Bubbelavsmakning på en av Englands äldsta vingårdar

I fredags utmanade jag och tre kompisar årets varmaste dagar och tog tåget i en timme till vingården Ridgeview. Den ägs av en engelsk familj och grundades 1995. De producerar främst mousserande viner, men även ett rosevin och ett vitt vin. Deras bubbel hör till kung Charles favoriter och numera serverar han deras produkter istället för fransk champagne på sina evenemang.

Vi hade bokat in oss på avsmakning av sju av deras mousserande viner.

Kvinnan som höll i avsmakningen berättade mycket intressant om vingården, ägarna, vinerna och vad man kunde äta till.

Vi började med tre av deras "vanliga" mousserande viner, fortsatte med deras vintage-kollektion och avslutade med en liten raritet ... 

... rött bubbel.

Det var väldigt fräscht och hade inte flaskan kostat 55 £ så hade jag köpt en med mig hem.😏

Efter provningen åt vi en lätt lunch på deras uterestaurang.

Och delade på en flaska av deras rosebubbel😋.

Det visade sig vara ett bra beslut att åka utanför London den här dagen. Det var mycket svalare ute på landet än i stan med sina mörka trottoarer och sten- och tegelbyggnader som formligen suger åt sig hetta.

Jag rekommenderar verkligen ett besök hit. Har man inte egen bil tar man först tåg från London, en resa på mindre än en timme, och sedan 10 minuter med taxi.

Luncher och besök hos Chelsea Pensioners

Hej från ett blåsigt London. Det lär vara någon storm som drar fram men temperaturen är ändå behaglig, och behagligare ska den bli med 20 grader i början av nästa vecka😎.

Dagarna som gått sedan Steve och jag kom hem från Amsterdam för 1,5 vecka sedan har också bjudit på skönt väder och trevligt sällskap. 

Dagen efter vi kom hem hade jag inbokat ett besök på Chelsea and Westminster Hospital för min årliga ekokardiografi, eller hjärtultraljud. Vi har ju aortaaneurysm i släkten och det lönar sig att följa med eventuella förändringar. En normal aorta är 20 mm, min är 39 mm, men de opererar först när den blir 55 mm. Jag hoppas att den inte expanderar ytterligare så att det leder till operation, speciellt inte delen vid hjärtat eftersom det kräver att de stannar hjärtat.

Efter ultraljudet åkte jag hem igen via innan jag tog tåget till Richmond för lunch med damerna i "Matklubben"

Den här gången var det Angelas restaurangval och vi hamnade på den vackra restaurangen Scott's, som ligger alldeles vid Themsen. Det är ingen billig restaurang, men har man möjlighet att besöka den på lunch så har den en väldigt förmånlig lunchmeny. Det här gäller de flesta restauranger, har man möjlighet att besöka dem på lunch så kan man göra "fynd"😊

Maten var väldigt god även om de gott kunde ha serverat någon grönsak till huvudrätten (7 pund och över för en sidorätt är lite väl magstarkt).

Efter lunchen var det bara för mig att åka hem igen till jobbet som väntade. Fantastiskt dock att ha möjlighet att ta lite ledigt mitt på dagen.

Snabbspolning till torsdag den här veckan så hade Angela och jag bokat in en guidad tur på Royal Hospital Chelsea, hem för 300 pensionerade veteraner från den brittiska armén, men mer om det senare.

Som tur var ligger ålderdomshemmet 10 minuters promenad från favoritrestaurangen No. Fifty Cheyne så det var ingen tvekan om var vi skulle äta lunch😋.

Det blev Waldorfsallad till förrätt ...

Kummel med pilgrimsmussla och saffranssås, vita kakaobönor och sommartomatcassoulet med salladslök och sjögräspesto. Älskar allt med saffran, då är jag såld.

Jag slog på stort och beställde efterrätt också, Sticky Toffee Pudding med clotted cream glass. Säkert 99 % socker i den men ibland får det vara värt det😊

Mätta och belåtna gick vi till "hospitalet" där vi gick en guidad tur av en av de inneboende pensionärerna, klädd i den typiska rocken som kallas Scarlet. Det är ett krav att de bär den röda rocken när de representerar Royal Hospital vid ett organiserat besök eller vid en parad. De har också burit dem de gånger vi sett dem på No. Fifty Cheyne.

I närheten av Royal Hospital, och när de är på plats, så bär pensionärer sin "blåa"uniform som består av en blå skjorta och blå byxor, inga mysdresser här inte😊.

Royal Hospital öppnade sina dörrar för de första Chelsea-pensionärerna år 1692, så det har en lång historia. För att antas hit måste pensionären vara tidigare soldat, fri från någon ekonomisk skyldighet att försörja en make/maka eller familj, får sin statspension och kunna ta hand om sig själv.

Fordonsparkering.

Området är stort och det är på sjukhusets marker som bland annat Chelsea Flower Show hålls.

Kapellet.

Matsalen där de bjuds på tre måltider per dag.

Det var en väldigt intressant tur och har ni vägarna förbi London och har tid över så rekommenderar jag ett besök där.

Söndag i New Forest nationalpark

God morgon! Tänkte jag skulle göra ett inlägg om helgen innan jag börjar jobba för annars kanske det inte blir av😏.

På söndag morgon sammanstrålade Angela, Sussie, Anna-Kaarin och jag i Twickenam för att åka vidare med bil till Lymington som ligger vid Englands sydkust, mittemot Isle of Wight. Det är kul att Sussie inte har något emot att köra ibland så att vi kan ta oss till platser som inte kan nås med tåg.

Det var också Sussie som tipsade om restaurangen The Elderflower och deras avsmakningsmeny. Vi bokade bord till söndag vilket visade sig bli den vackraste dagen på många veckor.

Dagens meny, minus två rätter eftersom vi valde 5-rättersmenyn. 

Krispigt nybakat bröd med tryffelsmör innan rätterna serverades.

Den här var väldigt god, ärtmousse med syrlig kärnmjölksorbet.

Sedan kom rätterna i lämplig takt. Burken till höger innehöll krabbkräm och bloody mary-gele och var den rätt vi alla tyckte minst om. Jag tyckte den smakade som plåster luktar😏.

Fisken och såsen var gudomlig.

Efterrätten var pricken över i och väldigt vacker. Den föreställde en blomkruka som vält med en geting framför.

Vi avslutade måltiden med kaffe och fick chokladpraliner till. Pralinerna var väldigt vackra men fyllningen smakade knappt någonting.

Efter lunchen gick vi runt i affärer och i hamnen innan vi återvände till bilen.

Inte alla båtar vid hamnen var lyxåk😏.

På vägen tillbaka till London stannade vi till i byn Burley som ligger i mitten av nationalparken New Forest, som bland annat är känd för hästrasen med samma namn.

I nationalparken går hästarna nästan helt fritt (alla har dock ägare) och det är bilförarna som får anpassa sig till dem och inte tvärtom.

De är tama och går gärna fram till människorna för att bli klappade.

Vi tog var sin drink i en pub i närheten innan vi styrde kosan hem till London. Det var verkligen en helt perfekt dag och vi kunde inte ha fått bättre väder.

Och så en lite snabbis om lördagens middag som blev turkisk. Det var Steve som föreslog restaurangen Pasha Mangal i stadselen Balham. Han hade hämtat lunch därifrån ett par gånger och berättat hur bra maten var där. När jag sedan såg den fina inredningen så blev jag såld.

Förrätt med olika röror som vi delade på.

Köttspett grillades på löpande band.

Till huvudrätt valde jag spett med lammfärs och spett med kycklingfärs. Köttet var saftigt och gott och mättande och man behövde verkligen inte något ris.

Vi beställde ingen dessert men fick en i alla fall "on the house" vilket var snällt. Det var en rispudding men så otroligt söt att jag bara smakade en liten sked. Till och med Steve, som tycker om sött, tyckte att desserten var åt det för sötare hållet men åt upp den ändå för han gillar rispudding.😊