Mysiga luncher och kräftskiva

Hej på er från ett ännu soligt London. Annat var det i går kväll när det både åskade och regnade. Det känns lite ovanligt med åska på vintern, speciellt när det inte varit över 15 grader på flera veckor😏.

Den här helgen är det bara Busen och jag hemma då Steve är och hälsar på sina föräldrar. Jag älskar att ha egentid då och då och man kan vara hur social eller associal man vill.😊

I går jobbade jag hela morgonen, tog en sväng på gymmet för överkroppsträning och träffade sedan en av mina brittiska gymkompisar, Lorraine, på kaffe på eftermiddagen. Hon har opererat sina hjärtklaffar och lite annat för tre veckor sedan och har nu börjat kunna röra sig lite mer. Hon är i mitten av 50-årsåldern och hade inte märkt att hon haft några problem med hjärtat innan det upptäcktes att hon hade lite högt blodtryck på en rutinkontroll. När det upptäcktes att jag hade högt blodtryck för 15 år sedan skrev min läkare bara ut blodtrycksmedicin och så var det inget mer än det😏. Lorrains läkare gick verkligen på djupet och ville ta reda på varför hon hade högt blodtryck trots att hon levde hälsosamt. Det slutade med en sex timmars operation och hjärt- och lungmaskin men nu ... eller snart ... är hon som ny igen😊. De lyckades reparera hennes egna klaffar den här gången, men det kan bli att hon måste byta till protes om några år. Jag tycker alla har aortaåderbrock nuförtiden, inklusive mig, och speciellt i aortan närmast hjärtat ... eller så är det bara att fler upptäcks. 

Det om det. I dag inledde jag morgonen med att Busen kom klampande på mitt bröst vid 7-tiden för morgonmys. Normalt är det Steve som får behandlingen men när han är borta så blir det jag som får "äran"😁. Efter frukost gick jag till gymmet för en timmes Body Pump och när jag skrivit det här inlägget tänkte jag dra nytta av solen och gå på en promenad med ljudbok i öronen.

I torsdags var det dags för "Matklubbens" månatliga träff och den här gången var det min tur att välja restaurang. Jag valde en pub i Chelsea som heter The Surprise med äkta öppen spis och allt som hör en mysig pub till. Alla var som tur var nöjda med valet och vi hade några trevliga timmar. En av dem berättade att hon och hennes man snart ska åka på 10 dagars kryssning till Antarktis nu i november (det är sommar i Antarktis då). DET är något jag skulle vilja göra också. De hade försökt åka redan ifjol men tvingades avbryta resan halvvägs då en av fartygets propeller gick sönder.

På onsdag åt jag också lunch i Chelse men då med Steve och på en av mina favoritrestauranger, No. Fifty Cheyne. De har en extremt förmånlig lunchmeny onsdagar till fredagar och gissade att det skulle falla Steve i smaken och jag hade rätt. Han gillade allt han såg och åt och sa att han skulle kunna äta där varje månad😁. 

Bredvid bordet bredvid oss satt ett gäng med fyra män, varav två av dem var amerikanare. Det var  något jag förstod innan de ens hann öppna munnen. Restaurangen är ganska "elegant" vilket innebär att mysdress och tärningskläder är förbjudna. Det hade uppenbarligen en av dem missat för han dök upp i badtofflor (det regnade ute), tennissockor, adidasbyxor och en svart T-shirt. Amerikanare är ökända för sin dåliga klädsmak😏.

Nå, tillbaka till menyn. Ostsufflén var tillbaka på menyn med en fantastisk svampsås.

Vi valde båda kummel med sjögräspesto, karamelliserad lök och saffranssås. 

Jag slog på stort och valde efterrätt också, sticky toffe pudding med glass. Det lär nog inte räcka länge innan vi är tillbaka, kanske till och med för middag.

Förra lördagen var det åter kräftskiva hos Cecilia och Björn, och naturligtvis med brittiska kräftor. Vi var samma gäng som ifjol och det blev en väldigt trevlig kväll.

Rött guld!

Steve tycker att det är lite väl mycket arbete för lite mat men han kämpade på😂

Nackspärr och dag 1 och 2 i Amsterdam

Hej alla, nu är jag tillbaka i London igen. Eller, vi kom redan söndag kväll men jag har haft, och fortfarande har, så jäkla ont på höger sida och baksidan av nacken att det är svårt att sitta, eller ligga, i samma position någon längre tid. Smärtan kom smygandes i lördag eftermiddag och sen har det suttit i sedan dess. Jag har ätit värktabletter i parti och minut, både finländska Burana och en holländsk motsvarighet som var neonrosa, druckit vin, masserat nacken med tigersalva, kylgel, ibuprofengel och idag köpte jag magnesiumsprej. Hittills har inget hjälpt nämnvärt. Det är nästan värst på natten eftersom jag inte kan sova på sidan och då och då kommer attacker som känns som om någon drar ut en nerv i nacken och vrider eller hugger med en kniv, så otroligt smärtsamt.

Idag fick jag använda musen med vänster hand eftersom nacken genast började värka om jag använde höger hand. Tur att jag är vänsterhänt så att det inte känns alldeles fel även om jobbet går långsammare. Senast jag hade problem med nacken var för ca 15 år sedan och då höll det i sig i 3 veckor! Inget hjälpte. Men plötsligt en morgon när jag vaknade var smärtan putsväck. Den försvann lika snabbt som den kom. Hoppas inte den här attacken håller i sig lika länge.

För att trösta mig lite så köpte jag en biljett till en ny pjäs i West End som heter Glengarry Glen Ross och där Hollywoodstjärnan Christian Slater spelar självaste huvudrollen.

Magnesiumolja som ska hjälpa mot muskelsmärta

Här kommer en bildbomb från de två första dagarna av vår Amsterdamresa. Vi bodde alldeles i mitten av Amsterdam, nära till allt. Steve hade hittat en B&B med endast två rum som hette Kuwadro. Det hade fått superbra feedback på Tripadvisor.

B&B låg 10 min från tågstationen och vi möttes av en kompis till ägarna som öppnade för oss och visade hur allt fungerade. Något vi lärde oss under helgen var att trappor i Amsterdams smala byggnader kan vara myyyycket branta.

Första trappan, 2 kortare kvar

Köket där vi varje morgon gjorde vår egen frukost av ingredienser som värdarna försåg oss med. Det fanns till och med en Nespresso-bryggare som Steve och jag lät gå varm. Gästerna i det andra rummet, två tyskar, tror jag inte bryggde en enda kopp medan vi drack för 5:-)

De välfyllda skåpen och kylen, vi fick ta vad vi ville.

Ölburkarna högst upp i kylen var tyskarnas egna. De gjorde aldrig frukost så vi mistänkte att de drack öl till frukost:-)

Det fanns också alla hygienartiklar som man kunde tänka sig.

Vårt sovrum. Det var inte stort men innehöll det vi behövde, en TV, en jätteskön säng och balkong.

Jag gillade ljushållaren på toaletten.

Utsikten från vår balkong de två första dagarna. Det regnade nästan nonstop. Som tur var var det nästan vindstilla och ganska varmt så det kunde ha varit värre.

Vår första måltid under resan åt vi på en jättemysig liten holländsk restaurang som vi gick förbi "av misstag". Riktigt god holländsk husmanskost, Restaurant de Rozenboom. Restaurangen var jättesöt och mysig men man fick hålla hårt i ledstängerna när man klättrade upp till toaletten:-)

Jag beställde korv, mosad grönkål och bacon. Kan inte bli mer rustikt än så:-)

Rolig ide att marknadsföra den nya filmen (och boken), Det. På fönstret står texten "We all float down here". Sedan jag läste boken för många herrans år sedan har jag inte gått alltför nära gatubrunnar:-)

Innan vi åkte till Amsterdam hade jag bestämt mig för vilka "bruna cafeer" som jag ville besöka. Ett brunt cafe är en pub med mycket atmosfär och gammal historia. Den här puben säger sig vara Amsterdams minsta pub och ligger vid den tidigare restaurangen och heter Cafe de Docter. Verkligen en pub i min smak.

Slog på stort och beställde en veteöl. Älskar veteölens söta och fylliga smak, tyvärr så innehåller de mycket kolhydrater så det blir typ en om året.

Ser ni trappan upp till toaletten. Efter lite övervägande beslöt jag mig för att jag kunde hålla mig.

Vi kom till puben precis när de öppnade och 3 minuter senare var den full. Pubägaren ville servera drinkarna så snabbt som möjligt så vi betalade först när vi gick iväg. Snacka om tillit.

Jag gillar det holländska språket, man får verkligen hålla tungan rätt i mun.

Vi hade inte beställt någon restaurang till fredagkvällen så vi gick helt sonika runt i närheten av vårt hotell och gick tillslut in på ett brasilianskt stekhus (har förresten aldrig sett så många stekhus som i Amsterdam). Vi beställde lite grillat (sardiner, korv och kycklingvingar) och en jättesallad som vi delade på. Köttet serverades på en"bordsgrill" fylld med glödande kol. Varken jag eller Steve har sett en sådan här anordning tidigare men den var helt genial, den rökte inte så mycket heller.

Nej, nu sitter Busen framför mig på soffbordet och vill ha sitt kvällsgodis så det är bara att sätta punkt för den här gången. Mer kommer imorgon om nacken tillåter.

Bokat

Jippiii, nu har Svanhild och jag bokat flygbiljetter till Dubrovnik i Kroatien. Vi åker den 18 september och kommer tillbaka den 24 september. Eftersom vi stannar 6 nätter där så hinner vi kanske till och med ligga på beachen ett par dagar. Jag har länge velat åka till Kroatien för alla säger att det är så vackert där och nu är vi på väg! Nästa steg är att boka hotell, men enligt vad jag läst på nätet borde det inte vara något större problem och vi åker ju inte heller under värsta turistrusningen.

Annars har dagen varit ganska händelselös; jobb, gym och 1 timmes skön massage i Clapham Junction.

Jag har ätit GOD lunch och middag eftersom det fanns pulled beef kvar sedan igår. Ikväll åt jag den som sallad.

Jag har länge varit sugen på kokosmuffins så när jag kom tillbaka från massagen så rörde jag ihop en sats. Lätt de godaste muffinsen man kan göra och lågkolhydrat dessutom.