I går träffade jag Anna-Kaarin och Angela på sen lunch på restaurangen The Ivy i Richmond. Jag är ingen större fantast av kedjor, lägger helst pengarna hos familjerestauranger, men den här har faktiskt lyckats hålla bra kvalitet på sin mat. Den första The Ivy i Covent Garden i centrala London grundades 1917, men det var först för kanske 10 år sedan som de började öppna fler restauranger.
Det blev anklever till förrätt ...
och stekt havsruda till huvudrätt med gröna bönor och mandel. Allt var riktigt gott!
I lördags åt Steve och jag middag på en restaurang som heter Lighthouse uppe på toppen av Wimbledon Village. WV är ett väldigt fint, och dyrt, område med stora och gamla hus. Tennisspelaren Boris Becker bodde där innan han slösade bort alla sina pengar och gick i konkurs.
Restaurangen verkade populär bland den äldre generationen, nästan så att vi kände oss unga😉
Restaurangen verkade populär bland den äldre generationen, nästan så att vi kände oss unga😉
Maten var helt ok. Jag åt halstrad tonfisk med picklad gurka och lite andra tillbehör till förrätt och griskottlett med rotsaksmos till huvudrätt. När tallrikarna var borttagna kom servitrisen med dessertmenyn. Jag hade bestämt mig för att skippa desserten och ta en drink i stället, men Steve ville ha något sött.
Vi väntade, väntade och väntade lite till, men ingen kom och tog våra beställningar. När vi väntat i 20 minuter utan att någon kom tappade vi intresset och beslöt oss för att betala istället. Då dök hon plötsligt upp, men då var det för sent😐.
På väg till bussen passerade vi ett par gamla röda telefonkiosker med "konst" inuti. Det är väl det man får använda dem till nu när alla har sina egna telefoner😏I torsdags eftermiddag såg jag baletten Svansjön på Richmond Theatre. Jag har sett baletten tidigare, men jag tycker om den så man kan bra se den flera gånger.
Balettgruppen som uppträdde tillhörde nog inte toppskiktet, för det var lite felsteg både här och där och dansare som kom i otakt, men de försökte i alla fall😊. Ballerinan som hade huvudrollen var dock bra måste jag säga.
Efter föreställningen tog jag tåget till Angela som skulle bjuda mig och svenska Cecilia, som var på besök, på middag. Vi började kl. 18 och det var nära att jag missade det sista tåget som gick halv ett på natten. Tiden går verkligen fort när man har roligt.😊
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar