Pubar, tråkiga kändiskockar och envis katt

Morgonens träning är avklarad. Jag hade ställt väckning till 7.40 men vaknade tio minuter innan. Det är alltid enklare att stiga upp när man vaknar av sig själv.

Hoppas ni har haft en skön vecka. Min vecka har varit riktig behaglig, inte allt för stressig då min största kund fortfarande befunnit sig på semester😊. I torsdags fick vi äntligen pannan lagad, så nu har vi varmt vatten både morgon och kväll. De fixade även toaletten som krävt att man spolade 1,5 gånger för att det skulle sluta rinna.

I tisdags åt min kompis Cecilia och jag middag på den brittiska filmregissören Guy Richies pub Lore of the Land. 

Puben var riktigt mysig och såg ut som jag tycker en pub ska göra, murriga färger och mycket trä i inredningen.

Maten var väldigt god men portionerna kunde vara lite större. Det är lite tråkigt om man måste äta innan man går på restaurang😏. 

Det fanns råbiff/steak tartar som förrätt, så valet blev enkelt.

Till huvudrätt blev det marulksvans med goda tillbehör och en fantastiskt sås. Jag gillar marulk, den har inga ben, bara ryggrad, och köttet har en fastare konsistens än vanlig fisk.

Vi tänkte först ta ännu en drink på puben efter maten, men beslöt att gå till en nyöppnad vinbar istället (billigare😏). Vi beställde in en flaska bubbel och när vi satt och pratade kom tjejen bakom kassan fram och frågade om vi var svenskar. Det visade sig att hon var norska och vi övergick genast till våra respektive modersmål😊. Vi hann besöka ännu en pub för en sista drink innan det var dags för mig att ta de två tågen hem. Det är kul att utforska andra stadsdelar än sin egen, för man blir lätt "hemmablind".

Det undgick säkert ingen att det var Alla hjärtans dag i onsdags. Steve och jag gick inte ut den kvällen utan nöjde oss med att ge varandra kort och, visade det sig, exakt samma chokladaskar.😂

För att undvika tråkiga begränsade Alla hjärtans dag-menyer och hjärtan in absurdum gick vi på restaurang på torsdagen istället. Steve hade bokat bord på restaurangen Brasserie Blanc som ligger alldeles vid Themsen i stadsdelen Fulham. Restaurangen ägs av den franska "kändiskocken" Raymond Blanc ... samma som äger puben i Teddington som vi var till för några veckor sedan. Jag måste säga att jag inte är något större fan av hans menyer, och speciellt inte av tillbehören, snålt tilltaget och fantasilöst.

Menyn var ganska lika den i Teddington, så det blev den vanliga ostsoufflen till förrätt. De hade dock inte värmt upp den tillräckligt för den hade en kall kärna i mitten som inte var så behaglig att äta.

Till huvudrätt valde jag en halv grillad kyckling med örter som serverades med "jus" som verkar vara väldigt populär bland kändiskockar, smakar typ buljongtärning som lösts upp i vatten, en klick potatismos och några halvmagra morötter. Trååååkig rätt. Trots att man är fransk kan man väl utveckla sin matlagning lite och inte leva på gamla meriter.

Efter middagen och på väg till bussen stannade vi till på puben The Crabtree för en sista drink. Vi borde ha bokat bord där istället.

Jag avslutar jag med gårdagens Busen. Den här veckan anlände Busens kattbädd som Steve envisats med att beställa. Jag sade till Steve att det är slöseri med pengar, vi har försökt två gånger tidigare men Busen vägrar att ens sätta en tass i dem. Steve sa att den här gången kommer det att bli annorlunda ... noooot 😂 

Konstguidning på Tate Britain

Ännu en lugn eftermiddag och jag njuter. I kväll ska jag och en komopis äta middag på den brittiska filmregissören Guy Richies pub Lore of the Land. Det ser jag fram emot. 

I går använde jag min lediga tid till att gå på en guidad rundvandring på Tate Britain. Som vanligt var det en tur som arrangerades av London Walks. 

Guiden hade valt ut ett antal tavlor från 1500-talet fram till nutid som han fördjupade sig i.

Den här vackra tavlan, "The Lady of Shalott" av John William Waterhouse, är ganska känd och en av mina favoriter.

Det finns hur många vackra tavlor, statyer och skulpturer som helst på museet (som är gratis att besöka, förutom specialutställningar) att det skulle krävas flera besök för att se dem alla.

Det finns tre rum dedikerade till JMW Turner, han som var så bra på att måla ljus ni vet. Han är också en av mina favoritkonstnärer. Vi hann tyvärr inte se några av hans tavlor under rundturen men jag gick dit efteråt istället. Jag visste inte att han också målade i akvarell. De var otroligt fina de också.

Oljemålning.

I bland måste man stå en bit från tavlan för att kunna se alla detaljer.

Under rundvandringen fick vi ett par "svansar" efter oss som inte ingick i vår grupp och därför inte betalat avgiften. Som av en "slump" lyckades de alltid befinna sig på höravstånd från de tavlor som vi såg på😏

Fredagen och ny telefon

Så är det äntligen lördag igen. Nu är jag färdiggymmad och färdigduschad och dagen kan börja. När jag skrivit klart till er så tänkte jag ta mig i kragen och installera min nya telefon som jag fick i början av veckan.

Jag är hoppläst "omodern" och envisas med att köpa Nokia gång på gång😉. Den här gången blev det en Nokia XR20 som lär ska ha bra kamera vilket är det viktigaste för mig så att jag slipper släpa med mig kamera varje gång jag går ut. Nu måste jag bara ställa in den och ladda ner alla appar som jag har på den gamla telefonen och det är såååå tråkigt. Det är samma sak när jag köper ny dator, jag drar ut på det in i det längsta eftersom det är så jobbigt att installera allt😣. Nå, till slut har man inget val. Min gamla telefon är säkert över 5 år och det har blivit svårt att både ringa och ta emot samtal och textmeddelanden ... om jag inte startar om telefonen först, vilket tar typ 10 minuter.

I går hade jag en lugn dag jobbmässigt och jag låg och drog mig länge i sängen innan jag gick upp för frukost. När den var uppäten dammsugade jag hela lägenheten noga och tränade sedan cardio i 45 minuter. Duschad och klar tog jag bussen till Clapham Junction för att uträtta några ärenden. 

Först på att göra-listan var att växla in ett par checkar från tågbolaget Great Western Railway (jepp, man använder fortfarande checkar här, även om de blir mer sällsynta). Jag fick dem som ersättning för mina försenade tåg både till och från Bath i december. De betalar tillbaka en del av biljetten om tågen är försenade 30 minuter eller mer. Jag fick typ hälften tillbaka. Det är inte dåligt måste jag säga. 

Nästa stopp var guldsmedsaffären för att lämna in min armbandskedja i guld vars lås gått sönder. Det gick sönder för flera år sedan men nu kom jag äntligen till skott. 75 pund kostade det "nöjet"😬. Jag försökte föreslå att den nya delen gärna fick vara av en billigare metall än guld, men se det gick inte för sig, guld skulle det vara.😏

Efter att ha betalat den saftiga räkningen gick jag till restaurang Hannah i närheten för att trösta mig med en god lunch och ett par glas champagne. Det blev kycklingschnizel (väldigt saftig) med remouladsås och ägg samt burrata med rostad pumpa och pesto med pumpafrön. Väldigt goda rätter båda två.

Hemma igen så tog både Steve och jag det väldigt lugnt resten av kvällen. 

Busen fick lådan som mobiltelefonen kom i och var väldigt nöjd, även om den kanske är två storlekar för liten för hans kroppshydda. I går lyckades han till och med lägga sig ner i den, även om huvudet hängde över kanten på ena sidan och baken över den andra😁.

Sanna berättelser om sex, framgång och SEX AND THE CITY

Trevlig torsdag på er! I dag har jag haft en lugnare dag när det kommer till jobb och jag njuter, jag har till och med kollat de senaste avsnitten av Farmen och Torpet på TV4. När jag skrivit det här inlägget tänker jag dock pallra mig till gymmet i regnet för lite styrketräning. Jag skulle kunna göra passet hemma men vill ha lite större variation av vikter än jag har hemma. 

I går åkte jag in till centrala London för en show med författaren Candace Bushnell som skrivit "Sex and the city"-böckerna som TV-serien är baserad på.

Jag åkte in några timmar före showen och det första jag gjorde var att äta middag på den spanska "krokettrestaurangen" Bar Kroketa. Jag har varit dit ett antal gånger nu och de serverar kroketas med många olika fyllningar. Den här gången valde jag ett par med mögelost, ett par med räkor och ett par med svart bläckfiskbläck. 

Efter middagen gick jag runt i affärer men kom därifrån tomhänt. Ibland är man bara inte på shoppinghumör.

Showen jag skulle se hette True Tales of Sex, Success and Sex and the City.

Det var en väldigt kul och intressant show. Bushnell berättade öppet om sitt liv, sina misslyckade parförhållanden, livet som kämpande författare, sina böcker och livet i New York. Huvudkaraktären i TV-serien Sex and the City, Carrie, baserar sig väldigt mycket på Bushnells eget liv. Innan hon inledde showen välkomnade hon också några av sina vänner som var på plats och tittade, bland annat Sarah Jessica Parker (Carrie i serien och som just nu spelar teater i London med sin man) och några representanter för skomärket Manolo Blahnik som ofta figurerar i TV-serien (Carries ... och Busnells favoritskomärke)😊.

Det enda negativa med föreställningen var den otroligt höga ljudnivån på musiken som spelades innan showen och i pausen. Den, i kombination med rösterna från flera tusen tjattrande kvinnor tvingade mig att sitta och hålla för öronen hela pausen. Jag har inte varit med om något liknande, och ännu när jag låg i sängen och skulle sova pipade det i öronen😬

After Work på kafferosteriet Löfbergs kontor i London

Jag ska snart bege mig till centrala London för en intressant (förhoppningsvis) föreläsing, men det får ni läsar mer om i morgon😏 Jag tänkte dock först berätta om gårdagens intressanta besöka.

Jag är, som jag berättat tidigare, medlem av ett affärsnätverk av yrkesverksamma svensktalande kvinnor i Storbritannien som heter Sveabritt. I går hade dom ordnat ett besök kafferosteriet Löfbergs brittiska huvudkontor i stadsdelen Hoxton, där vi fick lyssna på när de berättade om resan in på engelska marknaden, dricka vin och prova kaffe.

Den brittiska vd:n inledde presentationen.

Vi fick lära oss att det finns olika typer av kaffe och att kaffe från Afrika passar dåligt att blanda med mjölk på grund av att det är syrligare/fruktigare än t.ex. bönor från Brasilien. Företaget köper sitt kaffe direkt från tusentals kaffebönder (till skillnad från grossister) och är väldigt måna om att de ska få rättvist betalt för sitt arbete och att hela produktionsprocessen ska vara så miljövänlig som möjligt.

Familjeägda Löfbergs har majoriteten av kaffemarknaden i Norden och nu försöker de slå sig in på den brittiska kaffemarknaden som, trots sitt stora invånarantal, är en mycket mindre marknad än den nordiska. De berättade också att finländarna är de största kaffedrickarna i världen, men det visste jag ju redan. 😊

Här är alla typer av rostning, och inte helt förvånande så föredrar finländare bönorna längst till höger, som är de mest rostade. Svart ska det vara😁.

Det fanns också ett bar baristor på plats och de som ville fick smaka på en kopp kaffe, eller göra eget med maskinen.

Så här såg min ut, en svan med huvud i formen av ett hjärta, det kan ju passa bra nu när det snart är Alla djärtans dag.

När vi åkte hem så fick vi ett paket kaffe med oss hem, och jag har redan druckit två muggar av det i dag😋. Löfbergs är verkligen ett av mina favoritrosterier, och jag ser fram emot att de ska börja distribuera det till matvarukedjorna i närheten av mig.
 

Våren är här

... får man väl nästan säga. På min promenadrunda i söndags såg jag att alla möjliga vårblommor har börjat blomma, och även några träd. Äntligen!

I lördags var Steve och jag till en av våra absoluta favoritpubar, för middag The Mayflower i stadsdelen Rotherhithe, i sydöstra London. 

Utsikt mot The Shard.

Puben har fått sitt namn efter skeppet Mayflower som avgick från Rotherhithe till Amerika 1620 med brittiska pilgrimer och är en restaurerad pub från 1500-talet.

På 1800-talet kunde sjöfolk som lade till vid Rotherhithe beställa en pint och ett frimärke här, och det är fortfarande den enda puben som har licens att sälja amerikanska och brittiska frimärken, det är bara att köpa ett i baren.

Jag älskar fönstrena som vetter ut mot Themsen. Steve sa att de ser ut som akterspegeln på ett gammalt segelfartyg och det stämmer verkligen.

Maten här är alltid god och de har alltid "veckans special"-rätter. Jag valde en sådan till förrätt, Gambas al Pil Pil, som är räkor frästa i olja med vitlök och chili.

Jag är normalt inget stort fan av lamm, men lammlägg tycker jag om, det ser lite ut som grisinnerfile, dvs. inget fett.

Life - ett firande av den naturliga världen

I går var min kompis Anna-Kaarin och jag till kyrkan St Martin-in-the-Fields vid Trafalgar Square för en ljus- och ljudshow. Jag var på samma arrangörs show i fjol och tyckte den var fantastisk, så när jag fick reklam om den i mitt Facebook-flöde före jul så bestämde jag mig genast för att gå. 

I år hette showen Life (Liv) och man togs på en resa runt jorden, i havet och himlen för att utforska världen.

Rundturen började med en projicering på utsidan av kyrkan och byggnaden bredvid.

När man sett den gick man vidare ner till krypten som ligger under kyrkan.

Turen kulminerade sedan i själva kyrkan där man satte sig ner i en av kyrkbänkarna och såg ljusshowen som visade över hela kyrkan, med ackompanjemang av avslappnande musik. Det var väldigt vackert och rogivande. 

Efter shownen gick vi till en pub i närheten för ett par glas vin för att gå igenom allt som hänt sedan vi sågs senast. Det var en perfekt avslutning på en intensiv arbetsvecka.
 

Veckan hittills

Hej på er, hoppas veckan har varit bra hittills. Jag har haft fredagskänsla hela dagen, kanske det beror på att jag levererade ett stort projekt i dag som egentligen kunde levereras i morgon. Jag hann dock bara tänka att så skönt, nu jag inget jobb planerat för fredag, när en kund mejlade mig och frågade om jag hade kapacitet för ett projekt med deadline i morgon. Det är som om dom har det på känn att nu har jag ledig tid.😁 

Jag tog mig i alla fall tid att träna 45 minuter och sedan åt jag lunch på en restaurang i närheten. Skönt när man får äta färdiglagad mat.

Förutom jobb och träning så har det verkligen inte hänt något spännande i mitt liv den här veckan. Det har dock varit desto mer drama på skolan där Steve jobbar. Han och hans kollegor fick en ny chef för tre veckor sedan och i dag blev han uppsagd ... eller om han lämnade frivilligt. I går kom han ihop sig med skolans kvinnliga HR-person och det hade hörts väldigt höga röster från hans arbetsrum. Han hade därefter blivit hemskickad. I dag hade han besökt rektorn för hela skolan och börjat skrika och gorma även där, tror rektorn också höjt rösten. Efter det tog det inte lång tid innan IT-avdelningen hade avaktiverat alla hans jobbkonton, så han lär inte komma tillbaka. Steve har ingen aning om vad saken gällde men det kryper väl fram förr eller senare. Det är nog inte riktigt så man ska bete sig på en arbetsplats, och absolut inte när man fortfarande har prövotid.😲

Busen har satt som sin livsuppgift att tigga kattgodis. Han kan sitta och stirra på en hur länge som helst och ofta får han som han vill för det blir irriterande i längden att ha två ögon på sig.😏

Vår "rugguggla".😏