I går installerade Steve och jag (men mest Steve😊) vår nya tvättmaskin, fyra veckor efter att vi fick vår nya spis. Det är inte ovanligt att många saker går sönder samtidigt och Steve utmanade dessutom ödet med att säga till killarna som levererade vår spis att snart levererar de säkert en ny tvättmaskin till oss också. Och så blev det, det var samma killar som släpade upp vår tvättmaskin tre våningar😂. Vår gamla tvättmaskin var 23 år och hade tjänat oss väl, men det senaste året hade funktion efter funktion börjat fungera sämre tills den gav helt upp för ett par veckor sedan. Härligt att kunna centrifugera med full effekt igen utan att hela tvättmaskinen hoppade.😏
I torsdags var det keramikkurs igen. Dagens tema var att göra brickor med stämplar, men eftersom jag inte kommer att vara på plats de tre sista kurstorsdagarna i juli (är i Finland då) så spenderade jag den här torsdagen med att göra så mycket av mina pågående "alster" så klara som möjligt. Det innebar att jag gjorde underdelen av två av mina skålar som jag drejade förra veckan (de måste vara halvtorra) och dekorerade en av dem (nästa vecka kan jag sätta dem för bränning) samt glaserade tre skålar och 4 ekollon som bränts tidigare.
Ekollonen kommer att bli bruna
Den här skålen kommer att ha naturvit ovandel och insida samt brun (inte terrakotta) nederdel.
Den här vinda skapelsen blir grön när den kommer ur ugnen.
Och den här ska också bli brun. Den här skålen hade varit "försvunnen" i fyra veckor efter bränning när jag plötsligt hittade den på hyllan för brända alster i torsdags efter att ha sökt den där varje vecka.
Keramik och drejning är inte lätt men såååå kul och idag registrerade jag mig till höstens kurs.
Efter kusen i torsdags satte jag mig på bussen till Richmond för bio med Anna-Kaarin och Angela. Jag och Angela hann med ett glas vin på en pub innan vi träffade Anna-Kaarin, som kom direkt från jobbet, på bion. Vi såg en film som heter The Salt Path. Filmen baserar sig på verkliga händelser och handlar om ett medelålders par som förlorar sitt hem och allt de äger på grund av en dålig investering. Inte lång efteråt diagnostiserats mannen med en obotlig sjukdom. Eftersom de känner att de inte har något mer att förlora så beslutar de sig för att ge sig ut på en årslång kustvandring i sydöstra England med ett tält de köpt på ebay och socialbidrag som enda inkomst.
När Anna-Kaarin föreslog att vi skulle gå och se filmen tänkte jag att den kanske var lite tråkig men den var istället väldigt bra. Det var ingen snyfthistoria utan väldigt saklig. Jag rekommenderar alla att se den om ni har chansen.
När Anna-Kaarin föreslog att vi skulle gå och se filmen tänkte jag att den kanske var lite tråkig men den var istället väldigt bra. Det var ingen snyfthistoria utan väldigt saklig. Jag rekommenderar alla att se den om ni har chansen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar