Utställning om seriemördare

Det finns utställningar om både trevliga och mindre trevliga saker. I lördags besökte Steve och jag en vandringsutställning som handlade om några av de värsta seriemördarna genom tiderna, från i stora drag 1800-talet och framåt.

Utställningen hölls under valven vid Waterloo tågstation och man gick genom rum efter rum med information om ökända seriemördare både från det förflutna och nutida motsvarigheter. Utställningen gav även en djupare förståelse för vetenskapen och historien bakom seriebrott, olika klassificeringar, mordmetoder och vad som driver dessa individer. Det var väldigt informativt och intressant. Steve sa att det inte skulle förvåna honom om det fanns potentiella seriemördare bland besökarna som letade efter "inspiration"😬

Den kvinnliga mördaren Aileen Wuornos kanske många känner igen från filmen Monster med Charlize Theron i huvudrollen. Hennes släkt härstammade för övrigt från Finland.

Det fanns också hundratals originalföremål, exempelvis brev, konst och andra föremål.

Målning av kultledaren Charles Manson som fick många av medlemmarna att begå mord.

Trots allt vi såg och läste under den 90 minuter långa rundvandringen så fick den oss konstigt nog inte att tappa apptiten, utan vi gick till puben The Tommyfield som låg 20 minuter bort och åt en fantastisk middag.

Maten här är väldigt god och deras erbjudande om två rätter för 20 pund var fantastiskt värde för pengarna. Bara min huvudrätt med lamm kostade 19,50 £. Vi har besökt puben en gång tidigare och Steve beställer alltid en av deras pajer som han säger är den bästa han någonsin ätit, 11 poäng av 10😊

Mätta och belåtna festade vi till det och tog en Uber hem. Steve hade fått en rabattkod vilket innebar att det var nästan lika billigt som att ta bussen hem för två personer.

Min påsk hittills

Och påsken fortsätter i snabbt takt. Snart ska jag ge mig iväg in till stan för att träffa Mia och spela lite inomhusminigolf. Det är kul att göra lite annat emellanåt än att bara träffas för mat och drinkar, även om det ena inte behöver utesluta det andra😉

Igår var jag bara hemma, förutom en svängt till gymmet. Jag jobbade också ganska mycket men kunde göra det från soffan utan att behöva kolla in inkorg jämt och ständigt.

I lördags tog svenska Cecilia, Angela och jag tåget till den vackra småstaden Sandwich som ligger 1,5 timmes tågresa från London. Stan var fylld av gamla tudorhus från 14- och 1500-talet

Vi hann också besöka några gamla pubar och åt lunch på The Kings Arms pub och hotell som härstammar från 1592-ish.

Jag slog på stort (det var ju iallafall påskafton) och beställde en trio av skaldjur till förrätt ...

... och kalkonstek med grönsaker till huvudrätt. Den kom också med ugnsrostad potatis och en yorkshire pudding men de lämnade jag naturligtvis.

Vi hann besöka 3 pubar under vår vistelse så det blev en riktig pubrunda. Lokalbefolkningen var väldigt pratsamma så vi fick reda på massor av intressant om stan ch evenemang som ordnas.

Ännu en fantastisk selfie😁

Det här gamla plakatet om tullar fanns på bron över den smala ån som rinner genom stan. Priset baserades på antal kreatur ... eller vikten och antal hjul på ett lokomotiv (jag skulle vilja se hur ett tvåhjulslokomotiv ser ut). Det blev en riktig heldag, mycket på grund av tågresan, och jag kom inte hem förrän vid 21-tiden😃.

I fredags var jag och Carina på en rock n roll-musikal i en teater som låg under ett tågvalv vid Waterloo station. Pjäsen hette Teddy och var helt ok. Pjäsen bestod av två skådespelare och ett rockband. Bandet var grymt bra och skådespelarna var inte dåliga heller, men istället för att spela pjäsen så läste de upp den för det mesta, i snabb takt. Det var som att lyssna på en ljudbok på speed och både Carina och jag hade svårt att fokusera.

Cool inredning i bardelen

Bandet

När pjäsen var över bjöds hela publiken upp på scenen för att dansa lite rock. Väldigt, väldigt kul. Det här bandet skulle jag kunna lyssna på ... och dansa till ...flera gånger för de var mycket bra.

Efter teatern gick vi till en pub över gatan som vi länge varit nyfikna på. Den ser inte mycket ut för världen utifrån men det var som att stiga in i en helt ny värld genast man öppnade dörren. Den var väldigt smaklöst inredd, men på ett häftigt sätt! Hit tänker jag gå igen.

I källaren finns en bar som bara säljer whiskey och whiskeydrinkar.

Det var de senaste tre dagarna, nu är det snart dags att klä på sig och ge sig ut igen.

Bio och fejsbehandling

Så var det onsdag igen. Idag har det varit 15 grader varmt och det doftade helt underbart av nyklippt gräs när jag gick igenom parken till min dermapen-behandling som jag gör en gång i halvåret.

Nu är jag rosa i fejset igen men det brukar ha lugnat ner sig till dagen efter. Dermapen är mycket bra om man har ärr, hudbrustningar, rynkor, ojämn hudpigmentering etc eftersom det boostar hudens egen kollagenproduktion och gör den jämnare och stramare. Hudspecialisten som jag går hos berättade om en kille i 20-årsåldern som han håller på att behandla. Han hade väldigt dålig hud och dessutom eksem när han sökte hjälp. Han hade nu gjort 3 behandlingar (man gör oftast 4-5 behandlingar i början och sedan "toppar man upp" en gång i halvåret) och förändringen var helt fantastisk, både till killens och hans flickväns glädje😊

I måndags arrangerade svenska Cecilia och jag SWEAs filmklubb igen och den här gången föll valet på den svenska filmen "The Square" som regisserats av Ruben Östlund. Den var bra, lite speciell, men bra, och man fick många goda skratt. Det är också en film där man har fler frågor än svar när man lämnar bion😊

Vi brukar alltid gå och äta och diskutera filmen vi sett efteråt, men den här gången fick vi äta före eftersom filmen började först efter kl. 20 och var 2,5 timmar lång. Bion låg på Southbank, nära Waterloo station, så Cecilia och jag bokade bord på en liten italiensk restaurang i närheten. Ingen av oss hade varit dit tidigare så vi var lika förväntningsfulla som alla andra:-). Restaurangen hette La Barca och verkar ha besökts av många kändisar, om man ska tro på alla foton de hade på väggen, till och med ett foto av Elton John med autograf hände där.😊. Maten var kanske lite av de dyrare slaget men portionerna stora. Det intressanta var att alla servitörer var män, och de flesta säkert över 50. Det har jag bara upplevt än gång tidigare i London där medelåldern på servitörer inte kan vara mer än 30, om ens det.

Imorgon efter jobbet ska jag på någon typ av cocktailevenemang med Carina inne i stan. Hon hade hittat biljetter till halva priset så jag tänkte varför inte😊

Måltid på högteknologisk pub

Pust, har rivstartat måndagen igen med två pass på gymet och snart ska jag åka iväg till östra London för att träffa en kompis. Det är ledig dag i England idag.

Här kommer några bilder från gårdagens lunch/middag på puben Thirsty Bear i Waterloo. Vi har varit där en gång tidigare och blev MYCKET imponerade över deras hamburgare, sååå otroligt saftiga.

Den här gången fick vi ett bord där man själv kunde beställa mat och dryck via en skärm. Man satte ett av sina bankkort bakom baren (som "pant") och så fick man ett annat kort istället som man satte i en fördjupning i bordet, sedan var bara att klicka vilken mat och dryck man ville ha och skicka beställningen och vänta på att bli serverad. Hur praktiskt och coolt som helst och smart för det blir ju att man beställer mer när man slipper köa vid baren. Vi upptäckte också att man kunde bygga sin egen hamburgare och till och med välja bort brödet (de följer med sin tid minsann). Jag började bygga min egen men det blev så dyrt eftersom jag ville ha kött, bacon, halloumi, avocado etc etc att jag tillslut valde en "färdigbyggd" istället. Nästa gång:-)

Min "Morning After"-burgare med två olika styckningsdelar av nöttkött, ost, pulled pork och grönsaker. Själva burgerbrödet tog jag bort.

Steve beställde ännu en gång "The Big Ass Burger" med bacon, ost, 2 tjocka hamburgare samt potatisklyftor. Man vet att hamburgaren kommer att vara god när det droppar fett från den när man ska förska klämma ihop den och trycka in den i munnen:-)

Man kunde också tappa sin egen öl/cider ... bara sätt in kortet i öppningen. De hade också Prosecco på kran men tyvärr så fungerade den inte igår, och jag som hade sett fram emot att prova den:-(

Vi behövde inte äta något mer den dagen men jag ser redan fram emot nästa besök:-)

After work i Waterloo

Glad lördag på er alla! Jag har varit uppe med tuppen, vaknade redan halv åtta av solen. Jag hade satt väckarklockan att ringa tjugo före åtta men det är mycket bättre att vakna "av sig själv" eftersom det betyder att kroppen är utvilad.

8.15 stod jag i danssalen på gymet, lite morgonseg, men jag vaknade till efter två låtar. Vi var 10 morgontidiga och man får hoppas att det håller i sig under den fyra veckor långa försöksperioden. Om det är för lågt deltagarantal annulleras klassen för gott:-(.

När jag kom hem åt jag frukost och drack en stor mugg kaffe kaffe. Man njuter verkligen mer om man är hungrig när man äter. Om ett par timmar är det dags för mitt Body Attack-pass och sen har jag "jobbat" klar för dagen:-). Vår plan för dagen är att besöka Weybridge. Samhället ligger i sydvästra London, ca 30 min från Waterloo station. Vi kommer ju inte att bo i den här lägenheten hela livet så nu har vi börjat "rekognisera" olika områden för att se vart vi skulle kunna bo, helst nära Themsen eller någon sidoflod, och med bra tåganslutningar in till London. Vi vill också hålla oss i sydvästra London.

Våren har verkligen gjort sitt intåg till London. Vissa träd har börjat blomma och få löv och idag ska det bli nästan 15 grader. Härligt.

Här kommer lite foton från i onsdags när jag mötte upp med min kompis Cecilia på mat och dryck i Waterloo-området.

Jag hade först ett besök hos min läkare för att kolla hur det gick med min nya blodtrycksmedicin. Den föregående gav mig hög puls och oregelbundna hjärtslag och jag kunde vakna mitt i natten med ett hjärta som rusade och slog ojämnt och det kunde ta upp till två timmar innan det lugnade sig igen. Jag brukar alltid sova som en stock och när min sömn störs är det något fel. Jag hade ätit medicinen i över 6 månader och när jag kollade bipacksedeln ifall hög och oregelbunden puls var en av bieffekterna så var det de som stod högst upp.

Mitt blodtryck, och puls, går alltid upp när jag testar blodtrycket hos läkare, så även den här gången. Jag berättade att jag provat hemma under veckan och då hade det varit perfekt, men läkaren ville ändå att jag skulle göra en 24-timmarstest. Suck, så nu måste jag åka till ett sjukhus långt härifrån för att få en sådan apparat. Mitt mål är att kunna slänga blodtrycksmedicinen förr eller senare. Jag anser att högt blodtryck inte är en sjukdom i sig utan en symptom på att något annat är fel, vanligtvis stress, men oftast bryr sig inte läkarna om att utreda den underliggande orsaken utan vill bara skriva ut medicin som i sin tur ger andra bieffekter som de skriver ut medicin mot och sedan är den onda cirkeln igång. Mitt höga blodtryck startade för två år sedan på grund av stress som ledde till hög och snabb puls och efterföljande högt blodtryck. Stressen orsakades av externa orsaker. Nu har orsaken till min stress "lugnat ner sig":-) och detsamma har min puls (speciellt när jag böt medicin), så jag förväntar mig att mitt blodtryck ska sjunka naturligt också om ett tag ... förutom när jag besöker läkare:-). Det om det. När jag besökt min läkare tog jag tåget in till Waterloo. Jag var nästan 1 timme i förtid då jag faktiskt slapp in till läkaren vid inbokad tid, så jag satte mig på en pub i närheten med ett glas Prosecco och en tidning.

Kvällens träffpunkt var en av Gordon Ramsays senaste nyöppnade restauranger (han måste ha hundratals världen över), Union Street Cafe. De hade ett specialerbjudande om 3 rätter och en cocktail för £25 tror jag det var, perfekt när man vill prova något nytt.

Öppet kök. Föredrar det framför det normala, i källaren bredvid toaletterna.

Jag gillade verkligen inredningen, kändes lite som om man satt i en gammal fabriksbyggnad, rustikt men ändå mysigt.

Min förrätt blev stekt fisk ...

Och huvudrätt kyckling med broccoli istället för potatismoset.

Eftersom efterrätt ingick i priset, men ingen ostbricka, så valde jag det enklaste alternativet, hemmagjord vaniljglass med kakbitar. Iallafall så innehåller glass grädde utöver allt socker.

Efter middagen så var det ännu tidig kväll och vi gick tillbaka till puben som jag besökte tidigare, The Anchor and Hope och njöt av ytterligare X antal glas bubbel:-)