Konst och kompisar

Hej på er! Hoppas ni haft en trevlig vecka hittills. Jag förbereder mig mentalt inför värmeböljan som kommer att börja i morgon, först med behagliga 23 grader och sedan upp till 29 i en vecka🥵. De första dagarna tycker man det är skönt efter att ha småfrusit i flera månader, men det går snabbt över😁. Vi tänker ta ner fläkten från vinden i dag för att vara redo.

I söndags gjorde jag ett impulsbesök till Wimbledon Art Fair. Jag hade aldrig hört talas om marknaden innan jag såg reklam om den hos Busens veterinär i fredags. Marknaden hålls på Wimbledon Art Studios i som är Londons största gemenskap för konstnärer med över 350 rum där de kan hyra in sig. Det måste vara både roligare och mer inspirerande att arbeta på sin konst tillsammans med andra än ensam hemma. 

Besökarna gick från rum till rum i de trånga korridorerna och tittade på konstnärernas alster, som naturligtvis också kunde köpas. Det fanns så mycket fint.

Det här var både påhittigt och skickligt; skulpturer av järntråd och annat "skräp".

De flesta konstnärerna målade tavlor eller gjorde tryck.

De två vackra tavlorna under har målats av en konstnär som heter Alison Groom. Hennes förmåga att måla ljus var helt fantastisk, lite Turner-stuk.

Vy över Richmond park och Themsen. Den, och alla hennes andra tavlor skulle jag gärna ha på väggen.

Uppväxt vid havet som jag är så har jag en förkärlek till vattenmotiv.

... men även kattmotiv😊.

Alma Tipons tavlor av stränder och hav från fågelperspektiv var fantastiska. Ser ni solparasollen?😊

Här skapar man grafittikonst.

Andra fina målningar.

Marknaden/utställningen hålls två gånger om året så jag tänker försöka återvända till hösten.

Som jag nämnde tidigare så var det dags för Busens årliga veterinärbesök för kontroll och influensavaccin i fredags. Steve måste jobba över så det var jag som fick kånka dit honom. Det krävdes en liten kamp att få in honom i buren men det gick till slut. Medan vi väntade på vår tur såg jag hur nervös han var för öronen var alldeles röda och darrade. Jag tyckte så synd om honom. Väl inne på besöksrummet blev han dock hur lugn som helst och låg mest ner och lät veterinären klämma, känna och vaccinera utan att reagera det minsta. Allt var som tur bra med honom förutom att han naturligtvis är för fet😔. Det är svårt att banta en katt när det finns en i hushållet som aldrig låter matkopparna stå tomma, och det är inte jag.😏

Förra veckan hann jag också träffa två kompisar. I fredags åt jag lunch med Angela på Londons bästa köttrestauranger - Blacklock (finns flera av dem i London).

På torsdag åt jag middag med Cecilia på Putney Wine Bar and Kitchen, som är den vinbar med absolut bästa maten.

I helgen åker Steve ner till sina föräldrar och jag får äntligen egentid, få se vad jag hittar på då.☺️

Spirit of the dance

God kväll i stugorna! Jag har precis ätit en egengjord pizza på lågkolhydrattortilla så nu är jag minst sagt proppmätt. Jag minns inte när jag åt pizza på pizzeria senast ... måste vara nästan 15 år sedan, åtminstone inte efter att jag började äta lågkolhydratkost för 12-13 år sedan. 

I dag fick jag äntligen tummen ur och gjorde min skattedeklaration. Den första delen av skatten ska betalas 31.1 så då är det ju bra att veta hur mycket man ska betala😏. Det är lite komiskt, jag har nästan tio månader på mig att deklarera, men ändå drar jag ut på det in i det sista. Det är ju inte så att man kan välja att inte betala skatt precis, inte utan att straffas för det i alla fall.😊 Nå, nu är det gjort och det känns verkligen som en lättnad.

I går var jag och såg en fantastisk dansföreställning som kallas Spirit of the dance. Jag såg dem i fjol också och när det dök upp en annons i mitt internetflöde om att de skulle komma till London igen så bokade jag omedelbart biljett. "Huvuddansen" är irlänsk dans, men de blandar också in street dance, step, tango, flamenco samt sång. I år bjöd de till och med på säckpipemusik. De verkar uppträda i hela världen, så om de anländer dit ni bor så gå och se dem! 

Det värsta med att gå på teater är pauserna. Genast ljuset tänds rusar folk upp för att gå på toaletten, köpa dryck, glass, snacks ... det är helt hysteriskt. Man gör inget annat än släpper förbi folk.😒 

Busen fortsätter tanka värme, snart har han nacke som en giraff. Under en extra lång "session" lyser hans öron röda som stoppljus.😁

Lugna dagar, stressiga dagar, dans och mat

Hej på er. Ny arbetsvecka och vintervädret fortsätter, vilket innebär ett par grader på plus här i London. Som är brukligt på vintern och när det är som kallast så håller vår värmepanna på att ge upp. Den del av pannan som värms upp under natten fungerar fortfarande och vi kan duscha varmt om vi inte drar ut på det för länge, men den som värmer vattnet resten av dygnet (och vattnet till tvättmaskinen) har lagt av.😖 Det är väl drygt 10 år sedan något arbete utfördes på pannan senast så det är väl dags.😏

I går träffade jag Anna-Kaarin och Angela på sen lunch på restaurangen The Ivy i Richmond. Jag är ingen större fantast av kedjor, lägger helst pengarna hos familjerestauranger, men den här har faktiskt lyckats hålla bra kvalitet på sin mat. Den första The Ivy i Covent Garden i centrala London grundades 1917, men det var först för kanske 10 år sedan som de började öppna fler restauranger.

Det blev anklever till förrätt ...

och stekt havsruda till huvudrätt med gröna bönor och mandel. Allt var riktigt gott!

I lördags åt Steve och jag middag på en restaurang som heter Lighthouse uppe på toppen av Wimbledon Village. WV är ett väldigt fint, och dyrt, område med stora och gamla hus. Tennisspelaren Boris Becker bodde där innan han slösade bort alla sina pengar och gick i konkurs.

Restaurangen verkade populär bland den äldre generationen, nästan så att vi kände oss unga😉

Maten var helt ok. Jag åt halstrad tonfisk med picklad gurka och lite andra tillbehör till förrätt och griskottlett med rotsaksmos till huvudrätt. När tallrikarna var borttagna kom servitrisen med dessertmenyn. Jag hade bestämt mig för att skippa desserten och ta en drink i stället, men Steve ville ha något sött. 

Vi väntade, väntade och väntade lite till, men ingen kom och tog våra beställningar. När vi väntat i 20 minuter utan att någon kom tappade vi intresset och beslöt oss för att betala istället. Då dök hon plötsligt upp, men då var det för sent😐.

På väg till bussen passerade vi ett par gamla röda telefonkiosker med "konst" inuti. Det är väl det man får använda dem till nu när alla har sina egna telefoner😏

I torsdags eftermiddag såg jag baletten Svansjön på Richmond Theatre. Jag har sett baletten tidigare, men jag tycker om den så man kan bra se den flera gånger.

Balettgruppen som uppträdde tillhörde nog inte toppskiktet, för det var lite felsteg både här och där och dansare som kom i otakt, men de försökte i alla fall😊. Ballerinan som hade huvudrollen var dock bra måste jag säga. 

Efter föreställningen tog jag tåget till Angela som skulle bjuda mig och svenska Cecilia, som var på besök, på middag. Vi började kl. 18 och det var nära att jag missade det sista tåget som gick halv ett på natten. Tiden går verkligen fort när man har roligt.😊

Fullspäckat program

Glad fredag! Har jobbat och tränat och nu tänker jag bara ligga på soffan och kolla på TV-program på datorn. Jag har börjat följa en kanadensisk serie på TV4-play som heter Burden of Truth, riktigt bra. 

I går kväll träffade jag tre av mina gymkompisar på en pub i närheten. Vi har känt varandra i över 10 år, men det har inte blivit något desto mer än att vi pratat med varandra innan klasserna börjat. För några veckor sedan tog en av tjejerna tag i saken och frågade om vi skulle träffas utanför gymmet någon kväll och vi hoppade alla på förslaget. Det var en riktigt trevlig kväll och vi satt kvar nästan tills de stängde. Vi har redan börjat fundera på var vi ska träffas nästa gång.😊

Steve kom hem redan i onsdags kväll då han fått en ordentlig förkylning, han såg riktigt eländig ut stackarn. Det var min "mysvecka" det😏. Det är ingen bra kombo att ge sig ut med båt i kallaste mars när det blåser, regnar och nästan snöar om vartannat. De hade värmeaggregat på båten, men måste naturligtvis begränsa användning av värme för att inte batteriet skulle bli tomt. Steve tog tåget hem medan de andra fortsatte resan som planerat.

Så här såg det ut i onsdags morse när jag steg upp, tror det är vinterns första snö här i London. Snön förvandlades till envist regn och det var kallt som "f-n" rent ut sagt och för att göra saken ännu värre så hade jag planer för onsdag kväll och måste ge mig ut.

Min plan var den svenska kvinnoorganisationens SveaBritts vårmiddag på Svenska kyrkan tillsammans med min svenska kompis Cecilia som också är medlem. Den här organisationen riktar sig främst till yrkesverksamma kvinnor och erbjuder möjlighet till nätverkande. Två av medlemmarna äger faktiskt vingårdar här i England.

Innan och mellan rätterna bjöds vi på A capellasång. En riktigt kul sång handlade om att arbeta som flygvärdinna på British Airways.

Vi fick också lyssna till den svenska ambassadören för UK, Mikaela Kumlin Granit ...

och Petra Nordlund McGahan som tidigare jobbat och fortfarande jobbar då och då på TV4:s Nyhetsmorgon. Båda berättade intressant om sina karriärer. Det var en riktigt trevlig kväll på många sätt, trots att jag inte är någon större expert när det kommer till småpratande.😏

I tisdags mötte jag upp med Angela och Cecilia för lunch i Soho. Angela hade bokat bord på en modern srilankansk restaurang som heter Paradise.

Maten var väldigt vacker och de första två rätterna var väldigt goda, grillade räkor och råbiff på srilankanskt vis. De kunde kanske ha tonat ner chilin lite för det brände ordentligt i munnen i bland. Cecilia, som är lite känslig för hetta, fick en ordentlig hostattack när hon tog första tuggan😁.

Min sista rätt var stekt paneerost. Jag gillar paneerost, men den har inte mycket smak i sig själv så man måste vara försiktig med hur man smaksätter den. Här hade de använt alldeles för mycket citrus för det smakade inget annat. Jag har kommit fram till att jag egentligen inte är något stort fan av citron i mat, den tar oftast över. Summa summarum var maten helt ok men vi var alla överens om att portionerna kunde ha varit större.

I måndags var det dags för musikal ... igen. Den här gången såg jag The Bodyguard som är baserad på filmen med Whitney Houston och Kevin Costner ni vet. Musikalen innehåller dock fler låtar av WH än vad filmen gjorde. Melody Thornton, en av medlemmarna i den tidigare tjejgruppen The Pussycat Dolls, spelade huvudrollen. Hon var riktigt bra, speciellt när hon sjöng låtar där hon kunde ta i ordentligt för hon saknade inte röstresurser. Jag rekommenderar den verkligen.

Tidigare har man inte fått fotografera alls under pågående show, men på de senaste 2 eller 3 musikalerna jag varit på har de sagt att man får fotografera och filma hur mycket som helt under det sista numret.

I morgon har jag inga planer alls, förutom att besöka gymmet, och det ska bli ganska skönt att ta det lite lugnt😊. På söndag ska jag äta middag med tre kompisar på en pub i Richmond.

Teater, konst och kompishäng

I går besökte Anette, svenska Cecilia och jag London Art Fair i stadsdelen Angel. Cecilia hade fått gratis biljetter från ett svenskt konstgalleri som deltog i mässan och det tackade vi för😊. Hela mässhallen var full av gallerier som ställde ut sina alster som alla var till salu. Det fanns både "billig" och dyr konst och allt ifrån tavlor till statyer och andra hantverk. Det fanns hur mycket som helst att se och vi var nog där i nästan två timmar.

När vi i princip sett allt och våra ben och ryggar började protestera stopp gick vi till en restaurang i närheten som heter Frederick's. Cecilia hade varit dit för flera år sedan men det var en ny upplevelse för Anette och mig. 

Jag började med en tonfisk- och avokadotartar med wasabi och picklad ginger till. Väldigt god.

Till huvudrätt beställde jag stekt filé av havsruda, svartkålspuré, rostad rotselleri, rosensallad, babyspenat och krossade hasselnötter. Rätten skulle ha varit god, men det var något bland grönsakerna som smakade väldigt bittert/bränt😬. När vi ätit klart var klockan nästan nio på kvällen och det var dags för oss att åka den lite krångliga vägen hem. Bor man i sydvästra London kan det vara lite kämpigt att ta sig till och från Angel, för mig krävdes det två tunnelbanor och ett tåg. Jag gillar Angel väldigt mycket så det är synd att det ligger lite besvärligt till.

I tisdags var det dags för riktig fine dining, för då var vi tre bjudna på middag till Angela. Hon hade gjort ett par kanapeer till fördrinken och till huvudrätt fick vi grisinnerfile, både svampsås och rödvinssås, hasselbackspotatis samt andra grönsaker. Det var sååå gott och köttet smälte i munnen. 

Middagen kröntes av var sin chokladfondant, hallonpure och vispad grädde med konjak. Det kan aldrig bli fel med choklad till dessert.😋 Jag var hemma lite före midnatt och vaknade pigg och tämligen utvilad på morgonen, jag till och med tränade på eftermiddagen. Något de andra tre inte gjorde om jag säger så😁

För ett par veckor sedan satte jag mig ner vid datorn och bokade biljetter till olika teaterföreställningar den här våren. Först ut var en show i irländsk dans, kombinerat med lite salsa, flamenco, balett, stepp, streetdance osv., kallad Spirit of the Dance. Den kändes lite som en miniversion av Riverdance eller Lord of the Dance men fortfarande väldigt bra. Jag rekommenderar verkligen showen om den råkar passera era "hoods" eftersom de uppträder över hela världen.

Foto lånat från spiritofthedance.com

Jag såg showen på New Wimbledon Theatre, ännu en vacker brittisk teater.