Promenad där Grosvenor Canal skulle ha gått och Battersea Power Station

Hej på er, hoppas veckan har börjat bra. Här fortsätter det fina sensommarvädret och i dag fick jag till och med sätta i gång fläkten på eftermiddagen när solen började lysa in i vardagsrummet😏

Kanske jag skulle berätta lite om helgen då om någon är intresserad, om inte så berättar jag i alla fall😁.

I söndags var det dags för ännu en guidad Londonpromenad på eftermiddagen efter mina gymklasser. Det finns några kvar jag inte gått på plus att det dyker upp nya då och då. Steve skulle åka och se en cykeltävling med ett par kompisar, så då kunde jag ju lika gärna göra det här för att dra nytta av det fina vädret. Steve är inte alltför intresserad av sin hemstads historia, man är sällan turist i sitt eget land ... eller stad i det här fallet😊.

Den här promenaden startade utanför Victoria station och följde kanalen Grosvenor Canal. Det är tyvärr inte mycket av kanalen som är synlig nuförtiden, utan den går till största delen under gator och byggnader, endast utloppet till Themsen finns kvar. Kanalen spelade dock en viktig roll i byggandet av Victoria och omgivande stadsdelar eftersom man använt den för att transportera byggmaterial.

Vi passerade i alla fall vackra hus och gator och kunde se var diverse kändisar hade bott. I ett hus hade självaste Mozart bott som barn under en treårig Europatur med sin familj. När familjen befann sig i London hade hans far blivit sjuk och deras Londonvistelse förlängdes till ett år. Unga Mozart, som kunde spela flera instrument redan då, hade blivit tillsagd att ge pappan lugn och ro och istället för att spela instrument hade den då 8-åriga Mozart spenderat tiden med att komponera sin första symfoni. Snacka om underbarn😁

Vi passerade också den här massiva statyn, en människa med harhuvud. Är nog inget jag skulle vilja ha i min trädgård, för grotesk för min smak.😏

Till slut kom vi fram till kanalens utlopp.

Vi korsade bron och fortsatte till Battersea Power Station som är Europas största tegelbyggnad.

Här finns nu butiker, restauranger, barer, en bio och högst upp 200 bostäder. Efter den två timmar långa promenaden kände jag mig ordentligt mör i benen, jag hade ju tränat i 2 timmar också. När turen var slut gick jag raka spåret till ett cafe och köpte med mig en kopp kaffe som jag drack på bussen hem. Alltså änslan när man fick sätta sig på bussen👌

Steve och jag har hittat ett företag som äger 9 pubar i London. Det går under namnet Three Cheers Pub Co. och vi har satt som utmaning för oss själva att försöka besöka dem alla. I lördags åkte vi till en annan av deras pubar, Abbeville, som låg på en pitoresk sidogata i Clapham Common. Puben var mysig och bestod av många små rum. Maten var också god och vällagad, även om maten på deras andra pub, Bolingbroke, var liiiite bättre.

Det första vi såg när vi steg in på puben var att man visade rugby på TV och vårt humör sjönk, men lyckligtvis fick vi ett bord i ett tyst hörn så vi stördes inte alls.😊

Vi delade på en rejäl portion fritterade bläckfiskringar och sedan beställde vi båda burrata med proscuitto.

Grillade spett med lammfärs. De var väldigt goda och möra, man kunde inte märka minsta smak av kofta😏

Jag har snöat in mig på den här rätten här hemma, kallad Vodkapasta. Jag beställer lågkolhydratpasta online och sedan blir rätten hur lågkolhydratig/keto som helst. Trots att rätten innehåller ren vodka smakar den inte spritig alls. Ni får receptet under bilden

Vodkapasta

4-6 port

500 g penne pasta

300 g pancetta

1 1/2 dl vodka

3 vitlöksklyftor

2 burkar hela tomater

4 dl vispgrädde

olivolja

parmesan

smör

persilja

salt

chilifalkes

Skär pancettan i små bitar och stek knaprigt i olja. Hacka vitlöken och låt steka med. Häll på vodkan och låt reduceras en stund. Mosa tomaterna och häll i dessa i pannan. Låt koka upp och reduceras till en tjock lite trögflytande tomatsås. Tillsätt vispgrädden och chiliflakes i stekpannan och låt puttra samman till en krämig konsistens. Smaka av med salt.

Koka pastan enligt anvisningarna på förpackningen (salta vattnet rejält). Ta undan en kopp av pastavattnet innan ni häller av det. Blanda pastan med såsen och späd med lite pastavatten till önskad krämig konsistens. Servera med finriven parmesanost och persilja

Kröning, promenad i den kungliga byn och mera

Hej från ett regnigt London. Följde ni kanske kröningen av kung Charles III på TV? Jag satte genast på BBC:s och svenska TV4:s sändning när jag kom hem från gymmet. Britterna kan det där med pompa och ståt och det var kul kul att titta. Dom hade lite otur med vädret dock för många hade ordnat gatufester. Charles såg dock riktigt nöjd ut när han och Camilla vinkade från balkongen efteråt och jag unnar honom att äntligen få bli kung. 

I torsdags tog jag bussen till stadsdelen High Street Kensington för en promenad kallad Kensington - Royal Village. Det har länge varit bostadsort för många kungliga, även prins William, Kate och deras barn fram till helt nyligen när de flyttade till Windsor.

Vi var ca 20 personer från många olika länder och guiden var väldigt kunning som vanligt.

En kuriosa som vi fick lära oss var att orsaken till att gamla balkongräcken buktar ut som på bilden var för att damernas vida kjolar, som t.ex. var på modet på 1800-talet, skulle få rum när de stod på balkongen. Det finns en praktisk förklaring bakom de flesta designer😊

Under promenaden gick vi förbi den berömda kändisfotografens Richard Youngs galleri. Där kan man, förutom konstverk också köpa små virkade dockor av bland annat Freddie Mercury från Queen. Den var lite söt och inte dyr heller😁

Promenaden slutade vid Kensington Palace som ligger alldeles vid Hyde Park.

I tisdags var det dags för operan Madama Butterfly på teatern i Wimbledon. Det stod att det skulle erbjudas textning på engelska men något sådant fanns inte, så jag åkte hem när det blev paus. Även om arrangemanget och sångarna var bra så blir det tråkigt i längden när man inte förstår ett ord av vad de sjunger (italienska), för mig räcker det inte med att förstå handlingen i stora drag.

 

En by i Piccadilly och improvisationsteater

Hej på er, hoppas veckan har börjat bra! Här har det varit grått som i en säck i dag och det enda jag gjort är gymmat och jobbat. I går däremot sken solen och jag tog eftermiddagen ledig för lite kultur.

Det var ett tag sedan jag var på en London Walk-promenad nu och i går kände jag att det var dags igen. Eftersom jag skulle träffa Angela för middag i Soho följt av teater så passade det bra med en guidad tur runt Piccadilly.

Turen startade vid den välkända Eros-statyn vid Piccadilly Circus, och det första vi fick lära oss är att den inte föreställer Eros, den erotiska kärlekens gud, utan det är faktiskt en staty av hans bror Anteros – guden för osjälvisk kärlek.😏

Vårt andra stopp var utanför Theatre Royal Haymarket som härstammar från mitten av 1700-talet. Där fick vi bland annat lära oss varifrån talesättet "Break a leg", som vanligtvis används på teater för att önska skådespelare lycka till innan de går upp på scenen, kommer ifrån. Talesättet uppstod i mitten av 1700-talet när en man som hette Samuel Foote var chef för Royal Haymarket. Under en kunglig jaktfest tilldelades han som skämt en oinriden häst (humorn var lite annorlunda på den tiden😏). Han kastades av hästen och bröt benet så allvarligt ett det behövde amputeras. Kungen, som gett honom hästen, fick dåligt samvete och gav Foote tillåtelse att förstora och rusta upp teatern, något som han nekats innan. Det brutna och amputerade benet ledde med andra ord till något bra och därigenom "Break a leg".😊

Det finns många vackra arkader i statsdelarna Piccadilly och St James's, vissa är smått glömda och gömda ...

... medan andra är fulla av aktiviteter. Den kanske mest kända heter Burlington Archade och öppnades 1819. Den här arkaden har Storbritanniens äldsta och minsta "polisstyrka", kallad Beadles. De ansvarar för att upprätthålla de regler som fastställdes av de ursprungliga Beadles, och det är exempelvis förbjudet att vissla, springa, cykla eller "bete sig högljutt" i arkaden. Endast två personer har beviljats särskilt tillstånd att vissla, varav en av dem är Sir Paul McCartney. 😊

Vi besökte även parfymtillverkare Floris som härstammar från 1730 och som fortfarande är i samma familjs ägo. De är kunglig hovleverantör av parfymer men även Florence Nightingale, Winston Churchill, Ian Flemming och andra kändisar köpte och köper deras parfymer. Man kan få sin alldeles egen parfym också ... om man betalar 4 500 pund.😊

Vi passerade även chokladtillverkaren Charbonnel et Walker som även de är hovleverantörer till kungahuset. Drottning Elisabeth var väldigt förtjust i choklad och vi fick smakprov på två av hennes favoritchoklader ...

... med smak av lavendel och rosenvatten. Inte mina favoritsmaker, men smaken är som baken.😏

Efter den väldigt intressanta rundturen var jag lagom seg i benen, innan jag åkte till stan hade jag nämligen gått min vanliga entimmesrunda. Det är svårt att hålla sig inomhus när det äntligen är varmt och soligt utomhus.😎

Kl 18 träffade mötte jag upp med Angela för middag på restaurangen Blacklock i Soho. Deras kött, sidorätter och såser är fantastiska😋 De är oftast fullbokade, så man bör vara tidigt ute om man vill ha ett bord.

Älskar speciellt deras långbakade sötpotatis.

Efter middagen promenerade vi till Arts Theatre för att se den fantastiskt roliga improvisationskomedin Austentatious. Jag har sett den tre gånger nu, men det spelar ingen roll för det är en ny föreställning varje gång. Skådespelarna improviserar nämligen en ny (okänd) Jane Austen-roman varje kväll med inspiration av en titel från publiken som framförs i tidstypiska kostymer med levande musikaliskt ackompanjemang. Pjäsen är så jäkla kul och skådespelarna har lika kul dom eftersom dom inte vet vad de andra kommer att säga härnäst som de i sin tur måste reagera på. En man som satt bakom Angela och mig skrattade nästan non stop😂. Har ni chansen så gå och se den.

Det var måndagen det, i morgon har jag bokat in besök på två fotoutställningar. Det finns sååååå mycket att se och göra i London att det är synd att inte dra nytta av åtminstone några promille av utbudet.😁

Promenad längs Regent’s Canal – Mile End till Limehouse och lördagens middag

Nej men om jag skulle berätta lite om förra helgen då😏. I går skickade jag äntligen in mitt megaprojekt som jag jobbat på i flera veckor så nu har jag äntligen tid över till annat, bland annat tänker jag ta fredag ledigt och gå på en guidad tur i Victoria and Albert museum.

Så, lördagens middag då som vi intog på den mexikanska restaurangen La Bodega Negra. Den ligger i en källare i Soho och lär vara en före detta bordell, därav neonskyltar som informerar om Adult Video och Peep Show på utsidan. Steve trodde att jag gick fel när jag öppnade dörren dit, men jag har varit dit tidigare så visste vad som dolde sig bakom den missledande skyltningen😄

Restaurangen är väldigt mysig med levande ljus på varje bord.

Menyn består främst av rätter som man ska dela ... vilket Steve och jag inte är så förtjusta i så vi valde våra egna.

Var, om inte på en mexikansk restaurang, får man den perfekta Margaritan😋

Matbilderna är tyvärr oskarpa då det var så mörkt och jag iddes inte använda blixt men de innehöll rå tonfisk med avocado, ceviche på havsabborre och fritterad bläckfisk. God mat men mätta blev vi inte. Jag brukar sällan bli det när jag äter fisk, särskilt som små portioner.

Rätterna måste ha varit mindre än vi trodde eller så var servicen snabb för 45 minuter senare hade vi ätit och betalat. Vi kände inte ens att vi hade stressat. Det måste ha varit personbästa för oss båda😂.

Eftersom jag lyckats få Steve över till den norra sidan av Themsen så ville jag inte åka hem ännu utan vi promenerade runt för att hitta en pub som inte var fullsmockad av folk. Det är inte det lättaste i turisttäta Soho och Covent Garden på en lördag. Steve mindes dock en pub han gått förbi någon gång som låg i en smal gränd och avsides från de värsta turistströmmarna. 

Till slut kom vi fram till Nell Gwynne Tavern som inte ligger långt från Charing Cross-stationen alls.

Puben hade, som vi hoppades på, många lediga sittplatser så vi stannade på ett par drinkar.

På söndag hade jag bokat in mig på ännu en guidad London Walk. Vi möttes utanför tunnelbanestationen i Mile End i östra London. Jag har aldrig varit i det området tidigare så det var lite kul. 

När alla deltagare anslutit sig började vi gå mot den del av Regent's Canal som mynnar ut i Themsen vid Limehouse. Jag har tidigare gått längs kanalen från Little Venice till Camden så den här sträckan var ny. 

Vårt första stopp var en bro som kallas Green Bridge och som går över en vältrafikerad gata. Den är full av planteringar och träd och man skulle inte tro att det är en bro man går på.

Canary Wharf i bakgrunden

Sedan fortsatte vi mot kanalen och följde den tills vi kom till Limehouse och Themsen. Under promenaden berättade guiden intressant om kanalen och dess historia. 

Vi passerade en mängd slussar.

Det här är en gasskorsten som tidigare släppte ut gas från avloppsledningen under marken. 

Till slut kom vi fram till Limehouse basin dit man tidigare transporterade främst kol till London. Nu fanns där allsköns andra båtar. 

Och så var vi framme vid Themsen. De två grå husen är inte kontor utan bostadshus ... som inga vanliga dödliga har råd att bo i😏 Det mittersta heter Newfoundland. Byggnaden har dock inte fått sitt namn efter den kanadensiska provinsen Newfoundland, utan av det faktum att man lyckades hitta en liten fläck i Canary Wharf som ingen ännu hade byggt på, typ "nyfunnen mark"😊

Den här statyn står i Themsen utanför puben The Grapes som skådespelaren Ian McKellen är hel- eller delägare av. När det är högvatten når vattnet henne till halsen och guiden berättade att det har skett både en och två gånger att folk ringt polisen när de trott att någon hållit på att drukna.

Puben från baksidan.

När promenaden var slut tog jag tunnelbanan till Waterloo från Canary Wharf och sedan tåget hem. 

Här kan man inte undgå att se vad klockan är😏

Och så avslutar jag med en bild på Busen. Han har efter lång väntan fått hela två lådor och lite prasselpapper. Den mest rymliga lådan är inte den han ligger i😛