En promenad i Highgate Village

I söndags avbokade jag mina gymklasser och begav mig till Highgate i norra London istället. Vädret var fantastiskt fint och perfekt för en guidad tur med London Walks. Highgate är mest känd för sin kyrkogård och många kända personligheter är begravda där, bland annat Karl Marx och George Michael. Den här rundturen gick dock inte dit. Jag besökte gravplatsen för några år sedan och då var inträdet ännu gratis, nu kostar det 10 pund, men det är väl värt ett besök.

Gruppen möttes vid Highgate tunnelbanestation och sedan bar det uppåt. Highgate ligger uppe på en kulle och man har fantastisk utsikt både in mot centrala London och ut mot landsbygden.

Vårt första stopp var den här byggnaden som mest liknar en fabrik eller ett sjukhus. Guiden ville visa oss ett arkitektoniskt skräckexempel. Han sa att byggnaden ligger på den bästa platsen i Highgate med milslång utsikt i alla vädersträck. Men vad gör arkitekten?, jo bygger ett hus med så smala fönster att de boende man knappt ser något av den!😠

Vädret var fantastiskt för en promenad, sol och blå himmel och helt vindstilla.

En av utsikterna.

Här har man utsikt mot centrala London med bland annat "The Shard".

Vi avslutade promenaden vid den här vackra kyrkan, St Michael's Church, som låg ett stenkast från huset där George Michael bodde.

Maj månads andra långhelg

Trevlig helg. Här är det "bank holiday" den här helgen vilket innebär att måndagen är ledig. Jag läste någonstans att Storbritannien är det land i Europa med minst helgdagar och det är väl en orsak till att de satt in tre godtyckliga "bank holidays" under året; två i maj och en i augusti. Mina kunder är till största delen icke brittiska, så för mig är det egentligen en vanlig arbetsdag. Det är helt ok, vädret ska bli sisådär ändå😊.

I går var det en helspäckad dag. Eftersom jag ska hålla mig från ansträngande träning ännu en vecka så bokade jag in mig på en London Walk på morgonen istället. Den här gången gick den runt Camden Town. Som vanligt var vi en brokig skara som anslöt sig med allt från engelsmän till tyskar och amerikanare.

Camden är känd för sin musikscen och många världskända artister har börjat sin karriär i Camden, inte sällan på någon av pubarna där.

Guiden visade oss också en liten annorlunda fastighetsmäklare som har sitt kontor i en gammal dubbeldäckare.

På den här puben träffade Amy Winehouse sin man Blake Fielder-Civil, som allmänt anses vara den som starkt bidrog till Amys drog- och alkoholberoende som kom att bli hennes död.

Vi fick också se ett lite skamfilat konstverk av Banksy. Guiden berättade att fram till några veckor hade det skyddats av ett plexiglas, men så hade någon fått för sig att slå sönder det och konstverket med det. Idioter😡

Vår rundtur gick även ner till Regents Park ...

och därifrån upp till Camden Market. Kan man så ska man INTE besöka marknaden fredag, lördag eller söndag ... om man inte gillar att trängas förstås😬. Trots det gillar jag marknaden väldigt mycket.

Vädret var fantastiskt och det ser ut som om det gått åt ansenliga mängder färskpressad apelsinjuice.

När den intressanta rundturen var över två timmar senare så var det bara att tränga sig tillbaka till tunnelbanestationen.

Ett par timmar efter att jag kommit hem var det dags att ta Busen till veterinären för den årliga förkylningssprutan. Det var ett år sedan vi var där senast, men genast jag tog fram buren sprang han under sängen och låg där och tryckte. Det blev till att ta fram dammsugaren och låtsas dammsuga under sängen för att han skulle komma ut.

Den här gången var det Steve som fick gå in med honom och när han kom ut igen var han nästan lika hårig som Busen.😂 Det känns som om Busen alltid tappar extra mycket hår under sina veterinärbesök, kanske det är stressbetonat? Allt var bra med honom dock, så nu behöver vi förhoppningsvis inte ta honom dit på ytterligare ett år och det hoppas nog Busen också😏

Vår lilla bebis😍. 

På kvällen gick vi till vår lokala thairestaurang Toong Tong Thai. Restaurangen är liten och mysig och maten fantastisk.

I torsdags var jag också ute och åt gott tillsammans med Angela och svenska Cecilia. Angela hade föreslagit en restaurang som heter Hatched som bara ligger 15 minuters promenad från mig. Jag har passerat den massor av gånger men inte fattat att det var en restaurang😏. Maten var i alla fall väldigt god, även om den var lite i dyraste laget kanske.

"Bränd" makrill med soja- och limedressing.

Lättstekt tonfisk, vattenmelon och sesamfrön (för tre personer)

Råbiff som byggts på höjden (för två personer).

Charming Chiswick och återhämtningen hittills

Trevlig söndag på er! Här har solen skinit från en nästan klarblå himmel hela dagen och jag har njutit till max. Steve skulle åka och se en cykeltävling med sin kompis och då passade jag på att gå en London Walk. Eftersom jag inte får träna under de kommande veckorna så fick jag den smarta iden att jag kan ju gå på någon av deras "helgmorgonvandringar" som jag normalt inte kan ta eftersom jag är på gymmet. Mer om vandringen senare.

Kanske ni är intresserade av att veta hur min återhämtning efter operationen för lite mer än en vecka sedan går? Den går helt enligt planerna. Den är verkligen inte någon barnlek, men den är i alla fall inte värre än vad jag trodde den skulle vara, men inte bättre heller😏. Det är inte heller så att man längtar efter att gå på toaletten precis, och det är mycket jobb för att hålla högsta möjliga hygiennivå, jag vill INTE dra på mig någon inflammation. Ångrar jag mig? Inte en sekund. Jag tar hellre några veckors smärta och obehag än ett livslångt elände.

Jag har också riktigt nördat ner mig i ämnet som den introvert jag är, så har någon frågor om hemorrojder så är det bara att slänga iväg en fråga😁. Två veckor kvar innan jag kan börja träna lite lätt med vikter.

Dagens guidade vandring gick till Hammersmith och Chiswick (som betyder "ostfarm) som ligger vid Themsen. Guiden var tidigare lärare så hon talade både högt och tydligt.

Vandringsgänget, i dag var vi 21 stycken, de flesta från USA.

På vår vandring passerade vi puben The Dove som har världens minsta barutrymme enligt Guinness Book of World Records. Jag har gått förbi den flera gånger men ännu aldrig ätit där.

Det här huset byggdes under 50 år (endast halva syns på bilden) och man kunde tydligt se hur stilen ändrades när åren gick och budgeten blev mindre. Här hade man ännu råd att installera massor av fönster.

Den här hunden stod och njöt med vattnet upp till magen medan ägarna tålmodigt väntade på att hen skulle bli klar.😁

Lantortsidyll nästan mitt inne i London.

Rundvandringen avslutades i stadsdelen Stamford Brook och jag tog en runda på ostmarknaden som hålls en söndag i månaden, innan jag köpte ett iskaffe och tog tunnelbanan tillbaka hem. En alldeles perfekt söndag.

Gdansk dag 2–5

Trevlig lördag! Jag kom precis hem från gymmet och har hunnit äta frukost, så när jag uppdaterat bloggen är det dags för en dusch. Tänkte jag skulle skriva klart om min resa till Gdansk.

Jag älskar att åka med Hop on hop off-bussar och gå på guidade turer när jag är ute och reser. Man lär sig så mycket mer än att bara läsa i guideboken eller googla. På torsdagen hade jag bokat in mig för en 3 timmar lång guidad vandring runt Gdansk. 

Vi var som vanligt en brokig skara deltagare, bland annat en australiensisk kvinna i 50-årsåldern som var på en årslång resa runt världen ensam. Det är starkt gjort tycker jag.

Vi började vandringen vid fängelsetornet utanför Golden Gate.

Vi gick också in i Mariakyrkan, Europas största tegelkyrka, i tid för tolvslaget.

Den astronomiska klockan, som byggdes 1464, slår en gång om dagen och visar inte bara tid och datum, utan även månfaserna och månens position i förhållande till olika zodiaktecken. Klockan har tre olika nivåer med en roterande parad av apostlarna, döden och de fyra kungarna som dyker upp varje dag vid middagstid. Högst upp står Adam och Maria som slår 12 slag på en klocka.

Mariakyrkan var först katolsk och väggarna var riktligt dekorerade, men när den övertogs av protestanterna på 1500-talet målades allt över. Man har dock lyckats avtäcka några av de gamla målningarna här och där.

Rundvandringen slutade vid det gamla postkontoret. Postkontoret har en mycket speciell plats i den polska historien och folksjälen. Då tyskarna anföll Polen den 1 september 1939 höll en grupp polska posttjänstemän stånd mot den tyska övermakten i postbyggnaden under några dagar. De lämnade byggnaden först efter att tyska styrkor hällt ner bensin i byggnadens källare och tänt på. De tillfångatagna tjänstmännen dömdes till döden och avrättades några veckor senare. 

Minnesmärke för offren under andra världskriget utanför posthuset.

Efter rundturen hade jag ännu lite ork i benen och gick tillbaka till Mariakyrkan för att klättra de 405 stegen upp till toppen av det 78 meter höga tornet med sin fantastiska utsikt över Gdansk.

50 trappsteg avklarade, "bara" 355 steg kvar. Det var jobbigare än jag trodde att gå uppför alla trappor, och då är jag någorlunda vältränad😅.

Ovanför kyrkans valvtak.

Så här såg Gamla stan ut efter krigsslutet 1945.

Och så här ser den ut nu, inte dåligt återuppbyggt.

När jag kommit ner igen staplade jag till restaurangen Goldwasser som ligger vid floden för sen lunch/tidig middag.

Resans andra råbiff till förrätt.

Och så blev det fantastiskt stekt ankbröst till huvudrätt.

Till efterrätt beställde jag en Margarita.

På fredag stod ett besök till Sopot på agendan, så efter en stadig hotellfrukost gick jag till den vackra tågstationen varifrån jag tog tåget.

Det har skrivits mycket om den fantastiska 511 meter långa piren i Sopot, men jag måste säga att jag blev besviken. Dessutom måste man betala 10 pund för att gå på den. Längst ut fanns en restaurang men det var allt, tacka vet jag piren i Brighton😏

Jag kom precis tillbaka till stranden när det började regna. Jag kände att jag hade sett tillräckligt och tog tåget tillbaka till Gdansk, så det blev en kort utflykt. 

Resans tredje och sista råbiffsförrätt åts på restaurang Gvara 😋.

Lördag och sista heldagen i Gdansk hade jag bokat in mig på en Nazi Terror Tour på eftermiddagen. Jag använde ett företag som heter Walkative för båda guidade turerna. De finns i flera europeiska städer nuförtiden. Man bokar, dyker upp och sedan betalar man vad man tyckte turen var värd.

Guiden var jätteintressant men fyyy vad kallt det var och dessutom blåste det. Jag längtade hem till det varma hotellrummet mest hela tiden😬.

Turen avslutades på ett högt berg med ett gammalt fort. Därifrån hade man fantastisk utsikt över hela Gdansk.

Söndag var hemresedag och jag gjorde inte många knop. Jag åt frukost, checkade ut kl. 12 och promenerade runt ännu en timme innan jag beslöt mig för att ta tåget till flygplatsen. Flyget gick först kl. 18 men det tog typ två timmar att ta sig till flygplatsen. Jag hade fått för mig att det gick direkttåg från Gdansk till flygplatsen men så enkelt var det naturligtvis inte😏. Damen jag köpte tågbiljetten av talade bara polska och förklarade säkert att jag måste byta tåg, men vad hjälpte det när jag inte talar polska. Jag hoppade på tåget och åkte i väg. Jag hade en liten tågkarta och när jag såg att nästa hållplats inte var på flygplatslinjen så försökte jag fråga en äldre man bredvid mig om det tåget passerade flygplatsen men han verkade inte förstå engelska, igen😒. Jag lärde mig under den här resan att engelskakunskaperna bland äldre polacker är ganska dålig. Som tur var förbarmade sig ett par polska killar över mig när de hörde min fråga och de berättade att jag måste stiga av vid nästa hållplats, ta tåget tillbaka en station och där byta till rätt tåg. Jag gjorde som de sa och när jag steg av på rätt station gick jag till biljettluckan och frågade från vilken perrong som tåget till flygplatsen gick. 

Efter att ännu en gång dubbelkollat med ett par andra resenärer på perrongen om tåget som stod och väntade var rätt tåg, så befann jag mig äntligen på "rätt spår"😏. Det var inte så att man överöstes med information på engelska på tågstationerna, så hellre fråga en gång för mycket än för lite.

När jag äntligen kom till flygplatsen gick resten av resan som på räls, flyget anlände till och med 30 minuter före planerad ankomsttid till Stansted. 

Många (alla?) flygbolag har ingen rad 13. Tänk att vidskepelsen att nummer 13 är ett otursnummer är så stark😏.

Summa summarum så gick det jättebra att resa ensam och något jag absolut skulle kunna göra igen om jag inte får någon med mig och reslusten är stark.