I min mobil

Trevlig lördag på er. Den här veckan har verkligen känts lång av någon orsak, redan på onsdag kände jag att det skulle vara dags för helg. Men nu är den här på riktigt!💃. 

Lördagen började med en timme på gymmet och nu har jag jobbat undan lite inför måndagen. Jag föredrar att mjukstarta måndagen och då kan man behöva jobba lite på helgen. Det är dock helt ok eftersom jag slipper sitta och kolla mejlen.

Här kommer en salig blandning av foton från de senaste två månaderna för allt handlade som tur var inte om pappas begravning.

Stiltje vid  i Monäs

Min bror Magnus ville prova olika drinkrecept så vi hann med några veckorna vi var i Monäs😋.

Tistlar må vara ogräs men vackra är de.

Det blev också några besök till Nykarleby torg på fredagarna när fiskbilen kom för att köpa rökta räkor. Finns det något godare?!

Vi hann också med det årliga balkonghänget. Gästerna anländer ansvarsfullt med cykel😊

Så här ska vattnet serveras om Elvis får bestämma.

Hittade till min stora glädje överbliven sockerfri Påskmust på Livsmedel i Oravais. Lyckan var stor. Nu efteråt ångrade jag att jag inte köpte hela deras överblivna sortiment.😋

Den årliga släktträffen på Glasbruket i Vexala med stora tjocka släkten från mammas sida. Det var sista gången pappa deltog😢

Elvis är alltid närvarande när det är dags för mat😍.

Från 13 grader den första veckan i juli till över 25 varje dag resten av månaden. Sån lycka med en egen sandstrand i byn.

Vi hann också äta ostbricka flera gånger. Om ni vill ha ett tips på ett oväntat (gott) tillbehör så får ni det här:

Skär upp saltgurka i stavar. Lägg en klick smetana (eller creme fraiche) på en tallrik eller i en skål. Gör en grop i mitten och häll i honung. Doppa gurkan och njut. Man kan också strö över finklippt färsk dill över allt.

Varje sommar får vi besök av ett tranpar. De "bor" på åker nedanför huset och stannar till hösten. I år lyckades de inte få någon unge att överleva, men då slapp de dela med sig av godsakerna i våra bärbuskar och grönsaksland😏.

Elvis börjar bli gammal och ligger mest på olika platser ... men alltid nära folk.

Min fabror Stefan med fru Suszanne och faster Gunvor med sin man Markku och två av deras döttrar kom till begravningen. Det finns mycket hjärterum i vårt hus och det var så kul att alla kunde bo hos oss och vi hade tid att umgås under några dagar.

Magnus, hans flickvän Sonja och vår skönsjungande kusin Minna.

Mamma och vår andra skönsjungande kusin Malin. Mammas granne pratar fortfarande om hur vackert han tyckte att det lät när de sjöng på begravningen.

Och lite mer sovande. Han gillar att sova på tröskeln så att huvudet är lite upphöjt.

Suzanne kommer från Libanon och en kväll gjorde vi vinbladsdolmar med både kött och vegetarisk fyllning tillsammans med henne. Vi använde vinblad från vinrankorna som föräldrarna planterade för många år sedan. Det är ett riktigt pillgöra men gott blev det😋.

Magnus, Elvis och Owe. Det blev många luncher och middagar på balkongen.

Väl tillbaka i London så gick jag och såg musikalen Burlesque det första jag gjorde. Den grundar sig på filmen Burlesque med Christina Aguilera och Cher i huvudrollerna. Den här var såå bra och skådespelarna superproffs, vilka röstresurser!

Jag har också hunnit delta i en kräftskiva hemma hos Sussie. Hon bor utanför London och föder bland annat upp labradorer och corgies.

Vädret var så fint att vi kunde sitta ute i trädgården ... omgivna av labradorer😊

Sussies pojkvän Richard gav oss hattar för att skydda oss från att få solen i ögonen. Snyggt😆

Vi skålade i rysk vodka som så passande nog hette Labrador. Sussie jobbar också som domare på utställningar och har rest världen över för att döma hundar. Den här flaska fick hon av några ryssar efter en utställning när man ännu kunde resa till Ryssland. Sussie berättade att ryssar fortfarande deltar i hundutställningar utanför Ryssland och senast nu i Helsingfors i augusti. Hur de tog sig dit vet jag inte, eller om de bor i Europa. 

Vi hade ordnat kräftskivan som ett knytkalas och det fanns så mycket godsaker, man kunde knappt sluta äta.

En efter en tröttnade hundarna tillslut på festen och somnade. Den här var en hane som Sussie hade lånat från Skottland för avel. 

Vi sov alla över hos Sussie för att slippa stressa med tider och tunnelbana.

En annorlunda semester

Hej på er. Nu har det gått drygt 1,5 månad sedan jag hörde av mig senast och det börjar väl bli dags att börja skriva lite inlägg igen. Orsaken till den långa tystnaden är att semestern förbyttes till planering av begravning.

I början av juli åkte jag hem till mina föräldrar för min vanliga sommarsemester. Semesterlunken fick dock ett snabbt slut den 10.7 när min kära pappa plötsligt avled hemma💕. Det gick på några minuter och varken våra och senare ambulansmännens återupplivningsförsök kunde väcka honom till liv igen. 

Vi och pappas läkare är till 99 % säkra på att han fick en aneurysm i bukaortan eftersom han råkade ut för samma sak för 23 år sedan. Då sprack inte aortan genast utan det skedde gradvis och han hann till sjukhuset innan blodet började pumpa ut i kroppen med full kraft. Då sade kirurgen att det hade varit för sent om han kommit in två minuter senare. En man i byn hade dessutom avlidit på exakt samma sätt några veckor tidigare - plötslig smärta i sidan när han böjt sig ner, åtföljt av medvetslöshet och död - så vi beslöt oss för att det var onödigt att utföra en obduktion. Här vill jag ge ett råd till alla som har liknande besvär i släkten (och särskilt män), be att få en ultraljudsundersökning som är helt smärtfri!

När det hände var både jag, min bror Magnus som normalt bor i Norge, min andra bror Owe och mamma hemma så det var verkligen tur i oturen. 

 

Trots utfallet så är vi alla överens om att hela processen sköttes extremt professionellt. Ambulansen och en brandbil med totalt 6 hälsovårdare kom inom 20 minuter och började försöka uppliva pappa. När man efter cirka 20 minuter konstaterade att det inte skulle gå och han dödförklarades åkte brandbilen och fyra av hälsovårdarna i väg medan de två ambulansmännen stannade kvar och bad om mer information och bara allmänt höll oss sällskap. En av männen hämtade en filt i ambulansen och täckte över pappa upp till axlarna för att göra det mer värdigt. Det var en gest som vi uppskattade väldigt mycket. Efter cirka 30 minuter kom två polismän (polisen måste alltid tillkallas vid dödsfall i hemmet) som i princip tog över efter ambulansmännen som nu kunde åka iväg. Polisen ställde ytterligare några frågor och gav mer information om den kommande processen. Sedan blev det ytterligare väntan på en likbil som skulle hämta pappa och som polisen samarbetade med. Först när likbilen hämtat pappa så åkte även poliserna iväg. 

Man hör mycket om hur välfärdssystemet håller på att krascha i Finland och att myndigheterna gör nedskärning efter nedskärning men i det här fallet fungerade allt perfekt, vi behövde inte göra något utan ambulanspersonalen och polisen skötte allt. 

De två följande veckorna, i värsta värmeböljan, handlade allt om att arrangera begravningen. Vi använde oss av Nykarleby Begravningsbyrå som vi var mycket nöjda med. 

Vi valde att hålla jordfästningen öppen för alla med efterföljande minnesstund. Pappa var en extrovert person och mamma tyckte att det skulle ha känts lite "snöpligt" om alla åkte hem efter begravningsgudstjänsten (speciellt då han skulle bli kremerad), inte alls hans stil😊. 

Pappa skulle ha blivit väldigt rörd om han sett hur många som kom till begravningsgudstjänsten och minnesstunden för att hedra honom, inte minst då det var över 30 grader ute och inte mycket svalare i församlingshemmet ... det var ett under att ingen svimmade i hettan. En annan sak som skulle ha glatt honom något enormt var att två av mina kusiner (hans systers döttrar) sjöng två låtar, en i kyrkan och en i församlingshemmet.