Kattskitskaffe

Idag har jag hunnit både med 2 timmar på gymet, jobb och en liten utflykt till Richmond. För Steve är ett besök till någon av cykelaffärerna i staden ett måste, han blir som en mus i en ostaffär:-). Den vi besökte idag var ny för oss och de råkade ha ett av hans favoritmärken, Cannondale. Den han håller i är ett rent "fynd", bara £1 500, det fanns också sådana som kostade över £6 000. Jag skulle aldrig betala så mycket för en cykel. Sist och slutligen beror det på den som sitter på sadeln, inte cykeln.

Ett av målen med Richmond-besöket var kaffe- och tebutiken Rosie&Java. Jag hade fått tipset från en annan London-blogg (bloggar är guldgruvor när det gäller information om olika ställen). Jag fick med mig två olika kaffe, ett påskkaffe med chokladmak och ett som heter Cat Poo Coffee (kattskitskaffe).

Läs mer om kaffet här: Kopi Luwak (engelska: Civet Coffee) är en mycket dyr sorts kaffebönor. De skördas i Indonesien och på Filippinerna, men inte direkt från kaffebusken. Kopi Luwak utvinns istället ur spillningen från det kattliknande djuret indisk palmmård. Palmmården äter bara de bästa sorterna av kaffebären och efter att de passerat djurets matsmältningssystem kan kaffebönorna plockas ur dess avföring för rengöring och rostning.

En påse med 50 g kaffe kostade £15 så det är inget man dricker varje morgon:-) Jag bryggde genast en kopp när jag kom hem och måste säga att det var riktigt gott, mycket mjukare i smaken än annat kaffe som ofta smakar lite bränt.

Jag såg också att de sålde te som plockats av apor. Det kostade också £15/påse...de får mer betalt än lokalbefolkningen tror jag:-)

Mitt bränsle

Det här är vad som håller mig igång de första timmarna på morgonen. Eftersom jag nuförtiden är så "välkänd" på mitt stamcafe så behöver jag inte ens öppna käften utan de börjar tillreda mitt kaffe genast jag stiger in. Perfekt, eftersom jag inte är så pratsam och lite småirriterad på morgonen. Kanske inte så konstigt då jag har stått som en packad sill på tåget i 30 min:-)

Är jag så förutsägbar?

I morse gick jag som vanligt via mitt stamcafe på väg till jobbet för min vanliga skinny latte takeaway. Jag har varit kund där i kanske 2 månader och kan inte tänka mig att jag är deras enda trogna kund, det ligger ju trots allt bredvid en stor tunnelbanestation med en massa kontor runt omkring:-). Jag hade inte mer än stigit in genom dörren när "cafechefen", som stod och satte in varor i kyldisken, ropade "tall skinny latte" med hög röst till kassan som genast började fixa min beställning. Gud vad pinsamt:-). Vad är nästa steg, VIP-status som innebär att jag får gå före i kön:-)