Kräftskiva nummer två, mathimmel och jobbpanik

Glad lördag i stugorna. Här har vi en lugn kväll och förutom en timme på gym och en timmes promenad har jag mest hasat runt här hemma. Det var SWEAs årliga kräftskiva igår med tillhörande snapsar och vin och jag har känt mig ganska seg, sov till och med ett par timmar nu i kväll.

Nu har jag iallafall duschat och känner mig någorlunda fräsch igen.

När jag gick på min primenad idag stötte jag på de här blommorna i en park, är det månne krokus som bestämt sig för att blomma för andra gången i år?

I torsdags var jag tvungen att snylta på wifi på ett kafe i närheten då vår egen uppkoppling var nere, verkligen inte bra😡. Den försvann på onsdag vid 17-tiden och var tillbaka först fredag morgon. Det blev lite panik med mina deadlines kan jag säga. Jag gick till kafeet kl 8 och satt och drog ut på en filterkaffe till kl 12 när jag inte täcktes sitta där längre. Det gäller också att man inte dricker för mycket vätska och tvingas packa ner allt för att gå på toaletten och sedan packa upp allt igen ... såvida man inte ber någon annan kund att hålla ögonen på ens grejer.

Torsdag kväll åkte vi in till Tooting Broadway för att äta middag på en srilankansk restaurang som Steve läst mycket gott om och som heter Apollo Banana Leaf. Ingen av oss hade ätit mat från Sri Lanka tidigare. Jag är inget större fan av indisk curry som jag tycker smakar lite likadant vad man än beställer. Pakistansk curry har lite mer varierande smaker men maten här var helt fantastisk, den smakade nästan inte curry alls utan allt från chili till kummin och allt däremellan😋😋. Vi satt nästan och blundade av njutning när vi åt.😊

Vi delade på stekt paneer-ost som kryddats med chili till förrätt. Den smakade nästan som en stir fry.

Till huvudrätt valde jag kyckling som marinerats i färska örterm kummin och fänkålsfrön. Steve valde får i vindaloosås. Normalt är Vinadloo en väldigt het rätt, men inte i Sri Lanka uppenbarligen för den gick att äta utan eldsläckare. Som sidorätter valde vi blandad grönsaker (till höger) och spenat och blomkål (till vänster). Oj vad goda de var, vi kunde inte sluta äta!! Steve sa i kväll att han gärna skulle gå dit mycket snart igen och jag, som hade tänkt i samma banor, höll med honom.

Betjäningen var ganska intressant dock och srilankaner verkar vara mer "ampra" än indier som är väldigt lågmälda och vänliga. Här "bugas" inte minsann😀.

Igår var det som sagt SWEAs årliga kräftskiva som hölls i en kyrka mitt i Soho, så mer centralt kunde det inte bli. Kräftorna var engelska och hade beställts från Caryfish Bob, som jag rekommenderade efter att vi åt dem hos Cecilias och Björns kräftskiva för några veckor sedan. Kräftorna var riktiga baddare.

Snapsarna står och väntar.

Även vin, ostpaj och snapssånger ingick naturligtvis. Snapssångerna var emelletrid inte lika bra som de som vi sjunger hos C och B som det är lite mera krut i.😁

Stämningen avr god och det var en väldigt kul kväll.

När kräftskivan var över och allt var städat och undanplockat gick svenska Cecilia, som är ordförande för SWEAs styrelse i år och jag till en öppen restaurang bredvid för ännu ett par drinkar. Plötsligt var klockan halv 2 och tågen hade slutat gå så det blev till att beställa en Uber. Jag gick och lade mig någon gång efter kl 2, det är inte ofta nuförtiden som jag lägger mig så sent, men än kan kärringen😁

Vacker lampa på restaurangen

Imorgong ska Steve spela säsongens sista bowls-match som inte kunde spelas förra söndagen på grund av regn och då tänkte jag följa med.

Bokdiskussioner och mera jobb

Brrrr vad det är kallt nu (+7 just nu), både ute och inne (om man inte sätter på värmen). Jag gav mig som vanligt ut till gymmet i morse men det får nog bli mitt enda utomhusbesök idag. Ikväll ska jag bara sitta och mysa under filten jag köpte på IKEA i veckan medan Steve "måste" ge sig ut på sin veckovisa kompisträff i kylan:-)

Igår var det jag som trotsade kylan för att delta i månadens bokklubbsträff vid Piccadilly Circus. Det tog emot att ge sig iväg men när jag väl var framme så var det hur kul som helst. Månadens bok som vi diskuterade hette Hägring 38 och har skrivits av den finlandssvenska författaren Kjell Westö. Jag har läst en annan av hans böcker också och jag måste säga att de är bra. Boken utspelar sig före andra världskriget och svenskarna fick lära sig att vi har haft inbördeskrig i Finland. Många av dem bekände att de aldrig vetat att Finland ens haft inbördeskrig?! Nå, man är aldrig fullärd:-)

Idag blev jag uppringd av ett nytt översättningsföretag i Finland som ville börja jobba med mig. De hade hittat min kontaktinformation på någon översättningsportal som jag fyllt i för typ 10 år sedan:-). Nu ville de kontrollera att jag var jag och kunde både finska och svenska som jag uppgett. Kvinnan som ringde upp mig sade att det är ganska vanligt att personer tar över någons kontaktinformation på översättningsportaler och låtsas vara den personen för att få jobb. Först pratade vi på finska, vilket faktiskt gick bättre än jag trodde (alla år av översättning från finska till svenska har ökat mitt ordförråd betydligt) och sedan på svenska. Min finska var nog bättre än hennes svenska:-). Jag blev iallafall "godkänd" så nu har jag ännu en kund. Det här var nog det närmaste jag kommit en "arbetsintervju" under min översättarkarriär, det normala är att man gör en testöversättning:-).

Söndag med rugbytema

Idag har jag spenderat hela dagen ute i friska luften tillsammans med ett gäng andra sweor på en rugbyplan i södra London. Eftersom jag är med i SWEAs programgrupp så hör det till att man ska arrangera olika events och det här var ett av "mina" evenemang.

En svensk tjej som heter Ebba spelar rugby på fritiden och vi hade frågat om vi skulle få komma och se när hon spelar match samt få en snabbintroduktion i rugbyns lagar, inte regler, som det heter på "rugbyspråk". Hon och hennes lagkamrater var glada över att få välkomna oss och idag var det då dags. Det blev uppstigning vid 8-tiden för min del för att hinna äta frukost innan jag tog bussen till Victoria station där jag arrangerat att träffa de andra som skulle ta tåget till Bromley South där klubben låg.

Ebba mötte oss vid tågstationen och sedan tog vi buss tillsammans den sista biten.

När vi satt oss med en värmande kopp kaffe höll Ebba (till vänster) ett entimmes föredrag tillsammans med hennes lagkompis Katie om rugbyns lagar. Vi fick bland annat veta att man måste tilltala domaren med "sir" och att endast de båda lagens kaptener får tala med domaren, ingen annan. Rugby är mycket hårdare fysiskt än t.ex. fotboll men ändå anses det som en gentlemannasport. Det finns t.ex. inga rugbyhuliganer som man ofta ser bland fotboll utan här är alla vänner.

Jag kunde lite om rugby tidigare genom Steve men nu fick jag lära mig ännu mer och det var verkligen intressant, det blev också många frågor.

Vi lyssnade och lärde.

Ibland fick vi se mer bildligt vad som var tillåtet och vad som inte var tillåtet:-)

Efter föreläsningen åt vi lunch medan Ebba och hennes lagkamrater värmde upp.

Sedan var det dags att ge sig ut i snålblåsten. Ebbas lag hade de blå/vit/lilarandiga tröjorna. Damerna spelar minst lika fysiskt som männen och då och då var det någon som fick gå till sidan en stund för att återhämta sig när hon fått ett slag på benet eller någon annan kroppsdel.

Det finns mycket lagar i rugby, främst för att undvik skador. Tidigare fick man tackla lite hur man vill men nu får man bara greppa från midjan och ner.

Det är viktigt att alla vet sin plats i laget (som består av 15 spelar i varje lag) och oberoende av storlek så spelar de alla en viktig roll; vissa är snabba och vissa är starka.

Kampen om bollen

Lite taktiksnack

 

Också en kamp om bollen som kallas "scrum". Det är här som de lite större spelrna spelar en viktig roll eftersom man ska försöka knuffa motståndarlaget bort från bollen, men max 1,5 m.

Tyvärr förlorade Beccehamians den här gången men det var inga sura miner för det, det hör dessutom till att hemmalaget bjuder bortalaget på mat efteråt och då kan man inte sitta och sura:-).

Här kommer som avslut en bild av gårdagens sena lunch/middag. Cecilia och Björn kom över för att hälsa på Busen och ge honom hans leksaker som de köpte i Japan. Han blir bortskämd vår lille hårboll:-). Jag bjöd på ostar som jag köpt dagen före i en riktig ostaffär i Clapham Junction ... liite bättre urval än när man köper ost i vanliga matvaruaffärer där utbudet är minimalt och tråkigt. Vi åt och drack och uppdaterade oss om det senaste. En riktigt mysig eftermiddag. Jag bjöd både på mina frökex och köpta kex.

Julmingel och -middag

Här går dagarna undan minsann och det blir bara ett snabbt inlägg även idag för snart är det dags för veckans andra julbord och till samma restaurang till och med:-)

I måndags var vi ett gäng sweor som träffades för julmingel på en bar i Piccadilly. Vi åt och drack gott samt umgicks.

SWEA:s ordförande Helen hälsade alla välkomna.

Sedan blev det också "Secret santa", dvs alla sätter en julklapp i en säck och sedan delar någon ut dem slumpmässigt. Jag fick en låda med choklad så Steve var nöjd:-)

Julrester.

Alla samlade.

Igår var det dags för den svenska bokklubbens julmiddag på restaurangen Stockholm Deli i East Sheen. Det var vi trognaste klubbmedlemmar som hade möjlighet att komma.

Fisktallrik med inlaggd sill, gravad lax, pate, olika sillsallader mm.

Kallskuret som innehöll alltifrån tunga till renkött och julskinka.

Varmrätten. Det var kålrätter högt och lågt, sånt gillar jag. Det fanns till och med lite lutfisk som jag provade. Nu behöver jag inte äta den mer i år, är den fisk som jag gillar minst får jag väl säga:-)

Och sedan lite efterrätt, Ris a la Maltan och saffran-cheeskaken var underbart boda.

Vi åt, åt och åt och pratade tills de stängde, jag behöver knappast säga att jag var minst sagt mätt när jag åkte hem ... och nu är det snart dags igen:-)

SWEAs årliga kräftfest

Pust, nu är alla mina grejer packade, båda incheckade och alla viktiga papper utskrivna och satta i en plastficka. Steve han kom igång sent som vanligt och började tvätta kläderna han skulle ha med sig vid 18-tiden så nu snurrar de runt i torktumlaren och har gjort det säkert i över en timme. Snart brinner väl kläderna upp! Vi har bokat taxi till 3.30 så det blir verkligen inte mycket sömn i natt. Deprimerande att behöva stiga upp så tidigt.

Igår var det dags för SWEAs kräftskiva som hölls på svenska kyrkan. Eva, Anette och jag som hållit i arrangemanget kom till kyrkan vid fyra för att ställa i ordning. Paj, sallad, efterrätt och annat som hörde till sköttes av en anställd på kyrkan och vars tjänster vi köpte så vi slapp stressa med det.

Vi blev klara snabbare än vi trodde men Anette, som hade tänkt till, hade tagit med en flaska vitt vin som vi drack medan vi väntade.

Vid 18.30 hade de flesta deltagarna anlänt (vi blev tillslut 24 personer) och efter en välkomstprosecco satte vi oss vid bordet. Eva, Anette och jag skötte om serveringen och bortplockningen.

Kräftorna är engelska och hade kokats från levande av svenskarestaurangen i North Sheen, Stockholm Deli. De var nog de godaste kräftor jag ätit. De engelska kräftorna ser lite annorlunda ut än de spanska, turkiska eller kinesiska som man vanligtvis köper, de är kortare och rundare och har jättestora klor.

När alla satt sig med haklapparna på höll SWEAs London-ordförande Helene ett välkomsttal.

Sedan var det bara att hugga in på ostpajen som hade bakats på kyrkan och snaparna. Efter en lite långsam start på snapsvisorna så kom vi igång. Tillslut hann vi knappt sätta ner snapsglaset förrän det var dags för nästa sång. Jag hade stått för snapsviseutbudet och de blev som tur var succe, tror vi sjöng varje sån i häftet och då var det ändå 3-4 sidor långt.

Det fanns en annan finlandssvensk på kräftskivan också och hon hade tagit med sig en flaska Koskenkorva Salmiakki och den blev extremt populär bland svenskarna. Jag trodde att salmiaksnaps var något man drack i Sverige också för svenskarna är ju lika beroende av salmiack som vi finländare. Uppenbarligen inte, de berättade att Systembolaget sålde lakritssnaps för några år sedan men det slår aldrig saltig salmiak. Borde med andra ord vara något som Koskenkorva borde exportera till Sverige.

Till efterrätt fick vi en jättegod kladdkaka.

Festen höll på fram till ca 22.30 och när vi tre hjälpt killen på kyrkan att plocka undan så fortsatte vi för ett avslutande glas rödvin på en pub bredvid för att sammanfatta kvällen. Där satt vi sedan tills puben stängde.

Jag tog tunnelbanan tillbaka men satt så fördjupad i min telefon att jag steg av ett stopp för tidigt (finns två tunnelbanestopp i Putney) och fick gå över järnvägsbron. Kan ju säga att det inte var alltför livligt på bron.

Jag kom hem lite efter tolv och då hade Steve redan hoppat ur skorna och gått och lagt sig.

Det var den kräftskivan det. Det var faktiskt riktigt kul att arrangera festen då jag gjorde det tillsammans med så fantastiskt trevliga personer som Eva och Anette, som vi har skrattat.