Hej på er. Det är svårt att förstå att det är onsdag redan! Regnet slår mot fönstren men det är fortfarande varmt i luften. Lite mysigt kan jag tycka.
I går träffade jag Angela och Anette på drinkar och tidig middag, eller kanske jag ska säga sen lunch. Anette är i London i drygt en vecka och då passade vi på att träffa henne. Hon är alltid så pigg och glad.
Vi hade inte bokat någon restaurang men hamnade tillslut på en portugisisk restaurang på Heddon Street, som är en sidogata från Regent Street. Vi kände inte till restaurangen, Casa do Frango från tidigare utan gick dit på vinst och förlust. Det visade sig vara ett bra val, både maten och drinkarna var väldigt goda.
Så här överglada var vi efter maten😁
I går träffade jag Angela och Anette på drinkar och tidig middag, eller kanske jag ska säga sen lunch. Anette är i London i drygt en vecka och då passade vi på att träffa henne. Hon är alltid så pigg och glad.
Vi hade inte bokat någon restaurang men hamnade tillslut på en portugisisk restaurang på Heddon Street, som är en sidogata från Regent Street. Vi kände inte till restaurangen, Casa do Frango från tidigare utan gick dit på vinst och förlust. Det visade sig vara ett bra val, både maten och drinkarna var väldigt goda.
Så här överglada var vi efter maten😁
Vi avslutade middagen med en Portotonic; vit port, tonic och mint och apelsinklyfta som dekoration. Väldigt fräsch.
Till lunch/middag beställde vi in olika smårätter (det var det som fanns), bland annat kroketter, ugnsbakad blomkål, toppad med lime- och korianderyoghurt samt pistagenötter, piri piri vitlöksräkor med mera.
Vi beställde också alla en piri-piri-margarita med härlig hetta som fördrink. Det blev dock ingen sen kväll utan jag var hemma lite efter kl. 18.
I måndags var det dags för dagen D, dagen då jag äntligen skulle få gå på guidad tur i Big Ben. Klocktornet hade varit under renovering mellan 2017 och 2022 och öppnade upp för besökare först i våras. Det var inte bara jag som väntat så jag hängde på låset när de släppt biljetter i juni.
Vi var 14 personer i gruppen och kravet är att man är någorlunda i skick så att man kan gå de 334 trappstegen upp till toppen där klockorna finns. Vi stannade dock 3 gånger på klättringen upp (och två gånger när vi gick ner) för att lyssna till när guiden bland annat berättade om klocktornets historia samt om renoveringen.
När vi kom upp till klockorna fick vi öronproppar att sätta i öronen och stod och väntade på att de skulle slå 12. Man kände tydligt vibrationen i kroppen när de satte i gång.
På vägen upp fick vi också se den stora klockmekanismen med alla kugghjul, och guiden berättade hur den fungerade och att den drivs med stora och tunga lod. Tidigare var det män som drog upp loden med vev några gånger om dagen (man kunde fortfarande se fotstegen där de stått), men nu har den uppgiften mekaniserats.
Vi gick också bakom de fyra urtavlorna.
Det var en väldigt intressant tur och den kvinnliga guiden berättade kunnigt och intressant. Har ni möjlighet så ta turen, men boka i god tid eftersom den är så populär.
Vi gick också bakom de fyra urtavlorna.
Det var en väldigt intressant tur och den kvinnliga guiden berättade kunnigt och intressant. Har ni möjlighet så ta turen, men boka i god tid eftersom den är så populär.
