The Tate Modern Highlights Tour

Trevlig lördag på er! Kom precis tillbaka från gymmet efter ett Body Pump-pass. Om några timmar är det dags att gå dit igen för Reformer Pilates. 

Jag är väldigt imponerad av tjejen som drar Body Pump-passet. Hon har de tyngsta vikterna av alla (även av männen) men orkar ändå prata non-stop. Jag skulle inte få ett vettigt ord ur mig😊. Hon är dock ett bevis på att träning har mycket lite inverkan på vikten, för hon är ganska smårund trots alla pass som hon leder varje vecka. Träna ska man göra för styrkan och hälsan, inte vikten, för i så fall får man nog hålla på många timmar om dagen. Sorgligt men sant.😏

I onsdags beslöt jag mig för att vara lite kulturell och anmälde mig till en guidad tur på Tate Modern. Museet är stort och det brukar mest bli att man går till samma avdelningar varje gång utan att fördjupa sig alltför mycket i konsten, precis som på British Museum, där jag också gått en guidad tur. Jag går oftast turer som arrangeras av London Walks. De arrangerar mängder av turer varje dag och jag rekommenderar verkligen en tur med dem im ni besöker London.

Vi började turen med att se verk av skulptören, Alberto Giacometti. Jag hade aldrig hört talas om honom tidigare men nu vet jag en hel del🙂. Den här manshöga skulpturen är värderad till 1 miljon USD, så har ni en skulptur av honom som skräpar på vinden så har ni tur😊.

Sedan fortsatte vi till en annan typ av "skulptur", en liggande urinoar. Här kan man börja fråga sig när något kan kallas konst. Är det konst när man tar en urinoar som någon annan "skapat" och lägger ner den på en piedestal?! Inte enligt mig i alla fall.

Det här objektet var lite coolt. Den bruna duken är inte en duk utan trä som utfomats av österrikiska träsnidare för att se ut som en duk. Konstnären (eller personen som kom på ideen) är tysken Martin Kippenberger och heter "Under the Eiffel Tower in Tokyo Lauwarm". Det var ett extremt långsökt namn måste jag säga, men så hade konstnären spritproblem och kom väl på det under ett av sina fyllerus. 

Den här konstnären känner väl de flesta till, Andy Warhol.

Den sista halvtimmen av den två timmar långa rundturen började min ländrygg protestera efter allt stillastående och det blev svårt att fokusera på vad guiden sa. Jag gick dock därifrån med mer kunskap  än när jag kom, och det var det viktiga.

Yes!

Snart är det dags för Londons årliga Open House Festival. Festivalen är ett två veckor långt evenemang som hålls varje år och som ger allmänheten möjlighet att besöka några av stadens mest ikoniska, unika och historiskt betydelsefulla byggnader. Festivalen hålls varje september (12-20.9 i år) och erbjuder gratis besök, guidade visningar och promenader som ger inblick i privata bostäder, myndighetsbyggnader, skolor och underjordiska platser som vanligtvis inte är öppna för allmänheten.

Jag har besökt några byggnader varje år och i år hade jag siktet inställt på det 159 meter höga BT Tower. Tornet är bara öppet två dagar per år för allmänheten, så intresset är stort och man måste vara på hugget när de släpper biljetterna (som är gratis). I fjol glömde jag bort det, men i år hade jag satt larmet på telefonen och var inloggad på mitt konto på Open Houses webbplats när de släppte biljetterna kl 12 i onsdags. Kl. 11.58 kraschade bokningssidan (precis som ifjol). Jag gav dock inte upp och efter att ha uppdaterad bokningssidan för BT Tower under flera minuter lyckades jag välja besökstid och klickade Boka. Sidan laddade och laddade och tillslut fick jag ett felmeddelande att sidan är överbelastad. Jag försökte öppna sidan igen, använde en annan webbläsare, min telefon, men inget verkade fungera. Efter 10 minuter gav jag upp och öppnade min mejl för att skicka ett argt meddelande till arrangören. Döm om min förvåning och glädje när jag såg att jag fått en bokningsbekräftelse, bokningen hade gått fram trots allt😊.

Bild tagen från www.https://programme.openhouse.org.uk/

Luncher och besök hos Chelsea Pensioners

Hej från ett blåsigt London. Det lär vara någon storm som drar fram men temperaturen är ändå behaglig, och behagligare ska den bli med 20 grader i början av nästa vecka😎.

Dagarna som gått sedan Steve och jag kom hem från Amsterdam för 1,5 vecka sedan har också bjudit på skönt väder och trevligt sällskap. 

Dagen efter vi kom hem hade jag inbokat ett besök på Chelsea and Westminster Hospital för min årliga ekokardiografi, eller hjärtultraljud. Vi har ju aortaaneurysm i släkten och det lönar sig att följa med eventuella förändringar. En normal aorta är 20 mm, min är 39 mm, men de opererar först när den blir 55 mm. Jag hoppas att den inte expanderar ytterligare så att det leder till operation, speciellt inte delen vid hjärtat eftersom det kräver att de stannar hjärtat.

Efter ultraljudet åkte jag hem igen via innan jag tog tåget till Richmond för lunch med damerna i "Matklubben"

Den här gången var det Angelas restaurangval och vi hamnade på den vackra restaurangen Scott's, som ligger alldeles vid Themsen. Det är ingen billig restaurang, men har man möjlighet att besöka den på lunch så har den en väldigt förmånlig lunchmeny. Det här gäller de flesta restauranger, har man möjlighet att besöka dem på lunch så kan man göra "fynd"😊

Maten var väldigt god även om de gott kunde ha serverat någon grönsak till huvudrätten (7 pund och över för en sidorätt är lite väl magstarkt).

Efter lunchen var det bara för mig att åka hem igen till jobbet som väntade. Fantastiskt dock att ha möjlighet att ta lite ledigt mitt på dagen.

Snabbspolning till torsdag den här veckan så hade Angela och jag bokat in en guidad tur på Royal Hospital Chelsea, hem för 300 pensionerade veteraner från den brittiska armén, men mer om det senare.

Som tur var ligger ålderdomshemmet 10 minuters promenad från favoritrestaurangen No. Fifty Cheyne så det var ingen tvekan om var vi skulle äta lunch😋.

Det blev Waldorfsallad till förrätt ...

Kummel med pilgrimsmussla och saffranssås, vita kakaobönor och sommartomatcassoulet med salladslök och sjögräspesto. Älskar allt med saffran, då är jag såld.

Jag slog på stort och beställde efterrätt också, Sticky Toffee Pudding med clotted cream glass. Säkert 99 % socker i den men ibland får det vara värt det😊

Mätta och belåtna gick vi till "hospitalet" där vi gick en guidad tur av en av de inneboende pensionärerna, klädd i den typiska rocken som kallas Scarlet. Det är ett krav att de bär den röda rocken när de representerar Royal Hospital vid ett organiserat besök eller vid en parad. De har också burit dem de gånger vi sett dem på No. Fifty Cheyne.

I närheten av Royal Hospital, och när de är på plats, så bär pensionärer sin "blåa"uniform som består av en blå skjorta och blå byxor, inga mysdresser här inte😊.

Royal Hospital öppnade sina dörrar för de första Chelsea-pensionärerna år 1692, så det har en lång historia. För att antas hit måste pensionären vara tidigare soldat, fri från någon ekonomisk skyldighet att försörja en make/maka eller familj, får sin statspension och kunna ta hand om sig själv.

Fordonsparkering.

Området är stort och det är på sjukhusets marker som bland annat Chelsea Flower Show hålls.

Kapellet.

Matsalen där de bjuds på tre måltider per dag.

Det var en väldigt intressant tur och har ni vägarna förbi London och har tid över så rekommenderar jag ett besök där.

Teater och strejk

Hej från ett London där vädret växlar mellan regn och sol i dag. Förutom det ostadiga vädret så passar tunnelbaneförarna på att strejka i igen. Det är mycket irriterande om man måste röra sig i stan, som jag igår eftersom jag skulle på teater vid Tower bridge.

Det fanns inte på kartan att jag skulle skippa teatern helt så jag gav mig av i god tid, först med vanligt tåg till Waterloo och sedan gick jag resten. Promenaden skulle ha varit riktigt trevlig om det inte hade  störtregnat nästan hela vägen. Jag var genomsur från topp till tå, trots paraply, när jag äntligen kom fram till teatern.

Pjäsen, Frun från havet på svenska, är skriven av Henrik Ibsen och i den här uppsättningen spelade den svenska skådespelaren Alicia Vikander en av huvudrollerna. Hon har bland annat vunnit en Oscar för rollen som Gerda Wegener i filmen The Danish Girl.

Pjäsen började kl. 19.30 och skulle pågå i tre timmar och jag beslöt mig redan från början att åka hem i pausen på grund av problemet med kollektivtrafiken. Jag hade också googlat hur pjäsen slutade så jag slapp ligga sömnlös😏.

Bridge Theatre är en ganska liten teater med scenen i mitten så man såg väldigt bra. Föreställningen var bra och alla gjorde väldigt bra prestationer, detta trots att de bara hunnit spela igenom hela pjäsen en gång innan kvällens föreställning. Jag märkte inte av några problem alls.

Inget fel på utsikten från teatern.

Tower of London ser pytteliten ut jämfört med dagens höghus.

I söndags spelade Steve säsongens sista bowl-match. Han och en klubbkompis hade tagit sig till final i en turnering. Tyvärr förlorade de med irriterande ett poäng, men så spelade de på motståndarnas hemmabana också så lite orättvist kanske.

Efter matchen åt vi middag på en italiensk restaurang alldeles i närheten.

Jag beställde lax till huvudrätt som visade sig vara havsabborre när den kom. Jag äter nästan hellre havsabborre än lax, som känns lite som vardagsmat, så jag sade inget. Dessutom skulle det ha varit stort slöseri med bra råvaror. Efteråt när vi betalade gav servitören mig en portion tiramisu med mig hem som ursäkt eftersom de hade upptäckt misstaget i köket. Tyvärr så gillar jag inte söta efterrätter med vispad grädde men det gör Steve😊.

Svårförståelig teater och jullunch

Ett litet hej från mig så här på kvällskvisten. 

I morgon åker jag till mina föräldrar för att fira jul som vanligt. Jag packade det mesta för ett par dagar sedan för att slippa stressa. Taxin till flygplatsen är också bokad. Flyget avgår 09.55 men jag blir upphämtad redan kl. 06.30. Jag hatar att stressa och vill ha god tid på mig på flygplatsen, först när jag kommit igenom säkerhetskontrollen kan jag slappna av.

I torsdags var jag och såg den amerikanska skådespelaren Sigourney Weaver, känd från bland annat Alien-filmerna och Avatar, i Shakespeare-pjäsen The Tempest. Det var hennes West End-debut. Det var inget fel på skådespeleriet men jag fattade typ ingenting av vad de sa då engelskan de använde var så ålderdomlig (säkert från 1610 när han skrev pjäsen)😖. En äldre man (brittisk) som satt bredvid mig sa att han inte förstod mycket heller. Det var tur att jag läste på lite om handlingen innan pjäsen började för annars hade jag fattat noll. 

I tisdags träffades "matklubben" på restaurangen The English Grill som ligger i hotellet The Rubens at the Palace. Både hotellet och restaurangen var väldigt eleganta och när man kom fram till hotellet öppnades ytterdörren av en dörrvakt i röd lång kappa som hälsade en välkommen😊

Restaurangen hade en förmånlig lunchmeny som vi alla valde från. Inte helt oväntat så valde jag ank- och kycklingleverterrin till förrätt ...

... och kalkon med alla tillbehör till huvudrätt. Allt var väldigt gott men nu tror jag att jag fått min dos av engelsk julmiddag😏

Vi hade också köpt en julklapp var som vi bytte med någon av de andra. Jag fick passande nog en jättefin korthållare med Muminmotiv😊

Och så några bilder på Busen när han gör det som han kan bäst, stirrar😁 Han kommer som vanligt att få besök av en "kattskötare" när Steve åker till sina föräldrar över jul. Tre av dagarna kan de tyvärr bara göra ett 20-minuters besök per dag, vilket inte är det ultimata, men det måste gå och har fungerat tidigare.

En promenad i Highgate Village

I söndags avbokade jag mina gymklasser och begav mig till Highgate i norra London istället. Vädret var fantastiskt fint och perfekt för en guidad tur med London Walks. Highgate är mest känd för sin kyrkogård och många kända personligheter är begravda där, bland annat Karl Marx och George Michael. Den här rundturen gick dock inte dit. Jag besökte gravplatsen för några år sedan och då var inträdet ännu gratis, nu kostar det 10 pund, men det är väl värt ett besök.

Gruppen möttes vid Highgate tunnelbanestation och sedan bar det uppåt. Highgate ligger uppe på en kulle och man har fantastisk utsikt både in mot centrala London och ut mot landsbygden.

Vårt första stopp var den här byggnaden som mest liknar en fabrik eller ett sjukhus. Guiden ville visa oss ett arkitektoniskt skräckexempel. Han sa att byggnaden ligger på den bästa platsen i Highgate med milslång utsikt i alla vädersträck. Men vad gör arkitekten?, jo bygger ett hus med så smala fönster att de boende man knappt ser något av den!😠

Vädret var fantastiskt för en promenad, sol och blå himmel och helt vindstilla.

En av utsikterna.

Här har man utsikt mot centrala London med bland annat "The Shard".

Vi avslutade promenaden vid den här vackra kyrkan, St Michael's Church, som låg ett stenkast från huset där George Michael bodde.