Jazz och engelsk söndagslunch

Vi har haft en härligt ljummen dag här i London idag. När jag kom ut ur huset i morse för att gå till gymmet slog ljumma vindar mot ansiktet istället för förväntade kalla. Härligt.

Vid tvåtiden gick vi till puben Cat's Back för Sunday Roast ... hade vi planerat iallafall. Jag har inte ätit SR på månader så jag var sugen på det trots att jag får ge typ hälften till Steve då hälften av portionen består av kolhydrater:-). På väg dit såg vi att lokala puben The Armoury hade börjat med carvery igen, och urbilligt dessutom, £6,50! Vi trodde att den skulle vara förvunnen för evigt när puben bytte ledning för några månader sedan till ett par ryssar. De är ju inte precis experter på engelsk mat.

Vi beslöt oss för att prova. Man kunde välja mellan biff, gris och kalkon men vi tog båda biff och fick två tjocka skivor, sedan fick man ta hur mycket grönsaker, yorkshire-pudding och korv som helst. Köttet var jättegott och resten av maten också, definitivt värt £6,50. Vi borde gå dit varje söndag nu tills de slutar med erbjudandet:-)

Som jag skrev på Facebook igår så deltog Sofia och jag i ett jazzevenemang i Tooting som hette "The Street". Tanken med evenemanget var att ta jazz- och soulmusik ut till förstäderna genom olika lokala och internationella förmågor som uppträder på olika ställen. Den här helgen stod turen till Wandsworth Borough, mest på puben Graveney & Meadow. Allt var dessutom gratis. Sofia och jag hade turen att få ett jättebra bord så vi stannade på puben under alla uppträdanden. Det regnade dessutom mer eller mindre hela eftermiddagen så vi hade inte bråttom ut.

En amerikansk R& B-sångerska, Liv Warfield och hennes gitarrist, uppträdde två gånger till allas glädje. Hon har bland annat sjungit med Prince och man märkte genast att hon var proffs. Jag skulle ha kunnat lyssna till henne hela kvällen för hon var verkligen enastående!!

Vi beställde en flaska vin och mat mellan uppträdandena.

Var sugen på engelsk frukost som är både fett och gott.

Dagens andra uppträdande var ett lokalt jazzband som hette Fuzion (vad är det med z i bandnamn?!). Var som natt och dag mellan Liv Warfield och hennes gitarrist och det här bandet. Förutom saxofonisten så följde de två andra bandmedlemmarna sina notblad slaviskt vilket fick det att låta som om de spelade olika låtar.

Därefter föjde ett band som bestod av en kille från england och två från Ghana. De spelade också på olika ghanianska instrument.

Selfie när jag äntligen hittade en stor spegel. Note to self, stäng toalettdörren innan jag tar foto:-). Köpte den mörkgrå snedskurna tröjan på Zara i fredags. Är mycket nöjd med den.

Kvällens sista musiker var en kille som hette Arun Ghosh med band som enligt informationen i programmet verkar vara väldigt känd inom jazzkretsar.

Det var ett riktigt välarrangerat evenemang och speciellt sångerskan imponerade, det skulle ha fått vara fler som sjöng. Nästa veckoslut hålls motvarande arrangemang i Kingston.

Jobb och matnöje

Idag har jag inte stuckit ut näsan genom dörren utan jobbat, jobbat och jobbat. Jag lämnade in mitt andra 10 000-ordsprojekt på morgonen och en timme senare fick jag ännu ett. lika långt som ska lämnas in på torsdag. Det är verkligen inte någon lång deadline på det här projektet men det här borde vara det sista för den här slutkunden vad jag vet. Förutom det här projektet har jag också jobbat undan andra mindre grejer för jag tänkte att imorgon ska jag bara fokusera på mastodontprojektet.

Igår spenderade Steve och jag en mycket trevlig eftermiddag tllsammans med Cecilia och Björn som började med Sunday Roast Carvery på vår lokala pub The Armoury. Cecilia och Björn anlände till puben före oss och när vi kom dit 10 minuter senare var dörren låst med en lapp där det stod att de öppnar igen om 10 minuter. Vi tittade in genom fönstret och såg Cecilia och Björn sitta där, inlåsta:-). När barkillen slutligen släppte in oss berättade de att det hade blivit lite kaos när kunder började droppa in vid 12.30 och kocken ännu inte var klar. Han hade då helt enkelt beordrat barkillen att stänga puben några minuter och komma till köket och hjälpa honom.

En halvtimme försenad var lunchen klar. Det hade dock inte gått någon nöd på oss för vi hade njutit av var sin Bloody Mary medan vi väntade.

Steve och jag hade gett Cecilia och Björn rådet att lassa på så mycket de kan på tallriken eftersom man inte kan ta om (utan att betala) och lassade på gjorde vi:-).

Jag hade smugglat med mig egen köttkniv i väskan för de som finns på puben går inte att skära med, nu var det som att skära i smör. Maten var farligt god och det gick inte att sluta äta förrän tallriken var tom.

När vi ätit och druckit upp promenerade vi till Putney i det fina vädret där vi tog ytterligare en drink (jag och Cecilia) och kaffe och efterrätt (de med "sweet tooth", Björn och Steve:-)) på puben The Rocket där man har fin utsikt över Themsen. Vi satt utomhus så länge vi tålde men gick in när solen gick i moln och det började blåsa upp.

När vi kom hem igen satt Steve och jag och slöade flera timma framför TV, nästan som i matkoma. Jag hade varit på gym redan på morgonen så jag kunde slappa med gott samvete, men Steve åkte ut en runda med cykeln vid 21-tiden.

Idag gjorde jag en enkel men mycket god lunch till mig; stekt finsk korv, kokt sparris med smör, oliver och min nya favorit, Floridasallad  Den är ju bara så god med sin krispig bacon och råa blomkål.

Till middag blev det hämtmat, något som jag mycket sällan köper, men när nu Steve erbjöd sig att hämta den så var jag inte den som sade nej. Jag ville ha lammkebab (sån där som snurrar på ett spett) och sallad, inget bröd, och Steve beslöt sig för samma sak.

Stackars Steve, det blev samma visa som på curryrestaurangen i fredags när vi sa att han inte ville ha något bröd (eller ris). Killen som tog emot beställningen på kebabrestaurangen hade frågat Steve om han inte ville ha franska potatis istället, han skulle till och med ha fått dem gratis:-) Är det bara jag i hela Storbritannien, och Steve då och då när han inte vill känna sig uppblåst, som inte äter kolhydrater?!:-) Utan brödet, och den erbjudna potatisen, var portionen fortfarande massiv, jag åt och åt men fick tillslut lämna hälften till imorgon. Det, kan jag säga, händer mycket sällan.

Söndagslunk

Vi sitter som bäst och kollar på finalen i fotbolls-VM, eller själv har jag suttit och tittat på torsdagens avsnitt av Sommar med Ernst på datorn den senaste timmen:-).

Idag har vi haft en riktigt fin dag här i London med sol och värme, och varmare ska det bli den här veckan. Min söndag började redan kl 8 eftersom kroppen uppenbarligen tyckte att den sovit tillräckligt. Lika bäst eftersom jag planerat att gå på en timmes Body Pump kl 10 och jag behöver lite tid på mig att vakna till innan jag hugger tag i skivstången. Gympass kl. 6.45 är inget för mig även om jag är morgonpigg.

Dagens lunch intogs på puben The Armoury. Vi har varit där flera gånger nu och det är alltid gott. Vår första plan var att testa en pubs Sunday Roast i Twickenham som hade fått jättebra feedback på Tripadvisor eftersom vi hade häckat i Wandsworth hela lördagen, men de serverar bara roast på söndagar så vi tänkte om. Det hade inneburit att jag betalat för en halv tallrik eftersom jag skulle lämnat potatisen och yorkshire-puddingen oäten (massor av kolhydrater). På Armoury väljer man tillbehören själv och jag brukar lassa på med blomkåls- och ostgratäng, kål och stekt bacon, korvar, stuffing och annat som inte är alldeles för kolhydratsprängt.

Steve sa idag att det här stället har den bästa "Sunday roasten" som han har ätit och han har ätit massor, engelsman som han är.

Idag hade de använt rödkål för sin kål- och baconstuving så hela rätten blev lila:-)

Vi borde också gå till samma pub en fredag eftersom de har de live band där då, gratis. Vem vet, kanske man får uppleva framtidens Coldplay.

Det saknas inte lamphållare på damtoaletten.

Efter lunchen tog vi bussen till Richmond och gick runt i affärer ett par timmar innan vi gick över Richmond Bridge och vidare till St Margaret varifrån vi tog tåget hem. En härligt slapp dag.

Äntligen har de börjat sälja de här blommorna igen (har glömt vad de heter). Just den här buketten var så stor att jag fick sätta vasen på golvet då den täckte största delen av fönstret.

I morgon lär det nog bli jobb, jobb och mera jobb och kanske ett besök på gymet, får se vart vinden vänder.

Skön söndag

Trevlig söndag på er. Här har vi varit i gång sedan 9 i morse trots att vi kom hem från bbq hos Steves kompis först kl 2. Klockan 10 var det dags för en timmes Body Pump som gick utan problem trots att jag drack en flaska rött vin igår. Det var dock under 5 timmar och rött vin brukar inte ge mig baksmälla.

Nu är jag och Steve nyss hemkomna från ännu en mycket god Sunday Roast carvery på lokala puben The Armoury. Puben är mycket mysigt inredd och det känns nästan som om man sitter i någons vardagsrum. På fredagar bjuder de på gratis live musik så det måste vi ännu prova på. Idag var det dock tunnt mellan kunderna när vi var där och det berodde säkert på att de flesta ännu låg och sov ruset av sig efter gårdagens sena VM-match mellan England och Italien. Pubchefen berättade att de hade fått ut sista kunden halv två på natten (normalt stänger pubar 23.30 men de hade säkert fått något specialtillstånd när det nu är VM i fotboll)

Maten var lika god som vanligt. Jag gillar när man kan välja sidorätter till köttet själv och eftersom jag inte äter minimalt med kolhydrater så gick jag loss på deras "prinskorvar", kokt kål med bacon och blomkål med ostsås. Steve, som i vanliga fall inte gillar blomkål åt den här med god aptit. Några "stuffing balls" blev det också även om de nog inte är kolhydratsfria. Kött får man alltid mycket av.

Enda problemet med den här puben är att deras knivar är lika vassa som smörknivar vilket gör dom nästan obrukbara när man ska skära i kött. Steve erbjöd sig att gå och fråga om de hade någon stekkniv och kom tillbaka med den här, det var den enda vassa kniven de hade:-).

Efter lunchen gick vi igenom shoppingcentret. Jag hade redan köpt några plagg på H&M i morse efter gymet så jag iddes inte kolla på mer kläder.

Så här öppnar vi förresten vår tvättmaskin nuförtiden. Den är hela 15 år gammal och igår stod Steve plötsligt med handtaget i handen här han skulle stänga luckan. Det var inte så förvånande eftersom plast inte håller alltför länge. Vi befarade att vi skulle tvingas köpa en ny tvättmaskin bara för detta eftersom det knappast finns reservdelar till en så här gammal maskin. Det kändes emellertid som en lite onödig utgift eftersom själva maskinen fungerar perfekt ännu. Då kom Steve upp med iden att han skulle bränna bort resten av handtaget och sticka in en skruvmejsel istället för att stänga och öppna haken som håller luckan på plats. Det ser ju inte så snyggt ut men det fungerar och vi slipper punga ut med flera hundra pund ännu en tid.

Perfekt söndag

Vilket fantastiskt väder vi har haft det här veckoslutet, med temperaturer nära 25 i skuggan. Man kan verkligen inte vara på dåligt humör sådana dagar, hur mycket man än skulle vilja.

Min dag började på allvar kl 10 med en svettigt Body Pump-klass. Body Pump är verkligen inte en så pjåkig träningsform om man vill bygga muskler eftersom man använder skivstång och kan öka vikterna i takt med att man blir starkare och det viktigaste av allt, man har en instruktör. Jag tränade själv med vikter i 5 år, enligt skräddarsytt program förvisso som ändrades var 6:e vecka, men jag fick inte alls samma resultat som jag får nu. När jag tränar i klass så börjar jag outtalat tävla mot andra. Finns det någon annan som lyfter mer, hoppar högre och gör fler pushups så försöker jag matcha dem eller vara ännu bättre. Om jag inte kan jämföra mig med någon så tar jag aldrig ut mig lika mycket, fast jag kanske inbillar mig det.

Efter dusch och lite nedvarvning gick Steve och jag till vår lokala pub The Armoury där vi mötte upp med våra kompisar Sofia och Kim. Jag har marknadsför pubens fantastiska Sunday roast carvery så nu var det upp till bevis:-)

Puben ligger lite svårt till vid en vältrafikerad väg, men när man väl tagit sig över den med livet i behåll och kommer in så möts man av en jättemysig pub med gitarrer, gamla bilder av filmstjärnor och omatchade möbler som jag tycker ger pubar sån hög mysfaktor. The Armoury är dessutom en av få pubar som jag känner till som serverar carvery, dvs. de skär upp köttet till dig och sedan får du lasta på med så mycket sidorätter som ryms på tallriken.

Jag började iallafall med en Bloody Mary som var riktigt god, inte för sur alls

Den här gången valde jag kyckling och sedan massor av sidorätter, speciellt de som var low carb. Allt smakade SÅ gott och inget var överkokt. Det speciella med den här pubens carvery är att de inte snålar med köttet utan man blir verkligen mätt och slipper känna sig lurad.

Vi satt utomhus i ett bås i deras beer garden, man kan ju inte slösa bort en solig dag genom att sitta och trycka inomhus.

Mycket mätta och belåtna promenerade vi till ett auktionshus vid Themsen inte långt från puben som Sofia och Kim kände till. De har "öppet hus" på söndagar och på måndagar går själva auktionen av stapeln. Vi hittade inget köpvärt idag, inte ens det loppätna tigerskinnet lockade, men Sofia och Kim berättade att det är nya grejer varje vecka.

När vi gått igenom hela utbudet fortsatte vi till en restaurang som heter Konnigans nära Wandsworth Station för en eftermiddagskaffe. Vi lyckades få ett bord i deras frimärkstora trädgård och satt och njöt av grönskan.

Det var det perfekta sättet att tillbringa en söndagseftermiddag, mycket trevligt sällskap, mycket god mat och ingen stress.

Sunday roast

Jahapp, så var ännu en vecka till ända. Vädret idag var helt ok fast de lovade regnskurar på eftermiddagen.

Idag besökte vi en av våra lokala pubar, The Armoury, för att äta Sunday roast carvery, dvs. kocken ger dig köttet (och yorkshire-puddingen) och sen får du ta hur mycket "trimmings", som de kallar det, som helst. Jag beställde stek och Steve lamm och vi fick 5 stora bitar. Sedan kunde man ta stuffing (bollen nere till vänster på bilden), korv, blomkål och ost, vitkål med bacon, rostad potatis och andra rotfrukter, bru sås och såser som pepparrot (perfekt för nötkött) och mint (för lamm). Jag har aldrig varit med om att man fått så mycket kött tidigare, och allt för 10 pund (13 pund för lamm). Vi kommer att gå dit igen inom en nära framtid, finns inte så många Carveries nära oss ... inget i Clapham Junction eller Putney vad jag vet. En annan fördel med carveries för mig är att jag kan välja de fetaste och mest lågkalorialternativen där:-). Ni fick jag yorkshire-pudding automatiskt, som smakar som pannkaka, men de var små och jag tog istället ingen potatis.

De sålde också bloody mary-drinkar där som söndagens återställare. Den ska jag prova vid något tillfälle, idag behövde jag ingen återställare, brukar förvisso aldrig ta återställare annars heller. Om jag har druckit ett glas för mycket är mer sprit det sista jag vill ha följande dag.

Den här äldre mannen kände dock att han ville ha en återställare för han beställde en bloody mary och återgick sedan till öl. Jag gillade att han hade klätt upp sig i söndagskläder trots att jag tror han var ute ensam. Än en gång, vad skulle Storbritanniens ensamstående åldringar göra om det inte fanns pubar?! Där träffar dom andra i samma ålder och kan skvallra iväg några timmar över ett par pints. Kafeer har verkligen inte samma atmosfär och vem vill sitta och pimpla fem koppar kaffe på raken?!

Puben fick en ansiktslyftning för några år sedan och är riktigt mysig. Det är Wandsworths äldsta pub och härstammar från 1738. Den står lite dåligt till bredvid en hårt traffikerad väg men den hör man inte av när man väl korsat gatan och är inne. De verkar också ha olika band som uppträder regelbundet. Det blir nog till att besöka en bandkväll också.