Bråda dagar

Äntligen lördag. Precis hemkommen från gymmet och frukosten är uppäten. Det är mer höstväder än sommarväder här just nu med regnskurar, blåst och småskallt. På nyheterna pratar de om att det har varit rekordvärme i Europa de senaste 30 dagarna men då kan de inte ha inkluderat Storbritannien 😁 Men, hellre så här än 30 grader dag ut och dag in.

Jag är ingen stor poddlyssnare, lyssnar på böcker och musik och det är typ allt, men i går lyssnade jag på Monäsbon Tomas Knuts väldigt underhållande sommarprat på Yle. Han berättade om sin fotbollskarriär som "proffs" i Munsala United som spelar i division 6, eller om de fortfarande är i division 7.😊 Lyssna på den!

Alla måste dock börja någonstans, det gjorde ishockeylaget Muik (Munsala ishockeyklubb) också. De första åren i klubbens historia på 80-talet förlorade de inte sällan med typ 16-1, men nu har de blivit riktigt bra och kan till och med köpa in spelare.😊 Allt började dock med några ishockeyintresserade ungdomar ute i byarna som gjorde isplanen bakom Hirvlax lågstadieskola som sin "hemmaarena". Hur många helger har jag inte stått där och frusit fötterna av mig när de hade match😁.

Min erfarenhet är att invånare på landsbygden är mycket mer företagsamma och uppfinningsrika än stadsbor. Stadsbor förväntar sig och kräver att staden ska ordna saker åt dem medan landsbygdsborna gör det själva. 

När min ena bror och hans kompisar var i tidiga tonåren byggde de sitt eget "kämppä" (ungdomslokal) genom att samla in överblivet byggmaterial från sina föräldrar. Det var inget dåligt bygge heller. Stugan blev två våningar och den målades röd med vita knutar. Den andra brodern och hans kompisar byggde en ishall i det stora frysrummet till ett nerlagt foderkök i byn. De hade till och med klubbmöten och förde protokoll, min bror var sekreterare, så det var seriöst😁. Det anordnades träningar, matcher och "öppna dagar" med godisförsäljning. Allt fick dock ett abrubt slut en natt när taket rasade in. Det var verkligen tur att det skedde på natten och ingen var där för det lär ha varit ett ordentligt brak. I Nykarleby däremot fick ungdomarna en fritidsgård av stan som de brände ner om jag inte minns fel. Otacksamhet är världens lön😏.

Nu till veckans händelser som till 80 procent har bestått av jobb. Det gäller att ligga i nu så att jag kan ta två veckor ledigt om en vecka.

I torsdags åt jag i alla fall en sen lunch med min kompis Angela i på köttrestaurangen Blacklock. Maten är alltid god där och servicen super.

På väg till restaurangen passerade jag det här "minnet" från covidtiden. Jag saknar verkligen inte tvåmetersköandet eller något annat som hade med pandemin att göra.

Innan maten drack vi var sin vattenmelonmargarita. Margarita är verkligen min favoritdrink, allt med Tequila egentligen.

Vi började med att dela på två förrätter, en skiva surdegsbröd med tomat och riccotta samt räkcocktail.

Till huvudrätt blev det en rumpstek som inte kom med på bild, lite sidorätter och olika såser.

Vi lyckades ännu klämma ner lite ost till efterrätt ...

och en avslutande cocktail, Paloma, också med Tequila.

Onsdag kväll var Steve och jag och tittade på när en av hans klubbkamrater i bowls spelade en viktig match som han tyvärr förlorade. Nytt försök nästa år.

Förra lördagen åt vi middag på en portugisisk restaurang i Steves gamla hemtrakter. Restaurangen heter Caravela Restaurant. Det var första besöket för Steve medan jag varit dit en gång tidigare, då med Angela. Det intressanta är att restaurangen verkar vara väldigt populär bland asiater, något jag uppmärksammade förra gången också. Den ligger lite "på sidan om" men de har ändå hittat dit.

Maten är god och portionerna stora. Vi valde att endast beställa smårätter, dvs. tapas, men efteråt så insåg jag att jag borde jag ha nöjt mig med tre rätter i stället för fyra, för oj vad mätt jag blev.😏 

Fisk- och skaldjurssoppa.

Grillad blodpudding.

Friterade bläckfiskringar och mozzarella-, tomat- och avocadosallad.

Gissa vem?!😍

Shopping, kompisträffar och digital konst

 Trevlig lördag på er, hoppas helgen har börjat bra. 

Det verkar som om min årliga förkylning äntligen börjar ge med sig. Jag testade formen genom att på body pump på morgonen och allt kändes bra, även om jag fick snyta mig mellan låtarna😏.

I går tog jag bussen till Westfield shoppingcenter i Shepherds Bush för lite julklappsshopping och jag lyckades verkligen hitta något. Det är, eller har varit, Europas största urbana shoppingcenter, så det är massivt. Jag orkar aldrig gå igenom alla butiker, utan fokuserar kanske på 5 eller 6 där jag vet att jag har störst chans att hitta något.

På torsdag kväll var det dags för min och mina gymkompisars månatliga träff. Den här gången träffades vi hos en av tjejerna där vi bjöds på fingermat och vin och bubbel. Vi satt och pratade till efter elva, tiden bara flög iväg. 

I onsdags besökte jag, Angela och Anna-Kaarin en "digital konstutställning", kallad "Latent spaces", i stadsdelen Canary Wharf. Utställningen bestod i princip av bilder, ljus, ljud och rörelse som ständigt förändrades. Det var väldigt avslappnande och vackert och i några av rummen kunde man också sitta ner och följa "skådespelet".

I ett rum fanns hängande rep med glödlampor. Bra bakgrund för selfies😊

Efter utställningen hann vi med ett par drinkar på en cocktailbar i närheten innan det var dags att gå till restaurangen där vi bokat bord.

Blacklock är en fantastisk köttrestaurang som finns på ett antal ställen i London nu. Även deras sidorätter och såser är magiska. 

Nu är det spaghettipumpsäsong igen och jag har hunnit äta dem med både kycklingfyllning och köttfärsfyllning.

En by i Piccadilly och improvisationsteater

Hej på er, hoppas veckan har börjat bra! Här har det varit grått som i en säck i dag och det enda jag gjort är gymmat och jobbat. I går däremot sken solen och jag tog eftermiddagen ledig för lite kultur.

Det var ett tag sedan jag var på en London Walk-promenad nu och i går kände jag att det var dags igen. Eftersom jag skulle träffa Angela för middag i Soho följt av teater så passade det bra med en guidad tur runt Piccadilly.

Turen startade vid den välkända Eros-statyn vid Piccadilly Circus, och det första vi fick lära oss är att den inte föreställer Eros, den erotiska kärlekens gud, utan det är faktiskt en staty av hans bror Anteros – guden för osjälvisk kärlek.😏

Vårt andra stopp var utanför Theatre Royal Haymarket som härstammar från mitten av 1700-talet. Där fick vi bland annat lära oss varifrån talesättet "Break a leg", som vanligtvis används på teater för att önska skådespelare lycka till innan de går upp på scenen, kommer ifrån. Talesättet uppstod i mitten av 1700-talet när en man som hette Samuel Foote var chef för Royal Haymarket. Under en kunglig jaktfest tilldelades han som skämt en oinriden häst (humorn var lite annorlunda på den tiden😏). Han kastades av hästen och bröt benet så allvarligt ett det behövde amputeras. Kungen, som gett honom hästen, fick dåligt samvete och gav Foote tillåtelse att förstora och rusta upp teatern, något som han nekats innan. Det brutna och amputerade benet ledde med andra ord till något bra och därigenom "Break a leg".😊

Det finns många vackra arkader i statsdelarna Piccadilly och St James's, vissa är smått glömda och gömda ...

... medan andra är fulla av aktiviteter. Den kanske mest kända heter Burlington Archade och öppnades 1819. Den här arkaden har Storbritanniens äldsta och minsta "polisstyrka", kallad Beadles. De ansvarar för att upprätthålla de regler som fastställdes av de ursprungliga Beadles, och det är exempelvis förbjudet att vissla, springa, cykla eller "bete sig högljutt" i arkaden. Endast två personer har beviljats särskilt tillstånd att vissla, varav en av dem är Sir Paul McCartney. 😊

Vi besökte även parfymtillverkare Floris som härstammar från 1730 och som fortfarande är i samma familjs ägo. De är kunglig hovleverantör av parfymer men även Florence Nightingale, Winston Churchill, Ian Flemming och andra kändisar köpte och köper deras parfymer. Man kan få sin alldeles egen parfym också ... om man betalar 4 500 pund.😊

Vi passerade även chokladtillverkaren Charbonnel et Walker som även de är hovleverantörer till kungahuset. Drottning Elisabeth var väldigt förtjust i choklad och vi fick smakprov på två av hennes favoritchoklader ...

... med smak av lavendel och rosenvatten. Inte mina favoritsmaker, men smaken är som baken.😏

Efter den väldigt intressanta rundturen var jag lagom seg i benen, innan jag åkte till stan hade jag nämligen gått min vanliga entimmesrunda. Det är svårt att hålla sig inomhus när det äntligen är varmt och soligt utomhus.😎

Kl 18 träffade mötte jag upp med Angela för middag på restaurangen Blacklock i Soho. Deras kött, sidorätter och såser är fantastiska😋 De är oftast fullbokade, så man bör vara tidigt ute om man vill ha ett bord.

Älskar speciellt deras långbakade sötpotatis.

Efter middagen promenerade vi till Arts Theatre för att se den fantastiskt roliga improvisationskomedin Austentatious. Jag har sett den tre gånger nu, men det spelar ingen roll för det är en ny föreställning varje gång. Skådespelarna improviserar nämligen en ny (okänd) Jane Austen-roman varje kväll med inspiration av en titel från publiken som framförs i tidstypiska kostymer med levande musikaliskt ackompanjemang. Pjäsen är så jäkla kul och skådespelarna har lika kul dom eftersom dom inte vet vad de andra kommer att säga härnäst som de i sin tur måste reagera på. En man som satt bakom Angela och mig skrattade nästan non stop😂. Har ni chansen så gå och se den.

Det var måndagen det, i morgon har jag bokat in besök på två fotoutställningar. Det finns sååååå mycket att se och göra i London att det är synd att inte dra nytta av åtminstone några promille av utbudet.😁

Porto - dag 5

Hej hej. Hoppas helgen har börjat bra! Jag rivstartade med dansklass kl 8 följt av Body Pump en timme senare. Jag iddes inte gå hem för bara 40 minuter utan dödade tiden i TK Maxx istället. Det finns alltid bra saker där om man orkar söka. I går hittade jag t.ex. en reseförpackning på hela 200 ml av Cliniques Moisture Surge som är perfekt när man vill ge huden extra fukt. 

Lite skillnad i storlek mot burken jag hade tidigare, och priset ska vi inte tala om. Jag betalade 45 pund för den stora burken på TK Maxx, normalpris är över 100 pund när jag kollade på Cliniques egen webbsajt.

I går lyxade jag till det med att äta jag lunch på en restaurang här i närheten. 

Jag valde kycklingspett med jordnötssås och grillad halloumi och chorizo. Jag funderade på en tredje rätt också, men servitrisen samlade ihop menyerna innan jag hann säga något så hon tyckte uppenbarligen att det var tillräckligt. 😂

Vår köksinredare är här i dag igen och fortsätter arbetet. Förhoppningsvis kanske allt blir klart nästa helg ... eller nästa. Han har ännu inte börjat med golvet eller spiskåpan, som kräver lite elarbete, och så ska vi köpa kakel till en del av väggen som han ska sätta upp.

Det var vad som hänt de senaste dagarna och nu är det dags för lite mer Porto.😊

Morgonen efter att vi anlände till Porto åt vi frukost i vår lägenhet innan vi gick över stålbron till andra sidan där alla porthus ligger för lite portavsmakning.

Utsikten över Porto från bron var fantastisk. Stackars Angela som är höjdrädd, har nog aldrig promenerat så snabbt i sitt liv som hon gjorde för att ta sig över bron😏 Hon vägrade inte gå i alla fall så det var ju bra, alternativet hade varit att ta en lång taxiresa över någon av de andra broarna, varav en skymtar bland molnen på fotot ovan.

Det första porthuset vi stannade till på hette Calem. Det ligger alldeles vid floden Douro som skär genom Porto. Där testade vi tre portvin som jag glömde ta bild av men de var alla väldigt goda. När vi druckit upp åt sökte vi upp en restaurang för lunch innan vi gick vidare till nästa porthus som var mer känt, åtminstone för mig ...

Nämligen Taylor's. De hade en underbar trädgård där man kunde sitta och smaka deras portviner.

I trädgården fanns också ett par honpåfåglar och en hanpåfågel som strövade runt bland besökarna och tiggde😀

När man beställer port berättar alltid servitörerna om de olika sorterna.

Jag valde en cocktail med vit port och tonic som var grymt god och läskande 😋

Vi satt kvar länge och njöt och hann beställa ännu en cocktail var. 
Förutom påfåglarna så fanns det också en tam tupp som gillade när man strök honom över fjädrarna. Varje gång jag slutade så kacklade han missnöjt tills jag började igen. Så söt😂 

Många porthus ägs fortfarande av engelsmän och Taylor's har till och med fått en plakett av drottningen.

Mittemot Taylor's ligger lyxhotellet The Yeatman. Vi beslöt oss för att ta en titt eftersom porten ändå var öppen. Efter att ha gått uppför en hel del trappor insåg vi att det nog inte var huvudingången, men fortsatte att gå tills vi kom ända upp ... 

... och möttes av den här utsikten. Där fanns en stor uteterass med bar och när vi såg en servitör frågade vi honom om det var ok att vi tog en drink där trots att vi inte bodde på hotellet. Det gick bra sade han. Vi hade dock tur för när ett gäng med fyra killar frågade samma sak så sa han nej.😏

Det skulle inte vara så illa att bo på det här hotellet, men 400 euro/natt är lite väl häftigt.
I bakgrunden skymtar ni bron vi gick över.

När vi druckit upp våra drinkar började det bli dags att återvända till den andra sidan floden och den här

gången använde vi huvudentrén😏 

En blommande buske utanför hotellet.

Vi åt middag på den här otroligt mysiga restaurangen som låg gömd bland höga hus; O Solar do Pátio.

Oj så god maten var! Innan förrätten kom fick vi en gratis aptitretare som var croquetas.

Jag beställde råbiff till förrätt och fick en rejäll portion ...

... och stek med butternut squash-puree till huvudrätt.

Så här glada var vi efter ett gott mål mat, igen😃