Frosseri i ungersk mat

Lillördag och dagen har bestått av mycket jobb och lite träning, en timme på gymet och en timmes promenad för att tanka lite D-vitamin.

Här kommer lite bilder från igår och vår "Österbottniska" middag; vi var fyra tjejer från Österbotten och våra två adopterade engelsmän, Steve och James:-)

Vi började iallafall med ett par drinkar på en pub i Soho som heter Golden Lion. Det är väl ingen alltför spännande pub men man får det man kommer dit för, drinkar:-)

När klockan närmade sig 19 promenerade vi den korta biten till den ungerska restaurangen Gay Hussar. Jag bara älskar maten där, riktig husmanskost och inte alltför annorlunda från finländsk mat.

Normalt brukar jag beställa gravad strömming men den här gången provade jag på deras ungerska Hors d'Oeuvres som typ var ett smakprov på de flesta av de andra förrätterna. Underbart gott, den rätten kommer jag att beställa igen!

Till huvudrätt valde jag en mycket kär favorit, en stor kåldolm med surkål, creme fraiche, korv och bacon. Så gott och så mättande.

De andras rätter såg också goda ut, ankfyllda pannkakor, wienerschnizel, goulash etc. Steve var enda som orkade efterrätt och beställde en av de godaste förrätter som jag ätit, strudel med vallmofrön och vaniljglass. Jag höll mig till en inte lika spännande espresso.

Servicen på den här restaurangen är riktigt bra, flera av servitörerna mindes till och med vem som beställde vad (även fast de själva inte tog upp beställningen) och behövde inte gå runt och fråga kunderna. Jag äter ofta på restauranger med utländska rätter och konstiga namn så ofta har jag ingen aning om vilken rätt som är min när servitörerna ropar upp namnet. För mig låter ageawrsavdsarea samma som asbasfsafsaewrewr

Efter middagen så var vi alla så mätta och i matkoma att vi inte kända för några fler drinkar utan var och en åkte hem till sitt. Det var en jättekul kväll iallafall.

Guld nästa och ungerskt på tallriken

Ja, matchen mellan Finland och Tjeckien gick ju som på räls och imorgon är jag tillbaka på samma ställe för att se guldmatchen. Hur kul som helst!

Till och med engelska drottningen stödjer Finland:-)

Igår träffade jag Mia på after work, och ingen after work utan god mat först. Vi gick till den mysiga ungerska restaurangen Gay Hussar i Soho. Jag har varit där flera gånger och maten är alltid jättegod och riktlig. Den påminner lite om finsk husmanskost. Fine dining i alla ära men när jag är sugen på en rätt så är det oftast husmanskost.

Vi placerades i "skamvrån", eller kanske "snålhetsvrån" (vi utnyttjade ett erbjudande med 50 %-rabatt:-)) och det här var vår utsikt. Nå, vi satt och pratade nonstop mellan tuggorna så det var ingenting som störde oss. Jag rekommenderar deras husvin som är ungerskt. Riktigt gott.

Eftersom sparrisen är i säsong för tillfället så fick det bli det till förrätt med stekt bacon. Jag var emellertid lite besviken eftersom sparrisen var kall, jag hade utgått från ett den skulle vara varm.

Till huvudrätt valde jag grismedaljonger. Väljer ofta griskött när det finns på menyn. Till köttet serverades paprika, lök och stekt potatis i en underbar sås.

Vi hoppade över desserten och gick till en pub för ett sista glas vin istället. Jag skulle kunna gå till den här restaurangen varje vecka.

Middag med djupa diskussioner

Igår träffade jag min härliga kompis Suss på middag på Gay Hussar. Man måste passa på sålänge de har 50 % på en stor del av menyn:-)

Jag föredrar små och intima restauranger framför stora och öppna "hallar". Att man sen nästan sitter i famnen på bordsgrannen är stötar man får ta:-).

Väggarna på restaurangen är täckta av karikatyrer av kända politiker, journalister etc. som har ätit på restaurangen.

Normalt tar jag alltid saltad strömming som förrätt men igår bestämde jag mig för att vara lite "wild" och valde pate med anka och griskött ... trooor jag det var. Den var riktigt god iallafall.

Huvudrätten blev kåldolmar som vanligt så den iddes jag inte ta något foto av. Till efterrätt delade vi på vallmofröstrudel med vaniljglass, bara såååå god.

Vi satt länge och talade eftersom vi hade mycket att stöta och blöta. Den här gången blev det mer allvarligare ämnen för det verkar vara sådana som har upptagit båda vår tid under de senaste veckorna. Det är så skönt att verkligen kunna tala av sig och få höra någon annans ärliga åsikt. Jag tycker synd om män som ofta (inte alltid) känner att de inte kan tala om känslor och dylikt med sina killkompisar utan allt ska vara så klämkäckt och ytligt hela tiden. Jag skulle spricka.

När vi betalat notan kände vi att det fanns rum för ännu en drink och på vägen till Charing Cross stötte vi på en liten fransk restaurang inklämt med många andra. Den hette Green Man & French Horn och låg i Covent Garden. Vi fick ett litet bord vid fönstret men annars var restaurangen full. Restaurangen specialiserar sig på mat och vin från områden vid franska floden Loire. Vi kollade på deras meny för framtiden och kände att dit vill vi gå och äta någon gång. Den här gången fokuserade vi oss på var sitt glas okänt vin. Mitt, som ser ut som ett glas saft, var organiskt, ofiltrerat och andra adjektiv som börjar med o-. Det hade en väldigt annorlunda smak, som mousserad tranbärssaft, men den smakade inte alls dåligt, bara annorlunda.

Fulltankad av bra kompisenergi och god mat och dryck tog jag sedan bussen hem.

Ungersk kväll

Kom just hem efter middag med Suss. Tiden bara rusade iväg och plötsligt var klockan 22. Maten var som vanligt fantastisk och mättande. Jag gillar verkligen deras "husmanskostaktiga" meny. Ikväll slog jag till med efterrätt också eftersom deras poppyseed strudel med vaniljglass är värd 2 kg viktuppgång. Jag skulle kunna äta hela strudeln själv.
Jag fick den här vackra buketten av Suss. Snittblommor är verkligen min "guilty pleasure" och jag köper en bukett varje vecka.

När jag kom hem satt Steve och svalt, han hade inte ätit på hela kvällen då han inte hade något att göra mat av hemma. För att vara en som springer till matbutiken två gånger om dagen är han verkligen dålig på att planera. Jag förbarmade mig över honom och gav honom ägg och ost så att han kunde göra en omelett. Steve och jag har alltid haft väldigt olika mattider och matvanor (jag är ju alltid på någon typ av diet:-) så vi har funnit det bäst att köpa vår egen mat. Vi gör mat tillsammans kanske en gång i veckan.