Kompishäng

Hej på er. Hoppas ni fått en bra start på lördagen. Min morgon fick en rivstart när jag i godan ro stod och gjorde frukost och Steve frågade när mitt gympass började. Kl. 10 svarade jag. Då sa Steve att då får jag nog börja bege mig till gymmet eftersom klockan redan var 09.40, och jag som trodde att den var en timme tidigare. Det blev att hiva in frukosten i kylen, packa gymväskan och rusa iväg😊.

När jag kom tillbaka från Body Pumpen stod Steve redo för att gå till tandläkaren. Efter ännu en sömnlös natt hade han fått nog och var sååå redo att betala lite extra för att få tanden utdragen redan i dag istället för på torsdag. Han hade kunnat få den reparerad för några hundra pund extra, men beslöt sig till slut för att dra ut den eftersom den satt så långt bak att den inte syntes och inte påverkade hans ätande. När han återvände från tandläkaren en timme senare var han glad som en lärka, trots hängande mungipa och kompress i kinden, plågan var över😊.

I går åt Angela och jag en fantastisk lunch på restaurangen No. Fifty Cheyne. Deras luncherbjudande är väldigt förmånligt, maten god, servicen trevlig och restaurangen vacker.

När vi kom dit satt fyra Chelsea-pensionärer i sina stiliga röda militärrockar och åt lunch. Chelsea-pensionärer är pensionerade brittiska arméveteraner som bor på Royal Hospital Chelsea i London i närheten av restaurangen. De satt några där förra gången jag besökte restaurangen också så jag kan tänka mig att de får lite rabatt, och vem vill inte ha dem på besök för de pryder verkligen stället.

Maten var god som vanligt men efterrätten, chokladmoussen, var lite väl mäktig och inte så fluffig så den orkade jag bara hälften, men lika bra var väl det😊.

Leverpate

Fläskfilé med pork belly, grapefruktmarmelad, fänkål, majspuré och frikassé av kålrabi, sallad m.m.

På torsdag kväll träffade jag Ivonne på middag på en nyöppnad kinesisk restaurang vid mysiga Borough Market. Vi började dock med var sin drink på en pub innan vi gick till restaurangen som hette Dan Dan. Det är åratal sedan jag besökte en kinesisk restaurang senast och jag hade inte så höga förväntningar men maten här var fantastisk, så fräsch och de hade verkligen inte snålat med portionerna.

Sidorätterna förtjänar ett speciellt omnämnande; "smacked cucumber" med smak av jordnötssmör och strimlad sjögrässallad. Alltså så goda båda två.

Till förrätt beställde vi in en tallrik med fyra olika dim sum att dela på. Jag fick dock bara chansen att smaka på tre eftersom den fjärde gled mellan mina ätpinnar och hamnade på golvet, naturligtvis efter att först ha rullat nerför min enfärgade topp och lämnat kvar vackra fettmärken.😒

Till huvudrätt åt jag wokad kål och strimlat griskött. Vi var så nöjda med maten och jag skulle kunna gå tillbaka när som helst. Det enda minuset var ljudnivån i restaurangen. Borden stod nära varandra och restaurangen var tämligen liten så efter ett tag gav man upp försöken att hålla några längre konversationer.

Nej, nu ska jag hoppa i duschen, äta lätt lunch och sedan gå ut och gå med en ljudbok i öronen. Det blir ingen restaurangmiddag med Steve i kväll på grund av den utdragna tanden men det är ok eftersom jag redan ätit ute två gånger den här veckan😊

Mordmysterium på Warbrook House

Hej på er, hoppas ni har haft en trevlig helg. Jag är ensam hemma eftersom Steve åkte till sina föräldrar i morse. Det är fars dag i England i dag och han ville åka och överraska honom, det blir nog uppskattat😊.

Jag har spenderat dagen med att först besöka gymmet ett par timmar och sedan har jag jobbat. Om jag inte har något inplanerat på en söndag så brukar jag ofta jobba lite. Jag gillar att inleda arbetsveckan med en stressfri måndag😊

I fredags tog jag och mina kompisar Anette, Angela och Cecilia tåget till en ort som heter Fleet, 60 km sydväst från London, och därefter taxi till Warbrook House för att delta i ett mordmysterium. Angela fyllde 70 i februari och vi gav henne eventet i present.

Innan vi beställde taxi åt vi en mysig lunch på en pub inte långt från tågstationen. Den låg vackert belägen vid en liten sjö, som förvisso inte skulle ha mått dåligt av lite muddring.

Sjön beboddes av ett svanpar med fem svanungar.

Vädret var fantastiskt och vi satt och njöt, samt småsvettades, i värmen.

Huvudbyggnaden på Warbrook House, som vi för övrigt inte bodde i.

Våra två rum låg i en sidobyggnad några minuters promenad från huvudbyggnaden. Mitt och Angelas rum var svalt, fräscht och rent. Cecilia och Anette fick ett rum på övervåningen och de höll på att rinna bort i värmen, nackdelen när yttertaket är svart😏.

Klädkoden var "bröllop", så jag dammade av min klänning i thaisilke som jag lät sy upp när jag bodde och jobbade i Bangkok ett halvår för 28 år sedan! Jag har inte haft någon anledning att använda den på kanske 10 år så jag var lite orolig när jag provade den innan resan. Överraskande nog så passade den. Den satt kanske inte lika löst som när jag sydde upp den men jag kunde både andas och sitta i den😊.

Evenemanget började 19.30 så vi hann med ett par drinkar i baren innan det var dags att gå till matsalen där skådespelet skulle hållas, samtidigt som vi åt en trerätters middag.

Handlingen var följande: Gästerna är inbjudna att delta i kvällsmottagningen med den äldre överklassbrudgummen Bertrum Wallace-Smythe och hans unga, osofistikerade brud, Zoë Matthews, för att fira deras bröllop. Men alla känner inte för att fira. Kommer dessa två väldigt omaka familjer att komma överens – eller kommer deras smutsiga tvätt att vädras offentligt?

Det var bordsplacering men som tur var kunde vi fyra sitta vid samma bord. Mellan "skådespeleriet" roterade skådespelarna bland borden och man kunde fråga ut dem.

Cecilia frågar ut brudens mor.

Poliskommisarien med sitt anteckningsblock.

Det gick vilt till mot slutet när brudgummen mördades ... Vem var mördaren?

Bruden tröstas av sin mor.

Jag och Anette gissade rätt vem som var mördaren medan Cecilia, som gissade på en annan person, uppenbarligen fick en mindre chock när mördaren avslöjades😁

Skådespelarna. De gjorde ett riktigt bra jobb och jag skulle inte ha något emot att delta i ett sådant här evenemang igen, det var väldigt bra arrangerat😊. Efter evenemanget tog vi ännu var sitt glas engelskt bubbel i baren innan vi gick och lade oss. Följande morgon åt vi frukost på hotellet (som ingick) innan vi tog tåget tillbaka till London.

Keramikkursen fortsätter och i torsdags satte jag de här två skålarna för första bränningen innan de kan glaseras. Vår lärare berättade att en av ugnarna gått sönder så det kommer att ta längre än normalt att få tillbaka sina alster. Lite dålig timing då jag hade hoppats får tillbaka det mesta innan jag åker till Finland i juli (kommer att missa tre torsdagar)😬. Höstkursen börjar först i mitten av september och jag tror inte man kommer att kunna besöka skolan under "sommarlovet" för att hämta sina saker. Hoppas de inte tappas bort bland andra hundratals alster.

Dom här fick jag tillbaka i allafall. Jag gillar den bruna färgen på skålen. Den tvåfärgade skulle ha blivit bra om inte den bruna glasyren runnit över det vita när jag torkade glasyr av undersidan med en för våt svamp (mycket viktigt för annars kan skålen fastna i ugnen). Läraren tyckte att den var jättefin dock så smaken är som baken😀

Nu väntar en mycket varm vecka med upp till 30 grader på lördag, dagen när Steve, jag, Cecilia och Björn ska fira midsommar(dagen) med att grilla i en park i centrala London. Vi har gjort det flera midsommrar nu och det är alltid jättekul.

Från James Bond till keramikutställning

Hej på er! Ska ni kolla den första semifinalen i Eurovisionen ikväll? Det ska jag, man vill ju se hur det går för KAJ😊. Det verkar dock inte finnas någon tvekan om att de inte ska ta sig till finalen, förhandafavoriter som de är.

Här fortsätter värmeböljan och fläkten går på högvarv, sommaren har verkligen anlänt hit.

I söndags var min kompis Mia och jag på ännu ett Hidden City-evenemang, den här gången med James Bond-tema och där vi var agenter. James Bond hade blivit förgiftad och vi skulle nu ta reda på vem som gjort det😏.

Vi började vid en pub på South Bank och sen gick spåren längs Themsen, över bron och ända upp till Holborn via en massa "kringelikrokar".

Vi var inte de enda "agenterna" noterade vi vid ett av stoppen😁

Ett annat stopp. Den här ledtrådsjakten var lite mer klurig än den vi var på i vintras, The Hunt for the Chechire Cat, men innehöll mindre ledtrådar som man skulle lösa. Vi konstaterade båda att det nog var roligare när det var fler ledtrådar. Det var iallafall en fantastisk dag att spendera utomhus och vi fick  framför allt se många fina pubar som vi annars inte skulle ha sett eftersom de låg på sidogator. Något att besöka vid senare tillfällen.

I onsdags var jag på keramikmässan Ceramic Art London 2025 tillsammans med Angela. Det är extra kul att gå på en sådan här mässa när jag själv går på keramikkurs och förstår vilka tekniker de använt. Jag såg några skålar som var typ lika ojämna som mina (och som de skulle ha 60 pund för) och efter det kände jag mig inte lika missbelåten med mina alster längre, lite fin glasyr bara så blir de hur fina som helst😀.

Även om de flesta alstren var i en helt annan liga så fick jag lite inspiration.

Att göra sina egna lampskärmar av porslin kan inte vara så svårt eller ...

Den här konstnärens alster gillade jag. Hon hade gjort olika husfasader på plattor av porslin och hade tryckt in alla fasadmönster med material hon hade runt sig, t.ex. skedar, hörnet på ett kreditkort etc.

Minikrukor som drejats med hjälp av nålar, gjorda av en asiatisk konstnär. När det gällde alster som krävde fingerfärdighet så var de ofta gjorda av asiater, de måste ha världens tålamod😲.

Det är är något som jag skulle tänka mig att göra själv, tavlor av tunna porslinsark. All keramik behöver inte stå på ett bord. Jag tror jag ska fråga min lärare på torsdag om de är svåra att göra.

Ekstedt at the Yard och lite till

Hej på er, hoppas ni hade en fin påsk. Jag var förkyld hela veckan plus lite till så jag gjorde inte mycket, kunde inte ens gå på gym. Steve åkte ner till södra England för att hälsa på sina föräldrar och jag stannade hemma och underhöll Busen. Det var riktigt skönt att få några dagar helt för mig själv, speciellt när jag var sjuk. 

Jag tog mig i alla fall i kragen och gjorde min lågkolhydratssmörgåstårta enligt det här receptet så hade jag mat för tre dagar.😋

Jag träffade också Angela för lunch och ett par drinkar på en pub vid Themsen i Putney på långfredagen. Tänkte att jag kan ju inte sitta och uggla hela påskhelgen heller.

På torsdag förra veckan började sommarterminen på min keramikkurs. Det här innebar att jag måste lära känna helt nya personer (gick på fredagar i våras) vilket är jobbigt, introvert som man är, men det fick gå. Alla verkar dock trevliga.

I går åkte jag in till stan efter gymmet för att äta lunch på den svenska kändiskocken Niklas Ekstedts London-restaurang tillsammans med Sussie, Anna-Kaarin och Angela. Vissa kanske känner till honom, han är den som alltid grillar köttet över öppen eld.

Vår bokning råkade infalla samma dag som London Marathon vilket inte är det ultimata om man vill använda kollektivtrafiken. Jag kom dock fram 30 minuter i förtid och hann se lite av tävlingen men Angela blev försenad. 

Vädret var perfekt för dagen, soligt och cirka 20 grader varmt.

Här hade de bara några kilometer kvar till målet vid Buckingham Palace. Jag var INTE det minsta avundsjuk😊.

Ett hav av Förgätmigej, så vackert.

Jag och Sussie var de första som anlände till restaurangen och vi hade inte mer än satt oss innan vi fick frågan om vi ville sitta vid "Chefs's table" (Kockens bord) för att kunna se in i köket. Det sade vi inte nej till😊.

Vi började med en cocktail med bubbel och Lapponia hjortronlikör. Jag blev glatt överraskad över att Ekstedt känner till det finländska märket. Det var riktigt fräscht och gott och så enkelt, bara bubbel toppat med likören, klart.

På söndagar serverar man bara Sunday Roast till huvudrätt och en nedbantad förrätts- och efterrättsmeny, men den innehöll massor av gott. Ekstedt är ingen billig restaurang i normala fall men deras söndagsmeny var väldigt prisvärd – 59 pund för tre rätter.

Till förrätt valde jag kalvfilé rökt i hö, inlagd svamp och lingon. Köttet smälte i munnen och det hade en behaglig röksmak.

Gänget.

Man kunde välja mellan tre olika kött som serverades med Yorkshire Pudding, hasselbackspotatis, sallad  ugnsrostade rotgrönsaker ...

... ugnsrostade äpplen och sås naturligtvis. Det var så gott och vi åt till vi nästan sprack.

Innan dessert fick vi komma till köket och hälsa på den italienska kocken som berättade hur tillagningen av köttet gick till. Han medgav att det var en ganska komplicerad process att lära sig

Jag brukar sällan beställa efterrätt men den här gången ville jag gärna testa hela menyn. En av efterrätterna bestod av choklad så valet var enkelt. Pajen serverades med karamelliserad bananglass. Botten var kanske lite tjock men annars var efterrätten lika fantastisk som resten av menyn. Jag skulle utan tvekan gå hit igen på en söndag.

På lördag var det lite mindre "fine dining" men precis lika gott på sitt sätt. Vi höll oss i Wandsworth Town och gick till vår lokala och jättemysiga thairestaurang Toong Tong Thai. Vi hade sparat oss hela dagen så när vi skulle beställa gick vi nästan all-in. När vi beställde frågade servitrisen fnittrande om vi var hungriga. Asiater är ganska roliga, de säger det de tänker.😁

Restaurangen är liten och mysig och bara öppen mellan kl. 17 och 21.30 – mamman gör maten och dottern serverar.

Steve ville ha räkchips innan förrätten som serverades med två dipp.

Jag beställer alltid fritterad bläckfisk som serveras på en bädd av friterad finstrimlad kål.

Vi beställde var sin curry och två grönsakssidorätter. Vi beställde också var sin skål med ris. Steve åt dock det mesta av riset eftersom jag nöjde mig med ett par skedar för att suga upp såsen. Allt var så gott

I onsdags deltog Angela, Sussie och jag i den kungliga Kennelklubbens Saint George's Day-firande. Saint George är Englands skyddshelgon.

Sussie är medlem i Kennelklubben sedan många år och vi var med som hennes gäster, annars är det omöjligt att komma in. Det är också svårt att bli medlem nuförtiden och de accepterar bara nya medlemmar i takt med att någon dör.

Kungaparet är klubbens beskyddare.

Vi åt först en god trerätterslunch ...

... och sedan berättade en tvättäkta Beefeater underhållande om sitt arbete på Tower of London. De flesta bor där, de har till och med sin egen pub. Han sade dock att det är nästan hopplöst att beställa hemleverans av mat eftersom förarna inte tror att leveransadressen kan vara Tower of London och brukar ringa upp😊.

Eftersom det var "englandsdagen" så uppmanades deltagarna klä sig i rött och vitt. Bartendern hade dessutom fått i uppdrag att komma på röda och vita drinkar och han lyckades ganska bra, även om det kanske blev mer rosa än rött. Jag valde Margaritan som innehöll Tequila, aperol, limejuice och kokosgrädde. Den Margaritakombinationen har jag aldrig druckit tidigare.