Charming Chiswick och återhämtningen hittills

Trevlig söndag på er! Här har solen skinit från en nästan klarblå himmel hela dagen och jag har njutit till max. Steve skulle åka och se en cykeltävling med sin kompis och då passade jag på att gå en London Walk. Eftersom jag inte får träna under de kommande veckorna så fick jag den smarta iden att jag kan ju gå på någon av deras "helgmorgonvandringar" som jag normalt inte kan ta eftersom jag är på gymmet. Mer om vandringen senare.

Kanske ni är intresserade av att veta hur min återhämtning efter operationen för lite mer än en vecka sedan går? Den går helt enligt planerna. Den är verkligen inte någon barnlek, men den är i alla fall inte värre än vad jag trodde den skulle vara, men inte bättre heller😏. Det är inte heller så att man längtar efter att gå på toaletten precis, och det är mycket jobb för att hålla högsta möjliga hygiennivå, jag vill INTE dra på mig någon inflammation. Ångrar jag mig? Inte en sekund. Jag tar hellre några veckors smärta och obehag än ett livslångt elände.

Jag har också riktigt nördat ner mig i ämnet som den introvert jag är, så har någon frågor om hemorrojder så är det bara att slänga iväg en fråga😁. Två veckor kvar innan jag kan börja träna lite lätt med vikter.

Dagens guidade vandring gick till Hammersmith och Chiswick (som betyder "ostfarm) som ligger vid Themsen. Guiden var tidigare lärare så hon talade både högt och tydligt.

Vandringsgänget, i dag var vi 21 stycken, de flesta från USA.

På vår vandring passerade vi puben The Dove som har världens minsta barutrymme enligt Guinness Book of World Records. Jag har gått förbi den flera gånger men ännu aldrig ätit där.

Det här huset byggdes under 50 år (endast halva syns på bilden) och man kunde tydligt se hur stilen ändrades när åren gick och budgeten blev mindre. Här hade man ännu råd att installera massor av fönster.

Den här hunden stod och njöt med vattnet upp till magen medan ägarna tålmodigt väntade på att hen skulle bli klar.😁

Lantortsidyll nästan mitt inne i London.

Rundvandringen avslutades i stadsdelen Stamford Brook och jag tog en runda på ostmarknaden som hålls en söndag i månaden, innan jag köpte ett iskaffe och tog tunnelbanan tillbaka hem. En alldeles perfekt söndag.

Lunch med kompisar och 334 trappsteg

Hej på er. Det är svårt att förstå att det är onsdag redan! Regnet slår mot fönstren men det är fortfarande varmt i luften. Lite mysigt kan jag tycka. 

I går träffade jag Angela och Anette på drinkar och tidig middag, eller kanske jag ska säga sen lunch. Anette är i London i drygt en vecka och då passade vi på att träffa henne. Hon är alltid så pigg och glad.

Vi hade inte bokat någon restaurang men hamnade tillslut på en portugisisk restaurang på Heddon Street, som är en sidogata från Regent Street. Vi kände inte till restaurangen, Casa do Frango från tidigare utan gick dit på vinst och förlust. Det visade sig vara ett bra val, både maten och drinkarna var väldigt goda.

Så här överglada var vi efter maten😁

Vi avslutade middagen med en Portotonic; vit port, tonic och mint och apelsinklyfta som dekoration. Väldigt fräsch.  

Till lunch/middag beställde vi in olika smårätter (det var det som fanns), bland annat kroketter, ugnsbakad blomkål, toppad med lime- och korianderyoghurt samt pistagenötter, piri piri vitlöksräkor med mera.

Vi beställde också alla en piri-piri-margarita med härlig hetta som fördrink. Det blev dock ingen sen kväll utan jag var hemma lite efter kl. 18.

I måndags var det dags för dagen D, dagen då jag äntligen skulle få gå på guidad tur i Big Ben. Klocktornet hade varit under renovering mellan 2017 och 2022 och öppnade upp för besökare först i våras. Det var inte bara jag som väntat så jag hängde på låset när de släppt biljetter i juni.

Vi var 14 personer i gruppen och kravet är att man är någorlunda i skick så att man kan gå de 334 trappstegen upp till toppen där klockorna finns. Vi stannade dock 3 gånger på klättringen upp (och två gånger när vi gick ner) för att lyssna till när guiden bland annat berättade om klocktornets historia samt om renoveringen.

Tyvärr får man av säkerhetsskäl inte ta med varken handväska eller kamera/telefon upp i tornet, för det skulle ha funnits massor av Instagram-tillfällen😏.

När vi kom upp till klockorna fick vi öronproppar att sätta i öronen och stod och väntade på att de skulle slå 12. Man kände tydligt vibrationen i kroppen när de satte i gång. 

På vägen upp fick vi också se den stora klockmekanismen med alla kugghjul, och guiden berättade hur den fungerade och att den drivs med stora och tunga lod. Tidigare var det män som drog upp loden med vev några gånger om dagen (man kunde fortfarande se fotstegen där de stått), men nu har den uppgiften mekaniserats.

Vi gick också bakom de fyra urtavlorna. 

Det var en väldigt intressant tur och den kvinnliga guiden berättade kunnigt och intressant. Har ni möjlighet så ta turen, men boka i god tid eftersom den är så populär.

Guidad tur på British Museum

I går var jag på en två timmar lång guidad tur på British Museum. Jag har hunnit besöka museet några gånger under mina nästan 20 år i England, men det blir ju mest att man går till mumieavdelningen och avdelningen med forntida smycken och läser pliktskyldigast på infoskyltarna. Det är något helt annat när någon guidar en runt och berättar med inlevelse om föremål som man annars bara skulle gå förbi. 

Jag anmälde mig till turen samma dag efter mitt morgonpass på gymmet och några timmar senare slöt jag upp med de andra deltagarna utanför Russel Square tunnelbanestation där guiden väntade. Jag tror vi blev runt 30 personer till slut.

Det var riktigt råkallt i går så skönt med en tur i "stugvärmen".😏

Det första guiden visade oss var den här montern som visade hur mycket piller som en person sätter i sig i genomsnitt under sin livstid. Kvinnornas intag till höger var lite större än männens och det beror främst på att kvinnor ofta äter p-piller. Det var lite intressant😊

Nästa stopp var vid en staty från Påskön där vi fick lära oss massor om människorna som bodde där och deras undergång (på grund av sjukdomar som besökare drog med sig😕). 

Guiden släpade verkligen inte fötterna efter sig, utan det gick i rasande fart när han förflyttade sig från ett stopp till ett annat. Det var nästan så att man fick småspringa ibland, speciellt om man stannat för att ta kort. I början var jag lite orolig för att vi skulle förlora några av de långsamt gående pensionärerna på vägen, men jag tror alla hängde med till slutet.😊

Taket som täcker museets innergård. Det består av cirka 3 300 glaspaneler som alla tillverkats individuellt eftersom ingen triangel är den andra lik.

Vi stannade även till vid den assyriska delen innan vi så småning om kom till den egyptiska avdelningen.

Gravdekoration av hieroglyfer. Vi fick lära oss att man kan skriva hieroglyfer både horisontellt och vertikalt.

För att veta från vilket håll man ska läsa så ska man se hur fåglarna är vända. Har de näbben åt höger så läser man från höger till vänster eller uppifrån och ner.

Mannen som begravdes i den här graven hade ganska hög status, vilket man kan se på avbildningen av ett ben längst ner. Den betydder att han fick tillåtelse att kyssa faraons fot vilket var väldigt få förunnade😏

Nästa stopp var den grekiska avdelningen med bland annat fresker från templet Parthenon som ligger på berget Akropolis i Aten. Rummet är i själva verket exakt lika stort som templet

Det var intressant när guiden berättade om de olika grekiska gudarna på freskerna. Tyvärr saknar nästan alla ansikten, för dom högg man bort när templet förvandlades till en kristen kyrka ... då skulle det minsann inte finnas något ogudaktigt på väggarna😒

Guiden berättade också historien bakom de många mer eller mindre lemlästade stayerna från templet. En annan intressant sak som vi fick lära oss var att det här hästhuvudet stått som modell för schackpjäsen springaren. Om ni kollar så har han oftast öppen mun.

Ja, det här och mycket, mycket annat fick vi lära oss under rundvandringen. Guiden var väldigt kunnig och intressant att lyssna på, så de 15 punden som guidningen kostar är väl investerade pengar.