Hit och dit och ditt och datt

Glad Påsk! Tänkte jag skulle sova lite längre i morse men tji fick jag, vaknade redan vid halv 8 när Steve åkte till jobbet och sedan hittade jag inte sömnen igen. Jag lyxade dock till det med frukost i sängen till de senaste avsnitten av Robinson på TV4.

Busen, som är van vid att jag äter frukost framför datorn i vardagsrummet, förstår inte vad som händer och har gjort flera vändor till sängkammaren och stirrat på mig😏. Tänker dock slappa i sängen tills datorns batterinivå blir så lågt att jag måste sätta den på laddning i vardagsrummet, dvs. om en timme.

En punkt på dagens agenda är dock att besöka gymmet.

I går höll jag en träningsfri dag, men besökte ändå gymmet eftersom jag hade tid hos gymkedjans fysioterapeut. Jag har under några år haft ont i överarmarna, ner till armbågen, när jag lyft armarna sidledes och googlat mig fram till att jag troligen har "impediment" eller inklämning, dvs. nerver eller muskler kläms mellan benen i axlarna och orsakar irritation. Jag har dock inte riktigt förstått varför, eftersom jag alltid varit noga med att variera min träning och tränar inte samma kroppsdel flera dagar efter varandra. Jag har försökt stretcha överkroppen efter tips på nätet, men när det inte gett önskat resultat så fick jag helt enkelt bita i det sura äpplet och söka hjälp av ett proffs😏.

Innan den fysiska undersökningen ställde fysioterapeuten en massa frågor och kom fram till att jag troligen hade självdiagnostiserat mig rätt. Hon trodde dock att problemen orsakades av svaga muskler mellan skulderbladen, vilket får axlarna att sjunka framåt och orsaka inklämningen. Det här är tämligen vanligt när man har ett sittande kontorsarbete OCH kommer i klimakteriet (finns det något elände som klimakteriet inte orsakar😒). Nu har jag i alla fall fått ett kort träningsprogram som jag ska utföra 3 gånger i veckan i en månad. Det viktigaste av allt är dock att jag kan fortsätta träna som normalt, men med lättare vikter när jag gör rörelser som kräver att jag lyfter upp armarna sidledes.😊

I tisdags släpade jag mig iväg i ruskvädret för ännu en inspelning av diskussionsprogrammet "Studio B Unscripted", som produceras av TV-kanalen Al Jazeera English i deras utrymmen i The Shard nära London Bridge. I programmet diskuterar två intressanta och kända personer med varandra utan inblanding av någon programledare. Den här gången träffades den Oscarsnominerade och Haitifödda filmskaparen Raoul Peck och Pulitzerprisvinnande författaren Viet Thanh Nguyen, vars föräldrar flydde från Vietnam, och diskuterade makt och de fula delarna av vår historia.

Jag kom tidigt till The Shard. Trots att man får biljett i lotteriet om en plats i publiken, så får man sin slutgiltiga plats genom att vara typ först i kö när de börjar dela ut dem, så det gäller att vara tidigt ute.

I väntan på att ta hissen upp till 16:e våningen.

En fördel med att gå ensam på det här evenemanget är att jag alltid har fått en bra plats, det finns alltid utfyllnadsplatser längst fram😏. Utsikten är fantastisk!

I måndags träffade jag Anette en sista gång på drinkar och mat innan hon skulle åka till Sverige över påsken. Det var också meningen att Angela skulle komma, men hon hade varit till tandläkaren på morgonen för att förbereda en tand inför att få en krona, och efter tre bedövningssprutor kände hon sig inte riktigt på G.

Vår plan var att vi skulle börja med ett par drinkar på en rooftop-bar på ett hotell i Battersea, men när vi kom dit visade det sig att de hade stängt på måndagar.😒 Vi gick då till typ den enda puben i området, Duchesse Belle. Vi beställde var sitt glas vin och lite mat, med betoning på lite när den väl kom. Portionerna serverades på papptallrikar och var inte större än en förrätt men kostade som en huvudrätt. Betjäningen var jättebra, men priset på maten ett skämt.

Utsikt mot Battersea Power Station från puben.

Efter middagen tog vi bussen till Clapham Junction (Anette och hennes man bodde hos deras dotter där under besöket) och gick till restaurangen/baren Hannah för ytterligare ett par drinkar istället för att stanna kvar på puben. Jag beställde också in en burrata med tillbehör eftersom min sallad med ett halvt kycklingbröst (för 16 pund!!!) som jag åt på puben inte mättade någonstans.

Det var så kul att hinna träffa Anette ännu en gång, för vi lär nog inte träffas mer förrän i september tidigast.

Första gräsklippningen och på TV-inspelning

Hej på er. I morse när jag gick till gymmet genom parken/fd gravgården möttes jag av doften av nyklippt gräs för första gången i år. När kommunen börjar klippa gräs i sina parker vet man att våren är här, trots att vi har haft ett antal kyliga veckor.😊

Även träd och buskar har börjat blomma och det är bara fråga om dagar innan magnoliaträden också slår ut i blom. Det är nog det vackraste trädet jag vet; synd bara att dess blomsäsong är så kort.

 

I går var jag på ännu en inspelning av TV-programmet Studio B Unscripted i Al Jazeera Englishs nyhetsstudio i The Shard. Jag hade inte tänkt gå igen på grund av att det är så omständigt att få en plats till inspelningen trots att man fått biljett, men diskussionsämnet var så intressant. Jag har dock lärt mig hur företaget som delar ut biljetter fungerar och kom dit nästan en timme på förhand innan de "officiellt" började dela ut biljetter. Jag stod först i kön och fick en "riktigt" biljett, dvs. inget köarmband vars numrering bestämmer om man får biljett eller inte (ifall de har plats i studion på grund av personer inte dykt upp).  

Solnedgången från 16:e våningen var lika mäktig som alltid.

Jag var också först in i studion och placerades på första raden med perfekt utsikt mot de två gästerna som skulle prata.

Jag satt rätt i blickfånget för en av kamerorna också. Mindre kul😁

Kvällens gäster var konstnären Trevor Paglen och "rättsmedicinska arkitekten" Eyal Weizman som pratade om hur stater använder militära och övervakningssystem för att rikta in sig på medborgare runt om i världen.

Lite mer om gästerna:
Från hemliga militärbaser till spionsatelliter och algoritmerna som kontrollerar artificiell intelligens, Trevor Paglen har avslöjat infrastrukturerna för statlig övervakning och massdatainsamling genom fotografering, installation, film och skrivande. Hans bilder av hemliga fängelser, omärkta flygplan och fiberoptiska undervattenslinjer utmanar människor att omvärdera sin omgivning, samtidigt som han etablerar honom som en av de ledande krönikörerna i 2000-talets amerikanska övervakningsstat.

Eyal Weizman är grundaren av Forensics Architecture, en brittisk forskargrupp som är dedikerad till att undersöka brott mot mänskliga rättigheter. Genom att undersöka förödelse som orsakats av byggnader och landskap, rekonstruerar de sedan händelser som bombningar, kemiska attacker, utomrättsliga mord och miljöbrott. Hans utredningar på uppdrag av samhällen inkluderar CIA:s drönarangrepp i Pakistan, israeliska militära attacker mot Gaza, tortyrplatser i Kamerun och våld runt illegala gruvområden i Amazonas.

Det var tisdagen det. I kväll ska jag träffa finländska Cecilia i Tooting Market. Hon har aldrig varit dit och jag har naturligtvis bokat middag på den spanska restaurangen Tokova. Hoppas restaurangen visar sig från sin bästa sida så mycket som jag har tjatat om den😊

Veckans

Nej, om man ska försöka skriva några rader då. Jag har haft fullt upp med jobb den senaste veckan så jag har inte haft mycket tid att göra annat än att jobba och typ träffa kompisar ett par gånger.

I går tog jag i alla fall eftermiddagen ledig för att träffa några kompisar/bekanta på en promenad till en plantskola i Richmond Park som heter Petersham Nurseries där vi drack kaffe, eller i mitt fall åt lunch. Förutom cafe och restaurang säljer de plantor, växter och annat smått och gott (och dyrt).

Caféet var väldigt mysigt.

... för att inte tala om restaurangen. De hade tidigare en Michelinstjärna, men kvinnan som var huvudkock där då var inte så förtjust i klientelen (antar det var rika snobbar), så hon lämnade restaurangen och stjärnan försvann med det.

I söndags gjorde jag ett nytt försök på att få en plats i en TV-inspelning i The Shard. Den här gången hade jag en prioritetsbiljett (som plåster på såret då jag inte kom in förra gången) och nu kom jag in. Programmet spelades in i en av Al Jazeera Europes studior på 16:e våningen.

Utsikten var enastående, med t.ex. Houses och Parliament och Big Ben i mitten och London Eye till höger.

Inspelningsstudion. Om ni tittar noga så ser ni Tower of London mellan den orangea och gula balken till höger.

Den här inspelningsgången var det två berömda arkitekter som satt och diskuterade sina arbeten och varifrån de får sin inspiration samt svarade på frågor från publiken. Den ena hette Alejandro Aravena och bor i Chile (och USA också tror jag) och den andra Sumayya Vally, en kvinnlig arkitekt från Sydafrika, som bland annat ritat The Pavillion i Kensington Gardens här i London. Ämnet var kanske inte superintressant för mig, men min yngsta bror och hans flickvän skulle säkert ha fått mer ut av det, arkitekter som de är😊 Jag lärde mig dock att höghus, ofta nergångna och dåligt skötta, som bebos av fattiga människor kallas Vertikala getton.😏

I torsdag förra veckan besökte Steve och jag en fransk restaurang i Wandsworth Common som heter Gazette. Han hade hittat ett specialerbjudande där man fick 50 % rabatt på maten (därav torsdag). 

Åh så god mat det var. Jag valde råbiff till förrätt som de blandade till vid bordet, en service som man oftast bara får på dyra restauranger.

Till huvudrätt valde jag lamm med rostade rotgrönsaker ...

Och medan Steve åt creme brulee till efterrätt så valde jag en Margarita. Det var så gott att jag bokat bord till deras systerrestaurang i Putney för imorgon till Angela, Anette och mig.😋😋😋