Konst och kompisar

Hej på er! Hoppas ni haft en trevlig vecka hittills. Jag förbereder mig mentalt inför värmeböljan som kommer att börja i morgon, först med behagliga 23 grader och sedan upp till 29 i en vecka🥵. De första dagarna tycker man det är skönt efter att ha småfrusit i flera månader, men det går snabbt över😁. Vi tänker ta ner fläkten från vinden i dag för att vara redo.

I söndags gjorde jag ett impulsbesök till Wimbledon Art Fair. Jag hade aldrig hört talas om marknaden innan jag såg reklam om den hos Busens veterinär i fredags. Marknaden hålls på Wimbledon Art Studios i som är Londons största gemenskap för konstnärer med över 350 rum där de kan hyra in sig. Det måste vara både roligare och mer inspirerande att arbeta på sin konst tillsammans med andra än ensam hemma. 

Besökarna gick från rum till rum i de trånga korridorerna och tittade på konstnärernas alster, som naturligtvis också kunde köpas. Det fanns så mycket fint.

Det här var både påhittigt och skickligt; skulpturer av järntråd och annat "skräp".

De flesta konstnärerna målade tavlor eller gjorde tryck.

De två vackra tavlorna under har målats av en konstnär som heter Alison Groom. Hennes förmåga att måla ljus var helt fantastisk, lite Turner-stuk.

Vy över Richmond park och Themsen. Den, och alla hennes andra tavlor skulle jag gärna ha på väggen.

Uppväxt vid havet som jag är så har jag en förkärlek till vattenmotiv.

... men även kattmotiv😊.

Alma Tipons tavlor av stränder och hav från fågelperspektiv var fantastiska. Ser ni solparasollen?😊

Här skapar man grafittikonst.

Andra fina målningar.

Marknaden/utställningen hålls två gånger om året så jag tänker försöka återvända till hösten.

Som jag nämnde tidigare så var det dags för Busens årliga veterinärbesök för kontroll och influensavaccin i fredags. Steve måste jobba över så det var jag som fick kånka dit honom. Det krävdes en liten kamp att få in honom i buren men det gick till slut. Medan vi väntade på vår tur såg jag hur nervös han var för öronen var alldeles röda och darrade. Jag tyckte så synd om honom. Väl inne på besöksrummet blev han dock hur lugn som helst och låg mest ner och lät veterinären klämma, känna och vaccinera utan att reagera det minsta. Allt var som tur bra med honom förutom att han naturligtvis är för fet😔. Det är svårt att banta en katt när det finns en i hushållet som aldrig låter matkopparna stå tomma, och det är inte jag.😏

Förra veckan hann jag också träffa två kompisar. I fredags åt jag lunch med Angela på Londons bästa köttrestauranger - Blacklock (finns flera av dem i London).

På torsdag åt jag middag med Cecilia på Putney Wine Bar and Kitchen, som är den vinbar med absolut bästa maten.

I helgen åker Steve ner till sina föräldrar och jag får äntligen egentid, få se vad jag hittar på då.☺️

Bråda dagar

Äntligen lördag. Precis hemkommen från gymmet och frukosten är uppäten. Det är mer höstväder än sommarväder här just nu med regnskurar, blåst och småskallt. På nyheterna pratar de om att det har varit rekordvärme i Europa de senaste 30 dagarna men då kan de inte ha inkluderat Storbritannien 😁 Men, hellre så här än 30 grader dag ut och dag in.

Jag är ingen stor poddlyssnare, lyssnar på böcker och musik och det är typ allt, men i går lyssnade jag på Monäsbon Tomas Knuts väldigt underhållande sommarprat på Yle. Han berättade om sin fotbollskarriär som "proffs" i Munsala United som spelar i division 6, eller om de fortfarande är i division 7.😊 Lyssna på den!

Alla måste dock börja någonstans, det gjorde ishockeylaget Muik (Munsala ishockeyklubb) också. De första åren i klubbens historia på 80-talet förlorade de inte sällan med typ 16-1, men nu har de blivit riktigt bra och kan till och med köpa in spelare.😊 Allt började dock med några ishockeyintresserade ungdomar ute i byarna som gjorde isplanen bakom Hirvlax lågstadieskola som sin "hemmaarena". Hur många helger har jag inte stått där och frusit fötterna av mig när de hade match😁.

Min erfarenhet är att invånare på landsbygden är mycket mer företagsamma och uppfinningsrika än stadsbor. Stadsbor förväntar sig och kräver att staden ska ordna saker åt dem medan landsbygdsborna gör det själva. 

När min ena bror och hans kompisar var i tidiga tonåren byggde de sitt eget "kämppä" (ungdomslokal) genom att samla in överblivet byggmaterial från sina föräldrar. Det var inget dåligt bygge heller. Stugan blev två våningar och den målades röd med vita knutar. Den andra brodern och hans kompisar byggde en ishall i det stora frysrummet till ett nerlagt foderkök i byn. De hade till och med klubbmöten och förde protokoll, min bror var sekreterare, så det var seriöst😁. Det anordnades träningar, matcher och "öppna dagar" med godisförsäljning. Allt fick dock ett abrubt slut en natt när taket rasade in. Det var verkligen tur att det skedde på natten och ingen var där för det lär ha varit ett ordentligt brak. I Nykarleby däremot fick ungdomarna en fritidsgård av stan som de brände ner om jag inte minns fel. Otacksamhet är världens lön😏.

Nu till veckans händelser som till 80 procent har bestått av jobb. Det gäller att ligga i nu så att jag kan ta två veckor ledigt om en vecka.

I torsdags åt jag i alla fall en sen lunch med min kompis Angela i på köttrestaurangen Blacklock. Maten är alltid god där och servicen super.

På väg till restaurangen passerade jag det här "minnet" från covidtiden. Jag saknar verkligen inte tvåmetersköandet eller något annat som hade med pandemin att göra.

Innan maten drack vi var sin vattenmelonmargarita. Margarita är verkligen min favoritdrink, allt med Tequila egentligen.

Vi började med att dela på två förrätter, en skiva surdegsbröd med tomat och riccotta samt räkcocktail.

Till huvudrätt blev det en rumpstek som inte kom med på bild, lite sidorätter och olika såser.

Vi lyckades ännu klämma ner lite ost till efterrätt ...

och en avslutande cocktail, Paloma, också med Tequila.

Onsdag kväll var Steve och jag och tittade på när en av hans klubbkamrater i bowls spelade en viktig match som han tyvärr förlorade. Nytt försök nästa år.

Förra lördagen åt vi middag på en portugisisk restaurang i Steves gamla hemtrakter. Restaurangen heter Caravela Restaurant. Det var första besöket för Steve medan jag varit dit en gång tidigare, då med Angela. Det intressanta är att restaurangen verkar vara väldigt populär bland asiater, något jag uppmärksammade förra gången också. Den ligger lite "på sidan om" men de har ändå hittat dit.

Maten är god och portionerna stora. Vi valde att endast beställa smårätter, dvs. tapas, men efteråt så insåg jag att jag borde jag ha nöjt mig med tre rätter i stället för fyra, för oj vad mätt jag blev.😏 

Fisk- och skaldjurssoppa.

Grillad blodpudding.

Friterade bläckfiskringar och mozzarella-, tomat- och avocadosallad.

Gissa vem?!😍

Hemmamys och middag med utsikt

Hej på er! Nyss hemkommen från musikalen Bodyguard men den berättar jag mer om i morgon, jag tänkte jag skulle behandla helgen först.

Steve åkte på sin veckolånga båtsemester i östra England med två av sina kompisar i lördags, så jag får ha lägenheten och Busen för mig själv i en vecka. De valde verkligen inte den bästa månaden för båtsemester, för det är utlovat köld och regn typ varje dag och det är ganska dött på kanalerna den här årstiden. Jag vet inte riktigt hur dom tänkte.

Nå, jag har nästan hela veckan fullbokad med idel roligheter så mig går det ingen nöd på, och dessutom har jag fungerande internet och varm lägenhet😊

I lördags tog jag det ganska lugnt, förutom de två gympassen på morgonen då. När jag kom hem duschade jag och gjorde botten till en LCHF-smörgåstårta som jag skulle festa till det med på kvällen. Jag åkte också en snabbis till Clapham Junction för att leta födelsedagspresent till Mia som jag skulle träffa på middag på söndagen. Hon fyller den 24:e och jag den 25:e och vi brukar ha gemensam födelsedagsmiddag runt våra födelsedagar. I år fyllde hon dessutom 50 år så det krävde en liten present tyckte jag.

Så här blev min smörgåstårta med fisk- och skaldjursfyllning (favorit) och den räckte ända till i dag. Jag använde mitt vanliga recept. 

Jag blandade också ihop ett par Blue Arrow till mig, det var länge sedan sist nu.😋

Katt med snabel😏

Som vanligt när Steve är borta får jag all uppmärksamhet av Busen på natten, något jag gärna överlåter till Steve😒 Kattskrället väckte mig första gången kl. 4 på morgonen och ville ligga och kurra på mitt bröst. När han kom igen en timme senare så tyckte jag det fick vara nog och vände ryggen mot honom. Det uppskattade han inte utan gick helt sonika runt och bet mig i armen😾. Då åkte han snabbt ner i golvet och gjorde inget nytt försök förrän kl. 8 (man kan inte anklaga honom för att vara långsint😂). Jag skulle ändå upp vid den tiden så vi hann kela lite innan det var dags att gå till gymet.

På eftermiddagen jobbade jag undan lite innan jag tog tunnelbanan till stan och stadsdelen Monument, jag hade nämligen bokat bord till Mia och mig på restaurangen Darwin Brasserie som ligger på 36:e våningen i byggnaden Sky Garden, eller Walkie Talkie som den allmänt kallas.

Utsikten är fantastisk, både dag- och kvällstid, även om vädret inte var det bästa. Det var i alla fall inte dimma. Här kan man verkligen tala om 50 shades of brown, men brunt är också fint😊

The Shard

Canary Wharf i bakgrunden

Tower Bridge och Tower of London

Man behöver inte äta på någon av de två restaurangerna, utan man kan nöja sig med att ta hissen upp, fotografera utsikten, kanske ta en drink och lite snacks och åka ner igen.

Vi kunde inte klaga på utsikten från vårt bord😊

Restaurangen var ganska liten men servicen var bra och maten god ...

Min makrillpate med saltgurka smälte i munnen ...

... och pork bellyn med linser var lika god den.

När vi ätit vår middag fick vi se London by night också och fick ta fler foton.

Jag rekommenderar verkligen ett besök dit om ni har vägarna förbi och vill se London ur ett fågelperspektiv👍

Middag på hög höjd

God kväll. En liten snabbis innan det är dags att krypa till kojs. I kväll var det som sagt dags för middag högt uppe i det blå ... eller ska jag säga det grå, i resturangen Searcys at the Gherkin. Det var Mias första besök här och mitt tredje. Vi brukar alltid försöka träffas runt våra födelsedagar (vi fyller år med en dags mellanrum) men eftersom jag är borta i helgen och Mia nästa helg så slog vi till nu.

Efter att vi anmält oss i receptionen och våra väskor och jackor lysts igenom (säkerheten är ganska noggrann här) så kom vi äntligen upp till 39:e våningen. När vi satt oss tog jag genast fram mobilen för ett par foton. Ett måste när man har sån här fantastisk utsikt. Om ni tittar noga så ser ni både Mia och mig😎

Av någon orsak så fick jag endast huvudrätten, som var hjort, på bild trots att jag tog flera foton av både förrätt och efterrätt. Min Nokia är bra men kameran skulle må bra av en liten uppdatering.

Vi satt länge och åt, drack och pratade. Det var sååå kul att träffa Mia igen, men eftersom vi båda hade en tidig morgon följande dag så bröt vi upp i vettig tid. Det är inte alltid som jag är så förståndig😀
På väg mot tunnelbanan i Bank lyckades jag få till ett par väldigt fina foton (med min telefon oroligt nog) av de senaste tillskotten av höga kontorsbyggnader i Monument. Ibland är "50 shades of grey" inte så illa.