En annan ”tradition” som jag har är att lyssna på Finlandia av den finlandssvenska kompositören Jean Sibelius på Youtube. Den är utan tveckan en av de vackraste musikstyckena jag vet. Jag tänker alltid lite extra på min morfar som stred vid fronten och överlevde och min mormors bror som det inte gick lika lyckligt för.
I min ”ungdom” studerade jag språk på Åbo Akademi ett år innan jag insåg att det var ekonom jag ville bli. Under det året sjöng jag i Florakören och vi avslutade alltid varje uppträdande med Finlandiahymnen. Det var så vackert att man fick gåshud själv, särskilt när vi uppträdde i Åbo Domkyrka med sin fantatiska akustik.
I går var det dags för keramikkurs igen, nästsista gången den här terminen, och jag kunde ta hem ännu ett alster, nämligen en av mina tomtar. Den andra blir förhoppningsvis färdigbränd till nästa fredag. Jag undvek medvetet att göra mössan röd så att jag ska kunna ha den framme längre än över julen.
Den enda jag kände igen från bilden var Charles Dance, som man senast kunnat se i Guillermo del Toros film Frankenstein på Netflix. Har ni inte sett den så se den, den var väldigt bra!
När jag kom hem efter keramikkursen i går gjorde jag en "höstlig skogspanna" efter det här receptet. Jag hoppade över svampen eftersom jag tycker svamp är så slemmig hur länge jag än steker den. Jag åt såsen med kolhydratfria nudlar.
I min ”ungdom” studerade jag språk på Åbo Akademi ett år innan jag insåg att det var ekonom jag ville bli. Under det året sjöng jag i Florakören och vi avslutade alltid varje uppträdande med Finlandiahymnen. Det var så vackert att man fick gåshud själv, särskilt när vi uppträdde i Åbo Domkyrka med sin fantatiska akustik.
I torsdags var jag och några kompisar på en julkonsert i en kyrka i centrala London arrangerad av välgörenhetsorganisationen ”The National Brain Appeal”.
När vi kom in bjöds vi på glögg, antingen med eller utan alkohol, samt olika söta kakor. Engelska kyrkan är inte lika hysterisk gällande alkohol som den lutheranska kyrkan som fortfarande är väldigt ålderdomlig och stel i sitt tänkane.
Det bjöds på körsång, musikstycken och uppläsning av olika julberättelser av diverse kända skådisar.
I onsdags hade Steve eftermiddagen ledig så vi åt lunch på den fantatiska restaurangen i No. Fifty Cheyne i Chelsea som jag tjatat om flera gånger här på bloggen😊
Eftersom det är december så är nu lunchmenyn lite mer julig, kanske inte ostsoufflen som jag åt till förrätt ...
... men väl huvudrätten som var kalkon med tillbehör. Steve saknade dock den rostade potatisen men jag var nöjd.😊
Till efterrätt beställde jag varm risgrynsgröt med mandariner, karamelliserad mjölk och kanderad ingefära och clotted cream-glass. Det blev dock alltför sött efter några skedar så Steve fick äta upp den. Han tyckte den var jättegod, svag för sött som han är😏
Vi har haft en ovanligt mild höst och vinter hittills (inte mig emot) och när jag gick på en promenad förra veckan såg jag att några träd börjat skjuta skott redan. När jag kommer tillbaka till London efter julen så skulle det inte förvåna mig om Magnoliaträden blommar😁
Hoppas ni har en trevlig lördag och Självständighetsdag om ni är finländare!
Här syns 1/3 av kön. Kön var välorganiserad som de nordbor vi är.
Konserten innehöll uppträdanden av Anne Sofie von Otter, Ulrica Eleonora Kyrkokör, Mäster Olofs kör från Sverige och The Choir of Westminster Cathedral samt en kort predikan av Svenska kyrkans präst och kortare inlägg av Svenska ambassadören i London. Vi fick också sjunga med då och då på både svenska och engelska. Det kändes lite komiskt att sjunga välkända julpsalmer på engelska för jag hade svårt att passa in orden med musiken:-)
