Förmidsommarpicknick

Så är snart den här helgen till ända. Söndagen har inte varit alltför händelserik, Body Pump kl 10 och senare på kvällen gick vi in till Putney och puben The Rocket för middag. Helt bra med en lite slapp dag, för igår höll vi igång desto längre:-).

Lördagen började med Dance fit-klass kl 8 för mig och jobb fram till kl 12 för Steve. Eftersom Cecilia och Björn har planer för den riktiga midsommaren nästa lördag, tjuvstartade vi med en förmidsommarpicknick i Wandsworth Park. När Steve och jag gick till parken vid halv 2-tiden såg vädret inte alltför upplyftande ut, det kom till och med lite lätt duggregn, men när vi väl satt oss ner blev det långsamt bättre väder och efter ett par timmar till och med sol. Vi fick massor av hundbesök där vi satt, räknade till 10 olika raser. Genast de fick vittring på vår mat kom de rusande och ofta ägarna tätt därefter för att koppla dem:-)

Vi satt i parken nästan tills det blev mörkt. Steve gick hem ett par timmar tidigare eftersom han var helt slut efter 6 dagars jobbande, varav flera av dem i gassande sol. Vi andra avslutade picknicken med var sin drink på puben bredvid, Cat's Back.

Andra dukningen, ostar

Förutom hundar finns det också mycket ekorrar.

Dubbla budskap, först säger dom att man ska ta med sig skräpet hem men sedan
placerar dom en stor skräpkorg bakom skylten. Kan ju säga att jag INTE släpade med mig skräppåsen hem.

Michelin-lunch och bowls, bowls, bowls

Jisses vad tiden rusar iväg, jag hinner inte ens uppdatera bloggen varje dag längre. Många bloggar ju via telefonen men jag tycker att det är för bökigt så det sker sällan.

Nu har jag beslutat mig för att det får vara färdigjobbat för idag och om ca en timme tar jag tåget till ett ställe i sydvästra London som heter Rayne's Park där Steve ska spela singeltävling i bowls ikväll. Det har gått som smort hittills och hoppas det håller i sig.

Igår spenderade jag igen hela kvällen på bowls-klubben i North Sheen, där Steve och hans lagkompis Bill tävlade i par-bowls. De vann även den här gången, så nästa torsdag är det dags igen:-). Steve och hans kompanjon Bill, som är 65+, verkar vara ett bra team, de är båda lugna och låter inte humöret rusa iväg. Tävlingen pågick på i 2,5 timmar och skulle säkert ha pågått i ännu en halvtimme om inte motståndarna hat förstånd att ge upp då de insåg att det inte fanns någon möjlighet för dem att vinna. 2,5 timmar är lite väl lång tid att sitta och titta, men trots det är tävlingarna ofta ganska välbesökta (finns bar där också så kanske den som drar mest:-) och människorna är pratsamma.

Tidigare under dagen mötte jag upp med Sofia i Wandsworth Common för lunch. Hon söker jobb just nu och då passar det perfekt att träffas på lunch. Den här gången provade vi en lite finare restaurang vid WC som hette Chez Bruce. Den har en Michelin-stjärna så priserna är inte precis som på en McDonalds precis men de hade luncherbjudande så det utnyttjade vi. Specialmenyn hade dessutom massor att välja mellan så det gick ingen nöd på oss.

Vi började med en "dagens drink" som var äpple- och fläder-Gin &Tonic. Mycket fräscht.

Sedan valde vi båda kycklingleverpate. Finns det lever på menyn så beställer jag alltid den.

Till huvudrätt valde jag något som jag normalt aldrig skulle välja, lamm. Jag tänkte som så att en sån här prisbelönad restaurang kan knappast servera lamm som smakar ylle och det gjorde den inte heller. Jättegott!

Det ingick dessert i specialerbjudandet också och eftersom jag inte hade lust att betala 6 pund extra för en ostbricka valde jag en kokospannacotta. Pannacottan var ganska liten, som två fingerborgar typ, och så lämnade jag allt runtom.

Maten var mycket god och servicen minst sagt effektiv, vilket man kan förvänta sig från en restaurang av den här kalibern. Skulle inte ha något emot att gå igen, de har en specialkvällsmeny också.

Ikväll blir det nog att ta med sig paraply. De hotade med dunder och brak och åskskurar. Hoppas inte åskan bryter ut när de spelar, de blir ju som vandrande åskledare där på spelplanen.

Skönthetsbehandling del 2

Ännu en småkall dag är till ända. Vädret är verkligen varierande just nu, torsdag-lördag förra veckan var det hur varmt som helst, men hittills den här veckan har det hittills varit runt 18 för att bli både 23 och 25 grader från och med torsdag. Passar bra dock eftersom jag ska gå och se Steve spela både torsdag och fredag. Två timmar i solen i England ger en snygg solbränna kan jag meddela.

Idag var det dags för min andra Dermapen-behandling. Själva behandlingen tar bara ca 20 minuter för hela ansiktet, men till det kommer minst 30 minuters väntan på att bedövningskrämen ska verka och kylmask efteråt för att lugna rodnaden. Den här gången var jag inte röd som en brandbil utan bara "tomatfärgad". Smart nog hade jag tagit med en keps den här gången att gömma mig under när jag smög hem via bakgatorna:-). Killen som behandlar mig sade att jag är nog den som blir mest röd av alla hans patienter, suck, men inte mycket att göra eftersom det som gör mig mest röd tror jag är bedövningskrämen och DEN kan man inte vara utan i den här behandlingen. Men, trots bedövningskräm i pannan så gjorde det ordentligt ont när han förde pennan över den, det fick mina ögon att tåras ordentligt. Men jag är ingen större gnällspik så jag bet ihop, trots allt så betalar jag för behandlingen så det är bara att stå sitt kast:-)

Jag och Steve hade planerat in middag på Hudson's på kvällen, om jag inte blev alltför röd. Vid 18-tiden var jag, efter flera appliceringar av kylgel med aloe vera, inte längre tomatröd utan snarare flammigt Body Attack-röd. Jag hade dock bestämt mig för att äta ute så tvärtemot min "skönhetsbehandlares" råd (risk för inflammation) så pudrade jag de röda partierna och så gav vi oss iväg.

Maten på Hudson's och speciellt servicen var enastående som vanligt och som alltid på tisdagar så var det smockfullt. Först satte vi oss vid ett bord i konservatoriet, men när jag såg att jag skulle stirra in i en stor spegel och se mitt röda fejs hela kvällen så bytte vi bord till ett mörkt hörn istället:-)

Dublin chicken med ostsås, blir man inte mätt efter den huvudrätten blir man aldrig mätt

I morgon borde hudfärgen vara tillbaka till den normala igen men jag kommer att hoppa över morgonens gympass (man borde inte gå på gym inom 24 timmar efter behandling på grund av de öppna porerna) och siktar på kvällens Body Attack istället. Jag ser fram emot att se hur huden förändras under den kommande veckan när kollagenproduktionen får ny fart. När jag tittade på de foton som min "behandlare" tog förra gången så såg jag tydligt att mina porer krympt och linjer och rynkor blivit grundare och huden fått mer lyster.

Nordicana

Den här helgen har jag haft besök av Svanhild som normalt bor utanför Birmingham. Hon kom ner för evenemanget Nordicana som är ett tvådagarsevenemang för alla som gillar nordiska thriller-/kriminalserier.

Hon anlände redan på fredag kväll eftersom evenemanget började tidigt på lördag morgon och bjöds naturligtvis på drinken Blue Arrow eftersom hon aldrig druckit det förut.

I år hölls Nordicana i en gammal bio i Limehouse, östra London.

Intresset för nordiska thrillers är jättestort i Storbritannien och har varit det i några år nu och jag tror nästan engelsmännen är mer insatta än jag, för jag hade inte sett någon av de serier som de visade exklusiva avsnitt av. Efter varje förevisning så intervjuade de även skådespelare från de olika serierna,

Här skådespelare i den danska serien Arvet (The Legacy)

Sofie Gråbøl, känd från bland annat The Killing,

Sofia Helin från The Bridge (Bron på svenska?)

Och ett gäng skådespelare frän danska serien 1864. Det var intressant att få se och lyssna till kända skådespelare i verkliga livet.

Det sista TV-serieavsnittet för kvällen skulle ha börjat kl 18, Jordskott, men då hade vi suttit och kollat och lyssnat sedan kl 10 så vi kände att vi sett tillräckligt och beslöt oss för att åka hem.

Tre tågresor senare var vi hemma i Wandsworth och vi gick in på en restaurang nära tågstationen för middag som hette Konningans. Maten var helt ok, speciellt levern som jag tog till förrätt. Något som däremot irriterade mig var att man inte kunde byta ut potatisen i huvudrätterna till något annat än sallad, trots att allt kostade samma. DET tycker jag är dålig service, hur mycket mättar salladsblad liksom?! Som tur är är de flesta restauranger serviceinriktade och byter sidorätter utan att blinka så hit kommer jag inte att gå igen.

Koljan som jag tog till huvudrätt, med den jävla salladen, visade sig inte vara min favoritfisk, fick kväljningar till slut. Tycker helt enkelt inte om storflakiga vita fiskar som torsk, kolja och liknande.

Efter middagen satt vi bara hemma, drack ett par glas Cava och pratade om livet till kl 1. Idag lyckades vi alla sova till kl 9 och åt en lätt frukost innan vi gick till en pub i närheten för Sunday Roast. Efteråt körde Svanhild hem igen och jag och Steve har bara slappat.

Nya fredagsnöjet

Idag har jag lyft vikter på Body Pump, bakat 2 olika LCHF-frukostbröd, dammsugit och naturligtvis jobbat. Allt är klart för min kompis Svanhilds ankomst ikväll. Nu sitter jag och gassar i solen i North Sheen med ett glas vin och kollar på när Steve tävlar i Bowls. Det går mycket bra hittills.

Sent from my Windows Phone

Soliga dagar

Steve och jag är nyss hemkomna från ännu en bowls-match. Ikväll spelade han par mot par och han och hans medspelare vann, igen. Sådana här tävlingar pågår i minst två timmar, men jag tycker det är ganska avslappnande att sitta och njuta i solen och följa spelet. Hellre det än att sitta hemma och titta på dålig TV. Imorgon är det dags igen, men då spelar han singelmatch mot en klubbkamrat och den tävlingen måste jag naturligtvis gå och se.

Igår träffade jag Suss på middag och drinkar. Vi provade på en hotellrestaurang som heter Addendum. Jag är inte något stort fan av hotellrestauranger eftersom de ofta saknar atmosfär och den här var inget undantag, men när de nu erbjöd 50 % rabatt på a la carte-menyn så var det synd att inte prova på.

Det blev carpaccio till förrätt och

Sirloin-stek till huvudrätt. Helt gott men inget speciellt.

Efter maten gick vi och satte oss utanför en bar i närheten och njöt av ett par Apperol spritzers, hur gott och läskande som helst. Det var så kul att träffa Suss igen, och den här gången hade det bara gått ett par tre eller fyra veckor sedan vi sågs senast. Rekord:-)

När jag tog tåget hem från Waterloo till Wandsworth fick vi en konduktör med humor. När han räknat upp alla stationer som tåget skulle stanna vid avslutade han med kommentaren att "där har ni lite att välja mellan". Han började också hålla en liten frågesport över högtalarna för att vi inte skulle somna och sa att, "svaren fick vi sedan lämna in i Brentford" som var slutstationen. Hans underhållning gav upphov till en hel del leenden. Jag gillar när folk i seriösa yrken kan skoja till det lite.:-)

När jag kom hem så möttes jag av den här livströtta tulpanbuketten. Eftersom den ännu inte börjat tappa blad beslöt jag mig för att ge den lite "första hjälpen" och skar av lite av stjälkarna. I morse hade de rest sig några centimeter så de överlever säkert ännu ett par dagar.

Imorgon kväll kommer min norska kompis Svanhild hit från Birmingham där hon normalt bor. På lördag ska vi nämligen gå på ett evenemang som heter Nordicana som visar nordiska kriminalserier och -filmer i dagarna två. Vi kommer bara att gå på lördag för programmet är nästan detsamma på söndag.

Finbesök från Finland

Idag har det varit jobb från morgon till kväll, bara ett entimmes avbrott för gym före lunchen. Nu tänkte jag iallafall ta mig tid och lägga upp bilderna från helgen som gick.

Ett besök till Kew Gardens är ett måste om man är intresserad av växter ... eller träd. Visste inte att det fanns så många olika ekarter till exempel. Ganska mycket var tyvärr utblommat men praktfulla blommande rhododendron i olika färger fanns det fortfarande gott om.

Vi stötte också på en pilsk påfågel som försökte charma en hona genom att spänna upp sina stjärtfjädrar. Det såg också ut som om han gjorde det för att ge besökarna ett riktigt fotograferingstillfälle eftersom han vände sig till oss alla i tur och ordning för att vi skulle få ta ett foto.

Tadaa ...

Det var en blåsig dag så hannen fick kämpa ordentligt för att hålla sig på fötter när vinden tog tag i fjädrarna.

Showen över.

Man kunde också "vandra bland trätopparna" 20 meter över marken, och för de som inte orkade promenera uppför trapporna så fanns det hiss. Vi tog hissen upp:-). Man får inte vara höjdrädd.

När vi sett oss mätta på flora och fauna tog vi tunnelbanan till Richmond där vi satte oss på en av mina favoritpubar, The White Cross för ett välbehövligt glas Prosecco. Vi lyckades få ett bord med utsikt mot Themsen och hade kunnat sitta där och slappa hela dagen, men se det hade vi inte tid till ...

för några timmar senare var det dags för Afternoon Tea. Betjäningen var sisådär men de hade inte snålat med sötsakerna.

Vi fick till och med smält mörkchoklad dit vi kunde doppa marshmallows och jordgubbar. Vi var dock alla överens om att sconesen var bäst med massor av clotted cream på. Nu har jag ätit kolhydrater så det räcker 6 månader framåt och jag kommer att få kämpa mot sötsuget i ca en vecka innan kroppen detoxat sig igen.

På söndag ska man äta Sunday Roast och vi gick till puben Cat's Back som ligger ca 15 min promenad från oss. Riktigt god Sunday Roast var det, till och med Steve gav den tummen upp och han borde ju vara expert:-)

Efter lunchen gick Steve hem medan vi andra tog bussen in till stan för några timmars shopping i Covent Garden innan det var dags för musikteatern Stomp. Jag såg den i mars, tror jag det var, och gillade den jättemycket och tänkte att kanske morsan och moster skulle göra det också. Rekommenderas.

När vi kom hem igen beställde vi hemleverans från en indisk restaurang som jag och Steve hittat nyligen och vi åt tills vi nästan sprack. På måndag morgon hann vi ännu ta en runda på vårt lokala shoppingcenter innan det var dags att ta den beställda minicaben till Heathrow.

Helgen gick verkligen jättesnabbt för jag hade ordnat program åt oss nästan hela tiden. Vila kan man göra sen.:-)

AW och besök på restaurangen Maze

Så har min mamma och moster åkt hem till Finland igen. Det var en intensiv helg, inte så jättevarmt väder men vi hann allt vi/jag planerat:-) Jag visar bilder sen men först tänkte jag lägga upp lite foton från torsdagens after work med andra SWEO:r i Tooting och sedan från Steves och mitt besök på Gordon Ramsays restaurang Maze.

Orsaken till AW i Tooting var att den svenska sångaren Benjamin Folke Thomas uppträdde på puben/baren Tram & Social som är en gammal spårvagnsstall som byggts om. Nuförtiden finns det endast spårvagnar som går från Wimbledon.

Vi började iallafall med ett par drinkar på puben bredvid då själva uppträdandet blev försenat, det gick bra det också.

Killen var mycket bra, gillar att lyssna till de som är skickliga på att spela gitarr, sjunga kunde han också.

Imponerande kristallkronor hängde i taket.

När Benjamin sjungit klart var det dags för nästa uppträdande, en engelsman. De andra SWEO:rna åkte hem men Sofia och jag stannade kvar ännu ett par sånger men han var ganska värdelös, en låt gick t.ex. ut på att han ville döda Cameron.

Förra tisdag var det dags för Steves och mitt besök på Gordon Ramsays restaurang Maze, som serverar rätter som fått sin inspiration från speciellt det asiatiska köket. Betjäningen var extremt effektiv, kanske lite väl intensiv, servitörerna/servitriserna cirklade runt oss som flugor på en sockerbit. Det lugnade dock ner sig när det kom fler gäster till restaurangen.

En smakbit medan vi kollade i menyn

Vårt specialerbjudande bestod av 4 rätter och ett glas Prosecco. Jag valde 4 salta rätter medan Steve gick för 3 salta och en efterrätt.

Carpaccion var jättegod

Besticken var i äkta silver och vilade på någon slags bestickhållare.

Olika kex med vad jag tror var tjock humous

Den gravade laxen var grymt god.

Jag hade först beställt bläckfisk men när Steve fick den som sin andra rätt (jag fick laxen då) och inte alls gillade den utan skickade den tillbaka till köket och böt mot laxen istället (gick hur bra som helst, det är bra service, I Finland skulle de också gärna ha bytt ut rätten MEN man hade fått betala för den man skickade tillbaka ändå, det är INTE bra service). Servitören visste att jag också beställt bläckfisk och frågade om jag kanske också ville byta, för säkerhetsskull, så det gjorde jag och valde abborre istället. Bläckfisken kom som ETT långt upprullat ben med sugkoppar och såg inte så aptitlig ut.

Fjärde rätten har anlänt.

Som sista rätt fick jag anka med murklor och en grön pure. Den rätten var fantastiskt god. Köttet föll formligen isär när man petade i det.

Vi var mycket nöjda med både maten och servicen, men skulle kanske inte betala fullt pris, vad det nu är.

Vi hade ätit klart på nästan en timme (jag nämnde ju att servicen var effektiv:-), och eftersom det fortfarande var tidigt gick vi till en pub bredvid, The Barley Mow, där vi blev sittande över flera drinkar och bara slappade och pratade. Det var tisdag så lugnt och skönt på puben

Avslutar inlägget med en bild av grannens katt tvärsöver vägen. Hon ligger varje dag på ett bord i fönstret och slappar. Där har hon samtidigt perfekt utsikt över vad som händer nere på gatan.

xxx