På jakt efter Cheshirekatten

Det är helt fruktansvärt det som hände i Örebro i dag, och varje dag hör man om någon dödsskjutning eller bombexplosion i Sverige. De verkar helt ha förlorat kontrollen över brottsligheten. Nej, dags att ta till hårdhandskarna och sluta gulla med brottslingar, oavsett ålder.

Nej, nu till något roligare, nämligen spelet "The hunt for the Cheshire Cat" som anordnas av företaget HiddenCity och som min kompis Mia och jag spelade i söndags. Spelet går ut på att man får kryptiska ledtrådar visa sms, i det här fallet för att hitta katten, som man ska lösa för att  ta sig vidare. Spelet började på en pub på The Strand där vi fick ett fickur av barpersonalen som skulle hjälpa oss under spelet och sedan var det det bara att börja lösa ledtrådar. När vi skickade in rätt svar så fick vi nästa ledtråd. Om vi inte lyckades klura ut en ledtråd kunde man sms:a ordet Stuck till spelledarna för mer hjälp, och 10 minuters strafftid.

Spelet tog oss till olika platser i södra London, bland annat en bokhandel, en park, genom smala gränder, till ett par pubar, in på en båt, över en bro, in på ett museum m.m. innan vi 4 timmar senare kom fram till slutdestinationen. Enligt Mias stegräknare hade vi gått nästan 25 000 steg!

Det var väldigt, väldigt kul men inte helt lätt ibland. Vi konstaterade också att det hjälper att man känner till London eftersom t.ex. många lanmärken endast nämndes med initialer. Företaget erbjuder fyra olika spel och vi kommer absolut att testa något av de andra också, särskilt 007. Det är det perfekta sättet att spendera en eftermiddag i London, särskilt när vädret är fint som det var i söndags.

Vi fick en ledtråd per brev.

Man hade rätt att pausa spelet i 1 timme för att äta lunch.

Ingen dålig utsikt över Themsen eller hur!?

I söndags åt Steve och jag middag på en gammal favorit, nämligen den nordafrikanska restaurangen Azou i Hammersmith. Det är flera år sedan vi var där senast (restaurangen ligger en liten bit från oss), men maten var lika god som vanligt och ägaren/kocken Chris kände fortfarande igen oss😊

Devil wears Prada-musikal och goda måltider

Hej, hoppas ni har haft en bra lördag hittills! Jag började dagen på gymmet, som varje lördag, och nu skriver jag till er med en cheesy julfilm på Netflix i bakgrunden😊

I tisdags såg jag musikalen "The Devil wears Prada" som baserar sig på filmen med samma namn. En av huvudrollsinnehavarna spelas av den amerikanska sångerskan och skådespelaren Vanessa Williams och det var henne jag främst ville se😏. En av hennes mest kända låtar heter Save the best for last och är en otroligt vacker ballad.

😊

Musikalen var bra, mycket mode och glamour, precis som i filmen.

Williams knappt synlig i rosa kostym.

Förutom musikalen har veckan mest bestått av jobb. I söndags åt jag lunch med Anna-Kaarin, Angela och Sussie på puben Andover Arms. Det visade sig vara ett mindre helvete att ta sig dit trots att det bara ligger några kilometer hemifrån. Jag trodde jag var smart genom att ta tåget till Richmond där jag skulle byta till tunnelbanan för fyra stopp med tunnelbana. När jag kom fram till Richmond visade det sig att tunnelbanan var stängd för spårarbete. Jag fick rådet av de som jobbade på stationen att ta "Overground"-tåget till en station som heter Gunnersbury och sedan buss därifrån. Summa summarum så kom jag till puben 15 minuter försenad, resan som skulle ta max. 45 minuter tog 1,5 timme.😠

Det var jättekul att träffa alla dock och maten var fantastiskt.

På lördag hade Steve och jag bokat bord på min absoluta favoritpub i Rotherhithe, The Mayflower. Den har både fantastisk atmosfär och mat. För ovanlighetens skull gick Overground-tåget till Rotherhithe den här helgen, men Steve föreslog att vi skulle ta en Uber istället då han hade en rabattkod. Det beslutet fick vi ångra. Det pågår massor av vägarbeten i London just nu och trafiken är fruktansvärd, vi stannade vid typ varje korsning på grund av rött ljus. Jag hade bokat bord till 18.45 och den tiden kom och gick när vi var lite över halvvägs. Restauranger håller ofta ens bokning i 15 minuter men när klockan närmade sig 19.00 ringde Steve puben och informerade dem om att vi kommer att bli ytterligare försenade. Som tur var var det ok för puben. Vi kom slutligen fram 30 minuter försenade! Jag sa till Steve att det var sista gången vi tar taxi till något vi bokat, endast därifrån, och han höll med.

Vi åt båda fantastisk babybläckfisk med vitlökssmör, tomatsås, chili och persilja till förrätt

Till huvudrätt valde jag kycklingballotine med diverse tillbehör till förrätt. Mycket gott.

Vi delade också på en sticky toffee pudding med vaniljglass till efterrätt. De gör den bästa puddingen här, så fluffig och massor av toffesås.

Ett litet livstecken

Hej alla, här kommer ett litet livstecken från mig. Jag kom hem från Rumänien för exakt en vecka sedan men ni får tyvärr vänta på foton därifrån ännu ett tag. Både förra veckan och den här veckan var/är fulla med jobb och då får bloggen ställa sig åt sidan, att tjäna pengar har första prioritet😊.

Medan ni väntar kommer här några bilder från förra veckan, med början från söndagens fantastiska lunch på den mysiga puben The Andover Arms. Puben ligger inklämt i ett bostadsområde 10 minuters promenad från Hammersmith och känner man inte till var den ligger så är chansen minimal att man skulle passera den.

Pubtipset kom från Cecilia och Björn och det var med dem som Steve och jag åt lunch. På bilden saknas Steve som var tvungen att gå nästan genast efter maten då han skulle kolla på en cykel som han funderade på att köpa.😏 Orsaken till att vi besökte den här puben var att vi skulle gå på en konsert med Peter Jöback i närheten efteråt. Tyvärr annullerades den av okänd orsak men äta bör man ju.

Sunday Roasten var fantastisk, en av de bästa jag ätit faktiskt. Jag beställde blomkål och ost till som var sådär härligt ostig och smörig. Det var en söndag eftermiddag som spenderades på bästa möjliga sätt med god mat och trevligt sällskap.

På lördag satt jag i princip hela dagen. Det var "finals day" på Steves bowls-klubb vilket innebar att man spelade finalerna i alla klubbmatcher. Steve hade tagit sig till final i både par- och singeltävlingen. Tyvärr förlorade han båda, med bara ett poäng i partävlingen, men silverplats är inte så dåligt heller och han kommer att få en pokal😊. Vädret var perfekt så det var skönt att sitta utomhus och njuta, dessutom bjöd klubben på mat så man gick inte därifrån hungrig.

Det finns så många gin-märken nuförtiden att det gäller att stå ut bland mängden. Den här roliga förpackningen såg jag på matvarukedjan Sainsburys. Jag är ingen jättestor gindrickare, men jag skulle kunna köpa den här bara på grund av oljedunken😊

Jag avslutar med det här fotot som jag för ett par veckor när jag var på väg hem efter en av Steves bowls-matcher. Jag tror det var samma dag som jättemånen visade sig.

Nej, nu ska jag koppla av med lite Netflix-serier. Ha en trevlig kväll så hörs vi förhoppningsvis snart😊

Charming Chiswick och återhämtningen hittills

Trevlig söndag på er! Här har solen skinit från en nästan klarblå himmel hela dagen och jag har njutit till max. Steve skulle åka och se en cykeltävling med sin kompis och då passade jag på att gå en London Walk. Eftersom jag inte får träna under de kommande veckorna så fick jag den smarta iden att jag kan ju gå på någon av deras "helgmorgonvandringar" som jag normalt inte kan ta eftersom jag är på gymmet. Mer om vandringen senare.

Kanske ni är intresserade av att veta hur min återhämtning efter operationen för lite mer än en vecka sedan går? Den går helt enligt planerna. Den är verkligen inte någon barnlek, men den är i alla fall inte värre än vad jag trodde den skulle vara, men inte bättre heller😏. Det är inte heller så att man längtar efter att gå på toaletten precis, och det är mycket jobb för att hålla högsta möjliga hygiennivå, jag vill INTE dra på mig någon inflammation. Ångrar jag mig? Inte en sekund. Jag tar hellre några veckors smärta och obehag än ett livslångt elände.

Jag har också riktigt nördat ner mig i ämnet som den introvert jag är, så har någon frågor om hemorrojder så är det bara att slänga iväg en fråga😁. Två veckor kvar innan jag kan börja träna lite lätt med vikter.

Dagens guidade vandring gick till Hammersmith och Chiswick (som betyder "ostfarm) som ligger vid Themsen. Guiden var tidigare lärare så hon talade både högt och tydligt.

Vandringsgänget, i dag var vi 21 stycken, de flesta från USA.

På vår vandring passerade vi puben The Dove som har världens minsta barutrymme enligt Guinness Book of World Records. Jag har gått förbi den flera gånger men ännu aldrig ätit där.

Det här huset byggdes under 50 år (endast halva syns på bilden) och man kunde tydligt se hur stilen ändrades när åren gick och budgeten blev mindre. Här hade man ännu råd att installera massor av fönster.

Den här hunden stod och njöt med vattnet upp till magen medan ägarna tålmodigt väntade på att hen skulle bli klar.😁

Lantortsidyll nästan mitt inne i London.

Rundvandringen avslutades i stadsdelen Stamford Brook och jag tog en runda på ostmarknaden som hålls en söndag i månaden, innan jag köpte ett iskaffe och tog tunnelbanan tillbaka hem. En alldeles perfekt söndag.

Sociala dagar

Hej, hej, Tror det är dags att uppdatera bloggen lite för i morgon åker Steve och jag till Isle of Wight för en minisemester (hans julklapp till mig) och då kommer inte datorn med.

Jag börjar bakifrån och arbetar mig framåt som vanligt.

Förra torsdagen var det teaterdags igen och jag såg "mordmysteriet" och komedin Cluedo 2 på Richmond Theatre, som baserar sig på spelet Cluedo som de flesta säkert har spelat. Den var riktigt bra måste jag säga.

Våren har anlänt så smått till London och ett par varma dagar till så slår magnoliaträden slår ut. De är så himla vackra. Tyvärr så säger det svisch och så liggar blombladen på marken, så det gäller att vara snabb om man ska njuta av prakten.

På fredag träffade jag min norska kompis Anne som var i London ett par dagar med sin amerikanska kompis. Det dök också upp en annan tjej, också amerikanska men boende i London, som var kompisens kompis😁 Jag hade inte träffat någon av dem tidigare men de var supertrevliga. Vi åt middag på en indonesisk restaurang som hette Bali Bali. Jag hade aldrig varit där tidigare men maten var väldigt god och priset mycket förmånligt, vilket inte hör till vanligheterna i Londons West End. Dit tänker jag absolut gå igen.

Lördagen började med en rivstart med dubbla gymklasser. När de var avverkade tog jag det ganska lugnt resten av dagen tills Steve och jag promenerade till Wandsworth Common för middag på den mysiga franska restaurangen Gazette. Det blev pate till förrätt ...

och stekt ankbröst till huvudrätt.

Vi slog på stort och beställde var sin chokladsuffle till efterrätt.

Efter maten beställde Steve ett glas port som kom i det här höga och tulpanformade glaset. Jag har aldrig sett port serveras i så högt glas tidigare.😏 

Söndagen inleddes med ett pass på gymmet igen innan det var dags att ta bussen till Hammersmith för att möta upp Angela, Sussie och Anna-Kaarin för sen lunch på mysiga puben Blue Anchor.

Vi hade turen att få ett fönsterbord och kunde följa alla roddbåtar som passerade på Themsen och solen visade sig ÄNTLIGEN.

Det var länge sedan jag ätit en Sunday Roast så jag slog till på en sådan. Köttet var kanske lite sisådär men resten var bra.

Vackra Hammersmith Bridge väntar fortfarande på reparation (man strider om vilken stadsdel som ska betala för kalaset) och den är endast öppen för fotgängare.

Så, det var en liten snabbis om vad jag gjort de senaste dagarna.😊
 

I morgon blir det till att städa och ställa i ordning innan vi tar tåget ner till Portsmouth vid tolvtiden och båt därifrån till Isle of Wight. Vi har bokat kattmatare som kommer att besöka Busen en eller två gånger om dagen.

Vårvindar friska och förra helgen

Äntligen fredag igen. Jag har jobbat intensivt den här veckan men nu är den sista filen inskickad och jag tänkter snart åka till puben The Arab Boy i Putney för lunch. Det är länge sedan jag var där nu men maten är fantastisk.

Vädret de senaste veckorna har varit väldigt varierande med regn och sol omvartannat. I går och i förrgår lyckades jag dock pricka in uppehållsvädret på min promenadrunda och kom hem torrskodd. Det är runt 15 grader så riktigt skönt i luften och allt mer börjar blomma.

I söndags träffade jag Angela för lunch på en pub i Hammersmith som heter The Stonemasons Arms. Vår plan var att först äta och sedan gå till Themsen för att titta på den årliga roddtävlingen mellan universiteten Cambridge och Oxford.

Vädret var dock som det var och när de började visa evenemanget på TV-skärmarna i puben så beslöt vi oss för att stanna kvar i värmen. Jag har sett tävlingen på plats flera gånger så det var inte så att jag absolut måste stå och frysa vid Themsen.

I år var det både Cambridges damer och herrar som vann. Oxford har vunnit flest segrar totalt under tävlingens långa historia men Cambridge har blivit allt bättre, tror dom vann ifjol också.

I lördags besökte Steve och jag en restaurang i en för oss tämligen okänd del av London, nämligen Bermondsey. Bermondsey ligger ett stenkast från London Bridge, och från att ha varit ett ganska nedgånget område har de under de senaste 10-15 åren blivit allt mer uppfräschat och det är troligen ganska dyrt att bo där nu. Restaurangen vi besökte hette Ops Wines och serverade portugisisk mat och dryck och låg under en av bågarna på en järnvägslinje. Vi hade stora förväntningar, men tyvärr så blev restaurangen lite av en besvikelse.

Det första irritationsmomentet var att menyn fanns under en QR-kod, som inte fungerade på min telefon, och servitören var tvungen att skriva in restaurangens webbadress i min telefon och öppna den därifrån. Steve har ingen QR-läsare alls så han måste kolla i min telefon. Så, där satt vi och skickade telefonen fram och tillbaka och försökte minnas och hitta det vi ville beställa. Man fick också en meny på papper med rätter som inte fanns online och man kunde beställa från båda. Hur svårt kan det vara att printa ut och plasta in några menyer?!

Jag tror att de var ganska underbemannade på restaurangen för det tog nästan 30 minuter innan vi fick beställa både mat och dryck. När vi väntade på vår mat kom ett kompisgäng som bestod av 10 män in och de satte sig vid bordet bredvid. När de började "yla" så var det näst intill omöjligt att föra en konversation. De var inte störande på något annat sätt än att de var högljudda. De beställde ingen mat mat utan bara dryck, så kunde man ju tycka att de kunde ha gått någon annanstans.

Vi beställde olika tapasrätter som vi delade på. Här hade de också "lergrisar" som man grillade korv på. Den var dock ganska tjock och elden brann inte tillräckligt för att korvens insida skulle hinna bli varm.

Nästa rätt var den bästa under hela måltiden, fritterade gröna bönor med vitlöksdipp. Bönorna formligen smälte i munnen.

Sedan serverades en rätt som skulle vara grillad blomkål. Den var dock helt kall och fullständigt smaklös. Vilken flopp.

Den grillade steken var god men den hade väntat på servering för länge och hunnit bli halvljummen när vi fick den. Vi hade också beställt grillade räkor, men när de inte dök upp efter en halvtimmes väntan så avbeställde vi dem och bad om notan istället. Även mitt andra glas vin som jag beställde lyste med sin frånvaro. Nej, hit går vi nog inte igen. Jag tyckte synd om killen som ensam betjänade hela övervåningen, för han gjorde sitt bästa.

När vi gick till restaurangen såg vi att det fanns Tap rooms i många av bågarna och på väg tillbaka till tågstationen slank vi in på ...

bryggeriet Southwark Brewing Co:s bar för en pint.

Vi fick köa en evighet för att beställa våra öl, så det blev en kväll när tålamodet sattes på prov😊. Steve och jag gillade dock området så vi kommer nog att åka dit igen, men då prova någon annan restaurang. Jag kan tänka mig att området är väldigt livat på sommaren.