Blandad kompott

Så har man ännu en arbetsvecka bakom sig, men jag har inte bara jobbat.

I går gick jag på ännu en rundtur med London Walks som hette Hidden London (Dolda London). Jag var inte helt säker på om jag gått den tidigare när jag bokade, men när den väl satte i gång så insåg jag att jag nog hade det. Det var dock en annan guide än den jag hade tidigare så jag fick både lära mig nya saker och repetera gamla😊.

Vädret var fantastiskt.

Det astronomiska uret på Bracken House med Winston Churchills ansikte i mitten. Byggnaden är uppkallad efter Bernard Bracken, tidigare ordförande för Financial Times som publicerades här fram till 1980-talet. Han var också en personlig vän till Churchill och därav hans ansikte på uret.

När jag befinner mig i Monument- eller Bank-området dagtid så brukar jag ofta äta lunch på den otroligt vackra puben The Old Bank of England.

Tisdag kväll begav jag mig till norra London, närmare bestämt till Hampstead, för en föreläsning i ämnet ”Innovativa kvinnliga artister i Norden på 1880–1920-talet”. En kompis hade köpt ett par biljetter till sig men blev förhindrad, så då fick jag och en annan som jag känner dem istället. Det är en liten ”omväg” för att ta sig dit men det fick det vara värt. Föreläsaren hade valt ut ett par tre kvinnliga konstnärer från varje nordiskt land och gick mer på djupet om deras liv och konst. Det var riktigt intressant måste jag säga.

I måndags var jag på improvisationsteatern Austentatious tillsammans med Anna-Kaarin och Angela. Jag och Anna-Kaarin börjde dock med middag på den indonesiska restaurangen Bali Bali. 

Jag började en kycklingsoppa vilket var passande med tanke på förra veckans förkylning som ännu hängde kvar lite.

Till huvudrätt åt jag Rendang, vilket är nötkött som tillagats långsamt tills det blivit jättemört. Rätten var smaksatt med chili och kokos och var på gränsen till för het😅.

Vi mötte upp med Angela på teatern. Pjäsen var lika påhittig och galen som vanligt (mitt fjärde besök). Varje pjäs är olika eftersom det är publiken som får ge förslag på vilken "nyupptäckt" Austenroman som ska spelas. I måndags hette den "Jane - vampyrdödaren".

Eftersom Steve var på födelsedagsmiddag med en kompis i lördags så åt vi middag tillsammans på söndag istället.  Ingen av oss orkade åka alltför långt till restaurangen så vi hamnade på den franska restaurangen Bordelaise i Tooting Market.

Vi har båda fastnat för ett par rätter som vi beställer varje gång ... leverpate till förrätt ...

... och rumpstek till huvudrätt.😋

Om Busen fastnat för något så är det att bli rullad med en luddrulle. Ibland försöker jag dra av ett skikt så tyst jag kan så att han inte ska höra, men sekunden senare sitter han ändå bredvid mig och jamar uppfodrande😏. Han älskar det verkligen och trampar runt, kurrar och spänner ut tårna.

En by i Piccadilly och improvisationsteater

Hej på er, hoppas veckan har börjat bra! Här har det varit grått som i en säck i dag och det enda jag gjort är gymmat och jobbat. I går däremot sken solen och jag tog eftermiddagen ledig för lite kultur.

Det var ett tag sedan jag var på en London Walk-promenad nu och i går kände jag att det var dags igen. Eftersom jag skulle träffa Angela för middag i Soho följt av teater så passade det bra med en guidad tur runt Piccadilly.

Turen startade vid den välkända Eros-statyn vid Piccadilly Circus, och det första vi fick lära oss är att den inte föreställer Eros, den erotiska kärlekens gud, utan det är faktiskt en staty av hans bror Anteros – guden för osjälvisk kärlek.😏

Vårt andra stopp var utanför Theatre Royal Haymarket som härstammar från mitten av 1700-talet. Där fick vi bland annat lära oss varifrån talesättet "Break a leg", som vanligtvis används på teater för att önska skådespelare lycka till innan de går upp på scenen, kommer ifrån. Talesättet uppstod i mitten av 1700-talet när en man som hette Samuel Foote var chef för Royal Haymarket. Under en kunglig jaktfest tilldelades han som skämt en oinriden häst (humorn var lite annorlunda på den tiden😏). Han kastades av hästen och bröt benet så allvarligt ett det behövde amputeras. Kungen, som gett honom hästen, fick dåligt samvete och gav Foote tillåtelse att förstora och rusta upp teatern, något som han nekats innan. Det brutna och amputerade benet ledde med andra ord till något bra och därigenom "Break a leg".😊

Det finns många vackra arkader i statsdelarna Piccadilly och St James's, vissa är smått glömda och gömda ...

... medan andra är fulla av aktiviteter. Den kanske mest kända heter Burlington Archade och öppnades 1819. Den här arkaden har Storbritanniens äldsta och minsta "polisstyrka", kallad Beadles. De ansvarar för att upprätthålla de regler som fastställdes av de ursprungliga Beadles, och det är exempelvis förbjudet att vissla, springa, cykla eller "bete sig högljutt" i arkaden. Endast två personer har beviljats särskilt tillstånd att vissla, varav en av dem är Sir Paul McCartney. 😊

Vi besökte även parfymtillverkare Floris som härstammar från 1730 och som fortfarande är i samma familjs ägo. De är kunglig hovleverantör av parfymer men även Florence Nightingale, Winston Churchill, Ian Flemming och andra kändisar köpte och köper deras parfymer. Man kan få sin alldeles egen parfym också ... om man betalar 4 500 pund.😊

Vi passerade även chokladtillverkaren Charbonnel et Walker som även de är hovleverantörer till kungahuset. Drottning Elisabeth var väldigt förtjust i choklad och vi fick smakprov på två av hennes favoritchoklader ...

... med smak av lavendel och rosenvatten. Inte mina favoritsmaker, men smaken är som baken.😏

Efter den väldigt intressanta rundturen var jag lagom seg i benen, innan jag åkte till stan hade jag nämligen gått min vanliga entimmesrunda. Det är svårt att hålla sig inomhus när det äntligen är varmt och soligt utomhus.😎

Kl 18 träffade mötte jag upp med Angela för middag på restaurangen Blacklock i Soho. Deras kött, sidorätter och såser är fantastiska😋 De är oftast fullbokade, så man bör vara tidigt ute om man vill ha ett bord.

Älskar speciellt deras långbakade sötpotatis.

Efter middagen promenerade vi till Arts Theatre för att se den fantastiskt roliga improvisationskomedin Austentatious. Jag har sett den tre gånger nu, men det spelar ingen roll för det är en ny föreställning varje gång. Skådespelarna improviserar nämligen en ny (okänd) Jane Austen-roman varje kväll med inspiration av en titel från publiken som framförs i tidstypiska kostymer med levande musikaliskt ackompanjemang. Pjäsen är så jäkla kul och skådespelarna har lika kul dom eftersom dom inte vet vad de andra kommer att säga härnäst som de i sin tur måste reagera på. En man som satt bakom Angela och mig skrattade nästan non stop😂. Har ni chansen så gå och se den.

Det var måndagen det, i morgon har jag bokat in besök på två fotoutställningar. Det finns sååååå mycket att se och göra i London att det är synd att inte dra nytta av åtminstone några promille av utbudet.😁

Dans och teater

God kväll i stugorna. Är nyss hemkommen från en helt fantastisk show, Lord of the Dance - Dangerous Games. Gillar man dans och irländsk musik som jag så är den här perfekt. Jag satt med gåshud nästan hela föreställningen för det var så otroligt vackert. Storyn var väl inte den bästa, någonting futuristiskt där det goda möter det onda, men det gjorde ingenting, jag bara njöt av uppträdandet. Tänk hur många timmars träning som måste ligga bakom för att bli så otroligt skickliga och synkroniserade som de här dansarna var. Det ser ut som om de flyger fram men det är nog allt annat än lätt. Nadine Coyle, som tidigare sjöng i tjejgruppen Girls Aloud och den med absolut bästa rösten, sjöng också flera låtar.

Showen var så bra att jag imorgon tänker kolla om det finns några biljetter kvar (sista föreställningen går i slutet av oktober). Jag satt högst upp men hade perfekt utsikt.

Bild från ayoungertheatre.co.uk

Bild från officiallondontheatre.co.uk

Före kvällens visuella njutning och tidigare idag åt Steve och jag en ordentlig brunsch på vår nya stampub (för Engelsk frukost) The Rocket i Putney. Före lunchen hade jag varit på gymet så det smakade verkligen gott eftersom jag bara druckit kaffe med grädde och en matsked kallpressad kokosolja till "frukost". Beställer man den engelska frukosten (storlek Large naturligtvis:-) före kl 12 så får man den för under 6 pund; så fast jag inte äter brödet, hash brownisarna och bönorna så blir jag absolut proppmätt. Jag ökar också fettintaget med majonnäs och smör. När jag kom hem nu ikväll vid 22.30-tiden så hade jag inte ätit på 10 timmar men kände bara ett jättelitet sug.

Efter brunschen passade vi på att kolla i välgörenhetsbutiker. Jag måste säga att jag aldrig hittar något där, är lite skeptisk till att använda kläder som okända använt. Det är däremot något som Steve inte har problem med, han shoppar ganska ofta kläder i sådana här butiker. Nå, vi gick iallafall igenom dem alla och när vi gick in i den sista, vad hittade jag där om inte en Marimekko-skål för 4 pund! Det var samma butik som jag köpte en Alvar Aalto-skål i för 10 pund för två år sedan. Jag köpte naturligtvis även den här. Jag misstänker att donatorerna är engelsmän som har finska bekanta. De har uppenbart inte insett värdet på gåvorna och genast de får chansen tar de dem till välgörenhetsbutiken. Inte mig emot:-)

Igår var min amerikanska kompis Thad och jag till Angel för improvisationsteater på puben The Queen's head. Det var tredje gången jag såg teatergruppen Austentatious uppträdande. Alla deras pjäser handlar om en av Jane Austens's "okända romaner", men eftersom publiken får föreslå titel så blir det nytt innehåll varje gång. Jag blir alltid imponerad över hur snabbtänkta de är eftersom de ju inte spelar efter något manus.

En av pubens mer intressanta stilleben.

I väntan på att showen ska börja.

Här kommer förresten ett bevis på att det fortfarande finns mjölkbilar som levererar mjölk i glasflaskor. Det är vår granne på bottenvåningen som beställt hemleverans.