Måltid på högteknologisk pub

Pust, har rivstartat måndagen igen med två pass på gymet och snart ska jag åka iväg till östra London för att träffa en kompis. Det är ledig dag i England idag.

Här kommer några bilder från gårdagens lunch/middag på puben Thirsty Bear i Waterloo. Vi har varit där en gång tidigare och blev MYCKET imponerade över deras hamburgare, sååå otroligt saftiga.

Den här gången fick vi ett bord där man själv kunde beställa mat och dryck via en skärm. Man satte ett av sina bankkort bakom baren (som "pant") och så fick man ett annat kort istället som man satte i en fördjupning i bordet, sedan var bara att klicka vilken mat och dryck man ville ha och skicka beställningen och vänta på att bli serverad. Hur praktiskt och coolt som helst och smart för det blir ju att man beställer mer när man slipper köa vid baren. Vi upptäckte också att man kunde bygga sin egen hamburgare och till och med välja bort brödet (de följer med sin tid minsann). Jag började bygga min egen men det blev så dyrt eftersom jag ville ha kött, bacon, halloumi, avocado etc etc att jag tillslut valde en "färdigbyggd" istället. Nästa gång:-)

Min "Morning After"-burgare med två olika styckningsdelar av nöttkött, ost, pulled pork och grönsaker. Själva burgerbrödet tog jag bort.

Steve beställde ännu en gång "The Big Ass Burger" med bacon, ost, 2 tjocka hamburgare samt potatisklyftor. Man vet att hamburgaren kommer att vara god när det droppar fett från den när man ska förska klämma ihop den och trycka in den i munnen:-)

Man kunde också tappa sin egen öl/cider ... bara sätt in kortet i öppningen. De hade också Prosecco på kran men tyvärr så fungerade den inte igår, och jag som hade sett fram emot att prova den:-(

Vi behövde inte äta något mer den dagen men jag ser redan fram emot nästa besök:-)

Stress och inkompetens

Sådär, då är allt packat och klart, det sista måste vänta till imorgon för det ligger i kylen.

I morse hade jag dagen planerat in i minsta detalj men det sket sig totalt på grund av min idiot till GP. Efter en god frukost som avrundades med en bit hemmagjord snickers...

så gick jag till min GP:s mottagning för att hämta det, förhoppningsvis, förnyade receptet på minipiller som jag lämnat in i fredags.

Jag knaprar mitt sista minipiller under min semester så de måste förnyas. Jag fick mitt recept och gick till Boots i vårt shoppingcenter för att ta ut pillrena men se det gick inte. Läkaren hade skrivit in en kod på receptet som betydde att jag skulle ha fått 4 recept på en gång och det jag fick var bara ett "förblad". Jag blev så jävla förbannad att jag skulle ha kunnat gå havoc inne på Boots. Så jävla oprofessionellt av läkaren!!! Jag hade inget annat val än att gå tillbaka till GP:s mottagning, en promenad som tar 15-20 min en väg.

När jag kom fram förklarade jag problemet till receptionisten som inte fattade någonting av vad Boots menade och hon tog receptet till min GP. Hon kom tillbaka 5 min senare och sa att GP:n hade sagt att han inte skrivit under receptet...trots att hans namn stod under namnteckningen. Han påstod att det var den andra manliga läkaren som skrivit under, men jag har aldrig träffat den nämnda läkaren. Han hade sagt att jag skulle boka in en tid till tisdag, vilket ju är lite svårt då jag är på resa då. Receptionisten bokade då in mig till en annan läkare 1 timme senare. Så, det var bara att gå hem och återvända 45 minuer tidigare, jag behövde ju mitt recept. Naturligtvis ville den kvinnliga läkaren ta mitt blodtryck vilket visade sig vara ganska högt, vilket hon naturligtvis kommenterade. Jag sade att naturligtvis är det högt, jag har tvingats springa fram och tillbaka till mottagningen 3!! gånger inom 2 timmar (1,5 h promenad sammanlagt) och jag är både förbannad och upprörd över hur det hela har skötts. Hon ursäktade sig över "missförståndet" och sa inget mer. Om det är något som jag HATAR så är det andras inkompetens eller lättja och sedan är de så ynkliga att de skyller ifrån sig till höger och vänster. Det händer OFTA i det här landet.

Anyway. När jag äntligen fått mina piller tog jag en snabbis till Sainsburys för att köpa det sista, gick hem och duschade, gjorde en korrläsning och sedan mötte jag upp med Steve, som besökt posten, vid en busshållplats för en tur till Hight Street Kensington och lunch på Rolling Stones-medemmen Bill Wymans restaurang Sticky Fingers. De har fantastiska burgare där och på måndagar säljer de dem till halva priset:-) De har också de godaste milkshakerna som jag någonsin smakat, det är som mjukglass och smaken är väldigt äkta. Man ser till och med vaniljfrön i vanliljshaken. Eftersom jag inte äter socker så nöjde jag mig med att smaka av Steve och det räckte.

Väggarna i restaurangen är täckta av minnessaker och det kändes som att sitta och äta på ett museum med människor som gick runt och fotograferade:-)

Jag och Steve beställer alltid "Deep stack", dvs. den största hamburgaren. Eftersom jag byter franska potatisen mot extra sallad och lämnar bullen så blir jag aldrig proppmätt utan lagom. Jag blir aldrig äckelmätt och svullen av kött som jag blev av kolhydrater.

Vi hade tänkt kolla lite i affärerna men vi beslöt att ta bussen hem igen istället, det fanns inget vi behövde.

När vi äntligen kom hem igen efter att ha stannat vid varje trafikljus bytte jag om till bikini och gick och lade mig i parken ett par timmar.

Så, det var min dag. Imorgon hämtar taxin upp oss kl 5 på morgonen och 7.30 avgår förhoppningsvis flyget.

Skönt väder och skön musik

Klockan är snart 22 och det är ännu inte helt kolsvart ute. Älskar ljusa sommarkvällar. Steve är ute en runda på cykeln. Om allt känns bra så brukar han vara ute mellan 1,5-2 timmar.

Idag har vi inte gjort så mycket (som vanligt på söndagar) men vi tog iallafall en promenad till Putney. Det är så mysigt när man kan gå längs Themsen.

Till lunch blev det, surprise, surprise, hemlagad saftig hamburgare. Har ätit hamburgare fyra dagar i sträck nu och skulle kunna äta i fyra till:-) Jag brukar få nötköttsbegär när jag har en "vecka" som leder till lätt järnbrist. Kyckling, släng dig i väggen liksom, jag vill se blod. Vi hade slut på LIDL-lax men istället hittade vi baconlindad grov leverpate på Waitrose som vi toppade med istället. Annorlunda men lika gott. Jag bakade en sats LCHF-ostfrallor på morgonen som är perfekta som hamburgerbröd.

Igår var vi då på konsert till Royal Festival Hall för lite filmmusik. Det var en riktigt bra tillställning måste jag säga. Vi kände inte till varje låt, eftersom vissa kom från filmer från 50- och 60-talet, men arrangemanget var mycket bra och för £15/biljett var det verkligen värt det.

I Storbritannien älskar man att dedikera bänkar till personer, så också här. Varje stol var till minne av någon.

Konserthallen är inte så stor så man hade bra utsikt, till och med från balkongen där vi satt.

Dirigenten gillade uppenbarligen färgstarka kläder. Han började med röd rock och skor och efter pausen hade han bytt om till ett guldglänsande nummer. Mannen som sitter till höger om dirigenten heter Barry Norman och är en välkänd engelsk filmkritiker. Före varje låt gav han anekdoter från sin karriär (han har intervjuat de flesta filmkändisarna) och om filmen som låten kom från. Det var mycket underhållande och man fick sig många skratt:-). Bland annat berättade han om när han skulle intervjua Warren Beatty om hans senaste film Dick Tracy. Warren var ökänd för att alltid vara försenad till intervjuer, så även denna gång. Först två timmar efter överenskommen tid var han på antågande och Barry var minst sagt irriterad, tills en av Warrens PR-personer sa att Barry måste vara en väldigt viktig person eftersom Warren kommer "så tidigt".

En operasångerska sjöng också flera av låtarna, till exempel ledmotiven till Skyfall och Titanic. Jag skulle personligen ha föredragit en "vanlig" sångerska, jag är inte något stort fan av operasångares vibratorröster.

Efter konserten, som drog ut på tiden med ca 20 min då de gav 2 extranummer, var planen att ta tåget till Wandsworth för ett par drinkar på en av de lokala pubarna. Vi hann precis få två drinkar då tåget försenades på grund av att någon förirrat sig upp på tågspåret eller kastat sig framför tåget mellan Wandsworth och Putney. Tragiskt.

3 gånger svett och skrovmål efter det

God kväll alla! Här kommer ett sent inlägg, men bättre sent än aldrig.

Idag har jag varit duktig i gymet, först Zumba och Pilates på morgonen och sedan ett pass Body Combat i bastuvarm sal på kvällen. Sweet lord som alla svettades i den oventilerade salen!! Jag har också hunnit med ett besök till min kiropraktor i Clapham Junction. Hon tryckte och ryckte och avslutade med att dra i mina öron som hon tyckte var lite spända, speciellt mitt vänstra. Jag kände faktiskt skillnad. Jag kände nästan inget i mitt högra öra, som hon sa var ganska "avslappnat", men vänster öra kändes mycket "spändare". Hon sa att det kan leda till huvudvärk och bihåleproblem. Där fick man lära sig något nytt.

När jag kom hem från kvällens gympass stod Steve i köket och gjorde sin fantastiska kött- och laxhamburgare till oss. Lyx! Den fick tummen upp som vanligt. Det blir repris imorgon för han hade köpt en förpackning på fyra. Biffarna måste köpas från Waitrose (tjocka och saftiga) och laxen från Lidl (perfekt gravad), inget annat duger:-)

Hamburgaren innehåller nötbiff, en skiva gravad lax, dill, majonnäs, sallad, gurka, smält ost, paprikapulver och LCHF-semla.

Teaterbesök

Hej igen. Det har varit ett par dagars frånvaro här men jag har antingen inte haft något att skriva om eller så har jag inte hunnit.

Nu är det fredag iallafall och det har vi firat med att äta hemgjorda hamburgare med rökt lax, jag med mina LCHF-ostfrallor. Det är så gott att vi nästan sitter och blundar när vi äter. Det ska vara massor av majonnäs och dill till samt ost, lök, sallad och lite paprikapulver.

Igår var det dags att utnyttja Steves 40-årspresent från mig, biljetter till pjäsen War Horse. Vi åkte in till stan lite tidigare för att gå runt i några affärer och äta middag. För första gången på länge hade vi inte bokat någon restaurang utan gick gata upp och gata ned i Soho innan vi stötte på ett franskt stället som hette Prix Fixe Brasserie. De hade en stor meny till ett fast pris så vi gick in dit. Vi blev mycket imponerade, maten var god, portionerna stora och servicen trevlig.

Jag valde stekt lax med avocadoröra till förrätt.

och grisschnitzel med gräddsås och gröna bönor samt lök- och tomatsallad (istället för potatisen) till förrätt. Köttet var panerat men det fick gå för den här gången. Portionen var jättestor så man kunde verkligen inte klaga.

Eftersom det var ett specialtillfälle så beställde jag Affogato, dvs. vaniljglass med espresso till efterrätt. Jag gav en boll till Steve för jag var så mätt efter de andra rätterna men gott var det. Mätta och belåtna och smått lulliga efter att ha delat en flaska rödvin promenerade vi till teatern.

Teatern, London New Theatre, är säkert Londons fulaste teater, men så är den byggd på 70-talet också. Jag tänkte först gå förbi den då den såg ut som övergiven fabriksbyggnad.

Vi hade bra platser, i mitten på 5:e raden. Man får inte fota på teatern så det här är det enda jag har i väntan på att pjäsen skulle börja.

Det var en fantastisk pjäs och så skickligt gjort. Varje häst sköttes av 3 personer och efter en stund glömde man bort att de fanns där. Jag kan tänka mig att de övat länge på att få djurens rörelser så verklighetstrogna som möjligt. Killen som skötte huvudet stod också för hästljudet...som kanske ibland lät mer som en brunstig gorilla än häst:-)

Steve var nöjd över sin present och eftersom det var ganska sent när pjäsen var över så promenerade vi ner till The Strand och tog bussen därifrån.

Igår och idag

Sådär, nu har Steve och jag städat lägenheten. Det var så varmt i helgen att vi helt enkelt fick skjuta på städningen till idag när det är runt 20 grader igen.

Åh vad jag är trött på våra skitiga heltäckande mattor som ser likadana ut hur mycket man dammsuger dem. Skulle ha god lust att riva ut dem nu och placera möblerna rätt på betonggolvet. Vi får nog göra ännu ett försök mycket snart att ragga en byggare på webbsajten där vi hittade han som renoverade toaletten. Om vi inte får någon billigare offert så får vi väl ta honom.

Igår åt Steve, jag och Jenny lunch på Bill Wymans (han från Rolling Stones) restaurang Sticky Fingers i High Street Kensington. På måndagar säljs alla hamburgare till halva priset och då lönar det sig verkligen med ett besök.

Väggarna är täckta av minnessaker...

Och taket av speglar:-)

Steves vaniljmilkshake. Smakade som smält vaniljglass. Jättegott men det räckte med några munnar för det smakade väldigt sött.

Så här såg min hamburgare ut, den största man kunde beställa:-) Jag bytte franskisarna mot mera sallad och plockade bort brödet och sen var det bar att hugga in. Biffarna är jättesaftiga och serverades med bacon, ost, svamp och en god sås.

Efter det maffiga lunchen (och middagen) gick vi runt i affärerna ett par timmar. Jag och Steve hittade inget men Jenny var på hugget och hittade både det ena och det andra:-)

Ikväll bär det iväg till Waterloo och after work med två kompisar och ex. kollegor Suss och Hanna. Jag har inte sett Hanna sedan ishockey-VM i maj, när alla finnar samlas på puben Famous Three Kings i West Kensington, och då hann vi bara tala i några minuter.

Hamburgarmiddag

Efter två, nej faktiskt tre, dagar av trerättersmiddagar gjorde jag det enkelt för mig till middag och gjorde egna hamburgare på malet griskött. Jag hade inga LCHF-ostfrallor i frysen så jag skippade brödet helt och saknade det faktiskt inte, hade så mycket andra tillbehör.

Jag grillade biffarna i 200 g i 20 minuter och under tiden gjorde jag en aeoli med 2 dl creme fraiche, 2 msk tomatpure, 1 tsk paprikapulver och ungefär lika mycket hemmagjord tacokrydda. Jättegott till kött. Jag stekte också ett par baconskivor. Jag åt köttet med gurka, tomat, röd lök och köpt coleslaw.
Annars så har vi inte gjort mycket idag. Steve är ordentligt förkyld så han är inte mycket kul för tillfället:-) Jag har bara gått ut för en timmes Zumba på gymet så nu är jag skönt avslappnad och mätt.

Långlunch

Idag åkte Steve och jag in till High Street Kensington över lunchen. Jag har inte varit där på länge och väl, finns egentligen ingen orsak för shoppingen är väldigt mager. Vi hade iallafall förra veckan bestämt oss för att prova på Bill Wymans (Rolling Stones-medlemmen ni vet) grill- och hamburgerrestaurang Sticky Fingers. De säljer hamburgarna med 50 % rabatt på måndagar så vi tyckte att det kunde vara värt ett besök.

Hela restaurangen var full av minnesartiklar över Rolling Stones, alltifrån tidningsurklipp till gitarrer. Lyckligtvis spelade de inte bara Rolling Stones-musik i högtalarna, som jag inte gillar, utan det var blandad rock.

Servicen var riktigt bra, jag beställde deras största hamburgare men böt ut franska potatisen mot extra sallad och dressing separat (är inte mycket för salladsdressing, föredrar peppar och salt) och fick det jag beställde! Senast jag beställde dressingen "on the side" fick jag dressing både på salladen och bredvid. Hu. Jag brydde inte om att be om en burgare utan bröd (skulle väl ha varit att pröva lyckan lite väl mycket:-), utan satte det bara åt sidan när jag fick min tallrik.
Steve som är en riktig sockerfrass beställde först en milkshake, vanilj, och sedan en till, choklad!! De var goda båda två, vaniljen kanske lite söt men ändå exakt som smält vaniljglass. Chokladen smakade underbart av mörkchoklad och innehöll t o m chokladbitar. Inget jag skulle dricka till maten dock:-)
Efter lunchen vaggade vi ut ur restaurangen och tog bussen hem och efter ytterligare ett par timmar var det dags för mig att promenera in till Clapham Junction för ett besök hos kiropraktorn. Hade noll ork men det ljumma vädret piggade upp mig lite. Underbart att kunna bära långkoftan igen och att slippa frysa inomhus.

Nu ska jag nog ligga lite lågt med restaurangbesök under en tid, åtminstone fram till helgen. Igår hittade jag ett recept på LCHF-pasta som jag tänker prova på senare i veckan. Enligt feedbacken så ska den smaka lika bra som äkta.

Hård träning kräver bra mat

Idag var det dags för en timmes Body Attack igen. Har inte "attackat" på två veckor och jag höll på att dö av ansträngning; lungorna brände och hjärtat slog. Otroligt och nedslående hur snabbt kondisen försämras på bara några veckor.

När jag kom hem var det dags för storstädning så nu är allt rent och fräscht igen...eller så fräscht det nu kan bli med heltäckande mattor... Finns ingen bättre känsla än när allt är städat och man kan bara sätta sig ned och njuta.

När vi var klara med städningen hade klockan hunnit bli 3 och det var dags att svänga ihop en lunch. På vägen från gymmet hade jag gått till affären och köpt ingredienser till hamburgare, har inte haft en på länge, dvs. gjort en själv, och jag har haft stora cravings efter en saftig biff.
Först gjorde jag hamburgerbrödet, dvs. de fantastiska mjölfria ostfrallorna.

Medan de gräddade i ugnen gjorde jag biffarna (blev 3 st) som innehöll 400 g malet kött, 1 ägg, 1/2 dl grädde, 2 krossade vitlöksklyftor (jag gillar vitlök:-), 1 msk kalvfond, svartpeppar, salt och chilliflakes för lite extra hetta. När köttet var nästan klart satte jag två skivor ost på en av biffarna som långsamt fick smälta. Till hamburgaren åt jag sallad, rödlök, stekt bacon, majonnäs och senap. Åh så gott!!