Kompishäng

Hej på er. Hoppas ni fått en bra start på lördagen. Min morgon fick en rivstart när jag i godan ro stod och gjorde frukost och Steve frågade när mitt gympass började. Kl. 10 svarade jag. Då sa Steve att då får jag nog börja bege mig till gymmet eftersom klockan redan var 09.40, och jag som trodde att den var en timme tidigare. Det blev att hiva in frukosten i kylen, packa gymväskan och rusa iväg😊.

När jag kom tillbaka från Body Pumpen stod Steve redo för att gå till tandläkaren. Efter ännu en sömnlös natt hade han fått nog och var sååå redo att betala lite extra för att få tanden utdragen redan i dag istället för på torsdag. Han hade kunnat få den reparerad för några hundra pund extra, men beslöt sig till slut för att dra ut den eftersom den satt så långt bak att den inte syntes och inte påverkade hans ätande. När han återvände från tandläkaren en timme senare var han glad som en lärka, trots hängande mungipa och kompress i kinden, plågan var över😊.

I går åt Angela och jag en fantastisk lunch på restaurangen No. Fifty Cheyne. Deras luncherbjudande är väldigt förmånligt, maten god, servicen trevlig och restaurangen vacker.

När vi kom dit satt fyra Chelsea-pensionärer i sina stiliga röda militärrockar och åt lunch. Chelsea-pensionärer är pensionerade brittiska arméveteraner som bor på Royal Hospital Chelsea i London i närheten av restaurangen. De satt några där förra gången jag besökte restaurangen också så jag kan tänka mig att de får lite rabatt, och vem vill inte ha dem på besök för de pryder verkligen stället.

Maten var god som vanligt men efterrätten, chokladmoussen, var lite väl mäktig och inte så fluffig så den orkade jag bara hälften, men lika bra var väl det😊.

Leverpate

Fläskfilé med pork belly, grapefruktmarmelad, fänkål, majspuré och frikassé av kålrabi, sallad m.m.

På torsdag kväll träffade jag Ivonne på middag på en nyöppnad kinesisk restaurang vid mysiga Borough Market. Vi började dock med var sin drink på en pub innan vi gick till restaurangen som hette Dan Dan. Det är åratal sedan jag besökte en kinesisk restaurang senast och jag hade inte så höga förväntningar men maten här var fantastisk, så fräsch och de hade verkligen inte snålat med portionerna.

Sidorätterna förtjänar ett speciellt omnämnande; "smacked cucumber" med smak av jordnötssmör och strimlad sjögrässallad. Alltså så goda båda två.

Till förrätt beställde vi in en tallrik med fyra olika dim sum att dela på. Jag fick dock bara chansen att smaka på tre eftersom den fjärde gled mellan mina ätpinnar och hamnade på golvet, naturligtvis efter att först ha rullat nerför min enfärgade topp och lämnat kvar vackra fettmärken.😒

Till huvudrätt åt jag wokad kål och strimlat griskött. Vi var så nöjda med maten och jag skulle kunna gå tillbaka när som helst. Det enda minuset var ljudnivån i restaurangen. Borden stod nära varandra och restaurangen var tämligen liten så efter ett tag gav man upp försöken att hålla några längre konversationer.

Nej, nu ska jag hoppa i duschen, äta lätt lunch och sedan gå ut och gå med en ljudbok i öronen. Det blir ingen restaurangmiddag med Steve i kväll på grund av den utdragna tanden men det är ok eftersom jag redan ätit ute två gånger den här veckan😊

Mordmysterium på Warbrook House

Hej på er, hoppas ni har haft en trevlig helg. Jag är ensam hemma eftersom Steve åkte till sina föräldrar i morse. Det är fars dag i England i dag och han ville åka och överraska honom, det blir nog uppskattat😊.

Jag har spenderat dagen med att först besöka gymmet ett par timmar och sedan har jag jobbat. Om jag inte har något inplanerat på en söndag så brukar jag ofta jobba lite. Jag gillar att inleda arbetsveckan med en stressfri måndag😊

I fredags tog jag och mina kompisar Anette, Angela och Cecilia tåget till en ort som heter Fleet, 60 km sydväst från London, och därefter taxi till Warbrook House för att delta i ett mordmysterium. Angela fyllde 70 i februari och vi gav henne eventet i present.

Innan vi beställde taxi åt vi en mysig lunch på en pub inte långt från tågstationen. Den låg vackert belägen vid en liten sjö, som förvisso inte skulle ha mått dåligt av lite muddring.

Sjön beboddes av ett svanpar med fem svanungar.

Vädret var fantastiskt och vi satt och njöt, samt småsvettades, i värmen.

Huvudbyggnaden på Warbrook House, som vi för övrigt inte bodde i.

Våra två rum låg i en sidobyggnad några minuters promenad från huvudbyggnaden. Mitt och Angelas rum var svalt, fräscht och rent. Cecilia och Anette fick ett rum på övervåningen och de höll på att rinna bort i värmen, nackdelen när yttertaket är svart😏.

Klädkoden var "bröllop", så jag dammade av min klänning i thaisilke som jag lät sy upp när jag bodde och jobbade i Bangkok ett halvår för 28 år sedan! Jag har inte haft någon anledning att använda den på kanske 10 år så jag var lite orolig när jag provade den innan resan. Överraskande nog så passade den. Den satt kanske inte lika löst som när jag sydde upp den men jag kunde både andas och sitta i den😊.

Evenemanget började 19.30 så vi hann med ett par drinkar i baren innan det var dags att gå till matsalen där skådespelet skulle hållas, samtidigt som vi åt en trerätters middag.

Handlingen var följande: Gästerna är inbjudna att delta i kvällsmottagningen med den äldre överklassbrudgummen Bertrum Wallace-Smythe och hans unga, osofistikerade brud, Zoë Matthews, för att fira deras bröllop. Men alla känner inte för att fira. Kommer dessa två väldigt omaka familjer att komma överens – eller kommer deras smutsiga tvätt att vädras offentligt?

Det var bordsplacering men som tur var kunde vi fyra sitta vid samma bord. Mellan "skådespeleriet" roterade skådespelarna bland borden och man kunde fråga ut dem.

Cecilia frågar ut brudens mor.

Poliskommisarien med sitt anteckningsblock.

Det gick vilt till mot slutet när brudgummen mördades ... Vem var mördaren?

Bruden tröstas av sin mor.

Jag och Anette gissade rätt vem som var mördaren medan Cecilia, som gissade på en annan person, uppenbarligen fick en mindre chock när mördaren avslöjades😁

Skådespelarna. De gjorde ett riktigt bra jobb och jag skulle inte ha något emot att delta i ett sådant här evenemang igen, det var väldigt bra arrangerat😊. Efter evenemanget tog vi ännu var sitt glas engelskt bubbel i baren innan vi gick och lade oss. Följande morgon åt vi frukost på hotellet (som ingick) innan vi tog tåget tillbaka till London.

Keramikkursen fortsätter och i torsdags satte jag de här två skålarna för första bränningen innan de kan glaseras. Vår lärare berättade att en av ugnarna gått sönder så det kommer att ta längre än normalt att få tillbaka sina alster. Lite dålig timing då jag hade hoppats får tillbaka det mesta innan jag åker till Finland i juli (kommer att missa tre torsdagar)😬. Höstkursen börjar först i mitten av september och jag tror inte man kommer att kunna besöka skolan under "sommarlovet" för att hämta sina saker. Hoppas de inte tappas bort bland andra hundratals alster.

Dom här fick jag tillbaka i allafall. Jag gillar den bruna färgen på skålen. Den tvåfärgade skulle ha blivit bra om inte den bruna glasyren runnit över det vita när jag torkade glasyr av undersidan med en för våt svamp (mycket viktigt för annars kan skålen fastna i ugnen). Läraren tyckte att den var jättefin dock så smaken är som baken😀

Nu väntar en mycket varm vecka med upp till 30 grader på lördag, dagen när Steve, jag, Cecilia och Björn ska fira midsommar(dagen) med att grilla i en park i centrala London. Vi har gjort det flera midsommrar nu och det är alltid jättekul.

Medelhavskryssningen – Bari, sista stoppet

Så nådde vi resans sista stopp och platsen där alla steg av, Bari i Italien. Bari ligger på östkusten, precis ovanför klacken. Fartyget anlände kl 7 på morgonen men vi hann äta en sista frukost innan det var dags att stiga av. Avstigningen skedde i grupper så att inte alla skulle tränga sig av samtidigt. Kvällen innan hade dessutom alla ombetts sätta sina kappsäckar utanför dörren innan kl. 23 så vi hade packat ner alla grejer vi behövde sista natten i små ryggsäckar. När vi kom ut ur fartyget stod sedan kappsäckarna och väntade enligt de gruppnummer vi fått. Det var skönt att slippa släpa sina kappsäckar upp och nerför trapporna.

När vi kom ut kramades vi hej då och skildes åt. Jag hade direktflyg till London, men de måste byta två gånger, först i Budapest och sedan i Vanda, för att komma hem till Vasa. Det här gjorde att de inte hann besöka Bari utan måste påbörja sin resa tillbaka hem. Man blir lätt bortskämd med flygresandet av att bo i London eftersom det finns direktflyg till de flesta platser i världen😏.

Tågstationen i Bari låg 20 minuters promenad från terminalen så jag iddes inte försöka få en taxi utan gick dit istället.

I gamla stan passerade jag de här damerna som satt och gjorde färsk pasta och främst en pastaform som heter Orechiette (litet öra) och som är speciell för regionen. Man kunde också få större "öron".

När jag lämnat in kappsäcken för förvaring på tågstationen letade jag upp saker att se och göra i främst gamla stan på Chat GPT och promenerade iväg. 

Mitt första stopp var "Basilica di San Nicola", kyrkan där Santa Claus, jepp jultomten, är begravad😏. Tomten här är Sankt Nikolaus, globalt erkänd som mannen som inspirerade jultomtelegenden. Nikolaus, även känd som Niklaus eller Nicola, var ett verkligt kristet helgon som föddes, inte i det frusna norr, utan i Myra i det som i dag är Turkiet. 

Trappan ner till kryptan där han är begravd.

Och här ligger hans ben som sjömän från Bari stal 1087 och flyttade dem till sin stad.

Staty av den "riktiga" tomten.

Efter kyrkan gick jag ned till strandpromenaden som enligt Chat GPT ska vara en av de vackraste i världen. Håller inte riktigt med, såg ut som vilken strandgata som helst. Jag gillade dock de blå båtarna vid hamnen.

Så går det när man inte tar hand om sin båt😂. Det fanns många medhjälpare och förståsigpåare på plats men när jag kom tillbaka cirka en timme senare så var båten fortfarande under vattnet men förtöjd med ännu en lina😏

Jag gick tillbaka till gamla stan som jag tycker alltid är den vackraste delen av en stad. Det var dags för lunch kände jag och jag gick omkring lite och stannade till slut vid en väldigt mysig restaurang som heter Borgo Antico R45. Jag fastnade för deras lunchmeny för 35 euro som innehöll en korg med bröd (alltid i Italien), försnack, 2 förrätter, pasta med skaldjur (har inte ätit "äkta" pasta på säkert 15 år), sorbetdessert och ett stort glas rött vin. Det var resans absolut bästa måltid, allt var så gott och smakrikt!

Liten burrataboll på en bädd av välkryddad hackad tomat samt ett musselskal fyllt med något typ av musselblandning.

Orecchiette med skaldjur.

Och till dessert en krämig mandarinsorbet.

Mätt och mycket belåten betalade jag för mig och gick vidare genom de smala gränderna ...

tills jag kom till katredralen där de var väldigt pompa och ståt. Jag förstod snart att det var en religiös kortege som nått sin destination och höll på att baxa in både Jesus och Maria i kyrkan. 

Det verkade vara väldigt tunga plattformer som Jesus och Maria stod på men tillslut var de inne.

 

När kortegen var slut började jag gå mot tågstationen igen för att hämta min kappsäck och tog tåget till flygplatsen.

Hemresan gick bra och jag kom hem runt kl. 23. Steve hade redan gått och lagt sig men Busen mötte mig som vanligt vid dörren, han är välkomnande han😍.

Summa sumarum så var det en jättebra resa, synd bara att morsan blev sjuk så att hon inte kunde njuta fullt ut. Det bästa med kryssningar är att man får se flera platser och själva resandet, som är ganska enahanda, sker på natten. När vi vaknade på morgonen var båten redan förankrad vid hamnen. Om hamnen låg lite utanför staden (som exempelvis i Dubrovnik) så fanns det anslutningsbussar som väntade utanför fartyget som tog oss från och till fartyget (mot en liten avgift). Vid två av destinationerna (Korfu och Kotor) fanns även tomma Hop On Hop Off-bussar som väntade på de som ville använda sådana (vi). Rederiet ordnade även många andra längre utflykter till lite högre priser så vi skippade dem.

Maten var sisådär. Frukostbuffen var helt ok för den innehöll allt man ville ha. Lunchbuffen var ett misslyckande och kvällsbuffen vet jag inget om eftersom vi alltid åt i restaurangen där vi hade sittplats. Det är naturligtvis inte lätt att tillaga mat till 3 000 personer utan att smaken blir lidande. 

Fartyget var kort- och kontantlöst och man betalade allt med ett kryssningskort som man länkat ett kreditkort och ett foto till. Man visade alltid upp kortet när man lämnade och kom tillbaka till fartyget, som ett ID. Kortet var praktiskt som ID och när man köpte t.ex. drinkar så att servitörerna visste vilket dryckespaket man hade (fanns olika paket med olika värden). Det var dock mindre bra, jag skulle säga värdelöst, när man köpte saker på t.ex. taxfree och i andra butiker. Jag hade länkat både mitt och morsans krysskort till mitt kreditkort och trodde att allt var betalat och klart när vi skulle stiga av i Bari. Icke sa nicke. När de kollade våra kort så fick jag gå ut (alla mina köp var betalda) men inte morsan eftersom det stod att hon inte betalat sina butiksinköp, trots att det var länkat till mitt kort. Det vara bara att gå tillbaka till receptionen för att betala de utestående utgifterna. Vad är det för nytta att erbjuda möjligheten att länka fler än ett kryssningskort till ett kreditkort om bara en persons utgifter betalas med det???

Vår kryssning var 5 dagar lång och det var nog maximalt för mig. Även om det ordnades mängder av underhållning så blir det lite enformigt till slut att spendera varje kväll på båten. Vi var dock ett supergäng som reste tillsammans och det blev många glada skratt under resan!😊