26 maj 2024

Maj månads andra långhelg

Trevlig helg. Här är det "bank holiday" den här helgen vilket innebär att måndagen är ledig. Jag läste någonstans att Storbritannien är det land i Europa med minst helgdagar och det är väl en orsak till att de satt in tre godtyckliga "bank holidays" under året; två i maj och en i augusti. Mina kunder är till största delen icke brittiska, så för mig är det egentligen en vanlig arbetsdag. Det är helt ok, vädret ska bli sisådär ändå😊.

I går var det en helspäckad dag. Eftersom jag ska hålla mig från ansträngande träning ännu en vecka så bokade jag in mig på en London Walk på morgonen istället. Den här gången gick den runt Camden Town. Som vanligt var vi en brokig skara som anslöt sig med allt från engelsmän till tyskar och amerikanare.
Camden är känd för sin musikscen och många världskända artister har börjat sin karriär i Camden, inte sällan på någon av pubarna där.
Guiden visade oss också en liten annorlunda fastighetsmäklare som har sitt kontor i en gammal dubbeldäckare.
På den här puben träffade Amy Winehouse sin man Blake Fielder-Civil, som allmänt anses vara den som starkt bidrog till Amys drog- och alkoholberoende som kom att bli hennes död.
Vi fick också se ett lite skamfilat konstverk av Banksy. Guiden berättade att fram till några veckor hade det skyddats av ett plexiglas, men så hade någon fått för sig att slå sönder det och konstverket med det. Idioter😡
Vår rundtur gick även ner till Regents Park ...
och därifrån upp till Camden Market. Kan man så ska man INTE besöka marknaden fredag, lördag eller söndag ... om man inte gillar att trängas förstås😬. Trots det gillar jag marknaden väldigt mycket.

Vädret var fantastiskt och det ser ut som om det gått åt ansenliga mängder färskpressad apelsinjuice.
När den intressanta rundturen var över två timmar senare så var det bara att tränga sig tillbaka till tunnelbanestationen.
Ett par timmar efter att jag kommit hem var det dags att ta Busen till veterinären för den årliga förkylningssprutan. Det var ett år sedan vi var där senast, men genast jag tog fram buren sprang han under sängen och låg där och tryckte. Det blev till att ta fram dammsugaren och låtsas dammsuga under sängen för att han skulle komma ut.

Den här gången var det Steve som fick gå in med honom och när han kom ut igen var han nästan lika hårig som Busen.😂 Det känns som om Busen alltid tappar extra mycket hår under sina veterinärbesök, kanske det är stressbetonat? Allt var bra med honom dock, så nu behöver vi förhoppningsvis inte ta honom dit på ytterligare ett år och det hoppas nog Busen också😏

Vår lilla bebis😍. 
På kvällen gick vi till vår lokala thairestaurang Toong Tong Thai. Restaurangen är liten och mysig och maten fantastisk.
I torsdags var jag också ute och åt gott tillsammans med Angela och svenska Cecilia. Angela hade föreslagit en restaurang som heter Hatched som bara ligger 15 minuters promenad från mig. Jag har passerat den massor av gånger men inte fattat att det var en restaurang😏. Maten var i alla fall väldigt god, även om den var lite i dyraste laget kanske.

"Bränd" makrill med soja- och limedressing.
Lättstekt tonfisk, vattenmelon och sesamfrön (för tre personer)
Råbiff som byggts på höjden (för två personer).

19 maj 2024

Charming Chiswick och återhämtningen hittills

Trevlig söndag på er! Här har solen skinit från en nästan klarblå himmel hela dagen och jag har njutit till max. Steve skulle åka och se en cykeltävling med sin kompis och då passade jag på att gå en London Walk. Eftersom jag inte får träna under de kommande veckorna så fick jag den smarta iden att jag kan ju gå på någon av deras "helgmorgonvandringar" som jag normalt inte kan ta eftersom jag är på gymmet. Mer om vandringen senare.

Kanske ni är intresserade av att veta hur min återhämtning efter operationen för lite mer än en vecka sedan går? Den går helt enligt planerna. Den är verkligen inte någon barnlek, men den är i alla fall inte värre än vad jag trodde den skulle vara, men inte bättre heller😏. Det är inte heller så att man längtar efter att gå på toaletten precis, och det är mycket jobb för att hålla högsta möjliga hygiennivå, jag vill INTE dra på mig någon inflammation. Ångrar jag mig? Inte en sekund. Jag tar hellre några veckors smärta och obehag än ett livslångt elände.

Jag har också riktigt nördat ner mig i ämnet som den introvert jag är, så har någon frågor om hemorrojder så är det bara att slänga iväg en fråga😁. Två veckor kvar innan jag kan börja träna lite lätt med vikter.

Dagens guidade vandring gick till Hammersmith och Chiswick (som betyder "ostfarm) som ligger vid Themsen. Guiden var tidigare lärare så hon talade både högt och tydligt.
Vandringsgänget, i dag var vi 21 stycken, de flesta från USA.


På vår vandring passerade vi puben The Dove som har världens minsta barutrymme enligt Guinness Book of World Records. Jag har gått förbi den flera gånger men ännu aldrig ätit där.
Det här huset byggdes under 50 år (endast halva syns på bilden) och man kunde tydligt se hur stilen ändrades när åren gick och budgeten blev mindre. Här hade man ännu råd att installera massor av fönster.
Den här hunden stod och njöt med vattnet upp till magen medan ägarna tålmodigt väntade på att hen skulle bli klar.😁
Lantortsidyll nästan mitt inne i London.
Rundvandringen avslutades i stadsdelen Stamford Brook och jag tog en runda på ostmarknaden som hålls en söndag i månaden, innan jag köpte ett iskaffe och tog tunnelbanan tillbaka hem. En alldeles perfekt söndag.

12 maj 2024

Operation och dagar i Lake District

Hej igen. Det har hunnit gå ett par veckor sedan mitt senaste inlägg men jag har haft fullt program, senast med min hemorrojdektomi i fredags.😏 

Jag funderade ett tag på om jag skulle nämna det på bloggen eftersom det handlar om något "där nere", men så tänkte jag, vad är det att vara generad över?! 50 % av alla människor drabbas av hemorrojder någon gång i livet, för vissa går det tillbaka och för vissa inte. För mig gick det inte tillbaka utan blev allt värre och efter 1,5 års lång väntan så blev det äntligen min tur att få operationen.

När hemorrojder konstateras gör man även en endoskopi (inte kul alls, kändes som om tarmen skulle explodera) av början av tjocktarmen för att utesluta främst cancer. Under min endoskopi hittade de två polyper som de tog bort och bokade därför även in en full kolonoskopi åt mig. Polyper kan bli till cancer inom 10 år, så jag är verkligen glad och tacksam att det hör till att man gör en sådan undersökning innan hemorrojdektomi. Under kolonoskopin ett par veckor senare fick jag lugnande och smärtstillande och kände ingenting alls. Man hittade ytterligare fyra polyper, som också togs bort, så om några år ska jag på ny undesökning. Tjocktarmscancer är lömsk och man vet oftast inte om att man har den innan den spridit sig till resten av kroppen. I USA får alla (eller kanske de med sjukvårdsförsäkring) kallelse till kolonoskopi när de fyller 45 år eftersom tjocktarmscancer är så vanligt, och blir allt vanligare.

Nå, i fredags var det äntligen dags för min operation som gjordes under narkos. Allt gick bra och nu är det bara att ta sig igenom återhämtningen. Jag fick en "goodie bag" med smärtstillande, bedövningsgel, antibiotika och annat smått och gott med instruktioner som jag följer till punkt och pricka. Jag frågade kirurgen efter operationen när jag kunde börja träna igen och hon sa tidigast om 3 veckor. Hej då muskler😕. Nå, det är bara att göra som hon säger för jag vill inte riskera att förstöra något när jag äntligen fått min operation, något som jag tänkt på i nästan 15 år.

Det var den mindre roliga delen av de senaste två veckorna😏. Veckan före operationen var mycket roligare, för då åkte jag och min kompis Hanna till nationalparken Lake District i nordvästra England i några dagar.

Jag har varit till LD en gång tidigare, för 6 år sedan. Den resan kan ni läsa om här och här.

Tåget upp till staden Windermere, där vi skulle bo, tar 3,5 timmar med ett byte så det är ingen snabbresa. Vi köpte ett par små vinflaskor i kafeterian på tåget som vi festade till det med under resan. 
Man byter tåg i en liten stad med det skandinaviskt klingande namnet Oxenholme.
Den här gången bodde vi på Rocklea Guest House, som ägs av ett underbart par från Nya Zeeland. De var så vänliga och hjälpsamma och gav gärna tips och råd om vad man kunde se och göra.
När vi checkat in promenerade vi till Bowness-on-Windemere. Bowness och Windemere (som också sjön heter) har i princip växt ihop så man vet inte när den ena staden slutar och den andra börjar.
Det går personfärjor på den 18 km långa sjön, och vi passade på att ta en rundtur ända upp till toppen där staden Ambleside ligger och tillbaka igen.
Efteråt var det på sin plats med en pint lokal öl.
Efter frukosten följande dag tog vi bussen till staden Keswick där vi hade tänkt vandra uppför berget Catbells som är 451 meter högt.
Det snabbaste sättet att ta sig till berget var med båt från Keswick.
Det är så vackert.
Catbells.
Vi gick inte uppför hela berget. Det var väldigt blåsigt på vissa ställen och det kändes som om man skulle blåsa av berget (inga skyddsräcken), men man hade fantastisk utsikt över området.
När vi kom ner igen tog vi båten tillbaka till Keswick och hoppade på en buss istället som gick runt sjön Derwenthwater. Liz, från vårt guesthouse, hade tipsat om rundturen och den var verkligen vacker.

Det finns får överallt i Lake District, och nu var det dessutom lammsäsong. Dom är ju så söta när dom skuttar omkring på staplande ben.
Tillbaka i Windemere åt och drack vi gott på en tapasrestaurang i stan och njöt av solen.
Blomningssäsongen är några veckor senare i Lake District än i London och färgprakten var fantastiskt.
På fredag vandrade vi i närheten av Windermere (efter ännu ett tips från Liz). 
Det växte hur mycket vild vitlök som helst i området så det borde vara tämligen vampyrfritt här😊
Vi tog även buss till den pitoreska byn Grassmere. Byn är populär som startpunkt för vandringar och ganska liten, men vi hittade en före detta kyrka som gjorts om till pub och restaurang där vi tog en öl.
På väg tillbaka till Windermere gjorde vi en avstickare till den lilla staden Ambleside. Vår plan var att äta middag där men hittade inget vi gillade (snacka om att vara kräsna😏), så efter att vi gått runt ett tag tog vi bussen till Bowness där vi åt middag på en lokal pub istället.
Det var lite kort om vår resa till Lake District. Vi hade fantastiskt tur med vädret, inget regn att tala om och sköna temperaturer. Det som också överraskade mig var att typ 75 % av alla vandrare vi såg var över 65 år, så man är aldrig för gammal för att röra på sig.😊

På lördag åkte vi tillbaka till London igen, dock inte helt utan besvär, för ett tågbyte blev nämligen tre då det rådde övertidsförbud för tågförarna😠

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...