28 september 2019

Transsibiriska järnvägen - Mongoliet och två nätter i gerer (jurtor)

Glad lördag på er, hoppas dagen har varit bra hittills! Jag inledde min dag med ett tidigt danspass, hem för frukost och sen tillbaka för 30 min HIIT. Nu är jag färdigtränad för idag. Vi har också hunnit storstäda och nu är lägenheten ganska damm- och katthårsfri. Det är en härlig känsla när hela lägenheten doftar rengöringsmedel. I kväll tänker vi åka till en italiensk restaurang i Putney för middag.

Nu mer om vår Mongoliet-del av tågresan. Sätt mycket tid åt sidan för det här inlägget är långt.😊
Så kom vi då äntligen fram till Ulan Bator där vi möttes av vår mongoliska guide Mala. Mala blev mamma för tre månader sedan och för att hon skulle kunna jobba så följde hennes svärföräldrar efter i bil under alla våra utflykter med dottern så att Mala skulle kunna amma i pauserna. Ett jättebra arrangemang som verkade fungera bra och dottern var ju bara så söt, bebisrund med massora av mörkt hår.
Foto av Hanna Sjöberg
Så här såg vår buss ut, väldigt pimpad med tofsar och dekoationer. Kanske inte vad man skulle förvänta sig av en 20+-årig kille😁.
Till och med ratten och växelspaken hade fått en omgång😂
Skylten "I love Finland" hade chauffören fått under någon av Mathias tidigare resor😀.
Det första vi gjorde när vi anlände till Ulan Bator var att åka till hotellet där vi skulle bo två dygn senare för frukost ...
De verkar ha spottproblem i stan:-).
... och till en bank för att växla till tögrög som är Mongoliets valuta. Jag växlade endast 50 euro (eftersom man inte kan växla tillbaka pengar som blivit över) och fick över 240 000 tögrög. Jag kände mig rik under några minuter😊.
När alla fått sina tögrögs åkte vi ut ur stan för två nätters boende i gerer (jurtor), något som jag särskilt sett fram emot.

Man såg kossor, hästar och får som betade överallt. Den här kossans mjölk eller kött har nog en bismak av spillolja eller bensin😏
Det saknas inte utrymme i Mongoliet. Det bor nästan 3 miljoner människor i Mongoliet, varav 1,3 miljoner bor i Ulan Bator. De har dock stora problem med trafikstockningar i UB beroende på att stan endast planerades för 500 000 invånare.
Allt fler nomader, eller deras barn, väljer att flytta in till UB men man ser fortfarande den traditionella geren överallt.
Färggranna hustak verkar vara populära både i Ryssland och Mongoliet.
På vägen mot nomadlägret där vi skulle bo så stannade vi vid det här stenröset. Enligt någon tro ska man gå 3 varv runt det och kasta en sten på högen varje varv ... det skulle ge tur och lycka sas det. Kanske det hjälpte för vi hade fantastiskt väder under hela vistelsen i lägret😊
På många turiststopp fanns det personer som bjöd turister att ta foton tillsammans med örnar, ugglor och gamar mot en liten ersättning. Det är nog inget jag skulle rekommendera för de var fastbundna till sina stolpar så att de inte skulle flyga iväg. Ingen av oss betalade för en poseringsbild och man får verkligen hoppas att de åtminstone tilläts sträcka på sina vingar efter "arbetsdagens" slut😕

Efter ett par timmars körning kom vi då fram till vårt nomadläger i vacka Terelj Nationalpark.
Vi bodde två och två i de rymliga tälten. 
Vädret kunde inte ha varit bättre, det var solig och varmt och utsikten hisnande.
Det gula runda byggnaden var restaurangen där vi åt frukost, lunch och middag.
Utsikten genom vår dörr var inte alltför pjåkig😊. Det var dock inte det enklaste att komma in och ut helskinnad eftersom man måste böja sig ner. Jag slog säkert i huvudet fem gånger eftersom jag böjde mig, men ofta inte tillräckligt mycket. Jag var dock inte den enda som lämnade lägret med bulor i huvudet, jag tror de flesta av oss missbedömde höjden åtminstone en gång😁
Vi bodde verkligen mitt bland djuren, var det inte en skock kossor som promenerade genom lägret så var det hästar eller dessa jakar. När de är unga ser de ut som en blandning mellan kossa, får och räv och när de är fullvuxna så ser de ut som en korsning mellan kossa och häst eftersom svansen ser mer ut som en hästsvans.

Samma dag som vi kom till nomadlägret besökte vi en stenformation som såg ut som en jättesköldpadda.
Vi vandrade också upp till ett vackert buddistkloster.
Längs hela vandringsleden fanns skyltar med tänkvärda meningar för att man ska hålla modet uppe och orka ända upp😊
Snart framme ...
När vi kom upp belönades vi med en helt otrolig utsikt!
Klostret var också väldigt vackert.

En av middagarna som tog en tillbaka till 80-talet, kotlett med ananasring och ost😉
Den enda gången jag dricker öl är när jag är på resa, eller när jag får tag på lågkolhydratöl som Koff Lite. Den mongoliska ölen var jättegod, som vanlig mellanöl.
 Nomadläger by night.
Uppvärmningen av våra gerer skedde med kamin, koks och ved. Vi kunde välja om vi själva skötte om eldningen eller om någon av personalen skulle göra det. Det blev dock lite si och så med det första kvällen. Vissa av oss fick eldhjälp trots att de sagt att de skötte om eldningen själva medan de som ville att de skulle tända blev utan service. Morsan och jag ville ha eldningsservice men när geren framför och bakom oss fått tändningsservice medan vi var utan så gav jag mig ut på jakt efter en i personalen själv och drog henne nästan handgripligen till vår ger när hon var klar med en annan.😉 De kom också kl. 5 på morgonen och tände kaminen på nytt.

Andra natten gick de bättre, då blev det nästan för bra service och vissa i gruppen fick nästan gömma både kocks och hälften av veden från personalen eftersom de brassade på så att de fick slänga upp gerdörrarna för att undgå att svettas ihjäl. Personalen tänkte väl att nu ska vi få värme så att det räcker och blir över efter föregående kvälls klagande😂😂. Jag och morsan hade "tur". Visst blev det ganska så hett de första 15 minutrarna när elden tog sig men den lugnade sig snabbt och sen var det bara skönt. Jag gick och besökte några av de andra i gruppen som satt med dörrarna öppna och svettades och där var det verkligen hett om öronen, i en ger hade de mätt upp över 40 grader. Det här var något som vi alla skrattade gott åt efteråt😂. Problem med värmeregleringen gick som en röd tråd genom hela resan när man tänker efter. Även i tågkupéerna var det ofta antingen för varmt (oftast) eller för kallt och ibland när vi klagade hos tågvärdarna så låtsades de inte höra eller sa att de inte kunde göra något. Efter ett par klagomål så sänktes plötsligt värmen mirakulöst så visst kunde de göra något, det var viljan som fattades😏
Andra dagen besökte vi en riktig nomadfamilj som öppnade sin ger för oss. Mala berättade om livet som nomad medan "frun i geren" bjöd på olika delikatesser som gjorts av mjölk från häst och ko. Vi fick bland annat smaka på fermenterad hästmjölk som görs när fölet börjar bli avvant. Jag kan ju säga som så att det inte är något jag är sugen på att dricka igen. Enligt mongolerna är det en delikatess, men det är nog något man måste vara uppfödd med. Jag ville inte vara oartig så jag tömde min kopp men det var svårt att inte grina illa efter varje slurk😬
Medaljer som familjen vunnit för sin hästuppfödning.
Frun i geren
Efter gerbesöket fick de som ville rida på några av deras hästar. Vi var ett ganska stort gäng som tillslut gav oss iväg, både sådana som ridit tidigare och helt nybörjare. De här hästarna är halvvilda eftersom de sköter sig själva största delen av året, så Mala sa att vi inte skulle gosa med dem (de kan bitas) eller gå bakom dem (de kan sparkas)😊. Det var en riktigt härlig ritt och allt gick bra, ingen föll av.
När vi kom tillbaka till nomadlägret hade ett gäng kineser i kostymer kommit på besök. Snacka om att se malplacerade ut. De blev helt till sig när de såg en mongolisk häst och hans ryttare. Mongoler har inte mycket till övers för kineser, de löd ju under kinerserna fram till revolutionen i början av 1900-talet, och tillslut tog han sin häst och red iväg.
Kolla fotograferingsstilen😁
På kvällen fick vi prova på att skjuta pilbåge vilket var riktigt kul ... kanske min nya sportgren😉
Vår reseledare Mathias gör ett försök. Han hade lite stress på sig att lyckas eftersom han borde vara van från sina tidigare resor.
Mongoliets flagga
Sista kvällen i nomadbyn fick vi en riktig typisk mongolisk rätt, långkokt fårkött som föll av benen. Jag är inget större fan av fårkött men det här var inte dumt alls eftersom fårsmaken inte var alltför utmärkande. Steve skulle ha älskat det.
På kvällen ordnades lägereld och vi fick bland annat lyssna på Mathias, som är en mycket bra sångare. Vi hade också lite allsång men det var svårt att komma på sånger som alla kunde texten till, förutom snapsvisor då😁
Följande morgon vaknade vi av regnet som smattrade mot gertaket. Vi skulle åka vidare till Ulan Bator efter frukosten så det gjorde inget att det regnade.
På väg mot Ulan Bator gjorde vi ett stopp på den 40 meter höga Djingis Khan-statyn. Man kan gå ut på hästens huvud och har då en milsvid utsikt.
I museet under statyn finns bland annat världens största läderstövel😏
Så här såg det mongoliska skriftspråket ut innan ryssarna kom till landet och införde det kyrilliska alfabetet. Mongoliska har dock inget gemensamt alls med ryska, så trots att man kan läsa kyrilliska bokstäver och kan ryska så förstår man ändå inte något. Mala försökte dock lära oss några mongoliska ord under vistelsen men det enda jag mins är "tulo" som betyder skål😀.
Mäktig staty ...
 
Och mäktig utsikt.

Då har jag ääääntligen kommit till slutet av våra dagar i nomadlägret, har jag några läsare kvar?😉 Den här bloggen fungerar som min dagbok också så därför är jag kanske extra detaljerad när jag skriver. I nästa inlägg kommer jag att berätta om våra dagar i Ulan Bator.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...