Luncher och besök hos Chelsea Pensioners

Hej från ett blåsigt London. Det lär vara någon storm som drar fram men temperaturen är ändå behaglig, och behagligare ska den bli med 20 grader i början av nästa vecka😎.

Dagarna som gått sedan Steve och jag kom hem från Amsterdam för 1,5 vecka sedan har också bjudit på skönt väder och trevligt sällskap. 

Dagen efter vi kom hem hade jag inbokat ett besök på Chelsea and Westminster Hospital för min årliga ekokardiografi, eller hjärtultraljud. Vi har ju aortaaneurysm i släkten och det lönar sig att följa med eventuella förändringar. En normal aorta är 20 mm, min är 39 mm, men de opererar först när den blir 55 mm. Jag hoppas att den inte expanderar ytterligare så att det leder till operation, speciellt inte delen vid hjärtat eftersom det kräver att de stannar hjärtat.

Efter ultraljudet åkte jag hem igen via innan jag tog tåget till Richmond för lunch med damerna i "Matklubben"

Den här gången var det Angelas restaurangval och vi hamnade på den vackra restaurangen Scott's, som ligger alldeles vid Themsen. Det är ingen billig restaurang, men har man möjlighet att besöka den på lunch så har den en väldigt förmånlig lunchmeny. Det här gäller de flesta restauranger, har man möjlighet att besöka dem på lunch så kan man göra "fynd"😊

Maten var väldigt god även om de gott kunde ha serverat någon grönsak till huvudrätten (7 pund och över för en sidorätt är lite väl magstarkt).

Efter lunchen var det bara för mig att åka hem igen till jobbet som väntade. Fantastiskt dock att ha möjlighet att ta lite ledigt mitt på dagen.

Snabbspolning till torsdag den här veckan så hade Angela och jag bokat in en guidad tur på Royal Hospital Chelsea, hem för 300 pensionerade veteraner från den brittiska armén, men mer om det senare.

Som tur var ligger ålderdomshemmet 10 minuters promenad från favoritrestaurangen No. Fifty Cheyne så det var ingen tvekan om var vi skulle äta lunch😋.

Det blev Waldorfsallad till förrätt ...

Kummel med pilgrimsmussla och saffranssås, vita kakaobönor och sommartomatcassoulet med salladslök och sjögräspesto. Älskar allt med saffran, då är jag såld.

Jag slog på stort och beställde efterrätt också, Sticky Toffee Pudding med clotted cream glass. Säkert 99 % socker i den men ibland får det vara värt det😊

Mätta och belåtna gick vi till "hospitalet" där vi gick en guidad tur av en av de inneboende pensionärerna, klädd i den typiska rocken som kallas Scarlet. Det är ett krav att de bär den röda rocken när de representerar Royal Hospital vid ett organiserat besök eller vid en parad. De har också burit dem de gånger vi sett dem på No. Fifty Cheyne.

I närheten av Royal Hospital, och när de är på plats, så bär pensionärer sin "blåa"uniform som består av en blå skjorta och blå byxor, inga mysdresser här inte😊.

Royal Hospital öppnade sina dörrar för de första Chelsea-pensionärerna år 1692, så det har en lång historia. För att antas hit måste pensionären vara tidigare soldat, fri från någon ekonomisk skyldighet att försörja en make/maka eller familj, får sin statspension och kunna ta hand om sig själv.

Fordonsparkering.

Området är stort och det är på sjukhusets marker som bland annat Chelsea Flower Show hålls.

Kapellet.

Matsalen där de bjuds på tre måltider per dag.

Det var en väldigt intressant tur och har ni vägarna förbi London och har tid över så rekommenderar jag ett besök där.

På julmarknad i Chelsea

Äntligen fredag! Det har varit en intensiv jobbvecka men nu är jag ikapp känner jag så dags att försöka göra något åt eftersläpningen av blogginlägg.

Förra fredagen blev det ännu en lunch på restaurangen No. Fifty Cheyne, den här gången med min kompis Anette. Vi skulle på julmarknad till den botaniska restaurangen Chelsea Physic Garden efteråt som låg ligger endast fem minuters promenad bort. Perfekt.

Det blev samma förrätt som förra gången, krabbsouffle.

Underbara Anette. Till huvudrätt beställde jag en engelsk "jultallrik" med kalkon och annat gott.

Eftersom deras lunchmeny är så otroligt förmånlig så blev det en dessert också, chokladfondant med vaniljglass och salta popkorn.

Vi hade bokat biljetter till kl. 16 och det var passligt med folk, ingen större trängsel. Vi gick runt bland stånden med olika hantverk samtidigt som vi smuttade på var sitt glas engelskt bubbel. Jag trodde att de höll öppet till klockan 18, men kvart före fem så började personal gå runt och ringa i en klocka och säga att det var 15 minuter kvar till stängning😬. Vi hade då kommit till avdelningen för engelsktillverkade alkoholdrycker och vi stannade till vid ett stånd som sålde vin och bubbel med det humoristiska produktnamnet "Tooting". Tooting är namnet på stadsdelen bredvid Wandsworth.

Säljaren berättade att de är ett kooperativ av människor bosatta i Tooting som har vinrankor i sina bakgårdar, och istället för att slänga bort druvorna samlar de ihop dem och framställer mousserat vin. De har hittat en vinproducent utanför London med all nödvändig utrustning som framställer vinet åt dem enligt naturliga metoder, så inga fusktillsatser. De gör röda viner också, men de druvorna samlas in från andra bakgårdar i England.😉

Jag köpte en flaska rödvin och en flaska bubbel. Bubblet smakade precis som vilket annat gott bubbel som helst, som Cava eller Cremant. Jag gillar engelsmännens påhittighet😊.

Det skulle vara kul om man kunde göra ett bubbel som hette t.ex. Monsäl😁 Det finns säkert många i Munsala och byarna runtomkring som har vinrankor. Mina föräldrar har vinrankor och får massor av vindruvor varje år. De lär vara söta och goda men har ganska många frön i sig så det mesta slängs väl bort, det finns en gräns för hur mycket vindruvor man orkar stoppa i sig.

Nej, nu ska jag blanda till en fredagsmargarita och kolla på det senaste avsnittet av Förrädarna. Skål!😊