Yes!

Snart är det dags för Londons årliga Open House Festival. Festivalen är ett två veckor långt evenemang som hålls varje år och som ger allmänheten möjlighet att besöka några av stadens mest ikoniska, unika och historiskt betydelsefulla byggnader. Festivalen hålls varje september (12-20.9 i år) och erbjuder gratis besök, guidade visningar och promenader som ger inblick i privata bostäder, myndighetsbyggnader, skolor och underjordiska platser som vanligtvis inte är öppna för allmänheten.

Jag har besökt några byggnader varje år och i år hade jag siktet inställt på det 159 meter höga BT Tower. Tornet är bara öppet två dagar per år för allmänheten, så intresset är stort och man måste vara på hugget när de släpper biljetterna (som är gratis). I fjol glömde jag bort det, men i år hade jag satt larmet på telefonen och var inloggad på mitt konto på Open Houses webbplats när de släppte biljetterna kl 12 i onsdags. Kl. 11.58 kraschade bokningssidan (precis som ifjol). Jag gav dock inte upp och efter att ha uppdaterad bokningssidan för BT Tower under flera minuter lyckades jag välja besökstid och klickade Boka. Sidan laddade och laddade och tillslut fick jag ett felmeddelande att sidan är överbelastad. Jag försökte öppna sidan igen, använde en annan webbläsare, min telefon, men inget verkade fungera. Efter 10 minuter gav jag upp och öppnade min mejl för att skicka ett argt meddelande till arrangören. Döm om min förvåning och glädje när jag såg att jag fått en bokningsbekräftelse, bokningen hade gått fram trots allt😊.

Bild tagen från www.https://programme.openhouse.org.uk/

Luncher och besök hos Chelsea Pensioners

Hej från ett blåsigt London. Det lär vara någon storm som drar fram men temperaturen är ändå behaglig, och behagligare ska den bli med 20 grader i början av nästa vecka😎.

Dagarna som gått sedan Steve och jag kom hem från Amsterdam för 1,5 vecka sedan har också bjudit på skönt väder och trevligt sällskap. 

Dagen efter vi kom hem hade jag inbokat ett besök på Chelsea and Westminster Hospital för min årliga ekokardiografi, eller hjärtultraljud. Vi har ju aortaaneurysm i släkten och det lönar sig att följa med eventuella förändringar. En normal aorta är 20 mm, min är 39 mm, men de opererar först när den blir 55 mm. Jag hoppas att den inte expanderar ytterligare så att det leder till operation, speciellt inte delen vid hjärtat eftersom det kräver att de stannar hjärtat.

Efter ultraljudet åkte jag hem igen via innan jag tog tåget till Richmond för lunch med damerna i "Matklubben"

Den här gången var det Angelas restaurangval och vi hamnade på den vackra restaurangen Scott's, som ligger alldeles vid Themsen. Det är ingen billig restaurang, men har man möjlighet att besöka den på lunch så har den en väldigt förmånlig lunchmeny. Det här gäller de flesta restauranger, har man möjlighet att besöka dem på lunch så kan man göra "fynd"😊

Maten var väldigt god även om de gott kunde ha serverat någon grönsak till huvudrätten (7 pund och över för en sidorätt är lite väl magstarkt).

Efter lunchen var det bara för mig att åka hem igen till jobbet som väntade. Fantastiskt dock att ha möjlighet att ta lite ledigt mitt på dagen.

Snabbspolning till torsdag den här veckan så hade Angela och jag bokat in en guidad tur på Royal Hospital Chelsea, hem för 300 pensionerade veteraner från den brittiska armén, men mer om det senare.

Som tur var ligger ålderdomshemmet 10 minuters promenad från favoritrestaurangen No. Fifty Cheyne så det var ingen tvekan om var vi skulle äta lunch😋.

Det blev Waldorfsallad till förrätt ...

Kummel med pilgrimsmussla och saffranssås, vita kakaobönor och sommartomatcassoulet med salladslök och sjögräspesto. Älskar allt med saffran, då är jag såld.

Jag slog på stort och beställde efterrätt också, Sticky Toffee Pudding med clotted cream glass. Säkert 99 % socker i den men ibland får det vara värt det😊

Mätta och belåtna gick vi till "hospitalet" där vi gick en guidad tur av en av de inneboende pensionärerna, klädd i den typiska rocken som kallas Scarlet. Det är ett krav att de bär den röda rocken när de representerar Royal Hospital vid ett organiserat besök eller vid en parad. De har också burit dem de gånger vi sett dem på No. Fifty Cheyne.

I närheten av Royal Hospital, och när de är på plats, så bär pensionärer sin "blåa"uniform som består av en blå skjorta och blå byxor, inga mysdresser här inte😊.

Royal Hospital öppnade sina dörrar för de första Chelsea-pensionärerna år 1692, så det har en lång historia. För att antas hit måste pensionären vara tidigare soldat, fri från någon ekonomisk skyldighet att försörja en make/maka eller familj, får sin statspension och kunna ta hand om sig själv.

Fordonsparkering.

Området är stort och det är på sjukhusets marker som bland annat Chelsea Flower Show hålls.

Kapellet.

Matsalen där de bjuds på tre måltider per dag.

Det var en väldigt intressant tur och har ni vägarna förbi London och har tid över så rekommenderar jag ett besök där.

Teater och strejk

Hej från ett London där vädret växlar mellan regn och sol i dag. Förutom det ostadiga vädret så passar tunnelbaneförarna på att strejka i igen. Det är mycket irriterande om man måste röra sig i stan, som jag igår eftersom jag skulle på teater vid Tower bridge.

Det fanns inte på kartan att jag skulle skippa teatern helt så jag gav mig av i god tid, först med vanligt tåg till Waterloo och sedan gick jag resten. Promenaden skulle ha varit riktigt trevlig om det inte hade  störtregnat nästan hela vägen. Jag var genomsur från topp till tå, trots paraply, när jag äntligen kom fram till teatern.

Pjäsen, Frun från havet på svenska, är skriven av Henrik Ibsen och i den här uppsättningen spelade den svenska skådespelaren Alicia Vikander en av huvudrollerna. Hon har bland annat vunnit en Oscar för rollen som Gerda Wegener i filmen The Danish Girl.

Pjäsen började kl. 19.30 och skulle pågå i tre timmar och jag beslöt mig redan från början att åka hem i pausen på grund av problemet med kollektivtrafiken. Jag hade också googlat hur pjäsen slutade så jag slapp ligga sömnlös😏.

Bridge Theatre är en ganska liten teater med scenen i mitten så man såg väldigt bra. Föreställningen var bra och alla gjorde väldigt bra prestationer, detta trots att de bara hunnit spela igenom hela pjäsen en gång innan kvällens föreställning. Jag märkte inte av några problem alls.

Inget fel på utsikten från teatern.

Tower of London ser pytteliten ut jämfört med dagens höghus.

I söndags spelade Steve säsongens sista bowl-match. Han och en klubbkompis hade tagit sig till final i en turnering. Tyvärr förlorade de med irriterande ett poäng, men så spelade de på motståndarnas hemmabana också så lite orättvist kanske.

Efter matchen åt vi middag på en italiensk restaurang alldeles i närheten.

Jag beställde lax till huvudrätt som visade sig vara havsabborre när den kom. Jag äter nästan hellre havsabborre än lax, som känns lite som vardagsmat, så jag sade inget. Dessutom skulle det ha varit stort slöseri med bra råvaror. Efteråt när vi betalade gav servitören mig en portion tiramisu med mig hem som ursäkt eftersom de hade upptäckt misstaget i köket. Tyvärr så gillar jag inte söta efterrätter med vispad grädde men det gör Steve😊.

Svårförståelig teater och jullunch

Ett litet hej från mig så här på kvällskvisten. 

I morgon åker jag till mina föräldrar för att fira jul som vanligt. Jag packade det mesta för ett par dagar sedan för att slippa stressa. Taxin till flygplatsen är också bokad. Flyget avgår 09.55 men jag blir upphämtad redan kl. 06.30. Jag hatar att stressa och vill ha god tid på mig på flygplatsen, först när jag kommit igenom säkerhetskontrollen kan jag slappna av.

I torsdags var jag och såg den amerikanska skådespelaren Sigourney Weaver, känd från bland annat Alien-filmerna och Avatar, i Shakespeare-pjäsen The Tempest. Det var hennes West End-debut. Det var inget fel på skådespeleriet men jag fattade typ ingenting av vad de sa då engelskan de använde var så ålderdomlig (säkert från 1610 när han skrev pjäsen)😖. En äldre man (brittisk) som satt bredvid mig sa att han inte förstod mycket heller. Det var tur att jag läste på lite om handlingen innan pjäsen började för annars hade jag fattat noll. 

I tisdags träffades "matklubben" på restaurangen The English Grill som ligger i hotellet The Rubens at the Palace. Både hotellet och restaurangen var väldigt eleganta och när man kom fram till hotellet öppnades ytterdörren av en dörrvakt i röd lång kappa som hälsade en välkommen😊

Restaurangen hade en förmånlig lunchmeny som vi alla valde från. Inte helt oväntat så valde jag ank- och kycklingleverterrin till förrätt ...

... och kalkon med alla tillbehör till huvudrätt. Allt var väldigt gott men nu tror jag att jag fått min dos av engelsk julmiddag😏

Vi hade också köpt en julklapp var som vi bytte med någon av de andra. Jag fick passande nog en jättefin korthållare med Muminmotiv😊

Och så några bilder på Busen när han gör det som han kan bäst, stirrar😁 Han kommer som vanligt att få besök av en "kattskötare" när Steve åker till sina föräldrar över jul. Tre av dagarna kan de tyvärr bara göra ett 20-minuters besök per dag, vilket inte är det ultimata, men det måste gå och har fungerat tidigare.

En promenad i Highgate Village

I söndags avbokade jag mina gymklasser och begav mig till Highgate i norra London istället. Vädret var fantastiskt fint och perfekt för en guidad tur med London Walks. Highgate är mest känd för sin kyrkogård och många kända personligheter är begravda där, bland annat Karl Marx och George Michael. Den här rundturen gick dock inte dit. Jag besökte gravplatsen för några år sedan och då var inträdet ännu gratis, nu kostar det 10 pund, men det är väl värt ett besök.

Gruppen möttes vid Highgate tunnelbanestation och sedan bar det uppåt. Highgate ligger uppe på en kulle och man har fantastisk utsikt både in mot centrala London och ut mot landsbygden.

Vårt första stopp var den här byggnaden som mest liknar en fabrik eller ett sjukhus. Guiden ville visa oss ett arkitektoniskt skräckexempel. Han sa att byggnaden ligger på den bästa platsen i Highgate med milslång utsikt i alla vädersträck. Men vad gör arkitekten?, jo bygger ett hus med så smala fönster att de boende man knappt ser något av den!😠

Vädret var fantastiskt för en promenad, sol och blå himmel och helt vindstilla.

En av utsikterna.

Här har man utsikt mot centrala London med bland annat "The Shard".

Vi avslutade promenaden vid den här vackra kyrkan, St Michael's Church, som låg ett stenkast från huset där George Michael bodde.

Rumänien – del 2

Kanske dags att avsluta inlägget om resan till Rumänien, ibland ligger inspirationen att skriva långt borta.😏

På lördagen hade vi bokat in en heldagstur, och då menar jag heldagstur för vi hämtades upp kl. 07.30 och återvände till Bucharest vid 21-tiden. På turen besökte vi Peleș slott, den medeltida staden Brașov och slottet i Bran, även känt som Draculas slott. De två sistnämnda destinationerna ligger i Transylvanien.

Vi hade bokat med ett resebolag som heter Mr. Tripp. Huvudskälet till att vi valde dem var att de lovade att man aldrig skulle vara fler än 15 personer i gruppen, vi var 39 stycken! Ett stort minus på det. Den enda orsaken till att resan ändå förflöt någorlunda var den kvinnliga reseguidens stenhårda diciplin. När alla stigit på bussen var det första hon sa att bussen inte kommer att vänta på de som inte passar tiden. Det finns en tågstation på varje plats där vi stannar, så missar man bussen kan man ta tåget tillbaka till Bucharest. Hon hade gjort misstaget en gång att vänta på "eftersläntrare" och inte igen. Hon avslutade med att säga att det inte är respektfullt för de andra som kommer i tid. Jag höll med till 100 %. Behöver jag säga att alla satt i bussen fem minuter innan den överenskomna mötestiden under resten av dagen.😁

Det första stoppet var Peleș slott som ligger cirka 2 timmars bussresa från Bucharest. Slottet ligger vid staden Sinaia och byggdes på 1870-talet. Det var till en början kunglig “sommarstuga”. När kommunisterna tog makten i Rumänien blev det istället ett vilohem för statens kulturpersonligheter. I dag ägs det återigen av kungafamiljen men de hyr ut det som museum. 

Inträdet till slottet var lite chaosartat och det blev inte bättre av att det regnade ganska ordentligt.

Efter 30 minuters köande blev vi äntligen insläppta och guiden tog oss runt i det vackra slottet. 

Slottet är en explosion av snickarglädje. Det liknar ett tyskt korsvirkeshus med italiensk elegans, vilket får slottet att sticka ut bland andra europeiska slott - och det finns en förklaring till det. Kung Carol I, som beordrade bygget, ville inte att det skulle bli en tråkig kopia av sina kungakollegors slott. Istället blandades italiensk arkitektur med tysk stil vilket gav slottet dess speciella karaktär. 

Ljuskronorna av italienskt Muranoglas var otroligt vackra!

Slottet har 170 rum och en stor trädgård med terrasser, statypark och fontäner.

På väg mot nästa stopp, som var staden Brașov, svischade vi förbi den här ståtliga byggnaden. Guiden berättade att det var här man spelade in Netflix-serien Wednesday, som är en spin-off av Familjen Adams.

När vi anländer till Brașov regnade det fortfarande lätt. Här fick vi gå omkring som vi ville och äta lunch.

Brasov heter Kronstadt på tyska och grundades på 1200-talet av Tyska orden som var en kristen riddarorden. Den hade tidigare en stor tysktalande befolkning, men dessa lämnade till stor del staden under senare delen av 1900-talet.

Som en liten kuriosa så berättade guiden att cirka 800 av Rumäniens 6 000–6 200 björnar finns i Brașovområdet. När de blev lite för närgångna får några år sedan så bestämde myndigheterna sig för att flytta dom till nya "jaktmarker" där de inte skulle störa eller utgöra ett hot mot människor. Det här ledde till att andra björnar såg sin chans att utöka reviret PLUS att de bortflyttade björnarna återvände med resultatet att björnstammen nu var större än tidigare😄

Torget i Brașov.

Resans bästa lunch skulle jag nästan vilja säga, ungersk goulasch.😋

Den här sengotiska protestantiska Svarta kyrkan, uppförd 1384–1424, hör till en av sevärdheterna. Det var dock inträde för att komma in så vi höll oss på utsidan eftersom vi hade så lite tid på oss efter lunchen.

Slitet kan också vara fint.

Jag kunde inte hålla mig från att ta ett foto av den här äldre mannen som stod utanför en restaurang och sålde blommor. En lika gammal kvinna på andra sidan gatan gjorde samma sak så de var nog ett par. Hoppas någon köpte en lördagsbukett av dom.

När vi steg på bussen så bröt äntligen solen fram och resten av resan var himlen blå.

Sista stoppet var det som jag sett fram emot mest, slottet Bran, eller Draculas slott. Här kom inte guiden med in utan vi fick köpa biljetter från biljettmaskiner och vandra runt själva.

Slottet Bran byggdes 1212 av Tyska orden. Det marknadsförs som ”Draculas slott”, och det finns en ihärdig myt om att Vlad III Dracula ska ha bott där, men varken den verklige Dracula eller Bram Stokers påhittade figur bodde på slottet. Vlad finns inte omnämnd i någon information på slottet, men han tros ha suttit i fängelse där i två dagar. Vlads riktiga slott är Poenari slott, så nu vet ni det😏. Man kan även besöka det slottet men det är stängt för tillfället.

Den sista riktiga ägaren var Marie av Rumänien som beställde en omfattande renovering av slottet . Slottet ärvdes av hennes dotter prinsessan Ileana som drev ett sjukhus där under andra världskriget. Slottet konfiskerades senare av den kommunistiska regimen i och med att kungafamiljen fördrevs 1948.

I dag tillhör slottet återigen kungafamiljens ättlingar, och den 1 juni 2009 öppnades det renoverade slottet för allmänheten som det första privata museet i landet.

Prinsessan Ileanas nationaldräckt.

Vi var inte precis ensamma på slottet, men man följde en utmarkerad rutt man slapp trängas om någon kom emot en.

Söndag hade vi bokat en guidad tur till Parlamentspalatset till eftermiddagen. Medan vi väntade på att gå till mötesplatsen så gick vi runt lite i stan. 

Vi besökte också ett "shoppingcenter" i centrum som mest bestod av tomma butiker, men den fanns en butik med barnkläder som hette "Bimbo"😂

Till sen lunch blev det en skopa glass, så god och krämig.

¨

Man kan endast besöka Parlamentet med guidade turer.

När vi gått igenom väskkontrollen så väntade guiden på oss och sedan bar det iväg i en himla fart, man fick nästan småspringa😏

Palatset i Bukarest är världens näst största byggnad och den har fler våningar under marken än över. Under diktatorn Ceausescus tid kallades det för Folkets hus – lite ironiskt när 30 000 vanliga bostäder var tvungna att rivas då palatset skulle byggas.

Chefsarkitekten var kvinna som då bara var 28 år. Hon hade 700 arkitekter och 20 000 byggarbetare under sig som jobbade dygnet runt. Det byggdes från år 1984 till 1997 med paus för revolutionen 1989. 

Palatset rymmer 1 100 rum, en stor teater och ett underjordiskt tunnelsystem ifall Ceausescu var tvungen att fly. Byggnaden består bland annat av 3 500 ton kristallglas, en miljon kubikmeter marmor och 200 000 kubikmeter mattor – vissa av dem så stora att de var tvungna att vävas på plats i palatset. Nästan allt material som krävdes i byggnationen kommer från Rumänien (ett krav) och notan slutade som en av världshistoriens dyraste byggnader. Ceausescu själv hann aldrig ta i bruk parlamentet innan han avsattes och arkebuserades och i dag sitter Rumäniens parlament här.

Parlamenstpalatsets salar är byggda med särskild akustik för att maximera applåder och hejarop. Det var ett slugt sätt för diktatorn Ceausescu att överdriva sin popularitet och storhet.

Det finns hela 2 800 stycken kristallkronor i palatset och den tyngsta (nedan) väger 5 ton.

En tavla som ska föreställa paret Ceausescu som unga med en fredsduva ... snacka om dålig självinsikt. Till och med när de blev fängslade kunde de inte förstå varför det rumänska folket vände sig mot dem, de som gjort allt för dem.😲

Fler långa korridorer ...

... och mötesrum.

Det ”rosa rummet” används bara för de allra viktigaste mötena med diplomater. Detta för att färgen är neutral och inte finns på någon flagga i världen.

Enligt den kommunistiska ideologin (åtminstone i teorin) ska ingen vara mer framträdande än någon annan och därför var mötesbordet runt. Ceausescu ville dock ha den största stolen och för att den skulle rymmas så gjorde man en urgröpning i bordet. Bakom stolen fanns också en löndörr.

Det var en väldigt intressant tur men det var mycket information på en och samma gång. Jag rekommenderar absolut ett besök dit om ni har vägarna förbi.

Vi åt resans sista middag på den mysiga restaurangen i Hanu’ lui Manuc, som är den äldsta verksamma hotellbyggnaden i Bucharest. Byggnaden uppfördes 1808 och hyser även en restaurang, flera barer och ett kafé.

"Stenarna" framför ingången är inte stenar utan träklossar. De användes för att hästarnas hovar inte skulle göra så mycket ljud och störa hotellgästerna.

Innergården, där vi satt, är väldigt mysig.

Gissa hur glad jag blev när jag såg att de hade råbiff till förrätt😋 Kocken kom själv till bordet och finhackade köttbitarna omsorgsfull innan han blandade med resten av ingredienserna som låg i kopparna bredvid. Svanhild, som inte är något fan av råbiff, vågade sig på att smaka och blev positivt överraskad.

Till huvudrätt valde jag en rumänsk specialitet, traditionell rökt Pleșcoi-korv. Den var väl lite sisådär, konsistensen var lite lös.

Till efterrätt delade vi på rumänska munkar som serveras med gräddfil och sylt.

Det bjöds även på underhållning i form av rumänsk folkdans och smäktande sång.

Det var en riktigt bra avslutning på en riktigt bra resa. Innan jag åkte hit föreställde jag mig att det skulle vara jättefattigt, nergånget och massor av tiggare. De platser jag besökte och passerade såg inte alls fattigt ut, det var inte mer nergånget i Bucharest än någon annan storstad och tiggarna tror jag befinner sig i Västeuropa, för här såg man knappt några alls. Två av våra kvinnliga guider berättade också att man som kvinna kan gå hem mitt i natten och känna sig helt säker.