En promenad i Highgate Village

I söndags avbokade jag mina gymklasser och begav mig till Highgate i norra London istället. Vädret var fantastiskt fint och perfekt för en guidad tur med London Walks. Highgate är mest känd för sin kyrkogård och många kända personligheter är begravda där, bland annat Karl Marx och George Michael. Den här rundturen gick dock inte dit. Jag besökte gravplatsen för några år sedan och då var inträdet ännu gratis, nu kostar det 10 pund, men det är väl värt ett besök.

Gruppen möttes vid Highgate tunnelbanestation och sedan bar det uppåt. Highgate ligger uppe på en kulle och man har fantastisk utsikt både in mot centrala London och ut mot landsbygden.

Vårt första stopp var den här byggnaden som mest liknar en fabrik eller ett sjukhus. Guiden ville visa oss ett arkitektoniskt skräckexempel. Han sa att byggnaden ligger på den bästa platsen i Highgate med milslång utsikt i alla vädersträck. Men vad gör arkitekten?, jo bygger ett hus med så smala fönster att de boende man knappt ser något av den!😠

Vädret var fantastiskt för en promenad, sol och blå himmel och helt vindstilla.

En av utsikterna.

Här har man utsikt mot centrala London med bland annat "The Shard".

Vi avslutade promenaden vid den här vackra kyrkan, St Michael's Church, som låg ett stenkast från huset där George Michael bodde.

Jobb, Marimekko och lite mat

Hösten är här men ännu har vi inte haft några superkalla dagar, till all lycka. Den här veckan har temperaturen hållit sig runt 17 grader och det får den gärna fortsätta med😏. Eftersom höstarna inte är superkalla här blir löven inte heller lika färggranna som i Norden

Min lördag började med en timmes Body Pump, som de flesta lördagar (och söndagar). Känslan när man är klar, svetten rinner och musklerna känns genomkörda är fantastisk.

På väg hem gick jag via den japanska klädkedjan Uniqlo för att se om de fått in någon ny samarbetskollektion med Marimekko, och det hade dom. De har samarbetat med Marimekko i ganska många år nu och då och då kan man hitta riktiga guldkorn. Den här gången köpte jag en påse i vattentätt tyg med axelrem, perfekt som gymväska tänkte jag. Det fanns lite olika tryck och färger, men jag valde den här blå med blommönster och dragrem.

Jag har jobbat ganska intensivt den här veckan, men efter att ha levererat alla projekt vid lunch tränade jag kondition en timme innan jag åkte in till Clapham Junction för sen lunch på en vinbar som heter Vagabond. Jag gick till en annan restaurang först som tidigare haft jättebra mat, men när jag såg att de ändrat menyn till det sämre (typ börjat fokusera på hamburgare och pizza, vilket är det ultimata tecknet av lathet för mig), tog jag på mig jackan igen och gick.

Vagabond fokuserar på tapasrätter, vilket jag gillar. Fyllda kroketas ...

Gratinerad blomkål med stark sås. Lite smaklös först men när jag gett den en ordentlig dos salt blev det bättre ...

Ugnsbakad fetaos med kikärter och tomat. Maten var helt ok, inte den bästa jag ätit, men ok.

Jag avslutar med ett ekorrpar den här gången. De var så söta när de satt bredvid varandra på grannens balkongräcke och kontemplerade.😊

Middagstips - Snabb lövbiffsgryta

Det är läääänge sedan jag lagt upp matrecept, men här kommer ett som är för gott för att inte delasn enkelt är det också. Det är tyvärr inte jag som hittat på det utan receptet kommer från den här bloggen (som vanligt😊).

Snabb lövbiffsgryta
6 portioner

Ingredienser
1 kg lövbiff

250 g champinjoner

1 gul lök

2 vitlöksklyftor

1/2 dl tomatpuré

2 msk oxfond

1 msk kinesisk soja

3 dl grädde

1/2–1 dl vatten

2 msk dijonsenap

1/2 msk curry

salt, peppar

smör att steka i

Gör så här

Ta fram lövbiffen ca 3 minuter innan.

Strimla lövbiffen. Finhacka lök och vitlök. Skär champinjonerna i mindre bitar.

Stek lövbiffen i smör i het panna så den får lite färg. Lägg upp på fat så länge.

Fräs champinjoner och lök/vitlök i stekpannan. Rör ner i gryta eller stor kastrull.

Rör ner övriga ingredienser och låt allt småputtra i ca 20 minuter.

Smaka av med ev salt & peppar. Jag åt grytan med stekt blomkålsris.

Ännu ett teaterbesök med mera

Oj, oj, vad tiden går. Såg nu att det gått 10! dagar sedan mitt senaste inlägg. Nå, det har varit ganska mycket vardag så det har mest varit jobb och träning varje dag.

I går var det dock dags för ännu ett teaterbesök för att se pjäsen Barcelona. Det kändes inte alltför motiverande att behöva bege sig in till stan på kvällen, speciellt eftersom pjäsen började först klockan 20. Nå, det var en riktig kändis i huvudrollen, Lily Collins, dotter till sångaren Phil Collins och även känd för de som följer den populära Netflix-serien (jag bland annat) Emily in Paris, så henne ville jag inte missa. Hennes motspelare hette Álvaro Morte, känd även han från en serie som går på Netflix, Money Heist (eller La Casa de Papel) på svenska. 

Det var faktiskt första dagen som pjäsen spelades och de gjorde ett mycket bra jobb, jag märkte inga misstag eller att de glömde sina repliker. Efteråt fick de stående ovationer och klappades in två gånger, vilket är ovanligt här. Båda såg både lättade och tacksamma ut😊. Pjäsen går fram till slutet av januari nästa år så gå och se den om ni kan.

I söndags träffade jag min svenska kompis Cecilia som är i London den här veckan. Hon har egen lägenhet här och försöker komma en gång i månaden. Hennes pojkvän kommer till London på onsdag och en dag senare 25! av hans körkompisar! Kören ska uppträda någonstans här i London och Cecilia och hennes pojkvän har outtalat utsetts till restaurangbokningsansvariga. Eftersom Cecilia tidigare bott här så tror de att hon vet allt😏. Det är inte lätt att hitta restauranger eller pubar som kan ta emot så många människor, speciellt inte om man inte vill betala en jättestor deposit för att säkra bokningen, men tillslut hittade de både en pub och en restaurang.

Nå, tillbaka till ämnet. Vi började med att gå en timme runt Themsen, först till Hammersmith Bridge, över den och sedan tillbaka till Putney längs floden. Det hade regnat hela morgonen men klarnade upp när vi börja de gå. Det var cirka 17 grader i luften så fantastiskt skönt. När vi kom fram till Putney tog vi en snabb drink på en pub innan vi åt middag på en fransk restaurang som heter Gazette. 

I lördags återvände Steve och jag till den mysiga turkiska restaurangen Pasha Mangal i stadsdelen Balham. 

Vi delade på ett gäng mezze precis som förra gången. Så gott!

Jag valde även den här gången ett spett med grillad lammfärs och ett med kycklingfärs som serveras med fräscha grön- och rotsaker. Jag var dock så mätt efter halva tallriken att jag fick be att få ta hem resten.

Och så avslutar jag med en bild på stortiggaren Busen. Se så fint han placerat sig bakom godismusen i väntan på att den ska fyllas😁

Blandad kompott

Så har man ännu en arbetsvecka bakom sig, men jag har inte bara jobbat.

I går gick jag på ännu en rundtur med London Walks som hette Hidden London (Dolda London). Jag var inte helt säker på om jag gått den tidigare när jag bokade, men när den väl satte i gång så insåg jag att jag nog hade det. Det var dock en annan guide än den jag hade tidigare så jag fick både lära mig nya saker och repetera gamla😊.

Vädret var fantastiskt.

Det astronomiska uret på Bracken House med Winston Churchills ansikte i mitten. Byggnaden är uppkallad efter Bernard Bracken, tidigare ordförande för Financial Times som publicerades här fram till 1980-talet. Han var också en personlig vän till Churchill och därav hans ansikte på uret.

När jag befinner mig i Monument- eller Bank-området dagtid så brukar jag ofta äta lunch på den otroligt vackra puben The Old Bank of England.

Tisdag kväll begav jag mig till norra London, närmare bestämt till Hampstead, för en föreläsning i ämnet ”Innovativa kvinnliga artister i Norden på 1880–1920-talet”. En kompis hade köpt ett par biljetter till sig men blev förhindrad, så då fick jag och en annan som jag känner dem istället. Det är en liten ”omväg” för att ta sig dit men det fick det vara värt. Föreläsaren hade valt ut ett par tre kvinnliga konstnärer från varje nordiskt land och gick mer på djupet om deras liv och konst. Det var riktigt intressant måste jag säga.

I måndags var jag på improvisationsteatern Austentatious tillsammans med Anna-Kaarin och Angela. Jag och Anna-Kaarin börjde dock med middag på den indonesiska restaurangen Bali Bali. 

Jag började en kycklingsoppa vilket var passande med tanke på förra veckans förkylning som ännu hängde kvar lite.

Till huvudrätt åt jag Rendang, vilket är nötkött som tillagats långsamt tills det blivit jättemört. Rätten var smaksatt med chili och kokos och var på gränsen till för het😅.

Vi mötte upp med Angela på teatern. Pjäsen var lika påhittig och galen som vanligt (mitt fjärde besök). Varje pjäs är olika eftersom det är publiken som får ge förslag på vilken "nyupptäckt" Austenroman som ska spelas. I måndags hette den "Jane - vampyrdödaren".

Eftersom Steve var på födelsedagsmiddag med en kompis i lördags så åt vi middag tillsammans på söndag istället.  Ingen av oss orkade åka alltför långt till restaurangen så vi hamnade på den franska restaurangen Bordelaise i Tooting Market.

Vi har båda fastnat för ett par rätter som vi beställer varje gång ... leverpate till förrätt ...

... och rumpstek till huvudrätt.😋

Om Busen fastnat för något så är det att bli rullad med en luddrulle. Ibland försöker jag dra av ett skikt så tyst jag kan så att han inte ska höra, men sekunden senare sitter han ändå bredvid mig och jamar uppfodrande😏. Han älskar det verkligen och trampar runt, kurrar och spänner ut tårna.

Rumänien – del 2

Kanske dags att avsluta inlägget om resan till Rumänien, ibland ligger inspirationen att skriva långt borta.😏

På lördagen hade vi bokat in en heldagstur, och då menar jag heldagstur för vi hämtades upp kl. 07.30 och återvände till Bucharest vid 21-tiden. På turen besökte vi Peleș slott, den medeltida staden Brașov och slottet i Bran, även känt som Draculas slott. De två sistnämnda destinationerna ligger i Transylvanien.

Vi hade bokat med ett resebolag som heter Mr. Tripp. Huvudskälet till att vi valde dem var att de lovade att man aldrig skulle vara fler än 15 personer i gruppen, vi var 39 stycken! Ett stort minus på det. Den enda orsaken till att resan ändå förflöt någorlunda var den kvinnliga reseguidens stenhårda diciplin. När alla stigit på bussen var det första hon sa att bussen inte kommer att vänta på de som inte passar tiden. Det finns en tågstation på varje plats där vi stannar, så missar man bussen kan man ta tåget tillbaka till Bucharest. Hon hade gjort misstaget en gång att vänta på "eftersläntrare" och inte igen. Hon avslutade med att säga att det inte är respektfullt för de andra som kommer i tid. Jag höll med till 100 %. Behöver jag säga att alla satt i bussen fem minuter innan den överenskomna mötestiden under resten av dagen.😁

Det första stoppet var Peleș slott som ligger cirka 2 timmars bussresa från Bucharest. Slottet ligger vid staden Sinaia och byggdes på 1870-talet. Det var till en början kunglig “sommarstuga”. När kommunisterna tog makten i Rumänien blev det istället ett vilohem för statens kulturpersonligheter. I dag ägs det återigen av kungafamiljen men de hyr ut det som museum. 

Inträdet till slottet var lite chaosartat och det blev inte bättre av att det regnade ganska ordentligt.

Efter 30 minuters köande blev vi äntligen insläppta och guiden tog oss runt i det vackra slottet. 

Slottet är en explosion av snickarglädje. Det liknar ett tyskt korsvirkeshus med italiensk elegans, vilket får slottet att sticka ut bland andra europeiska slott - och det finns en förklaring till det. Kung Carol I, som beordrade bygget, ville inte att det skulle bli en tråkig kopia av sina kungakollegors slott. Istället blandades italiensk arkitektur med tysk stil vilket gav slottet dess speciella karaktär. 

Ljuskronorna av italienskt Muranoglas var otroligt vackra!

Slottet har 170 rum och en stor trädgård med terrasser, statypark och fontäner.

På väg mot nästa stopp, som var staden Brașov, svischade vi förbi den här ståtliga byggnaden. Guiden berättade att det var här man spelade in Netflix-serien Wednesday, som är en spin-off av Familjen Adams.

När vi anländer till Brașov regnade det fortfarande lätt. Här fick vi gå omkring som vi ville och äta lunch.

Brasov heter Kronstadt på tyska och grundades på 1200-talet av Tyska orden som var en kristen riddarorden. Den hade tidigare en stor tysktalande befolkning, men dessa lämnade till stor del staden under senare delen av 1900-talet.

Som en liten kuriosa så berättade guiden att cirka 800 av Rumäniens 6 000–6 200 björnar finns i Brașovområdet. När de blev lite för närgångna får några år sedan så bestämde myndigheterna sig för att flytta dom till nya "jaktmarker" där de inte skulle störa eller utgöra ett hot mot människor. Det här ledde till att andra björnar såg sin chans att utöka reviret PLUS att de bortflyttade björnarna återvände med resultatet att björnstammen nu var större än tidigare😄

Torget i Brașov.

Resans bästa lunch skulle jag nästan vilja säga, ungersk goulasch.😋

Den här sengotiska protestantiska Svarta kyrkan, uppförd 1384–1424, hör till en av sevärdheterna. Det var dock inträde för att komma in så vi höll oss på utsidan eftersom vi hade så lite tid på oss efter lunchen.

Slitet kan också vara fint.

Jag kunde inte hålla mig från att ta ett foto av den här äldre mannen som stod utanför en restaurang och sålde blommor. En lika gammal kvinna på andra sidan gatan gjorde samma sak så de var nog ett par. Hoppas någon köpte en lördagsbukett av dom.

När vi steg på bussen så bröt äntligen solen fram och resten av resan var himlen blå.

Sista stoppet var det som jag sett fram emot mest, slottet Bran, eller Draculas slott. Här kom inte guiden med in utan vi fick köpa biljetter från biljettmaskiner och vandra runt själva.

Slottet Bran byggdes 1212 av Tyska orden. Det marknadsförs som ”Draculas slott”, och det finns en ihärdig myt om att Vlad III Dracula ska ha bott där, men varken den verklige Dracula eller Bram Stokers påhittade figur bodde på slottet. Vlad finns inte omnämnd i någon information på slottet, men han tros ha suttit i fängelse där i två dagar. Vlads riktiga slott är Poenari slott, så nu vet ni det😏. Man kan även besöka det slottet men det är stängt för tillfället.

Den sista riktiga ägaren var Marie av Rumänien som beställde en omfattande renovering av slottet . Slottet ärvdes av hennes dotter prinsessan Ileana som drev ett sjukhus där under andra världskriget. Slottet konfiskerades senare av den kommunistiska regimen i och med att kungafamiljen fördrevs 1948.

I dag tillhör slottet återigen kungafamiljens ättlingar, och den 1 juni 2009 öppnades det renoverade slottet för allmänheten som det första privata museet i landet.

Prinsessan Ileanas nationaldräckt.

Vi var inte precis ensamma på slottet, men man följde en utmarkerad rutt man slapp trängas om någon kom emot en.

Söndag hade vi bokat en guidad tur till Parlamentspalatset till eftermiddagen. Medan vi väntade på att gå till mötesplatsen så gick vi runt lite i stan. 

Vi besökte också ett "shoppingcenter" i centrum som mest bestod av tomma butiker, men den fanns en butik med barnkläder som hette "Bimbo"😂

Till sen lunch blev det en skopa glass, så god och krämig.

¨

Man kan endast besöka Parlamentet med guidade turer.

När vi gått igenom väskkontrollen så väntade guiden på oss och sedan bar det iväg i en himla fart, man fick nästan småspringa😏

Palatset i Bukarest är världens näst största byggnad och den har fler våningar under marken än över. Under diktatorn Ceausescus tid kallades det för Folkets hus – lite ironiskt när 30 000 vanliga bostäder var tvungna att rivas då palatset skulle byggas.

Chefsarkitekten var kvinna som då bara var 28 år. Hon hade 700 arkitekter och 20 000 byggarbetare under sig som jobbade dygnet runt. Det byggdes från år 1984 till 1997 med paus för revolutionen 1989. 

Palatset rymmer 1 100 rum, en stor teater och ett underjordiskt tunnelsystem ifall Ceausescu var tvungen att fly. Byggnaden består bland annat av 3 500 ton kristallglas, en miljon kubikmeter marmor och 200 000 kubikmeter mattor – vissa av dem så stora att de var tvungna att vävas på plats i palatset. Nästan allt material som krävdes i byggnationen kommer från Rumänien (ett krav) och notan slutade som en av världshistoriens dyraste byggnader. Ceausescu själv hann aldrig ta i bruk parlamentet innan han avsattes och arkebuserades och i dag sitter Rumäniens parlament här.

Parlamenstpalatsets salar är byggda med särskild akustik för att maximera applåder och hejarop. Det var ett slugt sätt för diktatorn Ceausescu att överdriva sin popularitet och storhet.

Det finns hela 2 800 stycken kristallkronor i palatset och den tyngsta (nedan) väger 5 ton.

En tavla som ska föreställa paret Ceausescu som unga med en fredsduva ... snacka om dålig självinsikt. Till och med när de blev fängslade kunde de inte förstå varför det rumänska folket vände sig mot dem, de som gjort allt för dem.😲

Fler långa korridorer ...

... och mötesrum.

Det ”rosa rummet” används bara för de allra viktigaste mötena med diplomater. Detta för att färgen är neutral och inte finns på någon flagga i världen.

Enligt den kommunistiska ideologin (åtminstone i teorin) ska ingen vara mer framträdande än någon annan och därför var mötesbordet runt. Ceausescu ville dock ha den största stolen och för att den skulle rymmas så gjorde man en urgröpning i bordet. Bakom stolen fanns också en löndörr.

Det var en väldigt intressant tur men det var mycket information på en och samma gång. Jag rekommenderar absolut ett besök dit om ni har vägarna förbi.

Vi åt resans sista middag på den mysiga restaurangen i Hanu’ lui Manuc, som är den äldsta verksamma hotellbyggnaden i Bucharest. Byggnaden uppfördes 1808 och hyser även en restaurang, flera barer och ett kafé.

"Stenarna" framför ingången är inte stenar utan träklossar. De användes för att hästarnas hovar inte skulle göra så mycket ljud och störa hotellgästerna.

Innergården, där vi satt, är väldigt mysig.

Gissa hur glad jag blev när jag såg att de hade råbiff till förrätt😋 Kocken kom själv till bordet och finhackade köttbitarna omsorgsfull innan han blandade med resten av ingredienserna som låg i kopparna bredvid. Svanhild, som inte är något fan av råbiff, vågade sig på att smaka och blev positivt överraskad.

Till huvudrätt valde jag en rumänsk specialitet, traditionell rökt Pleșcoi-korv. Den var väl lite sisådär, konsistensen var lite lös.

Till efterrätt delade vi på rumänska munkar som serveras med gräddfil och sylt.

Det bjöds även på underhållning i form av rumänsk folkdans och smäktande sång.

Det var en riktigt bra avslutning på en riktigt bra resa. Innan jag åkte hit föreställde jag mig att det skulle vara jättefattigt, nergånget och massor av tiggare. De platser jag besökte och passerade såg inte alls fattigt ut, det var inte mer nergånget i Bucharest än någon annan storstad och tiggarna tror jag befinner sig i Västeuropa, för här såg man knappt några alls. Två av våra kvinnliga guider berättade också att man som kvinna kan gå hem mitt i natten och känna sig helt säker.