Kompishäng

Hej på er. Hoppas ni fått en bra start på lördagen. Min morgon fick en rivstart när jag i godan ro stod och gjorde frukost och Steve frågade när mitt gympass började. Kl. 10 svarade jag. Då sa Steve att då får jag nog börja bege mig till gymmet eftersom klockan redan var 09.40, och jag som trodde att den var en timme tidigare. Det blev att hiva in frukosten i kylen, packa gymväskan och rusa iväg😊.

När jag kom tillbaka från Body Pumpen stod Steve redo för att gå till tandläkaren. Efter ännu en sömnlös natt hade han fått nog och var sååå redo att betala lite extra för att få tanden utdragen redan i dag istället för på torsdag. Han hade kunnat få den reparerad för några hundra pund extra, men beslöt sig till slut för att dra ut den eftersom den satt så långt bak att den inte syntes och inte påverkade hans ätande. När han återvände från tandläkaren en timme senare var han glad som en lärka, trots hängande mungipa och kompress i kinden, plågan var över😊.

I går åt Angela och jag en fantastisk lunch på restaurangen No. Fifty Cheyne. Deras luncherbjudande är väldigt förmånligt, maten god, servicen trevlig och restaurangen vacker.

När vi kom dit satt fyra Chelsea-pensionärer i sina stiliga röda militärrockar och åt lunch. Chelsea-pensionärer är pensionerade brittiska arméveteraner som bor på Royal Hospital Chelsea i London i närheten av restaurangen. De satt några där förra gången jag besökte restaurangen också så jag kan tänka mig att de får lite rabatt, och vem vill inte ha dem på besök för de pryder verkligen stället.

Maten var god som vanligt men efterrätten, chokladmoussen, var lite väl mäktig och inte så fluffig så den orkade jag bara hälften, men lika bra var väl det😊.

Leverpate

Fläskfilé med pork belly, grapefruktmarmelad, fänkål, majspuré och frikassé av kålrabi, sallad m.m.

På torsdag kväll träffade jag Ivonne på middag på en nyöppnad kinesisk restaurang vid mysiga Borough Market. Vi började dock med var sin drink på en pub innan vi gick till restaurangen som hette Dan Dan. Det är åratal sedan jag besökte en kinesisk restaurang senast och jag hade inte så höga förväntningar men maten här var fantastisk, så fräsch och de hade verkligen inte snålat med portionerna.

Sidorätterna förtjänar ett speciellt omnämnande; "smacked cucumber" med smak av jordnötssmör och strimlad sjögrässallad. Alltså så goda båda två.

Till förrätt beställde vi in en tallrik med fyra olika dim sum att dela på. Jag fick dock bara chansen att smaka på tre eftersom den fjärde gled mellan mina ätpinnar och hamnade på golvet, naturligtvis efter att först ha rullat nerför min enfärgade topp och lämnat kvar vackra fettmärken.😒

Till huvudrätt åt jag wokad kål och strimlat griskött. Vi var så nöjda med maten och jag skulle kunna gå tillbaka när som helst. Det enda minuset var ljudnivån i restaurangen. Borden stod nära varandra och restaurangen var tämligen liten så efter ett tag gav man upp försöken att hålla några längre konversationer.

Nej, nu ska jag hoppa i duschen, äta lätt lunch och sedan gå ut och gå med en ljudbok i öronen. Det blir ingen restaurangmiddag med Steve i kväll på grund av den utdragna tanden men det är ok eftersom jag redan ätit ute två gånger den här veckan😊

Fredag och förra helgen

Trevlig fredag på er alla! Jag sade till Steve i går att det kändes som om det precis varit söndag, så fort går dagarna. När jag skrivit till er ska jag gå och träna. I dag är det kardiodag, dvs. konditionsträning, men jag har inte bestämt mig ännu om jag ska träna hemma eller på gymmet. Senare blir det nog en utomhuspromenad också för att ta vara på det vackra sommarvädret som fortsätter här.

Nu lite om vad jag gjort i veckan, förutom jobb.

I onsdags träffade jag Angela och svenska Cecilia, som är här och ser till sitt hus i veckan, för lunch och drinkar på Borough Market. Innan middagen gick vi runt på marknaden och tog var sin drink på ett par ställen. Jag gillar verkligen stämningen på marknaden, men man ska undvika att åka dit på helgen eftersom den är fullspäckad av turister (såvida man inte gillar att trängas).

Restaurangen som vi besökte är en tämligen ny grekisk restaurang har jag för mig, Agora. Angela har varit dit en gång tidigare och det var hon som rekommenderade den. De har begränsad bokning så det är främst köande som gäller. De öppnade kl 17, vi kom dit 17.10 och då var restaurangen redan halvfull och vi hamnade att köa några minuter.

Maten serverades som smårätter och var väldigt god, speciellt dipperna (vi valde varm humous och spicy feta- och rostad paprikadipp) som serverades med antingen chips eller flatbread.

Andra rätter som vi valde var grillspett med lammfärs och griskött (som jag glömde fota:-)), feta- och melonsallad ...

... samt fyllda flatbreads som bakats i träeldad ugn. Flatbreadsen gillade jag personligen minst (lite smaklösa och mer bröd än fyllning), men alla rätterna var förmånliga och man blev mätt, så jag skulle gärna tänka mig att gå tillbaka. 

Förra fredagen följde jag med Steve som sällskap till Northampton, en timmes tågresa från London. Han skulle hämta en cykel som han köpt och medan han träffade säljaren så tog jag en sväng runt stan. Jag hade bara en timme på mig innan tåget tillbaka till London men hann ändå se lite. Summa summarum så var det en fin och ganska stor stad med många affärer. 

Enligt Google Maps skulle det finnas ett slott där men de enda jag såg var överbeväxta kullar, inte en enda murrest hittade jag.

På lördag kväll åkte Steve och jag in till Tooting Market för middag. Förra gången vi besökte marknaden såg vi en nyöppnad restaruang som lovade "brittisk gourmetmat". Eftersom vi redan bokat en annan restaurang till den lördagen beslöt vi oss för att gå dit nästa gång vi besökte marknaden.

Rätterna var väldigt vackra men de har en liten väg att gå innan man kan kalla dem gourmet. Steve beställde krabbsoppa till förrätt som han var väldigt nöjd med. Jag satsade på "krispig pork belly". Höjdpunkten på en "pork belly" är den krispiga svålen (gillar för övrigt fläsksvålar), men här fanns ingen svål kvar alls så det fanns inget krispigt alls i rätten.

Till förrätt valde jag kycklingballotine med tryffelfyllning och stekta grönsaker och pepparsås som var 

helt ok. Steve slog till på revbensspjäll som såg väldigt bra ut på tallriken, men när han började äta fanns det väldigt mycket senor och fläsk. När en av ägarna kom fram och frågade hur maten var så klagade Steve på köttet (det är sällan han klagar) och de tog genast bort hans huvudrätt på menyn. Innan ägaren kom fram och frågade var vi överrens om att vi nog inte skulle komma tillbaka, men eftersom han verkligen ville veta vad vi tyckte och han berättade att de fortfarande testar sig fram (de har inte ens FB-sida ännu), så beslöt vi att ge dem en chans till om typ 6 månader. Det skulle vi inte ha gjort om ägaren inte varit så engagerad.

 
Efter middagen slog vi oss ner på en annan restaurang/bar för några drinkar, vi var inte redo att åka hem än utan ville fortsätta njuta av den livliga atmosfären på marknaden.

Mmmm, Frozen Margarita.

Restaurangen bjöd även på live musik. Sångaren, som sjöng extremt bra, tog emot sångförslag.

Steve var lite seg på söndagen efter de tre glasen whiskey han drack efter middagen, medan jag släpade mig till gymmet för två gympass. Man känner sig alltid piggare och fräschare efter att man svettats lite.

Efter en snabb dusch tog jag bussen till Putney där jag skulle träffa Anna-Kaarin på söndagslunch på puben The Arab Boy.  Vi satt ute eftersom vädret var så vackert men vi behövde knappast trängas😏

Kycklingleverpaten som jag åt till förrätt var jättegod men ...

deras Sunday Roast var sisådär, lite tråkig med mycket segt fett i köttet. Roasten, och speciellt köttet jag åt söndagen före låg på en helt annan nivå. Den här puben är dock mycket bra på smårätter vilket är det jag normalt äter när jag är här. Det var dock jättekul att träffa Anna-Kaarin igen, vi har inte setts sen innan jag åkte till Finland.

Det är inte många veckor kvar nu innan jag åker till Bucharest, Rumänien, och det börjar bli dags att läsa igenom den tunna reseguiden som jag köpte för kanske en månad sedan😊

Eftermiddag på Borough Market

Hej på er! Här skiner solen från en klarblå himmel, men det nästan biter i kinderna när man går ut. Det är dags att ta fram min tjocka vinterjacka tror jag. I morse var jag dock duktig och pallrade mig upp när väckarklockan ringde kl. 7.40 och var på plats på gymmet kl. 8.00. Det är småjobbigt att stiga upp så tidigt en lördagsmorgon, speciellt när det är kallt och eländigt utomhus. Efter min dansklass gick jag och köpte en kaffe och hängde på vårt shoppingcenter innan det var dags att återvända för en timmes Body Pump. Men nu är det i alla fall färdigtränat för i dag.

I onsdags åkte Angela och jag till Borough Market för att gå på Delight, en sydkoreansk mediekonstutställning som kombinerar grafik, ljud, installation och interaktion. När vi kom dit så visade det sig att vi var en vecka för tidigt, men eftersom det inte var någon rusning (vi var de enda där) så kunde vi gå in ändå😃.

 Utställningen bestod av 12 rum med väldigt olika teman. Det här var en av mina absoluta favoriter, ett rum med hängande lampor som böt färg.

I andra rum projicerade man olika bilder ...

Lite Matrix-stuk på det här rummet.

Det här rummet var också häftigt, med månen som långsamt sjönk ner i vattnet.

Vägskyltar.

Jag hade bokat middag på restaurangen Bedales of Borough Market, men eftersom vi blev färdiga på utställningen tidigare än planerat så köpte vi var sitt glas champagne och gick runt på marknaden ett tag. Här finns mycket gott i matväg, både färdiglagad mat och otillagat ... hel rå bläckfisk någon?!😋

Bedales är främst en vinbar men de säljer också lite olika smårätter så vi beställde in spanska croquetas, italienska arancinibollar ...

... och burrata.

Påskbesök

Hej på er, hoppas ni hade en fantastisk påsk. Min var jättebra, speciellt då jag fick besök av min yngsta bror Magnus mellan tisdag kväll och lördag morgon. Han bor vanligtvis i Bergen, men det är bara ett par timmar med flyg till London därifrån. Vi fick tre hela dagar och de utnyttjade vi till fullo. Magnus som är intresserad av utställningar och museer fick ge förslag på vad han var intresserad av att se och så stod jag för de andra programpunkterna, däribland restauranger.😊

Här får ni ett låååångt inlägg om vad vi gjorde under de tre dagarna. Jag tänkte först dela upp dagarna i två inlägg men orkade inte, så håll i er😏.

Hans kvällsflyg var 30 minuter i förtid så vi hann både prata och dricka var sin Blue Arrow innan det var dags att lägga oss. Steve bryr sig inte om drinkar utan åt choklad som Magnus hade med sig istället😊 

På onsdag var vår första programpunkt kl. 14 så vi kunde äta en sen frukost innan vi ...

tog buss och tunnelbana till stadsdelen Barbican i centrala London. Stadsdelen är känd för sin brutalistiska arkitektur där rå betong, funktionalitet och raka linjer står i fokus. Vi hade bokat in en 90 minuters arkitekturvandring som blev 2 timmar då guiden hade så mycket att säga😏. Han var dock extremt kunnig och intressant att lyssna på.

Vi började inne i en av byggnaderna där det fanns stora plattor med olika typer av betong och utföranden som användes när arkitekterna valde det slutliga utseendet på byggnaderna i kvarteret.

Den här utformningen såg man överallt, det är betong som man borrat mönster i för hand med elektriska borrar. Det kan inte ha varit bra för kroppen att utsättas för vibrationer dag ut och dag in.😐

Grått vart än man såg.

Det finns stränga regler för hur man får smycka ut sin lägenhet, men blomlådor får man ha.

Vattnet i dammarna är inte naturligt grönt utan färgat. Annars skulle det också se grått ut och det kanske fanns en gräns hur grått något kan vara, även för arkitekter.😏

Efter rundvandringen tog vi tunnelbanan till Kings Cross för konstnären David Hockneys installation Bigger & Closer (not smaller & further away) i utställningslokalen, eller vad man ska kalla det, Lightroom. Jag hade aldrig hört talas om David Hockney tidigare men han är uppenbarligen väldigt känd, speciellt för sina målningar av simbassänger i Kalifornien. Både Magnus och jag hade trott att man skulle få se hans tavlor "live" men istället visade man bildspel på väggarna och uppspelningar när  konstnären talade och förklarade. Helt ok, men det blev lite enformigt till slut.

Efteråt var vi vrålhungriga. Jag hade bokat bord på en restaurang i närheten som jag ätit på tidigare, Hicce, men först till klockan 19 och klockan var nu 18. Vi beslöt oss för att gå dit i alla fall och se om vi kunde få ett bord tidigare och det lyckades. Tur att engelsmän äter senare än oss nordbor😊

Maten var lika god som vanligt, speciellt cevichen av havsruda. Så fräsch.

Andra rätter som jag åt var grillat lamm ...

och chorizo. När vi ätit klart tog vi tunnelbana, tåg och buss hem igen. Det hade varit en intensiv eftermiddag och kväll, även om vi inte hade behövt rusa från ett ställe till ett annat. Vi hade hunnit med både kaffe- och ölpaus mellan programmen.😉

På torsdag steg vi upp vid 9 och åt en lång frukost tills det var dags att ta tåg och tunnelbana till Borough. Jag hade bokat lunch på restaurangen Aqua Shard som ligger på 31:a våningen i The Shard. Jag tänkte att Magnus skulle uppskatta utsikten😀.

Vi fick det perfekta bordet i ett hörn, vilket här innebar att vi hade utsikt i två riktningar.

Vi beställde från en färdig lunchmeny och valde båda carpaccio av hjortkött till förrätt.

Magnus åt fisk medan jag valde kycklingbröst till huvudrätt.

Jag brukar sällan äta efterrätt, men den här gången slog jag på stort och valde cheesecake med bland annat pepparkaksbotten och bärsås. God men vääääääldigt mättande, den nästan klistrade sig i gommen.

Efter lunchen, och efter att ha åkt hiss en extra tur då Magnus glömde sin väska i garderoben och vi fick åka upp och hämta den😏, promenerade vi till Borough Market som ligger alldeles i närheten. 

Vi hade tagit en snabb runda runt marknaden innan vår lunch och beslöt oss för att gå tillbaka dit efteråt för ostron- och sjöborrsavsmakning. Magnus hade aldrig ätit ostron tidigare och jag hade aldrig ätit sjöborre och det hade legat på våra att göra-listor länge.

Vi beställde två ostron och en sjöborre var. Därefter gick vi till ett stånd där man kunde köpa bubbel per glas för att få något att "skölja ner" maten med. 

Jag har velat prova sjöborre i flera år, och precis när jag kände att det var dags kom covid i vägen och alla stånd på Borough Market stängdes. Borrarna ser verkligen inte apptitliga ut och precis som med ostron så äts de råa. Vi började med ostronen. Magnus älskade dem så nu är han också en ostronfantast😊. Borrarna var också riktigt goda, de smakade inte så fiskiga som jag befarat.

Efter den lilla måltiden fortsatte vi mot Tate Modern, men först visade jag Magnus de små "tuggummikonstverken" som finns på Millenium Bridge som ligger framför museet. Man skulle aldrig se dom om man inte visste att dom fanns där.

Magnus ville främst se tillbyggnaden till Tate Modern. Tyvärr kunde man inte längre åka högst upp, så vi fick nöja oss med att besöka en utställning med den polska skulptören och fiberkonstnären Magdalena Abakanowicz istället.

Det är kanske ingen konst som jag skulle hänga på väggen (om jag bodde i ett slott med högt i tak), men utställningen var intressant att se.

Efter museet var det dags för lite "lättare" underhållning, nämligen baren The Bletchley där man knäcker koder a la andra världskriget för att få sina drinkar. Jag har besökt den här baren tidigare men då låg den i västra London, och upptäckte först när vi skulle åka dit att de flyttat den till Hackney i östra London. Det är lite komplicerat att ta sig dit, men efter lite planerande och efter att vi hoppat på fel tåg (jag insåg misstaget några minuter innan det skulle åka iväg) kom vi fram.

När vi kom till baren fick vi sätta på oss gamla armejackor och välja svårighetsgrad på uppdragen som vi skulle fullfölja. Vi tog den enklare rutten och den var verkligen tillräckligt svår för oss, två personer som vi var. Personalen var dock hjälpsam om de såg att man hade problem, vi hade trots allt mindre än två timmar på oss att knäcka alla koder för att få våra drinkar😏

Som vanligt var vi tidigt ute så, det var bara vi och en annan grupp största delen av tiden som vi var där. När vi gick därifrån var stället nästan fullt.

Den första drinken fick man utan att behöva lösa några gåtor.

Drinkarna blandades enligt hur vi knäckte koderna och besvarade frågeformulär, så Magnus och jag fick aldrig samma drinkar.

Här "kodar" en anställd våra svar.

Det är en väldigt trevlig affärside, jag gillar när man måste jobba lite för drinkarna än bara sitta rakt upp och ner och beställa från en färdig meny. 

Det blev en lång tågresa tillbaka till Wandsworth. Det fysiska avståndet mellan västra och östra London är inte så långt, men när man måste åka tåg eller buss som stannar på hundra ställen, och dessutom byta, så tar det sin lilla tid. Vi hann dock äta var sin portion Memma, som både Magnus och jag älskar, innan det var dags att gå och lägga sig. Tur att jag köpte en hel "riva" när jag var till finska kyrkans påskmarknad, för då visste jag ännu inte att Magnus skulle komma.

På fredag stod ett besök till Gods Own Junkyard i östra London på programmet, så det var bara att hoppa på tåget och tunnelbanan igen när vi ätit frukost😊

Jag vet inte hur många foton jag tagit av neonskyltarna på det här stället, men de är verkligen coola😍

Efter rundvandringen satte vi oss i solen utanför utställningen och tog var sin öl (min andra på 3 dagar!!!😮) som producerats på minibryggeriet mittemot "junkyarden". 

När vi druckit upp gick vi tillbaka till tunnelbanan och tog tåget till västra London och South West Kensington, där vi skulle gå på den kinesiska konstnären Ai Weiweis senaste utställning "Making Sense" på Design Museum. Honom kände jag faktiskt till sedan tidigare😉.

Hans konstverk är verkligen genomtänkta och speciellt när man läser beskrivningen av varje föremål så förstår man precis vad han försäker säga.

Glashjälm

Fragment av Ais porslinskulpturer som förstördes när hans studio i Peking revs av den kinesiska staten 2018.

Näckrosor av lego, en rekreation av Claud Monets målning

Den mörka dörren nedan föreställer dörren till det underjordiska skyddsrummet i Xinjiangprovinsen där Ai och hans far levde i tvingad exil på 1960-talet.

Avbrutna pipar på tekannor

Fältet består av över 250 000 handgjorda porslinpipar från tekannor och vinkannor från Songdynastin (960- och 1279-talet). De bröts av om kannan inte var perfekt tillverkad.

De här fotona är lite roliga, han visar långfingret mot olika kända byggnader. Med gesten avvisar han förväntningen att dessa institutioner ska respekteras eller vördas

Här en bild på hur det kan se ut när en liten skitunge inte respekterar repet som dragits runt konstverket, som är små kanonkulor från 960- och 1279-talet, utan kände att han måste sparka lite på dem. De unga vakterna svimmade nästan när de såg vad som hände och visste inte riktigt vad de skulle göra. Föräldrarna sa inte ens förlåt utan gled tyst iväg och fortsatte se på utställningen. De var helt klart inte engelsmän för de skulle ha sagt förlåt 1 000 gånger. Jag och Magnus kunde inte tro våra ögon, särskult hur föräldrarna betedde sig! Skulle det ha varit min unge hade han fått en ordentlig åthutning😡.

Efter utställningen hoppade vi på tunnelbanan ännu en gång för resans sista middag på The Ivy Asia i Chelsea. Inredningen är härligt smaklös och maten fantastisk. Den här gången fick jag lurat med mig Steve också😀

Vi åt tills vi nästan sprack och sedan tog vi bussen hem. Resten av kvällen satt vi bara och slappade och Magnus packade väskan då hans taxi skulle hämta honom redan kl. 6 följande morgon.

Det var tre väldigt trevliga dagar och jag också fick se och uppleva saker som jag garanterat inte skulle ha gjort om Magnus inte föreslagit dem.😊 Jag tycker om när gästerna har gjort lite hemläxa och kommer med förslag på vad de skulle vilja se.