

När solen gått ned gick vi till en restaurang vid hamnen och det blev fisk både till för och huvudrätt. Här en  tallrik med olika skaldjur och fisk som vi delade på

Till huvudrätt beställde vi var sin fisk- och skaldjurstallrik med dagens fångst. Jag tycker inte det är någon vits att beställa kött när fisk är områdets specialitet. Restaurangerna märkte alltid på menyn om fisken hade varit fryst (dvs. inte lokal) eller färsk. När vi ätit tog vi tåget tillbaka till Corniglia så att vi skulle vara tillbaka innan strejken inleddes.

Här kan ni se en hur byarna i Cinque Terre är placerade.