Träning, matfrossa och shopping

God eftermiddag, eller kväll! Så blev det söndag igen. Steve kollar på cykling på datorn och jag njuter av den nystädade lägenheten. Vi hade tänkte städa redan igår, men efter mina två gympass så var motivation inte så stor utan jag tvättade 3 maskiner tvätt istället. Igår var det dessutom soligt och varmt = perfekt tvättorkningsväder.

I morse var jag i vanligt ordning på gymmet kl. 10 för ett Body Pump-pass. Jobbigt men skönt efteråt när man tagit i så det brinner i musklerna.

I går kväll åkte Steve och jag till stadsdelen Norbury för lite curry till vår favoritrestaurang ... trodde vi. När vi kom fram hittade vi en tom restaurang med lapp på dörren där de stod att restaurangen stängts på uppdrag av byggnadens ägare. De hade uppenbarligen inte betalat sin hyra eller något. Suuuuck.

Norbury är inte precis ett område känt för sina restauranger ... eller något över huvud taget ... men vi beslöt oss ändå för att kolla runt för alternativ när vi nu tagit oss dit. Efter lite promenerande hittade vi en annan indisk/pakistansk restaurang som såg helt ok ut och vi gick in. Restaurangen skulle verkligen inte ha vunnit pris för mysigaste inredningen utan det kändes snarare som om man satt i en skolmatsal, men maten visade sig vara mycket bra. Jag beställde seekh kebabs (lammfärsspett) till förrätt och Steve lammkottletter som var så kryddstarka att han började frysa😁. Jag smakade en liten bit och det brände länge och väl i munnen efteråt.

Till huvudrätt beställde jag kyckling i spenatsås och så delade vi på två sidorätter, saag paneer (indisk ost och spenat) samt en fantastiskt god rätt med aubergine (till höger). Den rätten var en gissning för trots att vi googlade namnet så kunde vi inte få  reda på vad det var. Vi åt tills vi trodde vi skulle spricka, och då hade jag inte beställt ris eller bröd som Steve dessutom gjorde. Vi trodde att vi inte skulle behöva besöka Norbury igen men vi kommer nog tillbaka till den här restaurangen. Den heter Mirch Masala och finns i Tooting också (som vi också besökt) men den här var flera snäpp bättre.

Vi hade först tänkt ta tåg och buss hem igen men vi var så mätta att det blev en Uber istället för att slippa promenera runt ... då är man mätt😀

Jag är en liten snobb när det kommer till var jag köper mina kläder och brukar inte ens besöka klädavdelningar på matvaruhus, men även solen har sina fläckar😉. I lördags beslöt jag mig för ovanlighetens skull att ta en vända på Sainsburys klädavdelning innan jag gick och köpte mat och hittade byxorna nedan. Det har ju varit inne med volanger både här och där de senaste åren och när jag såg de här byxorna på rea kunde jag inte hålla mig, de var så söta. De var egentligen lite för stora men allt behöver inte sitta åt och de satt bra i midjan.

I morgon är det dags för SWEAs filmklubb igen. Den här gången sköter jag om den ensam eftersom min "partner in crime" förlustar sig på Mauritius😀

Curryfrossa

Lördag, så jävla skönt. Nyss hemkommen från dagens första gympass, Body Attack. Det kändes att jag inte gjort någon högintensiv intervallträning på tre veckor för det började kännas jobbigt med alla hopp och squats i slutet av passet, de blev lägre och lägre för varje gång:-) Om drygt en timme är det dags för veckans höjdpunkt, Dance-klassen. Som jag har saknat den klassen under mina tre veckor borta. Hoppas nu bara att instruktören inte har åkt på semester.

Maten den här veckan har bestått av antingen mozzarellawrap eller min egenkomponerade ceasarsallad. Förutom isbergssallad, stekt bacon och kyckling så har jag också tillsatt stekt halloumi, fetaost och oliver och hällt massor av olivolja samt lite köpt ceasarsalladdressing över (kolla kolhydratinnehållet noga på flaskorna när ni köpar färdiggjorda dressingar, kan skilja massor!). Jag får inte nog av den här salladen.

Igår kände vi oss emellertid lite "wild and crazy" och begav oss till Lahore kebab house i Norbury för lite curryfrosseri. Vi promenerade till Clapham Junction för att sträcka på benen lite och tog tåget till Norbury därifrån, en resa på ca 10 minuter.

På väg till CJ passerade vi den här rönnen alldeles full av röda bär. Här har sommaren eller hösten (hoppas inte) hunnit några veckor längre än i Finland där rönnbären inte fått någon färg alls.

Som jag sagt tidigare så besöker man inte Lahore Kebab House om man vill sitta i en romantisk miljö och få enastående service, man går dit för den goda och mycket förmånliga maten. Som vanligt förvirrade vi servitören genom att beställa vår mat UTAN ris och UTAN bröd. I normala curryrestauranger höjer de kanske på ena ögonbrynet när vi gör vår, i deras tycke, konstiga beställning, men säger inget. Här är servicen lite annorlunda:-) När vi beställt stod servitören kvar vid vårt bord med ett förrvirrat uttryck i ansiktet och frågade tillslut två gånger mycket skeptiskt om vi faktiskt ville äta curry utan både ris och bröd??!!

Jag beställde min standardförrätt på curryrestauranger, shish kebab, lammfärs som grillats. Steve beställde både onion bhaji och kycklingvingar, han hade bara ätit två rostade mackor på hela dagen för att kunna frossa senare:-) Kycklingvingarna var en positiv överraskning för de innehöll mycket kött och han fick hela 5 stycken.

Frossa, frossa

Till huvudrätt beställde vi båda butter chicken, dvs smörkyckling. Rätterna på menyn har ingen engelsk förklaring alls så den rätten är typ den enda som jag förstår vad den betyder. Tur att den är så jättegod. Eftersom vi inte åt ris eller bröd så beställde vi in två vegetariska rätter som sidorätter, saag paneer (spenat med paneer-ost) och grönsakscurry. Fantastiskt goda båda.

De har som sagt inte spenderat mycket tid och pengar på atmosfären men det verkar inte behövas för kunder strömmade in under hela tiden vi var där, och majoriteten var indier och pakistanier, ett bra tecken på att maten är bra.

Efter middagen fick vi en skål med en blandning av anisfrön och något sött som man skulle tugga på för att fräscha upp andedräkten. Steve hivade in nästan en matsked vilket nog är lite för mycket. Han tuggade och tuggade men gav tillslut upp och spottade ut det när vi betalat och gått ut:-)

Efter den stora måltiden beslöt vi oss för att stiga av tåget vid Wandsworth Common och gå hem för att låta maten sjunka.

På väg hem såg vi den här eken som måste ha något slags historiskt värde för vägbyggarna hade kurvat runt den när de byggde den annars spikraka cykelvägen. Jag tvivlar på att man skulle ha gjort samma om det stått ett träd i vägen på en cykelväg i Finland, men så har vi träd så det räcker och blir över också.

Så, dags att börja göra sig i ordning för min Dance-klass.

Mat i kvadrat

Är just hemkomna efter ännu ett besök till den pakistanska restaurangen Lahore Kebab House i Streatham, så nu sitter vi och småjäser, och småfiser tänkte jag nästan skriva, men sånt slutade jag med genast jag gav upp kolhydraterna. Tänk att det var så enkelt att få en kollugn mage!

Vi kom till restaurangen lite efter sju och då var den ännu ganska tom, 30 minuter senare var den nästan full av indier och pakistanier, ett tecken på att de gör bra mat. Både Steve och jag har kommit fram till att vi gillar pakistansk mat mer än indisk eftersom den har lite mer smakkombinationer än indisk mat som i princip bara smakar curry, oberoende av vad man beställer.

Idag hade vi en riktig köttfest. Jag beställde lammkottletter till förrätt som var perfekt kryddade. Steve valde onion bhaji.

Till huvudrätt delade vi en mixed grill som innehöll både grillat kött och fisk. Gott är ordet. Som sidorätt åt vi saag paneer som är stuvad spenat med indisk ost.

När vi gjort vår beställning så dubbelkollade servitören om vi faktiskt inte ville ha något bröd eller ris. De blir lika förvånade varje gång så man undrar ju om vi är de enda som hoppar över kolhydraterna. Steve tar naan-bröd någon gång då och då men oftare inte och aldrig ris längre. Han har lärt sig att han mår mycket bättre utan den bukfyllnadsmaten. Man blir nog minsann mätt ändå men inte svullen:-)

Massa indier och pakistanier som smörjde kråset, ett bra tecken.

När vi kom hem satt våra grannar, ett äldre par, som bor på nedersta våningen och åt middag med vin och levande ljus ute i trädgården och njöt av den varma kvällen. I bakgrunden spelade de lugn musik. Jag tror de hade en romantisk middag på tu man hand för jag har aldrig sett kvinnan så uppklädd tidigare. Allt såg väldigt romantiskt ut. Mannen är en långhårig italienare och även om han inte precis ser ut som någon adonis så har han väl romantiken i blodet:-)

Igår blev det middag från ett annat kök, nämligen franskt. Suss och jag träffades på en fransk restaurang som heter Les Deux Salons. Maten är god där och det är lätt att få den lågkolhydrat. Fransk mat är generellt väldigt LCHF, kanske därför man sällan ser jättetjocka fransmän. Visst, de äter väl sin baugette då och då men inte som en hel måltid som man gör i andra länder utan som ett tillbehör, något man suger upp såsen med eller balanserar osten på.

Till huvudrätt blev det lax med grönsaker. Såsen var mycket god, måste ha varit mandelolja eller något i den för jag hade mandelsmak i munnen länge efteråt.

Eftersom efterrätt ingick i trerätterserbjudandet som vi hade valt, så gällde det att försöka välja det minst illa på menyn. Ostbricka ingick inte i specialmenyn men väl jordgubbar med grädde. Jag utgick från att grädden inte skulle vara osötad utan säkert vispad med flera kilo socker och dubbelkollade med servitören när han kom för att ta upp beställningen. Jo sa han, grädden innehöll socker. Då frågade jag om jag kunde få en skvätt vanlig fullfet osockrad grädde istället. När han såg osäker ut så sade jag att nog måste de väl ha grädde i köket?! Jo, det fick han ju nog medge. Så, naturlig grädde fick jag tillslut fast det satt lite hårt inne. Jag tror han blev lite överraskad över mitt önskemål, kunde säkert inte tänka sig att någon inte vill ha socker i sin efterrätt:-)