Första gräsklippningen och på TV-inspelning

Hej på er. I morse när jag gick till gymmet genom parken/fd gravgården möttes jag av doften av nyklippt gräs för första gången i år. När kommunen börjar klippa gräs i sina parker vet man att våren är här, trots att vi har haft ett antal kyliga veckor.😊

Även träd och buskar har börjat blomma och det är bara fråga om dagar innan magnoliaträden också slår ut i blom. Det är nog det vackraste trädet jag vet; synd bara att dess blomsäsong är så kort.

 

I går var jag på ännu en inspelning av TV-programmet Studio B Unscripted i Al Jazeera Englishs nyhetsstudio i The Shard. Jag hade inte tänkt gå igen på grund av att det är så omständigt att få en plats till inspelningen trots att man fått biljett, men diskussionsämnet var så intressant. Jag har dock lärt mig hur företaget som delar ut biljetter fungerar och kom dit nästan en timme på förhand innan de "officiellt" började dela ut biljetter. Jag stod först i kön och fick en "riktigt" biljett, dvs. inget köarmband vars numrering bestämmer om man får biljett eller inte (ifall de har plats i studion på grund av personer inte dykt upp).  

Solnedgången från 16:e våningen var lika mäktig som alltid.

Jag var också först in i studion och placerades på första raden med perfekt utsikt mot de två gästerna som skulle prata.

Jag satt rätt i blickfånget för en av kamerorna också. Mindre kul😁

Kvällens gäster var konstnären Trevor Paglen och "rättsmedicinska arkitekten" Eyal Weizman som pratade om hur stater använder militära och övervakningssystem för att rikta in sig på medborgare runt om i världen.

Lite mer om gästerna:
Från hemliga militärbaser till spionsatelliter och algoritmerna som kontrollerar artificiell intelligens, Trevor Paglen har avslöjat infrastrukturerna för statlig övervakning och massdatainsamling genom fotografering, installation, film och skrivande. Hans bilder av hemliga fängelser, omärkta flygplan och fiberoptiska undervattenslinjer utmanar människor att omvärdera sin omgivning, samtidigt som han etablerar honom som en av de ledande krönikörerna i 2000-talets amerikanska övervakningsstat.

Eyal Weizman är grundaren av Forensics Architecture, en brittisk forskargrupp som är dedikerad till att undersöka brott mot mänskliga rättigheter. Genom att undersöka förödelse som orsakats av byggnader och landskap, rekonstruerar de sedan händelser som bombningar, kemiska attacker, utomrättsliga mord och miljöbrott. Hans utredningar på uppdrag av samhällen inkluderar CIA:s drönarangrepp i Pakistan, israeliska militära attacker mot Gaza, tortyrplatser i Kamerun och våld runt illegala gruvområden i Amazonas.

Det var tisdagen det. I kväll ska jag träffa finländska Cecilia i Tooting Market. Hon har aldrig varit dit och jag har naturligtvis bokat middag på den spanska restaurangen Tokova. Hoppas restaurangen visar sig från sin bästa sida så mycket som jag har tjatat om den😊

Vår på antågande och att inte döma hunden efter håren

Här är våren i snabbt antågande, snödroppar och andra vårblommor har ploppat upp och vissa tidiga körsbärsträd har börjat blomma. Till helgen ska det bli nästan 15 grader, äntligen säger jag.

Som jag berättat tidigare så planterade Wandsworth stad vårblommor i en fyllesned linje i parken nära oss för några år sedan och det var verkligen en god ide, man blir glad varje gång man passerar "bänken". För några dagar sedan gick Steve bakom en ung familj på väg mot shoppingcentret som bestod av en mamma, en pappa som såg ut som om han spenderat åtskilliga timmar i gymmet och deras son. När sonen får se blommorna rusar han dit och börjar stampa omkring. Då ryter pappan genast "Gå genast bort från blommorna!!!, Låt dom vara i fred!!!". Steve trodde knappt sina öron, en uppumpad dörrvakt är väl den sista man skulle tro gillar blommor och mjuka värden?! Det visar att man inte ska döma hunden efter håren, eller mannen efter musklerna:-)

Nu har jag jobbat klart för idag och om en timme ska jag ta bussen in till stan för att se musikalen "Lion King". Den har ju gått X antal år här i London och jag tänkte att nu är det hög tid för ett besök, den lär ju vara mycket bra.

Igår bokade jag flygbiljetter hem till Finland för sommaren till Steve och mig. Flygfältet i Vasa är stängt under den värsta semesterperioden (hur tänkte dom? tänkte dom alls?), men vi flyger till Kronoby flygfält istället som faktiskt kunde bjuda på förmånliga biljetter, trots att det ligger längre norrut. Bra tider hade de också. Ibland blir man överraskad. Skönt, nu är det gjort.

Lördag i Clapham Junction

Idag har det varit en helt underbart solig dag, tämligen varmt också, säkert uppemot 20 grader i solen. Uteserveringarna i Clapham Junction var proppfulla av människor som nöjt av den första riktiga varma dagen i år. Till och med björkarna har hunnit få mössöron under de få dagar som vi har haft av riktig vårvärme.Mitt humör stiger verkligen i takt med temperaturen, för Steve är det snarare tvärtom. Det här var hans reaktion när jag berättade att det kommer att bli kallare imorgon igen:-)

Han blir brun som en pepparkaka jättesnabbt, till skillnad från mig, men när det blir över 25 grader varmt så mår han nästan fysiskt illa, han klarar inte "hettan" alls. Så, när vi är ute och går på sommaren går jag på den soliga sidan av vägen medan han stryker runt i skuggan:-)

Idag var det också Steves första besök hos min kiropraktor. Han var inte alls glad över att gå, speciellt inte eftersom det kostade, och sade att det är sista gången som jag lurar in honom i något sådant här:-). Han är som många män, mycket misstänksamma till metoder som inte har föreskrivits av läkare. När vi kom till Clapham Junction, där kliniken ligger, skildes vi åt och han vandrade iväg till kiropraktorn med trumpen min medan jag gick och kollade i affärer. 1 timme senare var det en mycket gladare pojkvän som mötte mig och han berättade entusiastiskt vad hon hade sagt och hur hon hade tryckt och ryckt så att kotorna knäppt. Han var hur nöjd som helst och sade att han redan kände sig mycket rörligare. Han ska dit på måndag och onsdag igen och sa att han faktiskt ser fram emot det. Envisa män:-) Jag hoppas verkligen att det här skulle vara lösningen på 10 års nästan ständig värk.

Färgglädje

Trots den ovanligt kalla våren, har träden och buskarna verkligen kommit igång på allvar, speciellt de som blommar. Det finns träd i rosa

Vitt

och gult.

Det piggar verkligen upp den grå vardagen.

Annars så är Steves kompis Duncan på besök och de sitter som bäst och dricker öl, äter pizza och kollar på fotboll, Manchester United - Bayern Munchen. Deras biljardklubb har stängt sina dörrar för gott så nu är de "hemlösa" tills de hittar en ny:-)

Imorgon ska jag träffa Suss. Vi har inte träffats på cirka en månad för vi har båda haft sånt fullt program men vi lär iallafall inte vara utan att prata om.

Våren har anlänt

I morse när jag steg ut genom dörren kände jag genast att det doftade vår. Det är inte precis varmt i luften men vädret har "ändrat karaktär".

När min finska kollega anlände till jobbet var det första hon sa att det verkligen kändes som vår i luften. Senare på dagen när jag chattade med Suss så berättade hon att hon sagt till sina kollegor när de var på väg till lunch att det kändes som vår i luften. De hade bara skrattat. Två minuter efter att hon skickat sitt meddelande till mig sa dock en av hennes svenska kollegor i förbifarten att det kändes som den första vårdagen. 4 nordbor kan inte ha fel! Vi väntar på våren 6 månader om året så vi om någon har verkligen utvecklat en näsa för våren:-)