Kräftor, bowls och trevliga möten

Så var det söndag igen och en händelserik helg är snart slut.

Söndagen började med en timmes Body Pump-pass och sedan var jag redo för dagen. Idag var det en sk "fun day" på Steves bowls-klubb i North Sheen där man träffades för en sista "turnering" innan banan stängs för säsongen. Dagens "turnering" var mer skoj än allvar. Man delades in i två grupper med 7 spelare vardera som spelade mot var och en i den andra gruppen, dvs. man spelade 7 tävlingar/person. Varje tävling pågick i endast 5 ends, dvs fem längder. Det som var extra roligt var att man kunde spela åt alla håll och kanter så det var inte ovanligt att de olika spelen korsade varandra:-). Jag hade inte tänkt spela men lovade att hoppa in om de inte blev jämna par, vilket de naturligtvis inte blev. Det gick helt ok med tanke på att jag bara spelat kanske 2 gånger. Mitt anspråkslösa mål var att inte sluta med noll poäng och det klarade jag, i själva verket lyckades jag knipa poäng från alla jag mötte:-). Steve vann hela turneringen och fick hela 21 pund:-)

Igår träffade jag min norska kompis Anne och hennes kompis Matila över en långlunch i centrala London. De kom till London på en riktig snabbvisit, anlände på fredag och åkte tillbaka på lördag (efter vår lunch). Jag lärde känna Anne när vi båda studerade ett halvår på Islands Universitet för över 22 år sedan! Det var riktigt trevligt att träffa både henne och Matilda och jag hade inga svårigheter att förstå deras norska, och de min svenska:-)

Vi åt middag på en italiensk turistrestaurang mitt i Leicester Square. Jag var ganska skeptisk i början. Jag brukar undvika att äta på turistställen men mina två förrätter som jag åt som huvudrätt var riktigt goda. Den ena rätten var halloumi (mera turkiskt än italienskt) med grillade grönsaker ...

.. och ett välfyllt charkuteriebord. Matilda beställde "fish and chips":-) Ni hör ju hur turistig restaurangen är, de försöker täcka för alla smaker:-)

I fredags var det dags för SWEAs årliga kräftskiva som den här gången hölls på den svenska restaurangen Stockholm Deli i East Sheen. De köper in levande engelska kräftor och kokar dem själva och de är fantastiskt goda, slår alla som man köper på låda. De här kräftorna kom från Cornwall.

Det komiska (sorgliga) är att engelsmän inte alls förstår sig på kräftor och exporterar allt. Det finns hur mycket kräftor som helst i de engelska vattendragen, men det är ingen som förstått sig på vilka delikatesser de är utan här är det bara typ hummer och krabba som gäller.

I priset ingick också ett par snapsar, ostpaj, olika inlagda sillar, rostbiff, potatissallad osv. samt efterrätt och kaffe.

Vi åt, sörplade, sjöng snapsvisor och åt ännu mer. Det var en riktigt trevlig kväll och jag tror att alla åkte hem nöjda och kanske lite smårunda under fötterna:-)

Till Steve köpte jag med mig tre chokladbollar som han älskar:-)

Imorgon är det jobb och gym som gäller igen och på kvällen ska jag gå på musikalen Funny Girl som har fått bra recensioner.

Julmingel och -middag

Här går dagarna undan minsann och det blir bara ett snabbt inlägg även idag för snart är det dags för veckans andra julbord och till samma restaurang till och med:-)

I måndags var vi ett gäng sweor som träffades för julmingel på en bar i Piccadilly. Vi åt och drack gott samt umgicks.

SWEA:s ordförande Helen hälsade alla välkomna.

Sedan blev det också "Secret santa", dvs alla sätter en julklapp i en säck och sedan delar någon ut dem slumpmässigt. Jag fick en låda med choklad så Steve var nöjd:-)

Julrester.

Alla samlade.

Igår var det dags för den svenska bokklubbens julmiddag på restaurangen Stockholm Deli i East Sheen. Det var vi trognaste klubbmedlemmar som hade möjlighet att komma.

Fisktallrik med inlaggd sill, gravad lax, pate, olika sillsallader mm.

Kallskuret som innehöll alltifrån tunga till renkött och julskinka.

Varmrätten. Det var kålrätter högt och lågt, sånt gillar jag. Det fanns till och med lite lutfisk som jag provade. Nu behöver jag inte äta den mer i år, är den fisk som jag gillar minst får jag väl säga:-)

Och sedan lite efterrätt, Ris a la Maltan och saffran-cheeskaken var underbart boda.

Vi åt, åt och åt och pratade tills de stängde, jag behöver knappast säga att jag var minst sagt mätt när jag åkte hem ... och nu är det snart dags igen:-)

Midsommarbuffé på Stockholm Deli

Just nu ligger Steve och jag på soffan och i fåtöljen och jäser, eller Steve har somnat till och med. Vi har precis kommit hem från en midsommarbuffe på svenskrestaurangen Stockholm Deli i North Sheen och nu är vi alldeles övermätta. Vi började med olika sillinläggningar, gravad lax, rökt lax, rostad biff, kokt nypotatis och olika såser, två gånger. Jag tycker alltid att fisksidan är bäst på bufféer vilket ofta leder till att man överäter redan innan man kommit till varmrätten.

En snaps hör också till midsommarmaten. Inte gott precis men vad gör man inte för att följa traditionen:-).

Varmrätten bestod av köttbullar, janssons frestelse och knackorv.

Och sedan avslutades hela middage med färska jordgubbar, vanligglass och grädde. Perfekt avslutning.

Jag rekommenderar verkligen restaurangen och Steve och jag kommer absolut att komma tillbaka nästa midsommar om vi har möjlighet.

Bokklubben

Snart helg, om man ska tänka positivt. Om en timme stänger jag datorn och promenerar in till Putney i det fina vädret för min månatliga sportmassage. Den här gången får massören dock inte röra vid mitt hår så att jag ser ut som ett troll, eftersom jag ska åka in till North Sheen efteråt för att kolla när Steve har bowls-match tillsammans med sin laggamrat Bill. Det har gått bra för dem hittills så hoppas turen håller i sig.

Igår var det dags för en annan månatlig händelse, nämligen träff med den svenska bokklubben på svenskrestaurangen Stockholm Deli i East Sheen (många Sheens att hålla reda på:-). Det var lika kul att träffa alla som vanligt och förutom boken så blev det mycket prat om kungligheter på grund av bröllopet förra helgen, var det visst, och det nya tillskottet till kungafamiljen.

När det var dags att åka hem igen köpte jag ett par choklad/kaffebollar till Steve som han nästan slukade i sig när jag kom hem. Han tycker om sött:-).

En av deltagarna i bokklubben, som också är delägare i restaurangen tillsammans med sin partner, Mayvor, berättade att de kommer att ha midsommarbuffé från fredag till söndag så när jag kom hem frågade jag Steve om vi inte skulle kunna gå. Så, nu har jag bokat bord till lördag och ser fram emot att frossa i alla läckerheter. De gör all mat från grunden på den här restaurangen så inget fusk eller IKEA-köttbullar.

Tisdag, onsdag och torsdag

God kväll i stugan. Här sitter jag med ett glas vitt och har just sett det tredje avsnittet av Stjärnorna på slottet på SVT play. Jag gillar verkligen programserien eftersom man får reda på mer om "kändisarna". Steve har cyklat till sin kompis Duncan för sin sedvanliga "torsdagsträff". Hoppas han lyckas hålla sig på vägen för det blåser väldigt därute. Vädret har verkligen varit intressant de senaste veckorna, på dagarna har det varit i det närmaste kavlugnt, kanske några regnskurar, för att på kvällen bli jätteblåsigt och ordentliga regnoväder.

Idag har jag gått på Pilates och jobbat. Jag har jobbat väldigt intensivt på ett projekt sedan i fredags eftersom det skulle levereras idag ... trodde jag. När jag av någon orsak kollade mailet med deadlinen såg jag att den är först nästa tisdag!! Jag satt flera timmar både på lördag och söndag för att jobba undan och nu skulle jag trots allt inte ha behövt göra det. Nå, jag väljer att se positivt på det, nu slipper jag iallafall jobba på det den här helgen:-).

I tisdags deltog jag i min första bokklubbträff som hölls på den svenska restaurangen Stockholm Deli i East Sheen.

Bild tagen från www.stockholmdeli.co.uk/

Jag känner mig alltid lite som en "förrädare" när jag tränger mig in i den svenska gemenskapen eftersom jag är finländare, men alternativet skulle vara ännu "värre":-) Försök själv sitta och diskutera en bok på halvtaskig finska:-) Jag känner mig naturligtvis närmare svenskar än finnar kulturellt tack vare språket, men ändå känner man sig alltid som om man befinner sig i ett limbo, man är inte 100 % någonting.

Ifallafall så var det en mycket trevlig kväll. Jag gillar svenskarnas öppenhet, de talar med alla. Finnarna är ofta mer reserverade och behöver få i sig ett antal vinglas innan de öppnar upp och talar med obekanta, speciellt med någon som inte talar flytande finska. Nå, jag kan väl inte påstå att jag anstränger mig alltför mycket själv heller. Först spenderar man 5 minuter på att fundera ut en mening på finska med alla ändelser korrekta (i bästa fall) och sedan när man äntligen ska kläcka ur sig den så har de börjat tala om något annat.

Anyway. Vi var 7 stycken på kvällens bokklubb, varav 3 nya. Alla av oss hade inte hunnit läsa igenom hela boken men det var inget hinder för vi hade mycket intressanta diskussioner ändå, både om boken men även om livet i England i allmänhet. Det var en grymt trevlig kväll och jag ser fram emot nästa träff som kommer att hållas om en månad.

En sak som jag vet om, och som blev uppenbart under kvällen, är att jag inte gillar att vara i centrum. Alls. Alla var supertrevliga så jag hade inte behövt känna mig besvärad på något sätt, men varje gång jag skulle säga något som krävde mer än två meningar så kände jag hur jag blev blossande röd när sex par ögon riktades mot mig. Om jag hade känt personerna i flera år, eller det gäller två eller max tre personer, fine, men om det är många nya personer så känner jag pressen att jag måste säga något extremt smart:-), vilket leder till att pulsen stiger med åtföljande rodnad.

När jag läste marknadsföring på Svenska Handelshögskolan så var vi tvugna att göra grupparbeten och presentera och försvara dem inför resten av klassen i varje kurs. För någon så introvert som jag var det det värsta som fanns, men man hade ju inget val om man ville få sitt betyg. Under de 5 år som jag studerade på Hanken så märkte jag att det blev mycket bättre, men eftersom jag inte har hållit några presentationer sedan dess så är jag nu tillbaka på ruta ett.

Nej, nu ska jag hämta ännu ett glas vitt vin och kolla på ett avsnitt av Game of Thrones.

Födelsedagskalas och italienskt

Så är ännu en måndag förbi. Den här dagen har innehållit jobb, ett besök hos massören och ett urtråkigt Zumba-pass. Den vanliga instruktören var på kurs så vi hade en inhoppare som hade såååå tråkiga låtar, man började knappt svettas. Innan klassen var slut hade 1/3 av deltagarna stuckigt. Jag skulle nog också ha velat göra det men tycker det är lite dålig stil.

När jag kom hem gjorde jag Meatza som är som köttfärspizza utan botten. Såå gott och man kan toppa den med allt möjligt. Till köttet åt jag tzatziki och basilikamajonnäs som jag gjorde själv. Tog 30 sekunder med stavmixern så hade jag färdig solgul majonnäs. Varför köpa när man kan göra själv. Jag hittade receptet på den här bloggen.

Majonnäs med basilika
2 dl rapsolja
1 helt ägg
1,5 tsk dijonsenap
1 krm salt
vitpeppar
saften och rivet skal från 1 liten ekologisk citron
1 näve färsk basilika

Instruktioner
Lägg alla ingredienserna utom basilikan i en hög mixerskål. Ställ ner stavmixern på botten och sätt på. Stå still med mixern några sekunder och börja sedan vicka fram och tillbaka tills all olja blandats och en tjock krämig majonnäs formats. Grovskär basilikan och lägg ner i majonnäsen och kör en liten stund, kör inte så allt blir slätt utan basilikan ska bara snabbt mixas ner. Serveras omgående alternativt för lite fastar majonnäs, ställ en stund i kylskåpet.

Efter den sena middagen satte jag mig på soffan med laptopen i knät och skulle börja skriva blogginlägg när jag såg något litet och svart som dalade ner framför skärmen. Först trodde jag det var damm men när jag tog en närmare titt såg jag att det var en SPINDEL som sänkte sig ner från taket!! Jag som absolut hatar spindlar trodde jag skulle få en hjärtinfarkt. Nu sitter jag i Steves fåtölj och han får sitta i soffan:-)

Igår var jag på dubbelt födelsedagskalas, det var Carolas döttrar Vanessa och Melissa som hade fyllt/snart skulle fylla år och det firades med en liten middagsbjudning.

Vanessa längst fram fyller snart 8 år och Melissa, bakom har nyligen fyllt 6 samt deras två kusiner

Melissa är en riktig linslus:-)

Hon gillar att fota också, gärna närbilder:-)

Med mamma Carola

Carola hade gjort jättegott griskött med fantastisk basilikasås. Hon serverade också sparris inlindad i bacon. Det var så gott att jag bara måste ta en portion till.

Efter maten var det dags för födelsedagstårta. Carola blev dock så orolig för att ljusen skulle droppa på kakan att hon blåste ut dem innan födelsedagsbarnen ens hann dra andan:-D. Det var så kul att träffa småtjejerna igen, de växer så det knakar.

Som avslutning några matbilder från i lördags. Steves och min ursprungliga plan var att åka in till Richmond för att äta middag. Steve, som inte gärna vill lägga ut pengar på tågbiljetter just nu, föreslog att vi skulle stiga av i East Sheen som inte har några spärrar och gå in till Richmond. När vi kom så långt som till Barnes (stoppet före) sade de i högtalaren att det skulle komma en biljettkontrollör genom tåget och vi fick lite panik. Det var dock lite konstigt för A) De brukar aldrig meddela att en biljettkontrollör ska komma genom tåget och ge passagerare chansen att stiga av vid nästa station och B) Jag har aldrig sett en kontrollör på helgerna. Vi ville dock inte chansa utan steg av vid Barnes med ändrade middagsplaner som följd.

Vi började gå mot Barnes Bridge där alla pubar och restauranger ligger. Vi hittade emellertid inget intressant och fortsatte till Mortlake, lika illa där, och hamnade tillslut i East Sheen, jag med skoskav. Vi gick först in på en pub men Steve sa att han kände för något annat än pubmat så vi fick ut igen och fortsatte längs gatan. Efter en stund kom vi till en italiensk restaurang som hette Mamma Mia som vi aldrig besökt tidigare. Efter en snabb koll på menyn bestämde vi oss för att hit skulle vi gå. Stället verkade vara populärt för vi hamnade att vänta i 40 minuter innan ett bord blev ledigt. Det gick dock ingen större nöd på oss annat än att vi började bli ordentligt hungriga och vi beställde in en flaska rödvin medan vi väntade. Det tog ca 20 minuter innan vi fick vinlistan för som vi förstod det hade de bara en?!

När vi äntligen fick vårt bord och beställt såg vi att en engelsk kändis satt vid ett bord bredvid. Han hette Trevor McDonald och har jobbat på engelska nyhets- och aktualitetsprogram sedan stenåldern typ. Han satt med två bekanta och de hade ganska heta diskussioner ända tills maten kom:-)

Medan vi väntade på förrätten serverade de bröd och smör samt oliver. Steve fick brödet och jag högg in på oliverna.

Min förrätt var en tallrik med blandade korvar och skinkor samt pickles och till huvudrätt ...

stekt kycklingbröst med smör- och vitlökssås samt kokta grönsaker. Till grönsakerna hörde också stekt potatis men den fick Steve. Han beställde lasagne men tittade avundsjukt på min tallrik och kommenterade säkert 3 gånger hur mycket kött jag fick. Jag valde uppenbarligen rätt:-)

Både Steve och jag var överens om att hit kommer vi att gå igen. Servicen var bra OCH de satte inte till något dricks utan det överlät de till kunden. Ett MYCKET stort plus i vår bok.

Svensk julbuffe i London

Trevlig början på veckan alla. Här brinner ljus, ljusstakar och Nykarleby-stjärnan och sprider lite julstämnigt, till och med miniänglaspelet snurrar så änglarna nästan står rätt ut:-)

Här kommer lite bilder från lördagens svenska julbuffe på svenskrestaurangen Stockholm Deli i North Sheen.

Naturligtvis passade jag på tillfället att få använda min nyinköpta "little black dress" med 60-talsstuk, gillar den skarpt.

Nya ytterjackan på och sedan var det bara att bege sig till busshållplatsen där jag skulle möta upp med Carola.

Vi anlände till East Sheen så att vi skulle hinna med lite skumpa på den jättemysiga puben Hare and Hounds som ligger alldeles i närheten.

Framme vid restaurangen

Restaurangen är mycket liten men vi, och en separat grupp på 21 personer, rymdes perfekt. Den andra gruppen bestod till största delen av svenskar som med jämna mellanrum drog igång en snappsvisa. Riktigt gemytligt:-)

Carola sade att man ska helst dricka öl till julmaten så då gjorde vi det. Har inte druckit öl sedan i somras när jag drack den nästan kolhydratfria ölen, smakade precis likadant så det blir nog några bastuöl till jul också.

Vi åt, åt och åt och då orkade vi inte ens smaka allt. Förutom ett par skivor örtbröd, janssons frestelsen och efterrätten så var all mat till stor del lågkohydratvänlig.

Fisktallriken

Tallriken med kallskuret, däribland julskinka, pate, rostbiff samt lite mer fisk (gravad lax är ju så gott:-)

Varmrätten. Jag började bli ordentligt mätt så när vi kom fram till den varma maten så minskade matmängden betydligt på min tallrik men jag försökte mig iallafall på köttbullar, lite jansson, renkorv, en pyttebit revbensspjäll samt röd- och brunkål.

Trots att vi var så mätta att våra magar stod ut i alla fyra hörn måste vi naturligtvis smaka på efterrätterna också som bland annat var saffrancheesecake, ischoklad, fruktsallad och ris a la malta plus några rätter till som jag inte orkade ta av.

Maten var verkligen värd sitt pris, allting var bra tillagat och jättegott, det var bara en sak som fick mig och Carola ordentligt irriterad. Jag har som princip att jag sällan betalar hela "service chargen" som de flesta restauranger envisas med att lägga till själv innan de lägger ihop hela summan. Vissa smyger in 10 % och andra 12,5 %. Det är inte obligatoriskt och irriterar många engelsmän också. Jag är vuxen och bestämmer SJÄLV hur mycket jag tycker att servicen är värd, INTE restaurangen, speciellt när det är en dyr restaurang. När vi betalade vår nota så betalade vi 6 pund av den 10 pund stora service chargen och gick för att hämta våra ytterkläder. När vi stod och klädde på oss kom ena servitrisen och frågade om vi inte skulle betala någon service. Jag sa att vi har betalt, 6 pund. Alltså, hur girig kan man bli. Jag betalar alltid service charge i restauranger som INTE sätter till tipsen själva just för att de ger mig möjlighet att själv bestämma hur mycket jag betalar. Fan vad sådant där irriterar mig och speciellt att ha mage att komma efter oss och fråga.