Populärmusik från Vittula på Oravais Teater

I går kväll var det dags för ett besök till den årliga sommarteatern på vackra Kroboas Kvarn och som vanligt hade vi tur med vädret😊. Vridläktaren var full av åskådare och under den 3,5 timmar långa pjäsen, som grundar sig på Mikael Niemis bok Populärmusik från Vittula, fick vi följa Matti och hans vän Niilas uppväxt i det barnrika kvarter i Pajala. Skådespelarna är glada amatörer men de håller väldigt hög nivå och många har varit med i tiotals år.

Bröllop och en chans att dricka hembränt, skryta om sin släkts bravader och tävla i armbrytning😊

Det hörde också till att man skulle tävla om vem som orkade sitta längst i bastun, sån rolig scen😁

Som sagt, pjäsen är hela 3,5 timmar lång så jag rekommenderar sittdyna, men den är verkligen värt ett besök.

Sommarteater i Kyroboas, Kimo

Igår var det dags för sommarteater i Kimo igen som är en årlig tradition. Jag var och såg den med mina bröder och deras respektive. I år spelade de den specialskrivna pjäsen Lumpänglars väg som handlar om livet på före detta Oravais fabrik, eller Masunin, under 30- och 40 talet.

Spelplatsen, en vattenkvarn från 1700-talet och Kimo å, är nog en av de vackraste som finns och eftersom de har vridläktare som roterar i 360 grader kan skådespelarna utnyttja hela området.

Ett av inslagen varje år är att en eller flera skådespelare hamnar att simma i ån och i och med den kalla våren och sommaren i år kan det inte ha varit alltför skönt för de 3 simmarna:-)

Sommarteatern håller alltid hög klass och igår var läktaren fullsatt, som de flesta spelkvällar. Vi hade verkligen tur med vädret, för efter många dagar av grått väder så bröt solen fram när vi satte oss.

Sommarteater i Kimo

Så har vi då kommit hem efter det årliga besöket på sommarteatern i Kimo. Skådespelarna, som alla är amatörer, var lika bra och skickliga som vanligt. I år uppförde de "Tre kärlekar".

Mitt i föreställningen är det kaffepaus och då klättrar alla ner från den roterande läktaren och ställer sig tålmodigt i en lång kö.

Här kommer ett par blandade bilder. De senaste 20 åren, minst, har ett tranpar häckat på åkern bakom vårt hus. Det är säkert andra eller tredje generationens tranpar nu men de återvänder troget varje år. Gulligt.

Exakt kl. 21 varje kväll är det "köttpinne"- och Party Mix-dags för Elvis. Han verkar ha en inbyggd mat- och sovklocka, för oberoende av om han sovit eller varit ute kommer han fram kl 21, sätter sig på fotpallen och väntar. Först får han sin köttpinne och sedan matar morsan honom med Party Mix som han knaprar i sig med små ögon. Ikväll kom vi hem först kl. 22 och då var det bråttom att få sitt godis minsann, han slukade det på 2 minuter:-)