Långhelg på Isle of Wight

Hej på er, I am baaaaack!😊 En minisemester åtföljt av en massa jobb gjorde att bloggen fick vara på paus ett tag.

Steve åkte till sina föräldrar i går för ännu en "minisemester", medan jag stannade hemma med Busen. Älskar, älskar egentid, så för mig skulle Steve gärna få hälsa på sina föräldrar en gång i månaden😊. Jag kanske inte gör så mycket annorlunda mot när Steve är hemma, men jag kan vara hur tyst och osocial jag vill utan att det känns besvärande för någon😏. 

I morse vaknade jag lite före 9, efter Busens tredje försök att väcka mig. Första försöket måste ha varit vid femtiden för då var det fortfarande mörkt ute.

Efter frukost och några timmars jobb, svettade jag mig igenom ett entimmes HIIT-pass hemma, så nu är jag ordentligt mör i kroppen. Jag fuskar mig aldrig igenom ett träningspass även om jag gör det hemma, för den enda som förlorar på det är jag själv.

Efter en lång dusch tog jag bussen till Putney för sen lunch på puben The Arab Boy. Jag gillar deras smårätter. På puben fanns också ett par med var sin hund. Den ena tror jag var av rasen Mastiff. När han kom fram och ville hälsa berättade den kvinnliga ägaren att han hette Storm och älskade människor. Det tog inte heller många minuter innan han "stormade fram", hoppade upp i min famn och energiskt försökte slicka mig i ansiktet😁.

Nu är jag hemma och snart ska jag blanda till den här fredagsdrinken och kolla finalen på Bäst i Test.

Men, först ska jag berätta lite om våra dagar på Isle of Wight. Det var andra gången vi besökte ön och ni kan läsa mer om första trippen här.

Vi tog tåget ner till Portsmouth och därefter en katamaran till IoW. Eftersom skillnaden mellan ebb och flod är ganska stor så har de tvingats lägga hamnen flera hundra meter från fastlandet.

Vi hade inte hunnit tillbringa mer än 30 minuter på IoW innan Steve tappade sitt bankkort😒. Han märkte det först när vi satt på bussen till staden Ventnor, där vi skulle bo, så det blev att hoppa av mitt under resan så att han kunde ringa sin bank och spärra kortet. I fjol tappade han sitt kort säkert 3-4 gånger och det börjar bli lite irriterande. Jag har sagt åt honom flera gånger att antingen ladda ner kortet på mobilen och/eller skaffa kreditkort som backup, men nej, det har inte gått fram. Som tur är har jag alltid koll på mitt kort (och det är väl det han utgår ifrån) så vi använde det resten av resan. Han betalade naturligtvis tillbaka mina utlägg för honom genast vi kom hem. 

IoW är väldigt bergigt och vägarna är smala, men trots det körde många busschaufförer som F1-förare. Vi satt alltid på andra våningen men fick hålla i oss ibland i svängarna😊

Ventnor

Vi hade bokat rum på ett gästhus som hette St Maur. När vi checkade in visade det sig att vi var de enda gästerna den helgen och ägaren (tror jag han var) hade varit snäll och uppgraderat oss ... en fördel med att resa utanför säsongen.

Vårt nya rum hade fantastisk utsikt över havet och balkong som gick runt hela rummet.

Rummet var jättestort ...

... och badrummet nästan lika stort som vårt vardagsrum hemma. Allt verkade dessutom vara nyrenoverat och fräscht.

På kvällen gick vi den branta vägen ner (25 % lutning på sina ställen) till en pub som hette The Spyglass Inn, som låg alldeles vid havet.

Vi besökte samma pub förra gången vi var i IoW. Den är väldigt mysig och maten är bra, även om kocken verkade ha en förkärlek för att servera väldigt stora portioner med fransk potatis.😁

Det bjöds även på live-underhållning.

Följande morgon, efter en frukost där vi kände oss som herrskap på en herrgård med vår alldeles egen personal, planerade vi att promenera längs kusten från Ventnor till Shanklin. Enligt Google maps skulle promenaden ta 1,5 timme. En passande tur tänkte vi men tji fick vi. Vi hann inte gå många hundra meter långs strandpromenaden innan vi kom till en skylt som meddelade oss att en del av den var avstängd på grund av ras.

Vi gick upp på huvudvägen och gick några hundra meter innan vi försökte igen ... fortfarande avstängd. Vi försökte ta oss ner till kustpromenaden ytterligare ett par gånger innan vi gav upp och beslöt oss för att hålla oss till landsvägen.

Vi passerade en söt liten by som hette Bonchurch.

Den här trappan gick vi inte uppför😊

I byn fanns en liten damm med kristallklart vatten och karpfiskar.

Vi passerade också en urgammal kyrka som återuppbyggdes år 1070! Vi gick in på gravgården och blev nästan knockade av lukten av vild vitlök ... månne de planterat den för att hålla onda andar borta😏

När vi trodde att vi äntligen skulle kunna gå ända till Shanklin möttes vi av ännu en vägspärr, och den här gången kunde vi inte komma förbi den på något sätt. Vi hade nu varit på väg i 1,5 timme och kommit kanske 1/3 av vägen. Det var bara att vända om och gå tillbaka till Ventnor. Vi skippade Shanklin och tog bussen till Newport, som ligger mitt på ön, och därifrån en annan buss till byn Freshwater på öns västkust. Enligt informationen på nätet skulle den vara väldigt fin och pitoresk men vi tyckte den var sisådär.

Vi gick till den "fina" stranden, tog ett par foton och sedan tog vi bussen tillbaka till Newport och ännu en buss till Ventnor. Den dagen spenderade vi nästan 4 timmar på bussen.😏

När vi kom tillbaka till Ventnor gick vi genast till samma pub som föregående dag för middag. Skulle vi gått via hotellet hade vi inte orkat gå ut igen eftersom vi varit i farten sedan 9 på morgonen.

Jag beställde en sallad med räkor och krabba som var den bästa salladen jag någonsin ätit, den innehöll så mycket mättande tillbehör och inte bara urtråkiga salladsblad.

Även den kvällen bjöds det på live-musik.

På lördagen lyckades vi äntligen få till ett besök i Shanklin, men den här gången tog vi bussen. Det var här vi bodde förra gången och jag älskar Shanklin Village med sina charmiga hus och pubar.

Lördagen blev lite lugnare än fredagen, och främst mindre bussåkande. 

Vi beslöt oss för att utnyttja badkaret på vårt rum och mjuka upp våra stela muskler från gårdagens "bergsvandring" i vårt försök att ta oss till Shanklin till fots.

Jag hoppade i badet först och när det var Steves tur gick jag ner till gästhusets bar där man själv fick blanda till sin egen drink och skriva upp det man tog i ett häfte. En jättebra ide.

När man reser utanför turistsäsongen får man vara beredd på att restaurangutbudet är mindre, många har stängt på vintern. Jag googlade dock fram en tapasrestaurang vid strandpromenaden som hette The Met. Jag hade inga stora förhoppningar, men maten var verkligen bra.

På söndagen steg vi upp redan vid 8 och checkade ut genast efter frukost. Vi hade många tider att passa eftersom all kollektivtraffik gick enligt söndagstidtabellen.

Allt förflöt dock smidigt och vi slapp både springa och sitta och vänta. 

När vi kom hem igen möttes vi av en lättad Busen, han kunde knappt sluta jama. Det är kul att vara efterlängtad.😍
 

Färgfestival i Camden och ost och bubbel i trädgården

Trevlig lördag på er! Hoppas helgen har börjat bra. Jag var på gymmet som vanligt på morgonen och när jag kom hem åt jag frukost och sedan tog jag en sväng med dammsugaren. När jag lagt upp det här inlägget blir det nog en promenad i solen med en ljudbok i öronen som vanligt, promenaden blir så mycket roligare då.

I går tog jag eftermiddagen ledig och åkte till Camden Market för att gå på en utställning med graffitikonst, kallad Colors Festival. Jag hann dock med en "keto-/LCHF-lunch", fritterade halloumifries med kall vitsås, och en snabb runda på marknaden innan min det blev dags för min inbokade tidslucka på utställningen.

Jag konstaterade ännu en gång att en solig fredag/lördag/söndag inte är en dag man vill besöka Camden, inte om man är ute efter något speciellt i alla fall, eftersom marknaden kryllar av turister😅.
Konstutställningen var fantastisk. Den innehöll verk av 35 internationella och lokala konstnärer. De flesta alstren var sk. gatukonst som är en vidareutveckling av graffitin. Det är imponerande vad man kan göra med sprejburkar.

Två av mina favoriter, fantastiskt fina!

Kände att en selfie var på sin plats😊

Utställningen sträcker sig över 1 000 m² på två våningar.

Det här var en annan favorit, den kändes som om målningen var i 3D, extremt skickligt gjort.

Har ni möjlighet så tycker jag in ska besöka den, speciellt om ni redan är på väg till Camden Market för lite shopping/trängsel.😉

Nu har solen äntligen börjat tränga igenom molnen här i London och i torsdags njöt vi av ostbricka och lite bubbel i Angelas trädgård. Det är så mysigt att sitta ute när solen skiner, speciellt för mig som inte har egen trädgård😎. 

Nej, om jag skulle bege mig ut på den där promenaden då. I kväll blir det restaurangmiddag tillsammans med Steve som vanligt.

Trevlig helg!

Första gräsklippningen och på TV-inspelning

Hej på er. I morse när jag gick till gymmet genom parken/fd gravgården möttes jag av doften av nyklippt gräs för första gången i år. När kommunen börjar klippa gräs i sina parker vet man att våren är här, trots att vi har haft ett antal kyliga veckor.😊

Även träd och buskar har börjat blomma och det är bara fråga om dagar innan magnoliaträden också slår ut i blom. Det är nog det vackraste trädet jag vet; synd bara att dess blomsäsong är så kort.

 

I går var jag på ännu en inspelning av TV-programmet Studio B Unscripted i Al Jazeera Englishs nyhetsstudio i The Shard. Jag hade inte tänkt gå igen på grund av att det är så omständigt att få en plats till inspelningen trots att man fått biljett, men diskussionsämnet var så intressant. Jag har dock lärt mig hur företaget som delar ut biljetter fungerar och kom dit nästan en timme på förhand innan de "officiellt" började dela ut biljetter. Jag stod först i kön och fick en "riktigt" biljett, dvs. inget köarmband vars numrering bestämmer om man får biljett eller inte (ifall de har plats i studion på grund av personer inte dykt upp).  

Solnedgången från 16:e våningen var lika mäktig som alltid.

Jag var också först in i studion och placerades på första raden med perfekt utsikt mot de två gästerna som skulle prata.

Jag satt rätt i blickfånget för en av kamerorna också. Mindre kul😁

Kvällens gäster var konstnären Trevor Paglen och "rättsmedicinska arkitekten" Eyal Weizman som pratade om hur stater använder militära och övervakningssystem för att rikta in sig på medborgare runt om i världen.

Lite mer om gästerna:
Från hemliga militärbaser till spionsatelliter och algoritmerna som kontrollerar artificiell intelligens, Trevor Paglen har avslöjat infrastrukturerna för statlig övervakning och massdatainsamling genom fotografering, installation, film och skrivande. Hans bilder av hemliga fängelser, omärkta flygplan och fiberoptiska undervattenslinjer utmanar människor att omvärdera sin omgivning, samtidigt som han etablerar honom som en av de ledande krönikörerna i 2000-talets amerikanska övervakningsstat.

Eyal Weizman är grundaren av Forensics Architecture, en brittisk forskargrupp som är dedikerad till att undersöka brott mot mänskliga rättigheter. Genom att undersöka förödelse som orsakats av byggnader och landskap, rekonstruerar de sedan händelser som bombningar, kemiska attacker, utomrättsliga mord och miljöbrott. Hans utredningar på uppdrag av samhällen inkluderar CIA:s drönarangrepp i Pakistan, israeliska militära attacker mot Gaza, tortyrplatser i Kamerun och våld runt illegala gruvområden i Amazonas.

Det var tisdagen det. I kväll ska jag träffa finländska Cecilia i Tooting Market. Hon har aldrig varit dit och jag har naturligtvis bokat middag på den spanska restaurangen Tokova. Hoppas restaurangen visar sig från sin bästa sida så mycket som jag har tjatat om den😊