Vecka två i Finland

Nu är jag inne på den tredje veckan av mitt besök hos mamma i min hemby Monäs i Finland. Dagarna går snabbt men sommartemperaturerna lyser med sin frånvaro.

Här är några bilder från förra veckans aktiviteter.

Vi är ett gäng som har som tradition att varje sommar träffas på balkonghäng hos oss. Det är lika trevligt varje gång😊. Blir det kallt tar vi på oss mer kläder och sätter en värmeblåsare under bordet.

Som årets välkomstdrink blandade jag till Aperolmargarita. Så fräscht och gott. Till det gjorde jag en mjölfri tacopaj.

Mina bröder Magnus och Owe till vänster. Ju senare det blev desto mer kläder fick vi sätta på oss, men vi är vana😊

Elvis ville också vara med.

Att se sommarteater på Kyroboas i Kimo är ett stående inslag varje gång de sätter upp en ny pjäs. Det gäller dock att köpa biljetter så fort de släpps eftersom de ofta säljer slut. I år hette pjäsen Ängland. De var lika bra som vanligt. En sak de kunde göra dock är att skaffa mikrofoner, speciellt till de kvinnliga skådespelarna, så de slipper överanstränga rösterna för att alla ska höra.

Kaffepaus och den fulla vridläktaren töms😊.

Urban Legendz spelar. Keyboardspelaren hade vädligt intressant benföring😁.

Vi har också hunnit testa georgiansk mat på restaurangen Badagi i Vasa. Maten var väldigt god (kanske liiite för mycket salt i vissa rätter) och det kändes som om man inte behövde äta på en vecka efteråt😋. Jag rekommenderar verkligen stället om ni vill prova ett lite annat kök.

Valnötter är en vanlig ingrediens i många rätter. Deras ostfyllda bröd är populära.

Efteråt drack vi kaffe på mysiga Aveny Cafe. Jag har aldrig besökt stället tidigare men det var inte sista gången. Jag älskar den "gamla" inredningen.

Mitt iskaffe skakades i en cocktail-shaker och serverades i vinglas. Det var något nytt😊.

Innan vi åkte hem svängde vi förbi Bock's bryggeri för en öl. Det är min bror Magnus och min tradition att besöka det minst en gång om året när vi är hemma.

I söndags trotsade Magnus, hans flickvän Sonja och jag vädrets makter och åkte till Purmo längs en lång grusväg (nästan så vi trodde att vi åkt fel) och Marcs Gård för att köpa honung. Magnus hade köpt deras honung med granbarrsmak på en julmarknad i Jeppo ifjol och ville köpa mer. 

När vi kom fram fikade vi i deras mysiga cafe innan vi köpte på oss några burkar honung. Jag köpte en som smaksatts med julkryddor (apelsin,nejlika, kanel och kummin). Den ska jag öppna närmare jul. Jag rekommenderar verkligen ett besök dit. Man kan ta sig dit längs en väg med mest asfalt också. Den tog vi tillbaka.😊

Väldigt konstig sovposition. Det är ett under att han inte kvävs🥰

Vår, lunch och teater

I veckan anlände våren till London på riktigt. Hur vet jag det? Jo, de klippte gräset för första gången i år i parken (tidigare begravningsplats) bredvid oss. Finns det någon ljuvligare och somrigare doft än nyklippt gräs☺️.

I torsdags var det dags för "Matklubbens" månatliga luncträff och den här gången träffades vi på en liten lokal restaurang inte långt från Notting Hill.

Jag tog tunnelbanan till Notting Hill och så gick jag de 10 minutrarna till restaurangen. Det var 17 grader och strålande sol så det var ett riktigt nöje.

Utanför restaurangen Six Portland Road. Jag lyckades blunda på prick varje foto eftersom solen lyste rätt i ögonen😛.

Maten var riktigt god, särskilt leverpastejen som jag valde till förrätt.

Huvudrätten skulle inte ha varit illa heller om man fått kycklingbröst. Jag är inget fan av ben alls. Det är ofta knappt något kött på det och det som finns har en lite slemmig konsistens🤢. Det var en väldigt mysig restaurang dock.

Efter några timmars jobb efter lunchen var det dags för nästa punkt på schemat, teater i Richmond med två andra kompisar. 

Pjäsen hette Double Indemnity och handlar i korthet om en kvinna som försöker få sin man dödad för att få hans livförsäkring. Pjäsen slutar dock lite oväntat. Huvudrollen spelades av den brittisk-amerikanska skådespelaren Mischa Barton. Hon är kanske mest känd från tonårs serien The O.C. 

Veckans hemmalagade blev Chili con carne med något så oväntat som kakaopulver. Jättegott.

Chili con carne
8 portioner

Ingredienser

1 kg nötfärs

4 gula lökar

2 vitlök solo eller 4 vitlöksklyftor

4 paprikor i olika färger

0,75 dl konc.kalvfond

0,75 dl chilisås

800 g krossade tomater

3 msk chipotlepaste

2-3 msk rökt paprika

2 tsk koriander

2 tsk spiskummin

2 msk kakao

1 tsk chiliflakes

4 msk tomatpuré

2 msk Worcestersås
Valfritt: 3 burkar bönor (gärna blandade vita, kidney och svarta)

salt och svartpeppar

smör att steka i

Tillbehör: Gräddfil, bladpersilja och en god sallad

Gör så här

Finhacka lök och vitlök. Kärna ur och tärna paprikorna.

Fräs lök, vitlök och paprika långsamt i smör tills allt är mjukt och lätt gyllene. Lyft över i en stor, tjockbottnad gryta.

Bryn nötfärsen i omgångar i samma panna så den får ordentlig färg. Salta och peppra lätt under tiden. Lägg över färsen i grytan.

Tillsätt tomatpuré och låt den fräsa med någon minut i grytan så den får rundare smak.

Rör sedan ner krossade tomater, kalvfond, chilisås, chipotlepaste, rökt paprikapulver, koriander, spiskummin, kakao, chiliflakes och Worcestersås. Rör om ordentligt.

Låt chilin småputtra på låg värme utan lock i minst 30 minuter, gärna längre om du har tid. Rör om då och då. Smaka av med mer salt och peppar mot slutet.

Om ni vill ha bönor: Skölj bönorna i durkslag och vänd ner dem de sista 5–10 minuterna så de bara blir genomvarma.

Servera med gräddfil, sallad och toppa gärna med klippt bladpersilja.

Teater och strejk

Hej från ett London där vädret växlar mellan regn och sol i dag. Förutom det ostadiga vädret så passar tunnelbaneförarna på att strejka i igen. Det är mycket irriterande om man måste röra sig i stan, som jag igår eftersom jag skulle på teater vid Tower bridge.

Det fanns inte på kartan att jag skulle skippa teatern helt så jag gav mig av i god tid, först med vanligt tåg till Waterloo och sedan gick jag resten. Promenaden skulle ha varit riktigt trevlig om det inte hade  störtregnat nästan hela vägen. Jag var genomsur från topp till tå, trots paraply, när jag äntligen kom fram till teatern.

Pjäsen, Frun från havet på svenska, är skriven av Henrik Ibsen och i den här uppsättningen spelade den svenska skådespelaren Alicia Vikander en av huvudrollerna. Hon har bland annat vunnit en Oscar för rollen som Gerda Wegener i filmen The Danish Girl.

Pjäsen började kl. 19.30 och skulle pågå i tre timmar och jag beslöt mig redan från början att åka hem i pausen på grund av problemet med kollektivtrafiken. Jag hade också googlat hur pjäsen slutade så jag slapp ligga sömnlös😏.

Bridge Theatre är en ganska liten teater med scenen i mitten så man såg väldigt bra. Föreställningen var bra och alla gjorde väldigt bra prestationer, detta trots att de bara hunnit spela igenom hela pjäsen en gång innan kvällens föreställning. Jag märkte inte av några problem alls.

Inget fel på utsikten från teatern.

Tower of London ser pytteliten ut jämfört med dagens höghus.

I söndags spelade Steve säsongens sista bowl-match. Han och en klubbkompis hade tagit sig till final i en turnering. Tyvärr förlorade de med irriterande ett poäng, men så spelade de på motståndarnas hemmabana också så lite orättvist kanske.

Efter matchen åt vi middag på en italiensk restaurang alldeles i närheten.

Jag beställde lax till huvudrätt som visade sig vara havsabborre när den kom. Jag äter nästan hellre havsabborre än lax, som känns lite som vardagsmat, så jag sade inget. Dessutom skulle det ha varit stort slöseri med bra råvaror. Efteråt när vi betalade gav servitören mig en portion tiramisu med mig hem som ursäkt eftersom de hade upptäckt misstaget i köket. Tyvärr så gillar jag inte söta efterrätter med vispad grädde men det gör Steve😊.

Våren är här

Åååh så gott det doftade i morse när jag gick genom vår lilla park till gymmet, de hade nämligen klippt gräset för första gången den här våren. Det blir aldrig tjäle i marken här så gräset är ständigt grönt och växer så det knakar genast det blir varmare. Det har varit strålande sol och runt 17 grader de senaste dagarna så jag har verkligen njutit.

I tisdags var jag på teater med Angela och Anna-Kaarin och såg pjäsen Lavender, Hyacinth, Violet, Yew på lilla Bush Theatre. Pjäsen är skriven av en tjej som heter Coral Wylie och som också spelar huvudrollen. Anna-Kaarin känner hennes mamma så det var därför vi fick nys om pjäsen.😊. I korthet följer pjäsen en tonåring som upptäcker sig själv genom trädgårdsodling och minnen av en gammal familjevän som dog av aids på 90-talet. Den var riktigt bra och kul att besöka en liten teater som omväxling.

Jag såg att det var både en och två i publiken mittemot som torkade sina tårar i slutet av pjäsen😏.

I onsdags var det dags för "Matklubbsträff" igen och den här gången var det min tur att välja restaurang. Jag valde den syrianska restaurangen Imad's Syrian Kitchen som ligger på en sidogata från Carnaby Street. Jag har ätit där flera gånger och visste att det var ett säkert val och de andra verkade nöjda.😊 Om ni befinner er i området så rekommenderar jag lunch eller middag där istället för alla halvdåliga turistfällor i närheten.

De andra valde en färdig meny men jag visste vad jag ville ha, lammlever som kallas Suda och Saroja som är fritterad aubergine, halloumi och fetaost. 

Jag avslutar med något lite mindre aptitligt som jag såg under en av mina promenader i veckan. Det är uppenbarligen någon som tröttnat på hundägare som inte plockar upp hundskiten efter sig😂

Ikväll står italiensk mat på menyn. Steve har hittat en nyöppnad restaurang i stadsdelen Wimbledon som erbjuder 50 % rabatt på maten😏

Veckan i bilder

Hej på er, nu är jag här igen. Det har varit en intensiv vecka. Min norska kompis Anne kom på besök mellan onsdag och fredag så jag försökte jobba undan så mycket som möjligt samt storstäda hela lägenheten innan hon kom. Ett bra tillfälle att vårstäda med andra ord😊. Mer om det senare för jag börjar med lördagens program.

I går kunde Steve och jag äntligen gå och se pjäsen Stranger Things - The First Shadow. Vårt första försök för några veckor sedan misslyckades på grund av att matinéföreställningen ställdes in. Jag fick dock alla biljettpengar tillbaka och beställde genast nya, vilka till och med var 30 pund billigare OCH vi satt två rader längre fram.😏 Jag såg den här föreställningen redan i fjol men jag tyckte att den kunde vara något för Steve också för den är ganska spännande och det händer mycket, inga ändlösa monologer.

Han tog av sig mössan efter ett tag😊

Föreställningen var lika fantastisk som första gången och Steve gillade den.

Efter teatern tog vi tunnelbanan till en stadsdel som heter Kensal Green, en plats jag inte besökt tidigare. Steve hade hittat en pub och restaurang som hade ett par slotter med med 50 % rabatt på maten om man var villig att äta redan kl. 17.30 vilket passade jättebra för oss.

Vi tog dock en fördrink på en helt otroligt mysig pub som låg nästan mittemot puben där vi skulle äta, Paradise by way of Kensal Green. Dit skulle jag gärna gå igen och kanske prova deras meny också.

Puben vi åt på heter Parlour. Maten är brittisk med stor tvist.

Till förrätt valde Steve rökt lax som kom i stora skivor. Jag beställde något så ovanligt som profiteroler fyllda med leverpastej och toppad med pistagenötter och honung. Båda rätterna var väldigt goda.

Till huvudrätt beställde jag "hot pot" med fasan på en bädd av linser, bönor, ärtor, kastanjer och rökt bacon. Steve gick för Chicken kiev som serverades på en stor potatiskaka och coleslaw. Vi beställde också savojkål till sidorätt men det hade vi inte behövt för jisses så mätta vi blev😊. Jag lämnade hälften av bönblandningen för det blev lite stabbigt till slut.

Vi avslutade med "Affogato", dvs. espresso som man häller över en kula vaniljglass. Vi var jättenöjda med maten och kommer att åka tillbaka. Även om Kensal Green ligger i nordvästra London så går det snabbt att ta sig hem med Overground-tåget till Clapham Junction. Det är jättekul att utforska nya stadsdelar i London.

Så, Anne var på besök mellan onsdag och fredag. Hon anlände sent på eftermiddagen till Heathrow. Jag hade instruerat henne att ta tunnelbanan till Hammersmith där jag mötte henne. Vi tog sedan bussen direkt till Clapham Junction där jag hade bokat bord på puben The Boligbroke. Det tog cirka 15 minuter att gå från närmaste busstoppet till puben och Anne höll på att frysa ihjäl under promenaden. Hon hade inte räknat med att det skulle kännas kallare i London än i Oslo där hon bor😁. Det är fukten i luften som gör att 5 grader känns mycket kallare än 5 grader i Norden.

När vi ätit åkte vi hem till lägenheten och satt och pratade ytterligare några timmar.

På torsdag hade Anne bestämt lunchträff med ett par släktingar som bor i London och jag passade på att jobba. Vid fyratiden tog jag tåget in till London och mötta upp med henne för middag.

När jag tog tunnelbanan från Waterloo Station till Piccadilly Circus upptäckte jag ett par löständer på golvet. Det orsakade stor munterhet bland de andra resenärerna, vem tappar sina löständer och inte märker det liksom?!😂

Vi hade inte bokat bord på någon restaurang och hamnade tillslut på den franska brasseriet Zedel som ligger ett stenkast från Piccadilly Circus. Jag är inget fan av att promenera runt mållöst för att hitta en restaurang för det blir sällan bra, men Zedel hade jag besökt tidigare och maten är helt ok och restaurangen är riktigt fin. Det fanns dock inga lediga bord men väl plats vid baren vilket var helt ok.

Jag beställer ofta råbiff till förrätt om det finns och jag föredrar att blanda till den själv för att få rätt "styrka".

Till huvudrätt valde jag ostsoufflé med gräddsås som också var gott.

Vi avslutade med att dela på en ostbricka och rullade nästan till tunnelbanan sen. Ost är perfekt om man vill bli mätt😋.

På fredag gjorde vi inte många knop eftersom hon skulle åka tillbaka på eftermiddagen. Vi åt en lång frukost och gick en runda på shoppingcentret bredvid oss innan vi skildes åt.