Slovenien - del 1

Nu har det gått 1,5 vecka sedan min kompis Svanhild och jag åkte till Slovenien och dess huvudstad Ljubljana.

Svanhild bor i Finland så vi möttes på flygplatsen i Ljubljana. Ofta kan jag ta direktflyg till destinationen (en av fördelarna med att bo i London😊) men den här gången måste jag byta i München. Det skulle i och för sig ha gått direktflyg dit från London, men från Stansted som ligger typ på helt fel sida av London sett från där jag bor.

Mitt flyg gick redan kl. 7.30 från Heathrow så det blev uppvakning redan kl. 4. Jag försökte gå och lägga mig redan kl 22 men låg klarvaken ännu vid midnatt. Steve som gick till sängs vid 23-tiden somnade redan efter fem minuter😏.

Jag hade bokat en minitaxi som hämtade mig kl. 4.30 och en timme senare satt jag på terminalen och åt min medhavda frukost. Det är fördelen (den enda) med supertidiga resor, det finns knappt någon trafik så man är på Heathrow inom 30 minuter.

Jag visste väldigt lite om Slovenien innan men hade läst att ena sidan kantas av Alperna så det var vackra vyer när vi landade.

Svanhild landade 30 minuter efter mig och vi tog taxi till vårt hotell som heter Art Hotel och som ligger i gamla stan. Det var väldigt mysigt och tyst och gångavstånd till alla sevärdheter. Personalen var också väldigt trevlig och buffefrukosten på morgonen innehöll allt man ville ha.

Rummet, som låg högst upp på tredje våningen, var rymligt och fräscht och innehöll allt vi behövde.

Badrummet hade både separat dusch och badkar men glasvägg in till rummet. Det verkar vara väldigt modernt just nu men är väldigt opraktiskt, vem vill ha fri insyn när man sitter på toaletten liksom😐. De hade hängt upp en gardin framför dock men det var svårt att hålla den på plats.

En annan sak vi hade var utsikt mot Ljubljanas slott så den kunde vi inte klaga på😊.

När vi packat upp lite gick vi ut på stan och stannade till vid en glasskiosk som skulle ha Ljubljanas bästa glass. Den var väl lite sådär, glassen såg mer ut som sorbet än gelato även om smaken var ok. 

På vår rundvandring gick vi över den här bron där förälskade par hängt upp lås. Traditionen måste ha pågått i några år för den var i princip full.

Det fanns graffitti överallt, vilket var lite synd.

Den här på vägen till vårt hotell var dock lite kul (som allt med katter är)😊.

När vi bokade resan till Ljubljana tänkte jag att det säkert var ganska lugnt med turister, det var ju trots allt i oktober, men tji fick vi. På det här torget räknade jag till 8 stora turistgrupper.

Där sitter dom och balanserar😏

GUD shop. Den sålde dock inte religiösa saker utan hantverk😊.

När vi klättrade uppför berget till Ljubljanas slott såg vi att det började klarna i horisonten. Morgnarna var ofta dimmiga på grund av att staden ligger omgiven av berg, men det klarnade alltid frame mot lunchtid.

Utsikt från slottsberget.

Vi unnade oss var sitt glas slovenskt rose på en bar invid slottet. Det blev sedan slovenskt vin för hela slanten under vår resa (och ett par lokala öl) och de var alla väldigt goda.

Vi hann också med en timmes båtutflykt på floden Ljubljanica som går genom staden.

Vi var båda ganska trötta efter det supertidiga uppvakandet på morgonen, så efter en middag på en restaurang vid floden tog vi tidig kväll.

Älskar råbiff.

Stekt havsabborre med en härlig blandning av olika saker, bl.a. bönor, mandel, ärter etc till.

Det upplysta slottet i mörker från ett av våra fönster.

Följande dag bokade vi in oss på tvåtimmars rundvandring i Ljubljana med guide. Det är det bästa sättat att lära känna platsen man besöker.

Draken är Ljubljanas stadsvapen.

Det fanns otorligt många vackra byggnader i staden.

Unviversitetsbiblioteket.

Katedralen i Ljubljana.

En av kyrkdörrarna. Den här tillverkades inför den nästsista påvens besök 1993 tror jag det var (Slovenien är katolskt). Den visar kristendomens utveckling i området.

Baksidan av den centrala marknadsplatsen.

Här satte vi oss för lite lokal öl på ett lokalt bryggeri, Loo-Blah-Nah, innan rundvandringen. På fredagar finns det matstånd här som säljer mat från hela världen som man kan äta samtidigt som man lyssnar på live-musik.

Svanhild valde en smakmeny med fem av deras ale. Jag gillar dock inte ale, för mycket humlesmak, och valde deras lager istället.

På kvällen hade jag bokat bord på en restaurang som hette Bascarsija som fokuserar på traditionell mat från balkanregionen.

De gillar kött i den här delen av Europa och även om det inte ser jättegott ut så var det verkligen gott, speciellt med salladen med vit ost till.

Det var mysigt att promenera tillbaka till hotellet längs med floden som kantades av mängder av restauranger. Vi hade verkligen tur med vädret. Dagarna var soliga och varma och även om kvällarna var lite kyligare så var det vindstilla och man klarade sig bra med en tjockare höstjacka.

Det var del 1, den sista delen, del 2, kommer snart.

Lunch bakom lås och bom och adjö till Downton Abbey

Hej på er. Kom tillbaka från Slovenien i måndags, men mer om det i nästa inlägg. Nu ska jag berätta om en liten annorlunda lunch som Angela och jag var på förra veckan, nämligen på restaurangen The Clink inne på fängelset i Brixton.

Maten tillagas och serveras av de intagna och målet är att minska återfall i brott genom att utbilda och rehabilitera personer i fängelset. Det är ett fantastiskt initiativ som vi gärna ville stödja. 

Innan vi togs till restaurangen fick vi låsa in alla våra grejer utom bankkortet i ett skåp, till och med pappersnäsdukar. Därefter gick vi igenom samma typ av säkerhetskontroll som på flygplatserna innan vi togs till restaurangen som låg inne på fängelseområdet. 

Man serverar ingen alkohol i restaurangen, vilket är ganska förståeligt, men vatten gick lika bra (det fanns också andra alkoholfria drycker och mocktails). Man äter med plastbestick (som var typ lika hårda och vassa som metallbestick😏) medan glasen fortfarande var av glas. 

Angela och jag valde en trerätters och allt smakade fantastiskt bra. Maten var också väldigt fint upplagd så det irriterade lite att man inte fick ha telefonen med sig😊. Det här är en restaurang som jag gärna skulle besöka igen. 

Förra veckan gjorde jag också ett sällsynt besök till bion för att se den sista Downton Abbey-filmen någonsin. Jag tyckte att den förtjänade att ses på bio. Jag bor 5 minuters promenad från en bio med alla typer av biosalar, men tycker att 15 pund för en biljett är lite saftigt.

Vad tyckte jag om filmen då? Jo, sååå bra. Den höll precis samma kvalitet som de andra filmerna och serien och jag måste medge att ögonen tårades lite när filmen var slut och man visste att det nog inte blir mer.

Luncher och besök hos Chelsea Pensioners

Hej från ett blåsigt London. Det lär vara någon storm som drar fram men temperaturen är ändå behaglig, och behagligare ska den bli med 20 grader i början av nästa vecka😎.

Dagarna som gått sedan Steve och jag kom hem från Amsterdam för 1,5 vecka sedan har också bjudit på skönt väder och trevligt sällskap. 

Dagen efter vi kom hem hade jag inbokat ett besök på Chelsea and Westminster Hospital för min årliga ekokardiografi, eller hjärtultraljud. Vi har ju aortaaneurysm i släkten och det lönar sig att följa med eventuella förändringar. En normal aorta är 20 mm, min är 39 mm, men de opererar först när den blir 55 mm. Jag hoppas att den inte expanderar ytterligare så att det leder till operation, speciellt inte delen vid hjärtat eftersom det kräver att de stannar hjärtat.

Efter ultraljudet åkte jag hem igen via innan jag tog tåget till Richmond för lunch med damerna i "Matklubben"

Den här gången var det Angelas restaurangval och vi hamnade på den vackra restaurangen Scott's, som ligger alldeles vid Themsen. Det är ingen billig restaurang, men har man möjlighet att besöka den på lunch så har den en väldigt förmånlig lunchmeny. Det här gäller de flesta restauranger, har man möjlighet att besöka dem på lunch så kan man göra "fynd"😊

Maten var väldigt god även om de gott kunde ha serverat någon grönsak till huvudrätten (7 pund och över för en sidorätt är lite väl magstarkt).

Efter lunchen var det bara för mig att åka hem igen till jobbet som väntade. Fantastiskt dock att ha möjlighet att ta lite ledigt mitt på dagen.

Snabbspolning till torsdag den här veckan så hade Angela och jag bokat in en guidad tur på Royal Hospital Chelsea, hem för 300 pensionerade veteraner från den brittiska armén, men mer om det senare.

Som tur var ligger ålderdomshemmet 10 minuters promenad från favoritrestaurangen No. Fifty Cheyne så det var ingen tvekan om var vi skulle äta lunch😋.

Det blev Waldorfsallad till förrätt ...

Kummel med pilgrimsmussla och saffranssås, vita kakaobönor och sommartomatcassoulet med salladslök och sjögräspesto. Älskar allt med saffran, då är jag såld.

Jag slog på stort och beställde efterrätt också, Sticky Toffee Pudding med clotted cream glass. Säkert 99 % socker i den men ibland får det vara värt det😊

Mätta och belåtna gick vi till "hospitalet" där vi gick en guidad tur av en av de inneboende pensionärerna, klädd i den typiska rocken som kallas Scarlet. Det är ett krav att de bär den röda rocken när de representerar Royal Hospital vid ett organiserat besök eller vid en parad. De har också burit dem de gånger vi sett dem på No. Fifty Cheyne.

I närheten av Royal Hospital, och när de är på plats, så bär pensionärer sin "blåa"uniform som består av en blå skjorta och blå byxor, inga mysdresser här inte😊.

Royal Hospital öppnade sina dörrar för de första Chelsea-pensionärerna år 1692, så det har en lång historia. För att antas hit måste pensionären vara tidigare soldat, fri från någon ekonomisk skyldighet att försörja en make/maka eller familj, får sin statspension och kunna ta hand om sig själv.

Fordonsparkering.

Området är stort och det är på sjukhusets marker som bland annat Chelsea Flower Show hålls.

Kapellet.

Matsalen där de bjuds på tre måltider per dag.

Det var en väldigt intressant tur och har ni vägarna förbi London och har tid över så rekommenderar jag ett besök där.