23 februari 2020

Neon och finmiddag

God eftermiddag från ett grått och blåsigt, men varmt, London. Det har blåst i flera veckor nu och det är helt onödigt att spendera alltför mycket tid på frisyren eftersom man börjar se ut som ett bergatroll genast man sticker ut näsan genom ytterdörren.

I går träffade jag Mia för att traditionsenligt fira våra gemensamma födelsedagar, hon fyller den 24 och jag den 25. Vi träffades i Walthamstow som ligger i östra London och är det sista stoppet på Victoria Line. Vårt mål var ett museum med gamla neonskyltar, Gods Own Junk Yard, som en person räddat från att förstöras när de inte längre behövdes. Museet, som är gratis, ligger ca 15 minuters promenad från tågstationen.
Museet är ett instagramparadis. Vi gick runt och bara njöt av neonkonsten. Man såg att många skyltar kom från "red light"-områden, som den med pilen ovanför Mia, Beer, Girls, Porn😂
Det finns också ett kafé inne på museet som serverade kakor, öl, kaffe och enklare maträtter.
Där fanns också de största diskobollar jag sett.
När vi sett klart gick vi till en pub nära tågstationen för varsitt glas vin innan vi tog tunnelbanan in till Oxford Street. Där letade vi upp en pub på en sidogata, fri från turister, och satte oss för ännu ett glas vin. Jag gillade texten på glasunderlägget på puben och trotsade genast förbudet för att ta ett foto av det😏
När klockan blev sex gick vi till den posha restaurangen Palm Court på hotellet Langham som låg bredvid för middag.
Under middagen bjöds vi på live-musik.
Jag hade hittat ett specialerbjudande i vilket ingick 3 rätter och ett glas champagne. Till förrätt blev det ankbröst (gömt under salladen)  ...
och till huvudrätt oxkind som var så mör att den smälte i munnen.
Eftersom det ingick efterrätt så hade vi "inget annat val" än att beställa😊. Varken Mia eller jag är några stora efterrättspersoner, jag eftersom sött inte ingår i min anti-inflammatoriska kost. Vi beställde det syrligaste som fanns på menyn, pistaschpannacotta med körsbärsmousse. Moussen smakade lingon och var väldigt fräsch och fluffig. Restaurangen var riktigt trevlig och servicen mycket bra, vilket man kan förvänta sig av ett sånt här ställe.
I fredags gjorde jag en ansträngning och bokade biljett till pjäsen Seagull med Emilia Clark (känd från bl.a. Game of Thrones, Last Christmas, Terminator Genisys, Star Wars etc) i huvudrollen.
Bild från thejamielloydcompany.com

21 februari 2020

Veckans program

Glad fredag på er alla! Det borde vara fredag varje dag, bästa känslan när man har lediga dagar framför sig.

Såg att jag inte skrivit sedan i lördags så då är det bara att börja bakifrån, från lördag kväll som vi spenderade på den franska bistron Ma Cuisine Bistrot. Restaurangen var full som vanligt. Vi hade båda kollat på menyn på restaurangens webbsida och hittat många goda rätter, men som så ofta så var den föråldrad😒. Den nya menyn var ok men inte in närheten av den gamla.
 Min lilla men ganska dyra tallrik med stekta räkor ...
 och huvudrätten med gåsbröst och tillbehör, som inte var illa alls. Vi lyxade till det med en Uber när vi åkte hem eftersom det inte gick någon tunnelbana till Kew vilket skulle ha inneburit två bussar.
 I måndags lyssnade jag till parlamentets tidigare talman, John Bercow (han som ofta ropade "ORDER, ORDER" när diskussionerna hettade till för mycket), som kommIt ut med sina memoarer. Han var mycket intressant och gav ett väldigt trevligt intryck, rättvis och ärlig, egenskaper som få politiker äger. Han gav sina fd kollegor i parlamentet både ris och ros ... kanske mest ris😊. Han var också väldigt bra på att härma sina kollegor, speciellt Boris J.
 Åhörarsalen var fylld till bristningsgränsen.
I tisdags träffade jag min svenska kompis Cecilia som var i London några dagar på möten. Vi åt middag på restaurangen Ceru i South Kensington som serverar mat från östra Medelhavet. Vi beställde smårätter som vi delade på, bland annat halloumi ...
havsabborre och ...
lammköttbullar. Vi har inte träffats sedan jag var över till Göteborg för hennes inflyttningsfest.
 Månadens bästa shopping måste vara mina lätt glittrande skor som kostade 4,95 pund kostade dom. Jag reorna här, inga fjuttiga 30 % utan snarare 80 %.
 Jag har också köpt en cool college från TK Maxx, perfekt att mysa i när man jobbar. Bakom tröjan hänger en karta där man skrapar fram de länder man varit i. Jag har skrapat och skrapat men än finns det länder att utforska.😊

15 februari 2020

Semester i ur och skur och nordisk restaurang

Hej på er från ett blåsigt och regnigt London, det verkar som om förra helgens storm har återvänt. Det enda positiva med detta väder är att det är ganska varmt.

Firade ni Alla hjärtans dag- eller Vändagen i går? Steve och jag gjorde det inte förutom att vi gav varandra kort och en liten present. Jag fick två stora fina rosbuketter av Steve och jag gav honom en stor chokladask. Vi ska dock ut och äta i kväll till en jättebra fransk restaurang i Kew, Ma Cuisine Bistrot, där vi varit flera gånger förut, men det är säkert två år sedan dess. Restaurangen ligger inte precis nästgårds så därför blir det långt mellan gångerna. Vi ringde för att boka bord först i torsdags och då var det redan nästan fullbokat men vi fick tid till kl. 20.45 (!). Inte den ultimata tiden för en nordbo, vi som är vana att äta kl. 18 typ😊. Men innan dess så ska Steve åka och spela inomhusbowls medan jag tänker gå på bio och se den Oscarbelönade sydkoreanska filmen Parasit.

I söndags åkte vi ner till den söta staden Rye som ligger i sydöstra Engand för två nätter på det väldigt mysiga hotellet/puben The Mermaid Inn. "Innet" härstammar från 1156 även om det byggdes om 1420 så det firar 600 år i år!. Jag älskar verkligen att bo på gamla ställen där det inte finns en enda rak vinkel och som är fulla av historia.

Det skulle ju bli som mest stormigt på söndagen med risk för inställda tåg, så vi åkte iväg redan på förmiddagen. Tåget ända till Rye var inställt så istället fick vi ta snabbtåget till Ashford och byta till ersättningsbuss till Rye. Vi åkte med en dubbeldäckare vilket kanske inte är det mest lämpliga fordonet när man kör på öppna områden i storm. Bussen vinglade till varje gång det kom extrastarka vindbyar och Steve höll i sig för brinnkära livet.😂 Kan inte ha varit jättekul för chauffören. Nåväl, fram kom vi.😁
Vårt rum, alltså hur mysigt?!
Toaletten
Duvorna tyckte inte det var kul alls med stormbyarna och satt och tryckte mot hustaken för att inte blåsa bort.
Vårt hotell från baksidan.
När vi checkat in och packat upp tog vi ett varv runt staden. Jag var här för lite mindre än ett år sedan och visste att det inte tar alltför lång tid innan man sett det mesta som staden har att erbjuda.
I hotellets bar fanns en jättestor och mycket gammal öppen spis, perfekt när vädret var som det var.
Den här vita duvan satt alltid och tryckte utanför badrumsfönstret, det var uppenbarligen hens plats.
Innan middagen, som vi tänkte äta på hotellet, gick vi till champagne- och jazzbaren The Grapevine som låg i närheten (det var typ 3 min promenad till alla ställen😏) för en fördrink. Baren var väldigt mysig, mycket rött.
Kl. 19 var det dags för middag i hotellets väldigt mysiga och gamla matsal.
Servicen var bra och alla servitörer var klädda i vit skjorta och svart väst, det tåls vara i ordning😊
Jag beställde rökt rådjurstartar till förrätt som formligen smälte i munnen ...
och sidfläsk med stuffing till huvudrätt. Jag och Steve beställde samma sak men vi var inte helt nöjda med rätten då det knappt fanns något kött på den, var mest fett och stuffing. Steve klagade och de gjorde en ny uppsättning kött som var liiiite bättre. Jag hade gjort sidfläsk dagen före själv och den hade mycket mer kött på sig. Djurfett är väldigt hälsosamt eftersom det inte höjer blodsockret och därigenom inte orsakar inflammationer i kroppen, men det är lite "svårätit" om det är segt och slemmigt tycker jag.
På måndag tog vi tåget till Hastings som endast ligger ca 15 minuter bort. Stormen hade ännu inte bedarrat och man skulle inte ha velat ge sig ut i de här vågorna, de var både en och två meter höga.
Vi gick förbi en spelarkad och Steve, som inte hade spelat på år och dag, ville uppleva lite gamla minnen. Ingen storvinst dock😊.
Vi strosade runt lite i den gamla delen av Hastings och vid beachen men man fick verkligen hålla i hatten.
Efter några timmar åkte vi tillbaka till Rye och vilade på hotellet innan det blev dags att leta efter ett middagsställe. Jag hade redan tidigare letat fram en annan vinbar där jag ville att vi skulle ta en fördrink. Det blev snarare en förflaska då vinet var så gott och lättdrucket😋. Vi fick också en stor bit brieost till. Vinbaren heter Olde Worlde Wines och jag rekommenderar den starkt, man kan också köpa flaskor med sig. Det var trots allt måndag så kommersen var ganska liten, förutom några lokalbor som satt och pratade med ägaren. Mysigt med sådana platser.
Två av besökarna hade hund som satt och stirrade på oss största delen av tiden och ville ha våra kex. Cockerspanieln var extra snål och varje gång ägaren sade åt henne att sluta snålas så slängde hon sig platt på golvet i protest men 3 minuter senare satt hon och stirrade på oss igen😂
När vi druckit upp vårt vin gick vi vidare till vår valda pub för middag, Globe Inn Marsh. Här var det full kommers och man skulle aldrig ha trott att de var måndag.
Som de flesta pubar så var inredningen jättemysig och en öppen, riktig, brasa brann i den ena änden av puben.
När man besöker orter vid havet så tycker jag att man ska beställa fiskrätter vilket Steve och jag gjorde till förrätt (sedan blev det brödlös hamburgare till huvudrätt).
På tisdag åkte vi hem igen efter frukost och möttes av en glad Busen. Vår grannes kattsittning hade gått bra men uppenbarligen tycker han att Busen äter lite väl mycket😊 Han nämnde åt Steve när de pratades vid på kvällen att han bara hade gett honom "soppa" (rinnig kattmat med bara några köttbitar och som Busen tycker om) på måndag kväll då han tyckte att Busen var så glupsk😂. Den man älskar (över)föder man.😁

I onsdags träffade jag Cecilia i Angel efter jobbet, vi skulle testa den nya nordiska restaurangen Skål. När vi satt oss fick vi dessutom reda på att ägaren var finlandssvensk och en av servitriserna var hans dotter. Så jättekul!
Maten var väldigt god, leverpate till förrätt ...
och underbara köttbullar med tjock brunsås och lingonsylt till huvudrätt. Man kunde beställa potatismos till sidorätt, vilket passade mig perfekt för då kunde jag ta något mer lågkolhydratigt utan att be om att behöva byta. Jag rekommenderar verkligen restaurangen, väldigt god mat och bra service. Enda önskan är kanske att de t.ex. hängde upp fina tavlor eller något på de kritvita väggarna som kändes lite kalla😊.
Snart dags att börja göra sig i ordning och ge sig ut i stormen igen, men vad gör man inte för att få god mat.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...